ROUTINE ALLIAGE LITEPAC

LASSE OCH LITEPAC SUPAIR PÅ BAMM 2005

Samernas gamla ordspråk om att "det krävs rutin för att klara ett fjällmarathon"(rutin uttalas rrrooutiiin med vasst R och hårt T) stämmer såklart men någon gång måste man ju börja. På team STARCUS premiärlopp, BAMM 2005, var både löpare och tält som tre ungrenar på sitt första grönbete. Vi såg vårt första snöfält, vi sprang kontrakurs, vi fastnade i dimma men vi kom till slut i mål och klarade av det. Kan man kalla sig rutinerad bergslöpare efter 12 bergslopp (BAMM, FEM, Icebug24, LAMM och KEX)? Jamenar man fortsätter ju att göra nybörjarmisstag med jämna mellanrum. Förra året sprang vi till exempel på både fel stig snett bort från målet och sen fel led så vi missade sista kontrollen. Det var INTE rutinerat. Däremot är LITEPAC SUPAIR som en mycket rutinerad gammelren som aldrig gör bort sig. Det kan man lita på i vått och torrt. Mest vått eftersom det alltid blir kondens på insidan av tältduken. 

REHAB II

Hopparknä, stelhet i muskulaturen, då skall man tydligen roa sig med att ligga och mosa sig fram och tillbaka på den här lilla rullen. Det gör ont så in i bänken men förhoppningsvis så ger det resultat.
Team Rockrunners XII kör intensiv rehabträning och kommer tillbaks starkare än någonsin, anmälda till BAMM och sololoppet AXA Fjällmara, förmodligen blir det också en tur till LAMM förutsatt att allt går vägen. Roll on......

En Rookie i bergen bland fårskit, grodor, sniglar och knott

LAMM-beslutet togs redan i höstas och biljetterna bokades redan innan jul, men efter en vinter och vår kantad av skador och sjukdomar så hade ju förberedelserna kunnat gå bättre. Jag tror frisk-rekordet låg på tre veckor i rad och sedan två sjukveckor på det men trots oddsen så lyckades jag pricka in en "friskvecka" lagom till start.
Jag och Tomas åkte en dag tidigare än de andra för att hinna klämma in ett besök i Edinburgh. Har man skaffat barnvakt så har man. Stadsbesöket blev mest sportshopping och regn, men det var ju trevligt i alla fall.

Fredag förmiddag drog vi iväg via Glasgow upp till Arrochar där vi bokat boende natten innan tävling. Där han vi med ett litet joggpass innan vi åkte vidare upp till tävlingsarenan. Där hade vi svenskträff, fick våra starttider och kollade sportshoppen. Start skulle ske 8:20 och frukosten på hotellet som låg en timme därifrån serverades från 8:00, men vi lyckades få komma in och få äta lite te och toast.
Framme vid tävlingen så gjorde sig knotten påminnda på en gång och paniken växte - ska det fortsätta såhär? På med insektsmedel och sedan gick bussen som tog oss till starten som låg på 400 meters höjd och vips så var knotten borta och glömda. Men sedan gjorde sig den dåliga träningen sig påminnd i stället. Första kontrollen var en stigning på 500meter direkt upp till första. Jag tog i så jag var spyfärdig och ville vända och gå hem på en gång, men envis som jag är så orkade jag fortsätta och kämpa hela banan och vi stämplade in i mål som 6:e lag sammanlagt efter 5h 16 min, oförskämt pigga och fräscha. Drygt 4 timmar senare kom Lasse och Jonas i mål och då hade vi redan ätit och vilat en bra stund. Men plötsligt dog vinden och då kom knotten tillbaka och förpestade livet för oss igen.

Morgonen efter var ett knotthelvete och jag fick smärre panik och lyckades inte få i mig någon frukost alls medans Tomas stog i startfållan och slevade i sig. Jag hade aldrig trott att jag skulle längta så efter att komma upp på fjället och undan knotten och halvägs upp för första backen försvann jäklarna och jag kunde andas igen. Frukosten var bara att glömma och det var bara att börja trycka i sig äckel-gele´. Jag insåg snart att det skulle bli en plågosam tur på berget denna dag så det var bara att tugga på och försöka att överleva dagen. Fötterna tog en del stryk, lyckades införskaffa två snygga blånaglar och en del blåsor under tårna men inget dödligt (inga tår ramlade av...) Vi gick ut som 6:a och första mixlag, men med lag två och tre startande mindre än 30 sekunder bakom. Resultatmässigt slutade det hela med en 5:e plats i mål men laget som startade 8:a gick om oss och vi blev "bara" näst bästa mixlag, slagna med ca. 4 minuter. Efter lite googling så verkar det som om kvinnan i det andra laget gjorde milen på 38 minuter för ett par år sedan, så det är inte alls konstigt att de sprang i från mig utför på slutet. Efter 4,5 timmar i bergen så stapplade jag i mål i regnet med en kropp stelare och mer öm än den någonsin har varit, nöjd med placeringen men lite surt att bli andra mixlag nu när vi var så nära. Mycket vill ha mer, ni vet, för innan start hade jag som mål att vara på övre hälften av de 100 anmälda lagen...

Efter målgång insåg vi att det skulle dröja ett par timmar i ösregn innan de andra svenskarna skulle komma i mål och prisutdelningen skulle gå av stapeln, så vi bangade och körde till Edinburgh och det väntade hotellrummet, baren, middag och tidig sänggång. Tur att hissen fungerade annars hade det inte blivit någon middag den kvällen, för maken till träningsvärk har jag aldrig varit med om, men det var trots allt ganska väntat.

Man kan ju inte direkt säga att jag njutit under tävlingen, men tack vare Tomas och draglinan vi hade med oss så lyckades jag ta mig runt. Medan han trippade upp för backarna, hann både skita, ta kort och titta på utsikten så hade jag blicken i backen ibland krypandes på alla fyra uppför de brantaste partierna. Utsikten jag såg var massor av fårskit, grodor, sniglar och Tomas vältränade bakdel. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag tyckte det var roligt eller bara slitigt, men jag ångrar inte att jag ställde upp, för det var ett äventyr att minnas. Ska det bli en gång till så ska jag försöka träna mer än ett par gånger i Hackstabacken (50 höjdmeter eller något). Dessutom måste jag nog ha garanti på att det blir knottfritt annars vete sjutton.

Dag 1

Dag 2

Team MIX på LAMM-2012

Team MIX består av Tomas och Caroline

Då är det bara 12h kvar tills vi startar vår första gemensamma resa mot LAMM. Caroline bestämde för ca 9 månader sedan att nu var det väl ändå hennes tur att få springa i bergen och eftersom hon har en sambo som är en av de bästa löparna i sådana här events så var valet enkelt att springa med mig!

Träningen har genomförts så gott det gått, med sjukdomar som förstört den mesta av Carolines vinterträning, men sedan april har det flytigt på bra med OL tävlingar helgvis och bra träning på Oxblodet och i Hackstabacken. Tomas har kört på som vanligt utan massa sjukdomar förvisso men får bära stora delar av all utrustning med, ca 6-7kg.

Det väntas dåligt väder enligt arrangör men då är det som det ska vara i Skottland, gärna lite hård vind med...

Första informationen på LAMMs hemsida är nu ute på engelska, fast för att göra det lite enklare för er så översätter vi det hela nedan med Google översättning, vilket gör det lite roligare =)

"LAMM 2012 PLATS tillkännages här torsdag 12:00

Vår kontroller ANDY SPENCELEY WHETS aptiten ....Förhoppningsvis trots mestadels kalla vädret hittills i år, du har lyckats få upp några kullar och få dina backen benen fungerar. Vi kan vara lite längre söderut än i fjol, men vi är fortfarande i ett område med några mycket höga kullar och det finns minst dubbelt så många munros på kartan jämfört med förra året. Så du behöver dina hill benen (även om det är en självklarhet för LAMM!) Och eventuellt kommer du att kunna lägga till din sammanställning av munros för dem så önskar.

Det finns mycket få stigar som korsar området (eller åtminstone banor hittar du användbara). Men en hel del av åsar, särskilt runt de mer populära kullar och nära munros, kommer att få (omarkerad) backen vandrare vägar på dem som kan vara värt att komma ihåg när man överväger rutter. Delar av området är ganska stenig, särskilt i söder och norr om kartan och, även om dessa kommer i huvudsak att korsas av de längre banorna, bör alla kurser vara försiktig med branta marken ibland. I själva verket de längre banorna kan behöva beredda att göra några enkla klättra (beroende på rutter). I dessa områden också titta upp för strömmar som vissa av dem finns i små steniga raviner som kräver lite mer omsorg korsning.

Men inte skjutas upp eftersom många av kartan består av fler gräsbevuxna kullar, av vilka några snabba tillåter igång, och det finns några stora sumpiga avrinningsområden med ljung och pors - om den senaste tidens varma vädret håller alla lång tid, kunde dessa områden torkar ut kraftigt och återigen vara ganska snabb att köra över. Som vanligt är mitten av lägret långt från närmaste väg, om 10km fågelvägen (lite mer som berget Marathoner Wanders!)

Men trots att vi har lyckats få några fina kort gräs för dig att campa på och även rikligt med rinnande vatten att tvätta i - bara inte låta öringen biter tårna. Det är en annan spektakulär miljö, en camping som är typisk för LAMM, med stora berg runt omkring dig (real kungsörn och rådjur land - både sett av organisatörerna nära mitten lägret). Ett perfekt ställe att koppla av efter en hård dag på kullarna (knott beroende!).

Håll tummarna för bra väder och molnen hålla bort topparna, eftersom på grund av läget och situationen för dessa kullar är utsikten från de höga åsarna och toppmöten värda ett ögonblick paus (och kom ihåg det finns en fototävling)."


GOOD PR FROM GUYS WITH SKULL MOTIFS

Tomas, Peter och Tor gjorde tydligen bra pr för Team Rockrunners när dom sprang Lamm. "If you were a competitor at this year’s LAMM you may have been wondering who the several competitors were with skull motifs on their tops. They are all members of a loose affiliation of Swedish runners called Team Rockrunners." Man har även en länk till Team Rockrunners blog, och uppmanar folk att läsa med hjälp av google translate! Snart kommer alla brittiska bergslöpare att frossa i teamets blog.

KARTOR FRÅN LAMM

Här är kartorna från LAMM. GPS-loggade ca 5 timmar per dag, så det saknas lite track i början och slutet. Några småmissar avslöjar sig, men inga jättegrova.

Dag 1. Vi började längst ner vid vattenreservoaren. Gick upp till åsen vid 494-toppen. Sen började jag tracka.

Dag 1, del 1

Dag 1, del2: Vi följde en väg en bit längs Gleann Beag. Gick lite för långt och fick springa snett tillbaka upp för berget. Flera andra lag sneddade upp tidigare och sprang uppe på åsen. Det var förmodligen bättre. Sista biten utan track var ner till nattlägret med dubbelring på kartan.

Dag 1, del 2

Dag 2: Missade lite track första halvtimman från nattlägret. Sen följde flera kontroller med helt OK orientering. I slutet gick det lite långsamt, trots att det var nerför mot skogsområdet till vänster på kartan och målområdet strax utanför till vänster.

Dag 2

Några erfarenheter:
1) Det lönar sig att springa högre upp, inte lika blött där.
2) Unvika att skråa på branta partier, det går för långsamt.

Lamm 2011 med Team B

Team B (Tomas o Peter) anlände på fredagen vid Edinbourg flygplats med gott mod. En hyrbil kvitterades ut och färden mot Lamm 2011 i Ullapool var ett faktum.

Långt innan så hade vi bestämt att vi skulle springa Lamm detta år då Tomas var tvungen att bryta 2009 då i A-klassen. Tomas uppladdning under vintern har varit god men kanske det inte var så klokt att köra ett 5-dagarspass med tuff orientering uppe i hälsingland långhelgen innan Lamm. Peter då, han tränade på bra i vinter men fick en hel del sjukdomar på halsen och till råga på allt även bältros. Så Peters träning den senaste tiden var nästan obefintlig.

På väg nu mot Ullapool så visade det sig att vägen vid Perth var avstängd vilket resulterade i att vi fick åka en ”diverted road” som tog ca 1-1,5tim extra. Smarta nog så ringde vi Tor och gänget för att varna dem vilket resulterade i att de tog en annan väg. De lyckades dock köra fel och fick lite strul de med.

Klockan 19.00 så kom vi slutligen fram till Event Center strax öster om Ullapool. Där checkade vi in oss och fick kartbiljett och Si-brickor samt starttiden 07.50. Tomas hade glömt sin bricka så det blev att hyra en för 3 pund (billigt). Efter lite koll i shopen så åkte vi vidare till hotellet för att boka in oss och äta god mat och dricka sista Ölen innan tävlingen.

Dag1
Klockan ringde 06.11 på Tomas klocka, dags att gå upp. Då frukosten serverades mellan 08.00-09.00 så hade vi fått en påse kvällen innan med lite ätbart (2x sandwich, Cola, Snickers, sockerkaka). Inte den bästa frukosten att starta ett bergsmarathon med kanske.

Efter vi ätit och packat det sista i ryggarna och klätt på oss bar det iväg till Event Center igen för att parkera bilen och gå till start.

På väg till start fick vi kartan lika stor som ett oljefatslock som vanligt. Men detta år så fanns redan alla kontroller inritade på kartan vilket skulle förenkla för alla att hitta just den kontroll som koordinaten beskrev. Vi klev på bussen som skulle köra oss till start vilket var ca 20min bort upp i dalen. Vi traskade bort till gubben som skulle starta oss och efter en snabb piss så pep vi igång tiden.
Vi hittade snabbt våra kontroller på kartan då Peter är en riktig klippa på att läsa koordinaterna.

Kontroll 1
Var inte långt bort, men det blev att traska i god takt upp mot kontrollen, denna spikade vi galant.

Kontroll 2
Här valde vi att gå rakt över ett berg och inte runda toppen. Sen ned i dalen och en tuff stigning upp till toppen av berget (BEINN DEARG 1084 hm). Vi passerade flera lag nu och uppe på toppen vid röset var vi inte ensamma. Ett lagfoto togs och lite vätska och gel, sen bar det vidare.

Kontroll3
började med en stenig och brant nedförslutning ut på en ås och ned i en dal där vi passerade 2st sjöar. Sen var det bara att följa bäcken till kontrollen. Problemet var att i detta område och i alla dalar för den delen, så var det som djupa diket i terrängen vilket gjorde att man inte sprang många steg innan man skulle klättra/hoppa ned i 1-1,5m djupa diken och sen klättra upp igen. Detta var förbannat jobbigt. Sen gjorde inte saken det lättare att det ibland var en svart geggig sörja i dikena där man fastnade. Väl framme vid kontroll3 så började vi nu känna av i kroppen men vi var fortfarande starka och sugna på mer.

Kontroll4
Här kom första valet av vägval, vänster eller höger? Vi valde att springa på skrå till höger för att runda berget och komma upp vid stigen vid sjön innan kontrollen. Ett bra vägval där vi äntligen fick springa en del. Klättringen var som vanligt överdjävulskt jobbig och sista biten in mot kontrollen gick vi rätt mycket.

Kontroll5
Ännu en riktigt rolig vägvalskontroll, men nu började kroppen få lite stryk och ryggsäcken började kännas lite tung nu och orken började sina lite. Men viljan vinner alltid. Vi plockade kontrollen lätt och fick på vägen dit njuta av riktigt fin utsikt av dalen (Coire Mör).

Kontroll6 och 7
Tomas tog täten och spikade 6:an och 7:an var en pice of cake. Man skulle följa snittzel från 7:an till målet men den fanns inte. Inte så konstigt kunde vi förstå då personalen precis anlänt till övernattningslägret och bara 2 lag kommit strax innan oss. Detta gav oss en fin möjlighet att välja bästa tältplatsen.

Övernattningen
Vi väntade länge på våra kamrater skulle komma, men de hade alla valt en sen starttid för att de ville ha mer ryggar att springa på då deras orientering suger apa (haha, skojar med er). Men vi fick sällskap av ett annat svenskt lag som bestod av Marcus och Lars från Täby. Dessa på Marathonlöpare till vardags hade valt en lättare klass och ledde efter dag 1 med 30min i D-klassen. Lars hade dessutom då fått kramp i benet efter halva loppet var på den inte kunde gå på för fullt.

Vi åt och vilade och slog upp tältet och inväntade slutresultat för dag1. Vi kunde se oss besegrade men 19min av ett mixlag och bakom oss var det ett getingbo med par bara 20min bort. Dag2 skulle bli en tuff dag att ta sig ann mot bergsgetterna från UK. Vi snackade med Magnus, Fredrik, Tor, engelsmän mm innan det var läggdags. Som tur var han faktiskt Tors kompisar komma i mål innan maxtiden gick ut och de var i gott mod och hade lärt sig JÄTTE mycket denna dag i de Skotska bergen.

Dag2
Tidig start redan 06.19 gällde för Team B (Tomas o Peter). Ett dyngsurt tält efter regnade både utvändigt och invändigt resulterade i tung ryggsäck även dag2. Men frukosten var god och humöret var på topp. Idag skulle vi iaf säkra vår 2:a placering var tanken. Vi kollade lite på lagen som startade innan oss och såg vart vi skulle springa upp på berget någonstans.

Kontroll1
Tomas uppfattade att vi skulle upp på en ås där en kontroll satt och lyssnade inte på Peters ord som sa något helt annat, detta resulterade i att vi kom lite snett upp mot kontrollen men inte så farligt ur kurs. Vi styrde om och Tomas fick skämmas lite för sitt agerande (han ska ju fan var orienteringsexpert). Vi traskade vidare och plockade kontroll1 utan att se något bakomvarande lag inom synligt avstånd.

Kontroll2
Jaha, det var bara att springa ner i dalen igen som vanligt och börja den tuffa klättringen upp till toppen på 827hm. Nu gjorde sig benen påminda att det var jobbigt att klättra upp för berg. Det gick tämligen sakta för oss och vi kunde halvvägs upp på berget nu se lag nedanför och om de nu var våra konkurrenter hade vi ingen aning om. Men stressade blev vi iaf. Väl uppe på toppen så funderade vi på hur i fan vi skulle springa till kontroll3.

Kontroll3
Vi valde själklart det dummaste vägvalet vilket var rakt på ned i dalen och upp på berget igen. Man skulle ha valt runt till vänster ut på stigen och runda toppen och ta kontrollen bakifrån. Men NEJ DÅ inte vi inte, idioter kan man kalla oss. Trötta i benen tog vi oss med liv och lem nedför den branta sluttningen ner i dalen och sen klättrade vi sakta uppför igen. Nu var Tomas trött och hade det jobbigt, men Peter visade som vanligt att han var stark som en oxe. In mot kontrollen så såg vi nu de som låg 3:a i vår klass och vi hängde snabbt på dem ut från kontrollen.

Kontroll4
Efter vi följt våra konkurrenter en bit så valde vi en lite snällare stigning upp till kontrollen och vi höll samma tempo nu ända upp till kontrollen som satt på toppen av berget.

Kontroll5
Nu så skulle idioterna göra det igen att just välja totalt fel vägval. Det var på denna sträcka som vi släppte förbi oss ytterligare 2 lag som tog ett betydligt bättre vägval än oss. Ingen av oss såg att vägvalet snabbt ned på stigen och upp på berget fanns. Ne vi sprang ut på åsen förbi en lite sjö och skråade ned till stigen och där valde Tomas att vi skulle köra hela vägen ned i skogsområdet och gå kortaste stigningen vid en bäck upp till kontrollen. In mot kontrollen såg vi 2 lag som kom nedför mot nästa kontroll och vi mötte även här de som gick ut som 3:a. De hade missat kontrollen bigtime.

Kontroll6 och sista kontrollen
Vi fick en lite lucka till dem nedför på stigen mot sista kontrollen men de kom som skjuten ut bössan fort som fan. Tomas hade inte ben som bar utför och kunde inte springa lika fort som dem (trist). Så vi fick acceptera att de skulle spöa oss denna dag. Men att vi skulle få spö av 2 andra lag dessutom kom som en lite överraskning för oss ”idioter” som orienterade som krattor denna dag. Efter lite mat och tvagning och torra kläder så kände vi oss ändå rätt nöjda med en 5:e plats och där vi bara hade 5min upp till 2:a platsen. Våra dumma vägval kostade oss minst 10-20min så vi var ju ändå rätt starka denna dag. Men det räckte inte till.

Lite pricegiving och sen bar det iväg till Hotell halvvägs mot Edinbourg där mat och god ÖL avnjöts. Sen somnade vi båda gott vid 20.00.

Både Peter och Tomas kan konstatera att mer träning och hårdare bergspass kan i framtiden ge oss en seger i vilken klass som helst, men priset är rätt högt och för oss så är denna sport en utmaning och något som ska vara kul. Nästa år är vi veteraner, sug på den ni ;)

Mera bilder från LAMM

VECKANS ROCKRUNNER V22

Mera blogg, bilder och kartor från LAMM är på gång. Jag är inte så snabb helt enkelt ..


Håll till godo med Jonathan Aylwards ryggsäck så länge. Stor som min sovsäck ungefär. Han måste frusit som en hund på natten, men tycker tydligen att det är värt det.

LAMM 2011 BILDER

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 

Ladda upp, spara och dela dina bilder gratis!

Ett gäng bilder från LAMM 2011. Reportage kommer...