MORE HELLOWEEN

Man vill ju lika vasst dressad som Rockern när man är ute och rockrullar. Dessvärre hade den fruktansvärt snygga Killerströjan utgått ur sortimentet. Beställde istället denna från Robinsons Brewery. Med Eddietrooper 666 på bröstet och bärtzreklam på ryggen måste jag säga att jag tycker att jag vinner. Ska enligt hemsidan ta 4-5 dagar men eftersom Postnord lär vara inblandade så KANSKE den hinner komma till Rogainingen...

STOCKHOLM ROGAINING 2015

 

48,5km på 5.30tim

Som vanligt ställde Tomas och Pernilla (jag) upp på Stockholm Rogaine med hopp om att inte bryta segersviten. Lite skavanker hade vi båda veckan innan loppet. Tomas vader och undersida fot trilskades och Pernilla hade problem med rumpan/höftböjen. Tomas klagade som vanligt på att formen var usel, men så fort startskottet gick drog han iväg i 4.30 fart. Tomas är aldrig i dålig form på en Rogainetävling, kom ihåg det gott folk.

Planeringen av rutten innan starten var lite klurigare än vanligt. Alla kontroller, inklusive cykelkontrollerna var med på kartan och det var upp till oss att stryka kontroller som vi inte skulle ta. Efter lite diskussion fram och tillbaka ordnade vi en fin rutt med lite öppna kontroller som vi kunde ta om tid medgavs. Så var vi iväg och allvaret började. Vi gav oss iväg rakt söderut, vilket inte många andra löpare gjorde (vi skulle få veta varför senare på kvällen). Helt solo plockade vi några kontroller och sedan såg vi lite cyklister då och då. Lite små inkörsmissar vid vägval och kontrollplock, men annars flöt allt på bra. Vi trampade upp för Hammarbybacken och vidare ut på äventyr i skogen. I början var det ganska mycket väglöpning, vilket passade mig bra. Höften kändes, men det gick ändå att springa på i bra fart. Jag tog det lite lugnt bara. Inne i skogen var Tomas starkare som vanligt. Undrar om jag kan springa i 6 timmar tänkte jag för mig själv. Lite nedräkning roade jag mig med, 5h, 4h, 3h, 2h och 1h kvar.....sannolikheten att det skulle gå vägen ökade hela tiden.

Orienteringen flöt på bra kontroll till kontroll. Efter prick 3 h mötte vi Nicklas och Kerstin, då hade vi avverkat 29,5 km och vi var på hugget efter banans största miss. Efter lite snack vid kontrollen sprang vi vidare i skogen och plockade fler kontroller. Allt gick enligt planeringen. Nu hade farten sjunkit lite då det var mycket skogslöpning. Vi stötte ihop med Ivve och Patrik H och låg och växeldrog med dem några kontroller. Sedan stack dom iväg söderut och vi körde vidare mer österut. Tomas kroknade lite ute på asfaltsvägarna och vi fick ta det lite lugnare ett tag.

Lite före 4-tiden var det dags att plocka fram pannlamporna och lite mössor och vantar. Det blev iskallt på två röda när vi stannade. Mina händer var bortdomnade i någon timme innan jag fick upp värmen igen. Skönt att kunna konstatera att min höft verkade palla trycket och att den varken gjorde mer eller mindre ont, den blev nästan bättre och bättre. Mörkret föll snabbt och vi lufsade vidare och tog planerade kontroller. Kontrollerna längst österut skippade vi till förmån för kontroller närmare Hash house. Strax efter fyra-tiden kom några förvirrade cyklister ikapp oss och stämplade vid kontroll 82. Dom verkade inte ha så bråttom trots att dom var långt från målet och stopptiden hade passerat för deras del. Vi däremot var fast beslutna på att komma i mål i tid och inte få straffpoäng. Så kom vi äntligen in på kartan vid Hash House och trots att det var ganska långt mellan kontrollerna verkade vi ha gott om tid på oss att ta oss i mål. Lite väl gott om tid. Ut från sista kontrollen var det lite skön väglöpning. Jag sträckte ut benen lite extra och skruvade upp farten. Tomas fick lite problem med krampkänning i baksida lår och sackade lite. Mina ben kändes helt pigga och vi spurtade i mål med 30 min tillgodo. 1290 p blev det totalt. Vi var ganska nöjda med dagens bravader, men lite småretligt att vi var tillbaka i så god tid. Vi hade helt enkelt ingen kontroll kvar med rimligt avstånd att plocka på slutet. Så kan det gå om planeringen är lite si och så...... Kerstin och Nicklas ramlade in 10 min efter oss och fick fina 1250 p på sitt första rogainelopp, vilket gav dem en fjärdeplats.

Efter lite väntan kom det slutgiltiga resultatet. Vi blev 2:a i mixklassen, 40p efter Rebecca och Martti. Inte så illa ändå, loppet kändes stabilt och bra. Lite senare insåg vi att vår första kontroll i själva verket hade varit en cykelkontroll. Aj aj, med lite bättre planering kunder det gått vägen i år också, men det kanske ändå var rättvist att Rebecca och Martti fick en vinst till slut :)

Jag kan också tillägga att ett 6h rogainelopp i vanliga terrängskor (Saucony Peregrine) var värsta grejen. Benen var nästan lika fräscha i mål som vid start. Dagens lärdom: aldrig mer ol-skor med metalldubb på långa tävlingar.

1V KVAR TILL ROGAINE

6h Rogaine

Som det ser ut nu så startar Pernilla och Tomas som vanligt för att försvara sina segrar sedan 3 år tillbaks.

Vi hoppas på bra utmaning från andra löpare, värt att nämna är ett par som kan bli svårslaget och det är Niklas och Kerstin.

Men ju hårdare motstånd desto roligare är det.

DÅ VAR DET DAGS IGEN DÅ!

Stockholm Rogaine 6h

Vart ska det bli i år? En massa väg som oftast eller kommer arrangören OK Ravinen att chocka sig själva och ha mer orientering än någonsin?

Allt för ofta har vi som behärskar orientering blivit besvikna på banläggare när de valt allt lägga kontroller i vägkors och stigböjar. Deltagare har även oftast berömt för bra arrangemang, men det säger inte mycket.

Vi håller tummarna på att det blir en utmanande banläggning som gör det svårt att få till en ultimat rutt som leder till seger, och att kunna hinna med alla kontroller vore ju trist!!!

Rockrunners har en seger att försvara från förra året då Tomas och Pernilla som mixlag tog hem hela rasket. Nu är de anmälda igen men hoppas att fler i Teamet anmäler sig och utmanar oss om segern :)

TOTALVINST på 6h Stockholms Rogaine

Totalsegrare i Stockholm Rogaine.

Tomas och Pernilla har gjort det igen, inte en start har nu gått med detta par utan att det slutat med vinst. Den trenden vill vi behålla.

Pernilla: -Ja, det är riktigt kul att vara tillbaka och tävla lite. Det har jag saknat. Extra kul när det går bra!

Årets Rogaine gick i Tullinge/Tumba. Redan vi planeringbordet i att välja vilken typ av rutt vi skulle ta kontrollerna var vi överrens. Vi skulle ta oss bort till Flottsbrobacken efter några kontroller på ditvägen, sen vidare ut mot Tullinge flygfält och Lidaskogen. Därifrån bort till Broängen för att sen ta de sista kontrollerna kring Uttrans grustag.

Kartorna

Redan vid start tog vi täten och höll ett riktigt bra tempo, det var många som valde liknande rutt som oss och jag ville skaka av oss de i tidigt skede. Det lyckades vi med bra. Första timmens tempo var ca 5.20/km. Efter att vi betat av kontrollerna i Flottsbro var det en del asfaltslöpning vilket det hade varit en del innan med. Det kändes i höfterna på både mig och Pernilla efter det hårda underlaget i ol-skor.
När vi väl kom in på Lidakartan så vart det mer skog/stiglöpning vilket var skönt. Väl i Lida så fyllde vi på våra vätskablåsor snabbt och vi kunde konstatera att vi redan då halvvägs att vi varit ute i 2.39tim. Det hade gått fort för oss då vi låg på 6 min/km i snitt trots en hel del skogslöpning.
Pernilla: -Efter 4 kontroller hade vi en snittfart på 5.09/km om jag minns rätt. Det gick galet snabbt :) Till och med jag tyckte att det var för mycket asfalt med ol-dojjor på fötterna.

Efter Lida vart det än mer skogstigar och skogslöpning vilket var skönt som omväxling. Mellan kontroll 62-71 så drämde Tomas i knät i en sten, men då vi körde i kortbyxor så kändes skadan knappt (bara en skrapsår visade det sig väl i mål). Men det var rejält blodigt.

Ett rentvättat knä....

När vi kom in i Broängskogen så började det skymma på och vi fick sätta på oss pannlamporna. Här gick det lite sakta på de trixiga stigarna allt för att inte komma på fel stig och missa kontrollerna. Efter Broängsskogen vart det en transportlöpning till norr om Uttrans grustag. Där på kontroll 33 och den 3:e sista kontrollen lade vi dagens största bom på 30 sek, ja orienteringen denna dagen var riktigt bra där vi spikade alla utom just 33. Efter den kontrollen var det 2 kontroller kvar, en i skogen och sen den sista vid Storvretens vattentorn som det vart en transportsträcka till på ca 2 km. Upp genom ett skogsparti fick Tomas kramp i baksidan av låret när han skulle klättra över en trädstam. Segt nu!
Pernilla: -På väg till sista kontrollen släppte jag kartläsningen och litade blint på Tomas kartläsning. Tyvärr innebar vårt rakt på vägval ett antal onödiga klättringar i skogspartier inne bostadsområdet, men men....Kortbyxor var suveränt skönt, det var bara i några grönområden man fick lite rivsår.

Väl vid vattentornet stötte vi på Erik Forsner och Micke Nilsson i Team Nordic Trail. Jag kände på mig att de var våra närmsta konkurrenter i detta läget. Vi tog ett högervägval genom bostadsområdet till målkontrollen och de valde ett lättare runt vägval på väg. Väl 50 m från målstämpling så såg vi varandra, men de lyckades stämpla 5 sek före oss. Snöpligt värre tyckte vi i detta läge, att förlora totalsegern med 5 sekunder....
Pernilla: -Vi skulle kört ett mer snabblöpt vägval för att kunna spurta i mål. 

Vi gick tillbaka till HH och bytte om och åt oss mätta av den goda maten. Rejält stel och krampaktig slog vi oss ned vid bordet ändå nöjda med att ha tagit alla kontroller (1690p) och ändå segrare i mixklassen. Senare visade det sig att Erik och Micke hoppat över kontroll 42 vilket resulterade i att vi tog hem totalseger med 5 min tillgodo innan ryssarna. Priset blev en varsin övernattning på hotell för 2 personer.
Pernilla: -Helt fantastiskt att kunna vinna totalt, herrlagen fick tjejdäng, he he ....och 2:a mixlaget var mer än 30 minuter efter i mål.

Tullinge Rogaine 6h

Löpning Lång Mix

1. Team Rockrunners/Veganlife 1140p
2. Stockholm HHH 1020p
3. Nmt veterans 430p

Löpning Lång Herr

1. TMOK 1220p
2. Stockholm Extreme 1200p
3. OK Södertörn 1160p

 

Tomas och Pernilla gjorde det som var sagt att de skulle försöka, att vinna mixklassen.



 

Från Tullinge SK klubbstuga (Hachhouse) utgick vi 11.00 lördagen den 13 april. Efter iritning av kartan så var vi ute i naturen och hängde på herrsegrarna en bit, sen körde de annat vägval. Våran rutt var att ta en del lättare kontroller i början när vi var pigga. Dessa kontroller låg i skog/bostadsområde mellan Tullinge och Lidaskogen. Underlaget var mest isiga stigar eller snöiga sladdriga stigar i denna del av skogen. Pernilla var riktigt pigg så fort det blev asfalt under fötterna och trummade på hårt. Tomas var stark på allt annat. Ingen annan körde vårt val av kontroller och vi var de 2 första timmarna rätt ensamna, sen mötte vi lite lag som körde 3tim klassen.

 

Väl nere i Lida efter 2.45 var det dags för påfyllning av vätska i systemen. Där beslutade jag att vi skulle skippa en planerad kontroll då det var så mycket snö i skogen. Vi skulle nu på andra sidan av sjön Getaren vid Lida. Mer isiga stigar och snöpulsande bitvis gjorde att farten sänktes ordentligt. Nu började krafterna tryta lit, men våra ben var starka dock. När vi tagit kontrollen i gropen vid Pålamalm så väntade mer lättlöpt terräng trodde vi, men nej då. Över Tullinge flygfält var det tungsprunget.

 

Väl tillbaks till HachHouse så beslutade jag att byta skor och underställ, de skor (icebug gryllo)jag hade var rejält blöta och tunga samt att jag fått pungskav då jag glömt vasselin i skrevet.

8min senare var vi iväg igen och hade då 1.15tim kvar innan 6h gått. Vi skulle nu orintera på en 1:60000 delskarta vilket var en gamal jävel. Inte lätt att se på den vart man kunde köra inte. Men vi lyckades rätt bra att ta oss fram och när vi stämplade vid sísta kontrollen hade vi 250m kvar och 4min på oss innan tiden gick ut. Pernilla la på en spurt så det var bara att haka på i alla hast.

 

Båda var rätt nöjda efter årets första tävling, pernilla saknade mer asfalt och jag kände att all den tuffare träning jag haft denna säsong nu kändes i kroppen. Men till Bamm ska vi vara ännu bättre och starkare.

 

Vi tackar arrangören adventure racing stockholm för bra och rolig tävling. Hoppas det kommer igen till nästa år.

 

ROGAINING

Rogaining är ju kul. Nu kommer chansen att springa en vår-rogaine, nämligen Tullinge Rogaining. Lördagen den 13 april, 6 timmar står på menyn. Blir en bra genomkörare innan Kullamannen i maj!

Stockholm Rogaine 2012, Lidingö

Team II var det ända lag som ställde upp med ett löparlag i år då många av oss andra avslutat säsongen eller drats med skador. Tor körde dock tillsammans med Patte i lag "Team Rockrunners goes biking with One Spoon E Bikers " vilket var ett lyckat inslag. De kom på en mycket fin 3:e plats i cykelklassen.

GRATTIS!

 

Själv har jag dragits med skador de senaste 2 månaderna och har in i det sista haft problem med en vad. Dagen innan så fick jag en akupunkturbehandling av min sjukgjymnast vilket var skönt. Dock svarade inte mina lår på den löpning med hårt underlag som årets upplaga bjöd på.

 

Vi startade i fin fart och hade med oss ett lag men som valde en anna rutt då de försvann. Peter visade fin form hela banan och låg i framkant hela tiden och hejade på mig. Själv fick jag problem med låren som stelnade till ordentligt vid toppen på Lidingöbacken. Innan den kontrollen så lyckades vi även ta kontroll 52 som vi absolut inte skulle ta (en cykelkontroll). Vid det tillfället passerade årets bästa lag oss, ett mixlag med Team Ultra, Mattias Allared och Anna Grundahl (5tim 54sek) som tog alla kontroller snabbast. De hade planerat näst intill samma rutt som oss, fast vår var lite bättre...

 

Vi höll ett svagt tempo på 6min/km i snitt, men vid detta tillfälla bedarrade farten rejält. Kan tänka mig att kännslan för Peter var som när jag sprang med Pälle i Nacka för 2 år sedan.

När vi var längst ut på den norra udden så var mitt tålamod slut, det var inge roligt längre. Hade ont i låren varje steg och kroppen svarade inte alls. Jag sa till Peter som det var och vi bröt tävlingen, Peter som är en så god vän som han är hade förståelse för mig. Vi promenerade hem tillbaks till HH där vi duschade och åt.

 

Rogaine är inte eller kanske jag inte är som för några år sedan, så bra! Vi har dock blivit lovade att nästa års Stockholm Roagine ska vara med mer vildmark och skog/skogsstiglöpning. Får hoppas att Ola Kåberg som är tävlingsledare håller sitt ord :)

 

Innan det så kan vi alla springa ett nytt Rogaine som går den 13 april i södra Stockholm, kolla in länken:

http://adventureracingstockholm.wordpress.com/

 

Kanske får Team II revanch då och är jag i så bra form som jag hoppas ska jag ha med lina till Peter, så jag får dra han runt. För då ska jag vara i bäst form =)

Tack Peter för det korta fina passet vi ändå fick.

 

Puss från en ledsen och besviken Tomas.

 

Stockholm Rogaine 2012

Mer info om höstens stora 6h tävling söder om Stockholm finns inte. Men håll till godo och väntar på mer info.

2012

Lordag/Saturday 17 November 2012.
Just nu ar vi lite upptagnad med www.HammarbyHill.se helg. Ar du anmalt? Efter det vi kan fokusiera pa i ars Rogaine Tavling. Mer info kommer snart...
At the moment we are busy with the HammarbyHill.se weekend of races. When this is over we can focus on the best event of the year - the Rogaine!


Man kan bara undra vad de har för sig, snart 1månad kvar och ingen inbjudan?????
Kanske Ravinen har tagit sig vatten över huvudet i år med alla de arrangemang som de har.
Kanske dags att låta annan arrangör driva denna helt underbara tävling vidare, vi är väl ändå ca 400-500 personer som förväntar oss något i alla fall.

Jag längtar till den 17 nov, då jävlar ska ni få se....

Bilder OMM France

Bilder från OMM France

X-MEN GOES ROJOGGING

Team X samlades tillsammans med team II, XII, Rock'n'Roll och en herrans massa andra team, löpare, juniorer, arrangörer, velocipeder och annat löst folk i Farsta Gymnasium.

Så långt kändes det jäkligt bra. Nyinköpta bars, nya skor och annat som kan mörka den sämsta av former.

När vi väl hittat hörnan på ett bord som de andra redan mutat in tog klassiska förberedelser som vaselinsmörjning och sistaminutenpannlampsladdning vid. Krister skulle köra med sin klassiska snorlimegröna litepacryggsäck och Pälle med den något nättare Adidasryggan med camelback. Allt var helt enkelt på topp. Vi var vassare än vassast och då rår ingen på Team X!

Men så slog klockan eleven hundred hours och det var tillåtet att öppna kuvertet med kartorna. Men vad f-n nu då? Inga höjdkurvor? Bara väg? Nej men titta där är lite skog på mitten! Oh fy hundan där längst ner är en hundrapoängare. Är det bara en? Ja det verkar vara så, huga vad långt bort!

Men var är skogen? På två små kartor fanns några ynkliga skogskontroller. Inte mer? Nåja det finns ju höjdkurvor, kärr och sånt mysigt där i alla fall.

Usch det blir långt det här! Ja fifan vad mycket asfalt! Usch för spikskor, usch för gummiskor! Suget att testa cykelklassen har aldrig varit större än  vad det var i detta ögonblicket!

Tävlingsledare Nick och banläggare Gustav höll ett litet informationsmöte som var tämligen onödigt. Enda vettiga informationen var att hundrapoängaren var flyttad några hundra meter närmare. Men vi tänkte ju inte ta den. Eller ska vi ändå? Den var ju faktiskt lite närmare! Nä att springa en mil asfalt för en kontroll är för låg underhållningsfaktor så vi bestämde oss (återigen) för att skita i det.

Vi tog oss tillbaks till kartbordet och försökte få ihop en inte allt för tråkig rutt. Trots att (eller bara för?) att de andra Rockrunnersrarna skulle köra västerut valde vi tvärt om.

Mot Ryssland, fast inte fullt så långt då. Rutten gick genom Farsta Centrum ner mot Stortorp, upp igen och sen österut mot Sköndal och Flaten.

På den sedvanliga teamfotograferingen var Team X snyggast så de andra får inte vara med i det här reportaget. Sedan gick vi under pendeltågstunneln och det var dags för start på samma ställe som 2008, men med mer folk då rå och cyklar en rälig massa cyklar. Ett smärre kaos tog vid men vi stod tryggt still och väntade in startsignalen som kom och vi var igång. Kaoset blev kalabalik då två cyklister knutit ihop sig med draglina före start. Hur tänkte dom? Hedlund-Svensson kutade sin allra snyggaste kutning genom centrum men inga hejande brudar så långt ögat kunde nå. Ettan satt där den skulle och sen var det asfalt och åter asfalt. Drygt från start alltså!

Vi dammade av svängen ner mot Stortorp och samma väg tillbaks och sen upp på norra sidan runt Drevviken. Det var väg, cykelbana och en hel del grusväg innan vi var inne i gamla hemmaterrängen i Flatenskogen.

Grusväg, asfalt, stig söderöver till en kontroll nedanför Orhem. Sydost mot en udde nedanför Flatensjön.

Krister passade på att hiva in lite hemkörd bar samtidigt som de för enkla skogskontrollerna försvann på tok för fort.

De tre tiopoängarna öster om Flaten var dagens roligaste men också sämst betalda kontroller. 

Benen tog oss förbi Flatencampingen och vid playa de Flaten var man smått lyrisk. Här har man badat, minigolfat, sprungit, solat och ätit massor av glass genom åren.

Krister trodde inte på att fotbollsplanen med knähögt gräs och meterhöga grushögar en gång i tiden varit en fotbollsplan. Några cyklister dundrade förbi just som vi passerade Barnflaten och hux flux var vi uppe vid kontrollen på berget.

Det blev lite mer bar, energigel och sportdryck. Pälles energikaka med pepparkakssmak var gudomlig och det infann sig lite julstämning.

Upp mot Älta såg det ut att bli ännu mer asfalt. Men Pälle rekommenderade den trevligare vägen längs spången vid Ältasjön. Bra så långt men sämre genom skogen. Dessutom sprang vi snett så det blev till och med kasst. Teamen vi låg med vid förra kontrollen var samtidigt vid masten. Sammalika alltså men vi sprang garanterat inte fortare så vår väg var nog ändå bättre, kanske?

Längst bort och längst upp hittade vi masten. Det var alltså inte en av Nackamasterna utan någon form av mobilmast uppe i Ältaskogen. Efter stämpling och fotografering snubblade vi utför det hala berget tillbaks ner på stigen.

Mer löpning, nu västerut längs samma spår som vi kom på. Tråkigt? Nja det var ju i alla fall i skogen på en stig! Vätskan vid Brotorp passerades utan stopp då vi bägge hade ordenligt kvar i ryggorna. Det fick räcka med ett symboliskt godisstopp och tre plockade placeringar förbi lag som stod och drack. Men de sprang om oss vid kontrollen i Skarpnäck.

Jaja man får ta till de knep man kan tänkte vi och vecklade upp kartan och den oooooändligt långa sträckan förbi Skarpnäcksfältet, Nynäsvägen, Tallkrogen och Gubbängen. Fifan vad tråkigt!

Här började Hedlunds ben protestera ordentligt och eftersom även hjärnan hängde i lite lösa trådar blev humöret bättre när Krister sa "ska vi inte ta en fika på Statoil?" Faktum är att Hedlund aldrig protesterat så lite i hela sitt liv!

In på bensinmacken sprang alltså två ångande svettiga atleter, betalade och tryckte ut två mellanstora koppar svart gudomligt java. Vi skyfflade i för mycket socker och mjölk och "kastade" oss ut i spåret igen.

Nä nu tar vi det allt i lugn och godan ro. Kaffet var varmt och så även butiken. Nog hade vi tid att trycka i oss mer bar, värma oss och stretcha lite också?

Pausen blev ändå inte sååå lång och snart var vi ute på asfalten igen. Just som vi sprang ner i tunneln under RV73 såg vi Tomas och Peter på långt håll bakom. Eller var det nära? Nä det var nog långt men de kom nära eftersom de sprang fort och sen var det långt före, snabbt, för snabbt!

Vi sprang nog rätt långsamt!

Tomas sa att han var trött men det såg inte ut så.

Pälle var lika långsam med kameran som med benen så kortet togs först när grapparna passerat. Men vi hann i alla fall bjussa de snabba herrarna på varsin mun kaffe. Tomas höll på att spilla ut Pälles. Tur för honom att det inte blev så, då hade smockan smockat!

Gubbängsskogens enda kontroll var helt ljuvlig innan vi skulle ut på asfalten igen. Över Örbyleden, genom det inte så härliga industriområdet i Högdalen. Pälle berättade om när Mitsubishin besiktigades som lastbil i våras. Kul fan! Nåja roligare än asfaltslöpningen i alla fall. Sen skrattade vi högt när Krister sa "pinka inte här". Sen blev det dimma:

Här är vi på väg uppför peak one av Highvalleys three peaks. Det var kontroller på två av de tre peaksen. Skymningen smög sig på just som en fet dimma drog in. Det var inte så lite likt avslutningen av dag två på BAMM i somras och nog sjutton gjorde det att man blev lite tröttare. Ska vi inte ta och sticka hem sa Hedlund?

Mr Svensson protesterade inte jättemycket. Visst var vi besvikna bägge två men med valet 3-4 km asfalt ner mot Farstanäsetskogen och valet den tredje peaken av topparna och en sista kontroll i Fagersjöskogen var tämligen enkelt.

Slutliga avgörandet kom när kommentarerna "familjerna blir åtminstone glada om vi kommer hem till middag" och "en kall bärs i bastun skulle inte vara dumt, alls" så vi sprang helt sonika "hemåt".

Enda äventyret på de sista kilometrarna kom när vi inte hittade sista skärmen i mörkret. Vi tänkte spara pannlampsbatterierna men den lilla stenen var för liten tills vi tände lamporna. Oj vad stor den var!

Lika stor som målets kontroll:

 

Ganska besvikna men inte helt nedslagna stämplade vi ut efter sisådär 4:21:29. Med 460 poäng var vi inte ens bäst där och då. Ett annat team hade lika mycket (läs få) poäng som oss men bättre tid. Vi var helt enkelt sämst denna dag. Efter målgång slängde vi i oss en tallrik (mycket gott) krubb, applåderade Tor och Patric som kom på Sven Nylander plats i cykelklassen. Bilresan hem gick fortare än fort och Hedlund satt i bastun innan de två starka teamen kommit i mål. Lasse och Jonas kom på pallen och Tomas/Peter blev även de Sven Nylandriga. Bägge lagen nötte ner över 5 mil asfalt, imponerande!

Avslutningsvis kan man väl säga att det här var den överlägset tristaste Rogainingen jag sprungit. Vårt kassa resultat beror såklart inte på banan. Det beror enbart på undermålig träning från Hedlunds sida hela året men framför allt under hösten. Men 4-5-6 mil asfalt med lite skogsdungar däremellan går fetbort. Det har flera år i rad varit för lite kontroller, för mycket transportsträckor och alldeles för lite problemlösning.  Det var väl rätt många lag som tog alla kontroller i år igen? Rogainingarna 2003 på Värmdö, 2004 i Brantbrink, 2005 på Lidingö (och stan ett tag), 2006 i Tyresö och 2007 i Hellasgården var de absolut roligaste. Efter det har det bara gått utför. Vi vill ut i skogen igen!   

Hedlund har nu utlovat revansch redan till nästa träning, eller åtminstone till årsavslutningen på barrundan den 2:a december, eller helt åtminstone helt säkert till BAMM 2012 så då kommer team X att vara klonade, muterade och bättre än någonsin.

Over and out från Hedlund a.k.a. Brolin :-D

Team XII´s rogaine

BERGSLÖPARE GOES ASPHALT

"Det känns ungefär som att åka till jobbet", messade jag till Jonas från tricken på väg till Farsta. "Och back to school days", svarade Jonas eftersom han tillbringat de tre tuffaste åren av sitt liv i just Farsta gymnasium. Mindre tufft idag. En vanlig rogaine bara. En dag på jobbet.

Första blicken på kartan bekräftade farhågorna. Mycket österut, mycket förorter. Inte mycket skog på den översiktskartan inte. Men det tänkte vi inte så mycket på då. Nej, då fokuserade vi på att rita in smartaste rutten. Och vår rutt var jävligt smart - hänvisar till kartan på Funbeat.

När starten gick öppnade vi lite lugnare än senast (läs BAMM) och det var smart. Vi låg ihop med två andra lag när vi betade av det första lilla orienteringsmomentet för dagen. Kontrollerna i Farstanäs-skogen satt där de skulle. Sen vinkade vi adjö till hängande lag som stack norrut. Vi gav oss ut på långskubb österut. Passerade Ågesta - tänk om man kunde fått ta några kontroller här uppe i fina skogen. I helvete! Lubba på bara, vi ska hela vägen ner till Drevviken.

Lubba vidare. Jonas berättade barndomsminnen. Stortorps ishall. Ja, jag lär också ha lirat där, men det kommer jag inte ihåg. Lade ju av med hockeyn innan jag fyllt tio. Det blev orientering istället. Har man inte mycket nytta av nu. Att runda Drevviken är inte så avancerat. Mer barndomsminnen från Jonas i Sköndal. Skidturer ut till lilla ön där.

Efter Orhem riktig ol-karta igen. Men stiglöpning längs sjön är fortfarande bara löpning - men skogsstig är trevligare än asfalt. Sen fick vi ändå ta tre kontroller som tarvade kartläsning. Festligt värre! Upp till masten vid Älta, bajsa i skogen och se fram mot vätskan. Ja, vi var sista laget som fick fylla på flaskorna vid den kontrollen. Dripp, dropp, slörp, slut...

Och nu börjar det riktiga gnetandet. Ja, det har förstås varit mest gnetande hittills också, men det känns liksom gnetigt med långa transportsträckor när man är trött och stel i benen. Genom Skarpnäck, Gubbängen, Tallkrogen, Svedmyra, Örby, Högdalen. Kolla vad många av de södra förorterna jag kan namedroppa!

Vi fick i alla fall bestiga två av Högdalstopparna. Det var dimma och svårt att hitta kontrollen på toppen. Det kändes bra där, uppför och utför. Bergslöpare i sitt rätta element. Och sedan där på slutet lyckades vi också bomma en kontroll. Vi skulle bara gå så säkert in från en stigkrök till en stor sten som inte gick att missa. Tio irrande lampor i skogen och vi började också irra. Irriterande! Jag borde lagt av med hockeyn tidigare, jävla amatör. Fick gå ner till vägen, läsa in oss och sen plockade hockey-Jonas in kontrollen!

Så här snygga var vi före start förresten:

Sen var det rätt skönt att plocka in sista kontrollen, jogga genom Farsta centrum och stämpla ut sig från dagens arbetspass. Samtliga kontroller på under 5:30 borde ju vara elitmässigt på en sextimmars. Men det fattade vi väl att det var lite sådär. Trea blev vi, 25 minuter efter. Ja ja, bättre var vi ju inte. Vi slängde i oss lite käk och sedan drog vi hem. Arbetarklassen förväntar sig ingen lön för mödan...

BILDER FRÅN STOCKHOLM ROGAINING

Jahaja då var X-kamerans bilder upptankade i ROCKBOKEN och inlänkade med ett bildspel här. Ett litet reportage från X-mens något mespoppiga löpning kommer var det lider. Webmastern utgår från (läs beordrar) att vi får en text från team II och XII också.

ROCK N' ROLL PÅ STHLM ROGAINING

Nu är Rock n' roll-sektionen igång och tävlar.

Tillsammans med Patrik körde vi 4 timmars mountainbikeorientering på Stockholm Rogaining igår. Vilken avkoppling att få cykla 4 istället för att springa 6 timmar.

Men egentligen var nog banan lite för lätt. Bara 19 kontroller och vi var i mål efter 2:44. Dessutom lätt orientering, så allt handlade om bra vägval och att trycka på ordentligt under transporterna.

2:44 räckte till en 4:e plats. Vi får vara nöjda. Vinnarna körde hela 30 minuter snabbare, Erik Vrang och Björn Völcker. Samtidigt lyckades vi få många lag strax bakom oss. 4 lag inom 10 min efter.

Det flöt på bra för oss. Vi sparade på krafterna i början och när vi insåg att banan var mycket kortare än 4 timmar kunde vi börja "kötta på". Dåligt vägval de första fyra kontrollerna och en tråkig vurpa dock. Patrik körde strax före och började glida på hala löv i en nedförsbacke. Han la sig framför och när jag skulle styra undan släppte det för mig med. Jag klarade mig bra, men Patrik fick goa skrapsår på ben och arm. Själv höll jag på att krocka med ett hästsläp. På en mindre väg där man inte förväntar sig möten, kröp jag ihop och tittade ner för att inte ta onödig vind. Fick panikstyra undan och bromsa. Patrik låg på rulle och fick det jobbigt när jag plötsligt bromsade. Inte så snyggt, men vi klarde oss.

Så här glad var Patrik innan loppet ..

och så här go såg han ut efter

BENSIN

Pannkaka, vaniljyoghurt, jordgubbssylt och müsli är ju värsta elitkäket ju! Mindre än tre timmar till start och dags att styra kosan mot Dadstake.

HIGHVALLEYGREAT

Inför Rogainingen 2008 spekulerade vi i om det skulle bli ett besök i Highvalley Hills. Läsare med spikrakt minne kommer ihåg att det inte bidde det eftersom vi sprang söderut. Nu drar jag igång diskussionen igen. Jag tror det bär av norrut i år och därför sticker jag ut hakan och skriker

"JAG BLIR ARG OM DET INTE BLIR KONTROLLER PÅ HIGHVALLEYGREAT I ÅR!"

TOMAS!

PM finns nu att läsa på Rogainingsajten. Nick och gänget verkar ha gott minne. Efter förra årets "incident" när en överladdad Tomas glömde nolla SI-pinnen innan start varnar nu nämligen tävlingsledningen honom inför årets tävling. Detta är saxat från Rogaining-PM:

Start: Gemensam start kl 12.00 på signal från tävlingsledaren, i närheten av Hash House. Tomas glöm inte att nolla och checka sportidentpinnen innan start!

Start: Mass start 12.00 from a signal from the Event Director, close to the Hash House. DO NOT START before this. Tomas do not forget to clear (Töm) and check your SI card.

Vid denna tid på lördag så är det dags att sätta på lampan för annars kanske man snubblar och drar axeln ur led som vissa lyckas göra på gatukanten.

Dryga 300st är redo på lördag att köra ett sjuhelsikes långpass söder om Stockholm och rättare sagt där vi hade Hasch-House 2008.

Redo eller inte, i år kräver vi en seger av Team Rockrunners som inte segrat sedan 2006 och ska vi lyckas med det så får vi vid målet ca 18.00 veta svaret.

Lycka till på Stockholm Rogaining 6h.

TVÄTTÄKTA H16-SPURT

På "spurten" i söndagens rogainingrenrep spelade Pälle Spielberg in ytterligare ett legendariskt filmklipp som nu finns uppladdat på rockkanalen. Sätt er ner, skruva upp volymen högt och håll i er ordentligt för här går det fort, ACTION!

INTE SÄMST

Team ALadInSane lunkade på stabilt på gårdagens höstlunk i Gömmaren. Med denna karta:

kan man nästan (men bara nästan) säga att H21A-banan på 18270 meter var en repris på Kristers pass "Gömmaren all in" från i försomras. Det var nämligen en hel del fram och tillbaka i vår jakt på gömda kontroller i Gömmaren.

Orienteringen gick väl stabilt i 30 meter. Sen var vi på väg att göra ett kasst högervägval till ettan. Kasst men som tur var stannade vi upp, läste in, tänkte om, valde vänster och fick sen springa om alla långsamma i samma startgrupp. Nåväl, efter ettan var vi återigen på väg åt helt fel håll till tvåan men Fredrik sa "stopp stanna" på stigen och vi tänkte om igen. Efter den lite struliga inledningen rullade det på kanon ända till efter nian. Vi kände att det nästan gick lite för enkelt så halvvägs till tian lade vi in lite storslalomträning på stigen.

Uppe vid kontroll 16-17 passerades 17 löpta kilometrar och vi hade varit ute i 2:20. Det började knorra en smula i Hedlunds ben. På långsträckan ner mot 18 skulle man kunna stå på ordentligt men här sjönk istället tempot från lågt till glocalnet. Sista biten in mot mål gick långsamt men bra och styrfarten hölls näppeligen uppe. Självklart hade vi ingenting med slutsegern att göra men vi kände att vi inte var sist och sa till varandra att ju längre tid desto bättre med tanke på nästa helgs Rogaining. Team ALadInSane kom i mål på rätt sida tretimmarsgränsen med tiden 3:10:04.

Tomas som skulle springa med Peter var inställd på att springa själv då Peter var krasslig men ute på TC träffade Tomas på Lusen. Den snubben är fett med snabb så Tomas fick sig ett tempopass då de sprang in på rysligt snabba 2:14:54. Imponerande men inte alls lika bra träning, ju!

Vad täten hade säger jag inte men det var i alla fall på fel sida tvåtimmarsgränsen!

Detta innebär att genrepet inför Stockholm Rogaining 2011 nu är avklarat. Resultatet blev Pälle 1 och Tomas 0 (för givetvis räknas längst tid som seger) ni andra får inga poäng alls, som Tomas alltså.

Dessutom hämtades de nya Salomon Speedcross 3-pjucken ut på posten (Grantomtakiosken alltså) på eftermiddagen så nu är åtminstone halva Team X både het, lätt (ca 300 gram), skön och snygg!

Enda orosmolnet är att man blev lite för trött för att det ska kännas helt bra. Fan vi var ju bara ute i tre timmar, bara halvvägs liksom.

Men det är ju en vecka kvar så det ska nog ordna sig, på något sätt, kanske, yeah right, helt säkert...