ANNORLUNDA ÄLGMÖTE

Mitt i spåret stod en älgtjur och det var inte vilken älg som helst utan en ståtlig x-tra stark 7,5-taggare. Den farligaste sorten alltså! Jag blev livrädd! Tack och lov så sprang jag långsamt annars hade vi förmodligen krockat. Älgen stod kvar lugnt och stilla så jag vågade smyga fram kameran och skjuta av en bild från höften. Sen så backade jag långsamt, steg för steg, hela tiden med ögonen på älgen, men det kom inget utfall, när jag kom bakom några granar vände jag på klacken och sprang tills lungorna höll på att sprängas.

VRR15: Because it's there!

"Because it's there" är kanske det mest berömda citatet bland bergsklättrare. Det var George Mallorys svar på frågan "Why do you want to climb Mount Everest?".

George Mallory

Mallory blev också världens första riktigt kända bergsklättrare. Tyvärr mer känd efter sin död. Han omkom tillsammans med Andrew Irvine, när de försökte nå toppen under den brittiska Everestsexpedition 1924. Många var teorierna vad som hände där uppe. Uppätna av snömannen. Kanske, kanske kom de upp till toppen och omkom på vägen ner. Ganska osannolikt men ingen vet säkert.

1999 hittades Mallorys kropp på 8160 meters höjd, dock inte Irvines kropp. Man har inte heller hittat den kamera de hade med sig. Bilder från kameran skulle ev fortfarande kunna gå att framkalla och kan avslöja vad som hände dem.

Varför skriver jag om detta? Jo, ibland är det svårt att förklara varför jag vill upp och springa bland berg. Men det behövs ingen krånglig förklaring: "Because it's there"

Glöm dock inte ett annat bevingat citat: "Låt berget bestämma"

För då kan det gå som det gjorde för stackars George.

Mallorys kropp hittades 1999

Yetin tar honom, Mallorys sista stund är kommen!

VECKANS BONUS-ROCKRUNNER

På SVT igår gick dokumentären BIG RIVER MAN som handlar om MARTIN STREL världens främste ultradistanssimmare. Den finns att se på SVT-PLAY och är väl värd en titt då den bjuder på 96 minuters underbar dokumentär som samtidigt är fantastiskt underhållande. Slovenen Strel ser ut som en fotboll, äter och dricker för mycket men har ändå simmat hela Donau, Paraná, Yangtzee, Missisippi. Big River Man handlar om hans rekordsimning längs Amazonflodens 5628 km på 66 dagar. Vilken snubbe, mer gjuten Veckans Rockrunner än så finns inte men jag kan inte vänta med nomineringen till vecka 23 så den kommer som en bonus idag.

Vägvalsanalys

Sådär! Då var två pass avklarade för iår. Och det har gått ok. Inte så pinsamt dåligt så jag inte vågar visa upp rutterna. Jag lägger upp dem här.

Båda passen är med Motionsorientering.se. Förra veckan i Ursvik och denna veckan i Enebyberg.

Själv känner jag mig ändå amatörish, men ni som är sådana grymma orienterare. Har ni några tips? Bättre vägval? Onödiga missar?

I Ursik tappade jag 4 min på kontroll 3 och då passerade jag först 5-10 m ifrån kontrollen. På kontroll 7 tappade jag ca 1 min.

I Enebyberg blev det ca 2 min extra kontrolletning på 4:an och 1 min på 8:an. Onödigt men det verkar vara svårt att undvika.

Tomas Långa Natten

Låt lagets Enda Elitkille visa hur man springer en Långa natten. De små missarna som kom kan inte ha kostat mig mer än 5min.

HELIGA VALBORG II

En halvtimma före Tiomilas herrstart rev Dogge Doggelito och The Burnt Out Punks av sin rap- och eldshow. Det var fan rockigare, varmare och eldigare än Rammstein och Skansens Valborgseld upphöjt i två. Tomas har rätt, valborgseld rockar!

VECKANSROCKRUNNERUPPSTYRNING

Jahaja nu har Bollibompa-Mange visat hur enkelt det är och hur fort det går att skriva så nu vill jag, nä nu fan BEORDRAR jag (utan hot) alla att få in alla sina skarpaste idéer i datorn.

Jag vet att alla är trötta och slitna efter att ha jobbat, tävlat, stretchat, sovit, tvättat bilen, pillat navelludd, tränat, kollat på film, sprungit backe, fikat, sprungit Munkalångt (och lite kortare), ölat, kört långa natten, ettsettraettsettra men det håller inte som ursäkt.

Så nu får det vara nog, nu är det fanimej uppställning, uppryckning, rättning i ledet och lämna av! Just i detta nu restar Lasse med vecka 12 och Tor med vecka 15. Sen har Jonas 5 dagar på sig att leverera vecka 18 innan webmastern plockar fram vapnen igen. Efter det kommer i tur och ordning Lasse, Peter, Krippa, Tor, Pälle, Tompa, Jonas, Lasse (igen, ja men så blir det när man ligger efter) och då har vi passerat midsommar.

DEN LÄNGSTA NATTEN

Efter att ha jobbat klart tog jag en dust med den gigantiska Tiomilakartan och jobbets A3-stora scanner. Det var inte helt lätt, ungefär lika svårt som att springa lång natt på 10:000-del. Att springa långt med kortdistansskala är som att ha med sig gamla varianten av DN ut i skogen. Nä det är annu värre, gamla DN kunde man ändå lägga på köksbordet, men att ha med den i skogen... Det blir liksom vika, vika upp, vika, vika om, vrida och likförbannat får långsträckorna inte plats trots att kartan är som ett segel!

Undrar om jag inte höll på att vika därnere vid tian när jag tänker efter? Det var alltså kartans därför det gick åt pipan! OBS nu skyller jag inte bommarna på kartan. Där är det egen brist, orutin, sopighet, okoncentration, allt utom för snabb fart. Nä jag menar helt enkelt att kartan var anledningen till att jag höll på att slå ihjäl mig och sen fick halta resten.

Var det inte bättre förr? Vore det inte rätt skönt om dom kunde plocka fram den gamla hederliga 15:000-delen igen? Nä fan ta fram 20:000-delen och släng i lite bruna sankmarker när de ändå är igång. Men där får det räcka tycker jag. Efter att ha sträckläst den eminenta Tiomilaboken "långa nattens folk" blir man ju livrädd för backstreckskartor, gröna bladet och allt sånt.

Tur att förresten att det är 50:000-del på BAMM. Med 10:000-del i Björkanfjällen skulle man behövt en extra väska för kartan och ändå snubbla utför både ett och två och tre stup innan man var i mål.

Såja nu har jag protesterat, gnällt, skyllt bort mig, svamlat, gjort reklam (för boken alltså, den är bra) klart. In med kartan:

Efter brottningsmatchen var jag helt slut. Åkte hem i bilen, deklarerade (alltid i sista stund, det är tradition ju). Nu orkar jag inte skriva någon ny text (förutom dravlet där uppe då rå) så jag klistrar in rapporten från Funbeat och går och lägger mig:

Tiomila 2011 innebar min 28:e sträcka på mitt 27:e raka Tiomila. Det blev den 11:e långa natten (16,6 km). Det är väl ungefär det enda som imponerar för allt som hände var uselt, uslare, uslast med den längsta tiden någonsin.

Det hela började med en 4-5 min bom på ettan sen rullade det på rätt bra. La 2-3 min på 5:an och 6:an innan vi vände söderöver. Långsträckan gick bra men jag blev frånsprungen av några snabba finnar och kom själv. Efter vägpassagen ner mot Getaren blev det en liten bom på åttan.

I branta backen ner mot militärbron höll jag på att stå på ärschlet fett, lyckades parera men det smällde till i röven/övre delen av baklåret. Muskelbristning? Nja det gjorde inte så ont först och jag var glad över att inte vurpa bland alla rötter och stenar. Tog mig i alla fall över bron och kirrade elvan men sen började det göra ondare och ondare. Någon form av bristning var det ju i alla fall. Att jag sen var helt solo ända ner till 12:an gjorde inte saken bättre. Gick lite för mycket höger och stod still och svor tyst när det dök upp en löpare. Hade sällskap med honom till 14 men fick släppa.

Det gick att springa men stegen var korta och smärtade. Var ensam vid 15 och halva vägen till 16 där det började ljusna. Det kom en klunga till som sprang om och ifrån. Transporten via snitseln upp till vägövergången gick långsamt och gjorde ont men nu var jag nästan i mål. Det kom strölöpare då och då men inga klungor. Det lätta slutet gick bra (vore väl fan annars med mitt tempo). Helt utan tvättäkta H-16-spurt kom jag haltande i mål på urusla 2:50.

UK-Uffe hade tippat 2:10 och jag själv tyckte 2:15 var acceptabelt men efter bommar på runt 15 min och fantastiskt lågt tempo som kostade resten av tiden blev det så. Men man får väl vara glad att ha överlevt och inte ha brutit. Det här var nästan lika tufft som brorsans målgång med fotfraktur 2005. Positivt? Jag bröt inte + att det känns hyffsat i låret nu efteråt. Vila några dagar, lite cykel kanske å så är det på't ba!

VECKANS ROCKRUNNER V.I.P.

Ifor Powell denna gigant!

Ifor Powell är en av världens bästa bergslöpare. Han har vunnit ett flertal LAMM elit och spiken i kistan OMM 2006 där han vann elit klassen. Sedan dess har ingen sett honom. Han lever fortfarande men cyklar mest långa MTB tävlingar. Vi får hoppas att han dyker upp snart på något bergslopp igen för han är en lirare som man måste se live någon gång i livet.

Denna sköning såg jag första gången på LAMM 2005, på Isle of Mull. Då gled han omkring i nattlägret i ett par rosa/turkosa tights som satt löst och fladdrade på hans enormt långa och smala ben. Han har en kroppstyp som man tror skall gå av på mitten när han kutar runt bland tuvor och annat skit i bergen, lite som en streckgubbe. Efter loppet satte han på sig ett par brillor som hade passerat bäst före med minst ett årtionde. Med enormt buskiga ögonbryn så såg han ut som ugglan Helge eller som en klar favorit till en klassisk massmördare. Han är vår största idol i Ladonia Fellrunners!
Nu alla tjockisar i Rockrunners, träna nu ordentligt för snart är det säsong!

/Mange Andersson

VR 17: Heliga Valborg!

Kristligt trams eller svensk klassisk vårtradition, det får vara osagt. Hur som helst så är våren här och sossarna har gjort sin tramsiga 1 maj tåg. Kan vi inte bara låta solen värma oss nu medans vi får träna i lugn och ro tillsammans med fågelkvittret?

NU KÖR VI

Med en bild på en del av långanattenbanan i Riala 1995 (som är min hittills snabbaste med 1:55:13 på 16290 meter, det måste ju vara ett bra tecken!) säger jag bara nu kör vi!

VRR 11

Numera helt nödvändigt att ha med sig under långlopp, Jelly Beans!

EN PINNE TIOMILA

När Tiomila senast gick vid Riksten, 1986, gjorde en 16,5 årig knappt ens fjunigt ung Hedlund sitt andra race. Efter debuten året på en kort (8,5 km) åttondesträcka i andralaget året innan var den nu rutinerade (?) killen redo för större ansvar och fick 11,3 km tredjesträcka. Första och andra kördes av de fem år äldre Janne Frödin och Jonas Börthas. Den unge herr Hedlund var toktaggad men hans mor var livrädd. Skulle hennes lille son överhuvudtaget hitta tillbaks från den stora skogen igen?

Janne stack iväg i det 511 man stora startfältet. Hedlund var lugn. Janne låg med vid radion. Hedlund blev laddad. Janne låg med vid förvarningen. Hedlund blev spänd. Janne kom in som 32:a och skickade ut Jonas mer eller mindre i täten. Hedlund blev nervös. Hans tankar snurrade i huvudet, tänk att få gå ut i täten på Tiomila! Hedlund gick till växelfållan bland de första för det hade han hört att man skulle göra när man ligger i täten.

Jonas är (läs var) inte riktigt lika stark löpare och egentligen kanske inte kapabel att hålla en tätposition men kunde Janne så kan väl Jonas tänkte Hedlund. Dessutom är (läs var) han ju grym på att orientera. Täten kom, ingen Jonas, det är lugnt, 100 kom, ingen Jonas, äh fortfarande för bra, 200 kom, nu ligger vi där vi ska, 300 kom, v-f-n kom igen nu, 400 kom, usch det blir ensamt i skogen. När ungefär 450 löpare växlat och det var riktigt ensamt kom en MYCKET trött Jonas stapplande fram till kartplanket.

På den tiden var Hedlund orutinerad och tänkte bara nu j-lar ska det plockas. På klassiskt H16-vis (nåja han sprang H17-18 men hade ju inte fyllt ännu) kastade han sig furiöst ut i skogen. Oftast brukar det brista och gå åt pipan men den här dagen gjorde det inte det. Ett i det närmaste perfekt lopp genomfördes på något underligt vis:
Det blev endast en liten bom på den sjunde kontrollen. Tyvärr finns inga tider från loppet och minnena är svaga såhär 25 år senare. Ett hårt gnuggande av tinningarna framkallar fragmentariska minnesbilder av ensamhet i början och passage av startpunkten två gånger. Vid kraftledningen mellan fyran och femman var han ordentligt trött och hade kommit ifatt en klunga. Vid femman-sexan hade han sprungit en normal H16-bana men bet ihop och körde vidare. På något magiskt sätt uteblev juniorbommarna och vid motorbanan hade klungan vuxit sig rejält stor. Även Hedlunds självförtroende växte och han klämde i en tvättäkta H-16-spurt (på riktigt) och kom in 70 placeringar bättre. Han har tyvärr inte den exakta placeringen men det var någonstans kring 380. Fortfarande långt bak men ändå lite mer med i det rekordstora startfältet.

IFK:s slutplacering blev 223 efter stabila lopp av det unga (22,8 år trots att farsan 45 år sprang sista) laget. Klart på övre halvan alltså fast det såg mörkt ut efter två sträckor. I år vette fasen om det gamla (38,3 år trots att Niklas 18 år springer sjunde) laget kommer klarar att komma 223 av de 351 lag som står i startlistan. Det var bättre förr på många vis!

Need i say more?

Pälle med sitt lag i Sorrunda 1992 om jag inte tar fel. Laget bestod av Göran Karlsson, Lars Bengtsson (RIP), Peter Albinsson, Stefan Salstedt, Mattias Balck, Pälle Hedlund, Jan Frödin, ?, Mats Forslund, Tommy Eriksson

Konsentrerad Pälle läser, resten leker!

TVÅ PINNAR TIOMILA

Jahaja då börjar det närma sig! Endast två dagar kvar till Tiomila och dags för min 28:e sträcka i rad (fan vad man måste vara gammal). Som minst dålig på långa sträckor i klubben har jag blivit insatt på långa natten. Man kan väl säga att det börjar bli en tradition eftersom det blir för elfte gången och sjunde året i rad.

Lite statistik INNAN årets lopp:

• Samtliga lopp är genomförda för IFK Enskede (klubben trogen sen typ 1978, egen produkt fan)
• Har sprungit alla sträckor utom sträcka 6 och 7.
• Har sprungit över 36 mil på de 27 sträckor som avverkats.
• Debut 1985 i Långdunker (ja jag har dubblerat, en gång 1988 i Rudan)
• Bästa växlingsplacering 130 Vaxholm 1989 (första sträckan 4:21 efter täten)
• Har plockat 70 platser (i Riksten 1996 mer om det i ett kommande inlägg)
• Har tappat 440 platser (en kass första sträcka i Norrtälje 1990, tappade i och för sig "bara" 19:48 på täten men att få spö av 440 pers är fan inte bra)
• Längsta sträcka 17 710 meter i Hallsberg 2006.
• Kortaste sträcka 7 000 meter i Solbacka 2000.

7 km är fan inte mycket att skriva hem om men jag gör det ändå. Det är lika bra att klippa in en bild när jag ändå är igång:Skulle egentligen kört långa natten även då (och då hade det varit min 12:e i år) men när Perssons lampa slocknade på 2:a sträckan (OBS han klev inte bara av helt lätt utan kutade 3-4 km till TC fick en ny lampa, kutade 3-4 km tillbaks, fortsatte men när även den lampan helt otroligt nog slocknade klev han av). Det blev DNF och på förmiddagen omstart för laget. Jag tänkte för en stund omstarta på långa natten men valde istället 9:e sträckan. Det gick bra som fan och vi sprang fort. Kom i mål som tvåa (eller var det trea?) i omstarten i klunga med bland annat Tony Dalebrand. Om jag inte missminner mig slog jag Tony men fick spö av en eller två snabba finnjuniorer på spurten. Om jag inte minns helt fel sprang även lillbrorsan i samma klunga men han var lååångt efter i mål. Resultaten säger i alla fall att jag hade 34:56 på sträckan (givetvis min kortaste tid någonsin) och tappade bara 3:38 på täten.

Jag borde väl inte avslöja sitt största tapp på täten men det är väl lika bra att göra det innan någon frågar. Nere i Kolmården 2004 tappade jag hela 45:11 på andra sträckan. Det är fan uselt så det förslår men konstigt nog plockade jag ändå 14 platser! Lika usel det året var en annan Rockrunner som sprang första sträckan. Hans namn börjar på L och slutar på ars. Det var så kasst så det kan han bli veckans Rockrunner :-D