STOCKHOLM ROGAINING 2015

 

48,5km på 5.30tim

Som vanligt ställde Tomas och Pernilla (jag) upp på Stockholm Rogaine med hopp om att inte bryta segersviten. Lite skavanker hade vi båda veckan innan loppet. Tomas vader och undersida fot trilskades och Pernilla hade problem med rumpan/höftböjen. Tomas klagade som vanligt på att formen var usel, men så fort startskottet gick drog han iväg i 4.30 fart. Tomas är aldrig i dålig form på en Rogainetävling, kom ihåg det gott folk.

Planeringen av rutten innan starten var lite klurigare än vanligt. Alla kontroller, inklusive cykelkontrollerna var med på kartan och det var upp till oss att stryka kontroller som vi inte skulle ta. Efter lite diskussion fram och tillbaka ordnade vi en fin rutt med lite öppna kontroller som vi kunde ta om tid medgavs. Så var vi iväg och allvaret började. Vi gav oss iväg rakt söderut, vilket inte många andra löpare gjorde (vi skulle få veta varför senare på kvällen). Helt solo plockade vi några kontroller och sedan såg vi lite cyklister då och då. Lite små inkörsmissar vid vägval och kontrollplock, men annars flöt allt på bra. Vi trampade upp för Hammarbybacken och vidare ut på äventyr i skogen. I början var det ganska mycket väglöpning, vilket passade mig bra. Höften kändes, men det gick ändå att springa på i bra fart. Jag tog det lite lugnt bara. Inne i skogen var Tomas starkare som vanligt. Undrar om jag kan springa i 6 timmar tänkte jag för mig själv. Lite nedräkning roade jag mig med, 5h, 4h, 3h, 2h och 1h kvar.....sannolikheten att det skulle gå vägen ökade hela tiden.

Orienteringen flöt på bra kontroll till kontroll. Efter prick 3 h mötte vi Nicklas och Kerstin, då hade vi avverkat 29,5 km och vi var på hugget efter banans största miss. Efter lite snack vid kontrollen sprang vi vidare i skogen och plockade fler kontroller. Allt gick enligt planeringen. Nu hade farten sjunkit lite då det var mycket skogslöpning. Vi stötte ihop med Ivve och Patrik H och låg och växeldrog med dem några kontroller. Sedan stack dom iväg söderut och vi körde vidare mer österut. Tomas kroknade lite ute på asfaltsvägarna och vi fick ta det lite lugnare ett tag.

Lite före 4-tiden var det dags att plocka fram pannlamporna och lite mössor och vantar. Det blev iskallt på två röda när vi stannade. Mina händer var bortdomnade i någon timme innan jag fick upp värmen igen. Skönt att kunna konstatera att min höft verkade palla trycket och att den varken gjorde mer eller mindre ont, den blev nästan bättre och bättre. Mörkret föll snabbt och vi lufsade vidare och tog planerade kontroller. Kontrollerna längst österut skippade vi till förmån för kontroller närmare Hash house. Strax efter fyra-tiden kom några förvirrade cyklister ikapp oss och stämplade vid kontroll 82. Dom verkade inte ha så bråttom trots att dom var långt från målet och stopptiden hade passerat för deras del. Vi däremot var fast beslutna på att komma i mål i tid och inte få straffpoäng. Så kom vi äntligen in på kartan vid Hash House och trots att det var ganska långt mellan kontrollerna verkade vi ha gott om tid på oss att ta oss i mål. Lite väl gott om tid. Ut från sista kontrollen var det lite skön väglöpning. Jag sträckte ut benen lite extra och skruvade upp farten. Tomas fick lite problem med krampkänning i baksida lår och sackade lite. Mina ben kändes helt pigga och vi spurtade i mål med 30 min tillgodo. 1290 p blev det totalt. Vi var ganska nöjda med dagens bravader, men lite småretligt att vi var tillbaka i så god tid. Vi hade helt enkelt ingen kontroll kvar med rimligt avstånd att plocka på slutet. Så kan det gå om planeringen är lite si och så...... Kerstin och Nicklas ramlade in 10 min efter oss och fick fina 1250 p på sitt första rogainelopp, vilket gav dem en fjärdeplats.

Efter lite väntan kom det slutgiltiga resultatet. Vi blev 2:a i mixklassen, 40p efter Rebecca och Martti. Inte så illa ändå, loppet kändes stabilt och bra. Lite senare insåg vi att vår första kontroll i själva verket hade varit en cykelkontroll. Aj aj, med lite bättre planering kunder det gått vägen i år också, men det kanske ändå var rättvist att Rebecca och Martti fick en vinst till slut :)

Jag kan också tillägga att ett 6h rogainelopp i vanliga terrängskor (Saucony Peregrine) var värsta grejen. Benen var nästan lika fräscha i mål som vid start. Dagens lärdom: aldrig mer ol-skor med metalldubb på långa tävlingar.

1V KVAR TILL ROGAINE

6h Rogaine

Som det ser ut nu så startar Pernilla och Tomas som vanligt för att försvara sina segrar sedan 3 år tillbaks.

Vi hoppas på bra utmaning från andra löpare, värt att nämna är ett par som kan bli svårslaget och det är Niklas och Kerstin.

Men ju hårdare motstånd desto roligare är det.

FD UPPSTART

NEDMONTERAT HÖSTLUNKSMÅL 2010

Nu har team Rockrunners FD startat upp förberedelserna inför KEX 2016. FD är alltså team Rockrunners nyaste team och står för Far och Dotter. FD skulle kunna stå för Före Detta men eftersom medelåldern i teamet är 30 (46 + 15 / 2) är FD yngsta Rockrunnersteamet  så det gör inte det. Förutom några kortare träningar och gemensam sträcka på 25-manna blir det nu till helgen en längre sväng i MIX-klass på Höstlunken. Hoppas vi kan vara snabbare än Team X var på Höstlunken 2010. Då hade arrangörerna plockat ihop målet när vi kom dit. 

MOURNE MOUNTAIN MARATHON (MMM) - 2015, ELITE CLASS

Pernilla tjatade på att vi skulle springa OMM, men jag sprang hellre Mourne Mountain Marathon vilket vi sent i augusti bestämde oss för att göra. Pernilla hade tränat bra och genomfört Kiruna Extreme bara månaden innan loppet, Tomas där emot hade dragits med överträning samt skador i hälsenor som genomgick rehab veckorna innan MMM. Vi bokade in samma koncept som året innan då vi tråkigt nog fick DNF i resultatet. Detta på grund av att vi hoppade över kontroll 2 dag 2.
Innan avresedagen fick vi köpa karta och gas via Jackson Sport. Man måste ordna med egen karta vilket är ovanligt i dessa sammanhang, men samtidigt bra då man kan bekanta sig med den innan tävlingen vilket gör att det inte blir en otrevlig överraskning.

Fredag morgon den 18/9 var det flygresa till Dublin, hyrbil fick ta oss sen vidare till Mourne Lodge i Attica där första natten skulle spenderas. När vi kom fram så bytte vi snabbt om för att träna. Vi bestämde oss för att springa till den kontrollen som vi olyckligt hoppade över året innan vilket blev lagom som uppvärmning dagen innan tävlingen. Senare så var det dags för en god middag tillsammans med två mycket trevliga löpare som var John Williams och John Shaw (nedan John & John) från södra UK. De skulle springa i D klassen och den äldre John hade sprungit MMM 17 gånger tidigare. Snacka om möjlighet för oss att få lite bra tips om terrängen och området vi skulle springa i. Vid 21.30 var det dags för sängen (Pernilla höll på att somna vid matbordet.....) och packning av tävlings ryggsäck, både jag och Pernilla fick en vikt på mellan 4,5- 5,5 kg. Inte konstigt med den vikten då vi hade med oss oliver, chips och massor med godis. (Tomas)

Tävlingsdag 1: 28,5km och 2150acc

Så var det dags för avresa mot starten. På grund av bussning mellan parkering, tävlingscentrum och starten blev det lite knappt om tid. Vi anlände några minuter innan starten 10.18. Stor marginal som vanligt. Blipp så var vi iväg och la oss ner i gräset för att påbörja kontroll ritningen. Pernilla läste koordinater och Tomas ritade in kontrollerna i ett huj. Många andra lag ritade bara in de första kontrollerna vid starten och fixade resten utmed banan.
Sedan bar det av uppför. Vi startade någon höjdkurva över havsnivån så även toppar på 600 möh tedde sig höga. Betongvaderna gjorde sig till känna direkt för Pernilla, men det var bara så det var, bara att köra på som vanligt. Fyra korta kontroller inleddes banan med och vi tog alla spot on, trots en felinritad kontroll. Tomas låg lite före och så pigg ut. På väg mot kontroll fyra (som var en kontroll att ta i valfri ordning) fick vi smaka på lite av vad terrängen kunde bjuda: branta sluttningar, stup och blockterräng. Så blev det äntligen lite stig och vi kunde sträcka ut benen lite. Vi susade förbi och hejade på John & John innan vi klättrade upp till vår 6.e kontroll. Trots lite okontrollerade vurpor från Pernillas sida tog vi oss ner oskadda från toppen och vidare mot 7:an. Här var det brant och vägvalet till nästa kontroll bjöd på mer klättring, utförslöpning och hemsk skrålöpning. Tomas älskar skrålöpning och Pernilla hatar skrålöpning. Fötterna halkade omkring i skorna och stortårna började domna bort. Tomas sprang så snabbt att han missade det perfekta stället att passera en korsande älv/fors. Istället fick vi klättra med näbbar och klor nästan vertikalt bredvid forsen. Trots det hade vi nästan bästa sträcktid! Upp ner upp ner och så släppte äntligen betongvaderna lite. Pernilla blev pigg som en mört, men tyvärr tog orken lite slut hos Tomas när hans mage började krångla och det efter att han åt ölkorv, inget bra val av energi tydligen. Klättringen upp mot kontroll 9 tog lååååånnnng tid.

Sedan pinnade vi på och fick upp farten igen och så fick vi syn på ett par löpare långt före oss som vi

jagade ikapp. Nu gick det fort och kontrollerna passerades snabbt. Lika bra att springa på lite utmed stigen utför tyckte Pernilla, men Tomas segade till lite på stigen och utför. Vid kontrollen innan vägen var vi nästan ikapp. Lite småmissar på kontrollerna in mot nattlägret gjorde att vi missade 5-10 min, men inget större. Mot slutet var det mycket pigga ben hos Pernilla och mindre pigga ben hos Tomas.
Väl i mål kändes benen oförskämt fräscha för Pernilla (förutom stortårna som var rätt bortdomnade med stora blåsor). Summa summarum för dag 1 var att vi var väldigt nöjda då vi endast var 4 min från 2:a platsen totalt och vi hade flera riktigt bra sträcktider. I nattlägret tog vi det lugnt och kalasade på all god mat. Extra kul när okända inhemska löpare tittade förbi vårt tält och påpekade att det var så kul att vi var tillbaka och sprang även i år. (Pernilla)

RESULTAT dag 1

1st	Bob Johnston + Charlie Stead	M	05:59:57
2nd	Paul Mahon + Adrian Hennessy	M	06:28:09
3rd	Sam Herron + Gary Bailey	M	06:31:48
4th	Tomas Albinsson + Pernilla Berg	MIX	06:32:12
5th	Martin Mullan + Gerry Kingston	MV	06:38:13
6th	Garth McGimpsey + Alan Shealy	M	06:39:28
7th	Richard Hill + Charles Hill	MV	07:13:47
8th	Richard Hanna + William Marks	M	07:16:09
9th	Alasdair McCallum + Tommy Begley	MV	07:22:13
10th	Jim McCormick + Mark Alexander	MV	08:07:48
11th	Brian Linton + Elizebeth Wheeler	MIX	08:49:16
12th	Joanne Curran + Taryn McCoy	F	09:36:25

Tävlingsdag 2: 24,5km, 1850acc 
Nattens sömn hade inte varit den bästa eftersom vissa löpare snarkar otroligt tungt i tälten intill, öron pluggar hade vi glömt båda två. Men vi var ändå på gott humör och laddade att få starta dagens etapp. Efter vi fått i oss frukost och packat ned tältet och fått ner alla saker i våra ryggsäckar så kändes det riktigt bra med lite lättare ryggsäckar. Vi begav oss till masstarten som var 08.00. Vi var 5 lag inom 10 min så våra möjligheter att avancera var riktigt goda.

När starten gick så lade vi oss på marken för att rita in dagens bana på kartan, men vi missade totalt att nästan alla andra lag drog iväg direkt och ritade i en kontroll allt eftersom de skulle till nästa. Detta gjorde att vi tappade den snabba gruppen direkt och tätkänning, det tog oss ca 10 min att rita i kartan. Hur som helst så när vi var klara så sprang vi iväg i bra fart. De första 7 kontrollerna gick utan problem, efter det var det 3 kontroller i valfri ordning. Här valde vi ett stigvägval längre

bort vilket skulle visa sig vara dålig idé. När vi kom till vår 8:e kontroll så kom vi ihop med täten i elit klassen, men de hade då tagit en kontroll mer än oss. Ingen idé att sura, utan vi fick försöka springa på så fort vi kunde ändå. Vi förlorade ca 20 min på det sämre vägvalet. Vi drev på bra sista biten in i mål utan några misstag, förutom lite strul mot kontroll 13.
Pernilla han ramla och slå sitt knä även denna dag, ett djup sår som hon senare fick sytt ihop av tävlingsläkaren. Även denna dag var Pernilla piggare på slutet på de fina stigarna. Även denna dag var Pernilla bäst utför och Tomas bäst på skrålöpningen (Pernilla ogillar skrålöpning, måste träna mer skrå i Hammarbybacken, he he). Uppför var det ganska jämnt. Vi kom i mål som 5:e lag totalt och segrare i mix-klassen, inte riktigt nöjda då vi gjorde bort oss med fel kontrolltagning.

Väl i mål så fick vi ta bussen till parkeringen och hämta bilen. Vi åt, drack, duschade i kallt vatten och medverkade i prisutdelningen. Då vi vann Mix-klassen så fick vi 100 pund i presentkort på Jackson Sport. Dessa pengar användes direkt i deras shop där.
Därefter så åkte vi till Dublin flygplats för att checka in på hotell Maldron där vi åt middag och övernattade tills hemfärd.

Vi kan båda bara säg tusen tack till arrangör av Mourne Mountain Marathon och vi anser att denna tävling är en av de bästa på Irland (UK region). Vi kommer absolut tillbaka för att försöka placera oss bland de 3 bäst totalt i elit klassen. Vi vill samtidigt tacka alla andra otroligt trevliga löpare som deltog i tävlingen, mer

vänskaplig atmosfär får man leta efter. Ska ni springa ett mountain marathon så är denna tävling i Mourne ett måste. Tuff terräng, rolig orientering, bra karta, höga berg med djupa dalar, utsikt över havet mm. (Tomas)






RESULTAT, totalt

Pos	Name	Category	Day 1 Saturday		Day 2 Sunday		Total
1st	Bob Johnston + Charlie Stead	M	05:59:57	(1)	04:09:29	(3)	10:09:26
2nd	Paul Mahon + Adrian Hennessy	M	06:28:09	(2)	04:06:13	(2)	10:34:22
3rd	Sam Herron + Gary Bailey	M	06:31:48	(3)	04:02:38	(1)	10:34:26
4th	Garth McGimpsey + Alan Shealy	M	06:39:28	(6)	04:36:32	(4)	11:16:00
5th	Tomas Albinsson + Pernilla Berg	MIX	06:32:12	(4)	05:00:42	(7)	11:32:54
6th	Martin Mullan + Gerry Kingston	MV	06:38:13	(5)	05:11:26	(9)	11:49:39
7th	Richard Hanna + William Marks	M	07:16:09	(8)	04:50:23	(5)	12:06:32
8th	Alasdair McCallum + Tommy Begley	MV	07:22:13	(9)	05:03:31	(8)	12:25:44
9th	Jim McCormick + Mark Alexander	MV	08:07:48	(10)	04:50:43	(6)	12:58:31
10th	Brian Linton + Elizebeth Wheeler	MIX	08:49:16	(11)	06:45:14	(10)	15:34:30
11th	Joanne Curran + Taryn McCoy	F	09:36:25	(12)	07:05:15	(11)	16:41:40
	Richard Hill + Charles Hill	MV	07:13:47	(7)	m130		-

-