Måste erkänna att det har känts sådär att komma igång med fjällspringandet. Först var det riktigt jobbigt att växla från cykel till löpträning. De båda sporterna har mer olika muskelgrupper än man kan tro. De liksom förstör för varandra. Har aldrig känt så innan. Sen ett par veckor med träningsverk och lite allmänt ont efter passen. Och långpass är också grymt tunga innan det lossnar (om det överhuvudtaget lossnar med långpassen). Under semestern skall man ställa klockan för att ge sig ut på långpass tidigt på morgonen, för att inte paja familjens sol och bad-planer.
Men sen åkte jag upp till Vålådalen för en veckas fjällsemester. Å vad fantastiskt skönt och häftigt det är att springa runt i fjällvärlden. I söndags tog jag Ottfjällsrundan. Det är så mäktigt med vyerna runt omkring sig när man segar sig uppför berget. Helt plötsligt känns det som det är det här man lever för. Varför har jag inte tränat mer, längre och hårdare? Rent av bosätta sig här. Vålådalen på sommaren och Åre på vintern.
Men även om man knäppte Ottfjället föredömligt i söndags, är det inte utan att man våndas inför Vertex 43 km och 1700 fallhöjdsmeter fjällterräng på lördag.
Men va fan, det är inte värre än en av BAMM-dagarna, om man orienterar kass och får några km extra.
4 kommentarer:
Vertex kommer att gå kanon ju. Gå inte ut för hårt bara (i Jonastempo ;-) ) så ska allt ordna sig. Bättre uppladdning kan man inte få!
Om man nu inte kör för hårt då. Ett lugnt långt träningspass så blir det skitbra!
Sitter just nu i stugan i Bruksvallarna och käkar frukost och läser denna trevliga blogg. Efter två dagars intensiv vedklyvande och sågande (blivit mycket att ta hand om efter röjningen på tomten) så värker det rejält både här och där i kroppen. Kanske inte den mest optimala uppladdningen inför en fjällsmara men vafan. Man får helt enkelt se hur kroppen svarar i morgon. Nu blir det att styra de 26milen till Vålådalens fjällstation för att sammanstråla med Tor och hans grabbar.
Lycka till på Vertex, båda två!
Skicka en kommentar