F-IX

Det som behövs sägas om karta F är redan sagt HÄR , HÄR och HÄR så nu släcker vi lampan och reflekterar i en minut...















...såja nu är minuten slut. Vad har du att säga till ditt försvar? (helt tyst) Inte mycket och det förstår jag. Då säger vi att passande låt till Ågestatrippen, TRIPPEN, för det måste varit en riktigt tripp (FIX, se rubriken F-IX) blir Just one fix med Ministry.

XXXII-XLI-F-IX

Mellan kontroll 32 (XXXII) och 41 (XLI) var det en lång enormt tråkig, dryg, blåsig, satans djäkva transportsträcka över hästfälten så jag klistrar in lite lämpliga låtval som bäst beskriver situationen:

The long and winding road - Beatles
Out in the fields - Gary Moore & Phil Lynott
Brutal disciplin - Stockholms Negrer
Gotta keep movin - MC5
Highway to hell - AC/DC
Feel the pain - Dinosaur JR
Till slut kom vi fram till Ågesta nudistbad. Där fanns inga nakna människor utan bara en massa mysko bilar på parkeringen. Människorna satt säkert nakna inne i bilarna!

Efter att vi stämplat och sköljt ner giftgelé med sportdryck tassade vi vidare mot karta F. Det satt fortfarande människor i bilarna på nakenbadsparkeringen och nog såg det ut som de hukade sig när vi lös med lamporna. Över moderatbandygräsmattan gick det fint men sen kom vi in i det som förut hette Ågestaskogen men numera går under benämningen THE TWILIGHT ZONE.

D-32-IX

Lag IX:s resa mot ära och berömmelse fortsätter nu med långsträckan upp mot 32:an vid Orlångens nordöstraste vikar.

Vi lämnade D-kartan med humöret i topp. Orienteringen hade gått i prickfritt men rätt långsamt och nu var det dags att sträcka ut benen med väglöpning. När vi skulle över Haningeleden kom det mer bilar än på Essingeleden i rusningstid så vi fick vänta (bom?). På Lissmavägen var det motvind (bom?) men det blev bättre upp mot Kvarntorp (spik?).

Inne i Kvarntorp sprang vi förbi Ollonvägen och skrattade åt namnet. Två minuter senare sprang vi på Ollonvägen ÅT FEL HÅLL. Då skrattade vi inte! Vi hade helt enkelt svängt vänster en korsning för tidigt och dessutom svängt vänster en gång till in på den där snoppskaftsvägen! BOM!

Firade det med att hala fram DEN för en pisspaus, HEPP! Något senare svängde vi av vägen på samma ställe som vi sprang på vid förra årets Rogaining. Passerade södraste viken på Kvarnsjön och svängde upp på stigen. Hur svårt kan det vara att följa en stig? Tydligen SKITSVÅRT för helt plötsligt var vi ute vid sjön igen. IDIOTBOM! Tor drog på en kompassriktning rakt mot vätskan och den följde vi fram till husen. Man ska fan inte hålla på och larva sig med finorientering! Vi kom till slut ut helt perfekt på rätt väg och vätskan satt där den skulle. Det var dock ingen kontroll så det var bara slänga i sig en mugg och fortsätta längs den leriga stigen mot Fräkenbotten. När vi kom ner till Orlången var vi återigen inne på förra årets Rogainingmarker men då sprang vi åt andra hållet.

Efter diverse passager på olika spänger och broar kom vi fram till den där jätte-jätte-stora stenen ute på den blöta ängen bredvid kraftledningen och sen var det bara att klättra upp på berget. Nu var det så mörkt att lamporna tändes. Tur att kontrollen satt på högsta högsta högsta toppen för den var fasen inte lätt att se utan reflex men vi hittade den utan bom så det var en SPIK!

Med bommarna, pisspausen, slalomlöpningen, påklädningen av pannlamporna och drickapausen tog det 63 minuter och löpsträckan blev lite drygt 7 km. Nu såhär efteråt känns det rätt lusigt faktiskt!

GRATTIS Pälle 40 år

Vad fan ska man säga igentligen, killen är gammal men ändå ung på samma sätt.

Nja bilden talar inte sitt tydliga spår direkt, men grabben e ju fan stark när det alltid gäller trotts sin idiotiska träning enligt TT.

Pälle är nu i sina bästa år måste jag medge och kommer de närmsta åren att bara blir bättre.

Pälle e alltid på vad det än gäller så länge inte sambon Karin har något att invända med, men visst man måste lyssna på familjen först för det gör en äkta karl.

Grattis Pälle på födelsedagen

önskar Teamet

VECKANS ROCKRUNNER V48 - IRONMAN

Till Veckans Rockrunner vecka 48 utses ingen mindre än Ironman, den mytomspunna triathlontävlingen med 3,8 km simning, 180 km cykel och 42 km löpning.

Om pusselbitarna faller på plats skulle det vara riktigt roligt att någon gång genomföra detta.

Utnämningen grundar sig framför allt på den nyss avslutade Deca Ironman, som avgjordes i Mexico. Sverige hade två deltagare på detta smått vansinniga lopp. Deca Ironman innebär att man gör en Ironman per dag i tio dagar. 10 st! Dessutom var det tydligen inte roligare än att simningen avgjordes i 50 meters bassäng, vilket blir många vändningar på 3,8 km * 10 dagar, cykelbanan var ca 2 km, vilket blir 93 varv per dag och löpningen var 1,8 km, vilket blir 22 varv per dag. Krävs förmodligen en hel del pannben för att genomföra detta. Svenskarna Greger Sundin och Kari Martens slutade som sexa och sjua, på totalt runt 150 timmar. Hatten av för dem. Och Kari Martens planerar redan för att om två år göra en dubbel Deca Ironman…

I övrigt vad gäller Ironman kan man ju inte ignorera Ozzy Osbournes psykedeliska mästerverk från plattan Paranoid 1970.


Och dessutom har vi Marvel Comics brottsbekämpare Iron Man, som rullade på biograferna 2008 och med en uppföljare på gång till 2010.

Och flickvän till Ironman är väl antagligen

D-IX

På karta D hade team IX en bra period. Kanske till och med sin bästa period på hela dagen? Från att vi kom ut på vägen mot Brink så gick det problemfritt hela kartan. Enda strulet var att vi höll på att drunkna i kärret mellan 17 och 31 (men det gjorde nog alla?) samt att vi klev ner i kärret vid 35:an vilket berodde på att vi inte läste definitionen. Var helt säkra på att skärmen skulle sitta nedanför branten (i kärret alltså) och inte uppe på höjden (ovanför kärret alltså), slarvigt fan, men ändå ingen bom och blöta var vi redan.

Nu såhär efteråt ser man att vi borde tagit kontroll 35 före 33 eftersom vi tog högervägval på långsträckan upp mot Ågesta. I och med detta var dagens svåraste orientering avklarad, trodde vi...

C-D-IX

...långsträckan till D men dit var det långt och där, mellan C och D, var Krister magisk. Först drog Pälle så hårt fram till tunneln under väg 259 att han blev pissnödig men efter det tog Krister över och borrade på i 280 längs Sörmlandsleden. 3,5 km i täten, utan att blinka, bara sådär, fullt ös, jag minns inte så mycket mer än att vi mötte en kille och en tjej där killen hade kortbyxor, sen mötte vi några bikers, sen såg vi en skrotbil och sen var vi framme!

Rutten på Småkartorna för Lag II

Som sagt vi var lite vilse vid 3 tillfällen, på del E, C och F. Annars gick allt bra trotts de svårlästa kartorna. Kan nog gissa att de kommer att nyttja denna del av område mer när Gustav nu använt sig av små kartklipp. MEn vad gör det, HH var ju perfekt :)

C-IX

Vi lämnade karta B men hittade inget stup vid kartkanten. Skogen tog visserligen slut men istället för ingenting fanns där en massa hus och en väg som tog oss till en större väg. När vi passerat den större vägen kom en mindre väg, mer hus och sen nerförsbacke till pendeltågsspåret. Det blev trapporna upp till bron över spåret, säkert en höjdkurva, fan vi skulle tagit vägen ovanför parkeringsgaraget - bom på säkert en 45 sekunder eller nåt.
Väl nere på andra sidan spåren kom vi in i gamla sköna Rudans Gård. Här kan jag nästan säga att jag har hemmaterräng efter alla tävlingar, träningar, tiomilastarter, skid-km, svensexor (med femkamp), årsfester (med plojorientering), mountainbiketävlingar och ja vad har jag INTE gjort här?

Hemmaterräng(?) betyder givetvis risk för bommar. Bäst att vara vaken, särskilt eftersom jag springer med två som litar litade på mig. Men det är inte lätt att spika på beställning så vi missade givetvis lilla sankmarken vid 19b. Följde branterna lite för länge och sen såg vi ett större kärr och fick vända om.

Efter det lyckades vi bättre. Vänster, höger, vänster, upp, ner, hit och dit på rätt stigar. Tamejfan om vi inte klev av dom på rätt ställe också! Vi tog 19a och 18 på ett mer eller mindre perfekt sätt så efter 24 minuter lämnade vi karta C för långsträckan till...

VECKANS ROCKRUNNER V37

http://www.cryptrecords.com/
http://www.aliensnatch.de/
Eftersom "der Lange" aldrig får der arsch aus der wagen (oder der tumme aus der arsch) utser härmed "der Karte" zwei deutsche skivbolagen till veckans Rockrunner V37. Neste woche - RAMMSTEIN!

B-IX

Axeln börjar bli bättre och suget på löpning komma tillbaks men jag är inte riktigt där ännu så jag tänkte stilla abstinensen med en tillbakablick. Som Tor redan berättat började team IX med karta B så vi börjar där:

Starten gick och tillsammans med några 16-åringar och Sjökorna styrde vi söderut mot kontroll 11. Kidsen tog täten men när de på typiskt juniormaner blev osäkra efter tunneln gled rutinerade team IX om och stämplade först. Eftersom det bara tog 5:12 och kontroll 11 låg närmast Haschhuset borde vi därmed varit i ledningen för hela Rogainingen där. Skickligt fan!

Vi mötte några lag på tillbakavägen ut till stigen och styrde söderut mot 12. Genade över halvöppna marken men fastnade på den översvämmade bäcken och fick bada. Uppför styrde vi snett höger och stämplade därför bara som typ trea. Inte lika skickligt!

På långsträckan blev det högervägval. Undrar varför vi inte tog 16 före 13 när vi var så nära men det var väl för att det inte ingick i ursprungligsplanen? Dumt! Hade vi gjort det kunde vi kört väg direkt från 13 till 22. Det är lätt att vara efterklok! Eftersom vi inte var förkloka går vi nu tillbaks till färden mot kontroll 13. Vi hoppade av stigen och slutet av sträckan var blöt, blötare, blötast. Efter 13 körde vi runt till 16 körde och det gick bra.

Till 22 var det stig hela vägen och nu började vi komma in i Rogaininglunken. Inga lag framför och inga lag bakom. Höll reda på stigarna, ett tag... missade stigen upp på berget och hamnade på hygget. Ingen bom men onödigt och oskickligt. Vid kontrollen mötte vi några som tagit vänstervarv.

Den korta sträckan till 24 gick kanon, över stigen, under kraftledningen, röset, höjden, sänkan till höger, sankmarken till vänster, titta skärmen. 1:50 blev dagens kortaste sträcktid!

På långsträckan till 21 skulle vi utanför kartan så det blev till att vända till stora kartan som var ytterst diffus. Fram med kompassen och rätt på bara. Skog blev grönområde blev blöt, blötare, blötast sankmarkshygge men till slut kom vi till tunneln. För att inte bli ännu mer blöta så körde vi stig runt sista biten. 14:13 på sträckan var väl lite lång tid men sträckan var lång och blöt så det blir godkänt.

Till 14 var det stig, väg, stig, sprang förbi en bikekontroll, mer stig och slutligen vår kontroll. Inte svårt men det tog ändå 6:46, Rogainingtempo!

Om 16 finns det inte mycket mer att säga än att vi mötte några 16-åringar som tagit kontrollen och sprang åt andra hållet. Vi lämnade B-kartan och stretade vidare mot Rudans Gård...

BERMUDATRIANGELN

Såhär några dagar efter missarna i Ågesta kom jag på att det går en del storys om den skogen. Det har hänt så pass udda grejer att det måste vara ett case för TV4s Det okända. Bland annat så ska Micke Hallendal på ett Natt-KM för ett par år sen ha hittat kartkanten. Han höll då på att trilla ut för stupet där kartan tog slut och skogen upphör att existera. Efter en evighet kom en skärrad och likblek Micke till målet och pratade osammanhängande om en karta som inte stämde med skogen.

När man ser hur vi sprang i lördags inser man ju att det måste finnas skogstomtar som stör kompassen, vättar som lockar till fel stigar och spöken som flyttar bäckar. Fan det var ju inte alls länge sen några av oss (mindre) mörkrädda Enskedeiter vimsade fram och tillbaks i skogen ganska nära där vi var nu.
Det gick inte ett dugg bättre då så att något Twin Peaks - Lost - Twillight Zone - fenomen förekommer där är helt klart - Who you ganna call? GHOSTBUSTERS!

Vägvalsanalys för Team RR II

Vår plan var följande:

Start
Karta: E
Karta: B
Karta: C
Karta: D+kontroll 31
kontroll 32
kontroll 41
Karta F
kontroll 81
Mål

Nu blev det ju inte så då vi inte hittade rätt på karta F. Kan ju säga att som erfarna orienterare att det inte var lätt för ens oss att hitta i Ågestaskogen. Tittar man på en orginalkarta så kommer ni förstå när ni ser alla andra stigar som inte finns redovisade på den som vi hade tillhanda. Men det var ju lika för alla i alla fall.


Vår rutt blev till slut som följande (se nedan). Om vi gått i mål med de kontroller vi tagit utan att bli sen skulle vi fått ihop 490p. Vår planerade rutt som säkerligen skulle ha fungerat om allt klaffat för oss hade gett oss 590p. Men även om saker och ting inte gjorde att vi han ta allt så var vi nöjda med att få assistera våran Pälle istället. Vi insåg väl att när vi var 5km från mål så hade vi 25min på oss innan 18.00. Så hur som hade vi inte fått de 490p vi skrapat ihop för vi skulle fått minst 200p minus, dvs att vi skulle blivit 10min sena.

Stockholm Rogaining vägvalsanalys

Fick lite tid över så jag ritade in de bästa lagens rundor (7 st) plus RR IX på kartan.

Här är några slutsatser:

* 6 av 7 lag tog alla E-kontroller (100p)

* 6 av 7 lag var upp i Ågestaområdet

* 5 av 7 lag tog 60, 100 och 80 kontrollerna, de andra två lagen tog ingen av dessa kontroller

* 2 lag hoppade båda vätskekontrollerna. 5 av 7 passerade en vätskekontroll

* 10-poängare hoppades oftast över. Tex tog tre lag 34:an men alla dessa tre lag skippade 17 som låg intill. 10-poängare togs om de låg på vägen. Inget av de 7 lagen tog träsktiopoängarna (13 och 15) i B-området trots att 4 av lagen passerade förbi

* Bara 3 av 7 var i D-området

* Bara 4 av 7 var i minst ett av B och C-området trots att de låg närmast

1:a herrar 530p

2:a herrar 430p

3:a herrar 420p

4:a herrar 410p

1:a damer 440p

1:a mix 470p

2:a mix 440p

Rockrunner IX 370p

ULF LUNDELL

Uffe Lundell sägs ha myntat det klassiska uttrycket "EN INSTÄLLD SPELNING ÄR OCKSÅ EN SPELNING" och det anammade Team Rockrunners på Stockholm Rogaining 2009. Team Rockrunners VII och VIII startade inte men det ser vi som en stor merit så nu finns även de två teamen inskrivna i Rockrunnershistoriken forever and ever och för alltid.