Rutten var rätt lätt att lägga och team III bestämde sig för att riva av Bajenbacken som första kontroll. Tanken var att köra varvet söder-öster-norr-väster. Givetvis ritades alla kontroller i (är ju liksom tradition) men vi pratade samtidigt om att hoppa över första kontrollen eftersom vi gjorde det 2006!Samtidigt som vi ritade, klippte och tejpade passade vi på att störa de andra lagen med muntra tillrop som "skicka tejpen", "hur ska ni köra?", "saxen tack", "hur ska ni köra, säg säg säg!", "se glad ut rå" (med kameran i högsta hugg) och "ni ser nervösa ut". Stämningen var på topp när vi äntligen fick gå ut i Lumaparken för att starta. Här blev det problem då Tomas var mer överladdad än en Duracellkanin på droger. Först försvann han så länge att vi blev oroliga sen dök han upp och såg ut som en boxare inför en titelfajt:
När vi fått Tomas att lugna ner sig (han frustade som en häst och raspade med hovarna i gräset) så kunde Lasses Sofia knäppa av en teambild med typ 3 kameror. Den här fastnade på officiella Rockrunnerskameran:
Starten gick och vi satte av i full kareta längs Hammarby Allé. Team III valde mittenspår och sprang på gräset mellan asfalten och spårvagnsrälsen. Det gick bra som fan och när vi närmade oss bron över Södra Länken låg vi på en stabil 5-6 plats i löpklassen. Pälle tänkte "en kanonstart" samtidigt som Tomas sa "shit fan jag har inte nollat pinnen" ridå!Tomas vände om och Pälle stannade för att se löpare efter löpare ta sig upp för Bajenbacken. Typ 7-8 minuter senare var Tomas tillbaka på bron. Men det var kanske lika bra? Han frustade fortfarande som en häst men nu hade han i alla fall sprungit av sig hetsen.
Vi tog det lugnt upp för backen och spikade tiopoängaren på högsta toppen. På väg ner mot kolonilotterna såg vi näst sista lag och några hundra meter senare var vi inte sist längre. Framme vid 21:an hade vi sprungit om ett par lag till och var inne i matchen. Det bar av rakt söderut mot 34, österut mot Söderbysjön och 74:an. Att damma av 130 poäng på trekvart är ju inte dåligt, om vi bara hade gjort det:
Problemet var nämligen att när vi stämplade vid 74 fanns det inget att stämpla (pipa) i. Alltså det satt en skärm där och Tomas ropade "INGEN ENHET" så Pälle tog fram kameran för att dokumentera att vi var rätt. Detta hade varit ett grymt bra upplägg om vi bara varit... rätt! I ringkanten fanns nämligen en udde till. Fan en udde borde man väl klara av? Men det trodde vi (då) att vi gjorde så glada i hågen dundrade vi vidare mot sydost. Det var liksom först vid målgång som vi i resultaten saknade 70 poäng. Just som vi för tävlingsledningen skulle (fortfarande glada i hågen) visa upp kortet sa alla andra att det fanns två uddar med två skärmar. Då insåg vi att vi agerat mediokert för andra gången denna dag. Tur att vi inte visste det då för då var vi glada och dundrade vidare mot sydost. Vi mötte Jonas och Lasse nere vid 101. Därefter raffsades 102, 40 och 72 av i ett huj. Däremot var 93:an grym. Själva orienteringen gick bra men vi höll på att drunkna och frysa ihjäl i kärret. Norrut mot 83 gick sådär för vi sprang mot nordost. När vi kom fram till vätskan var där fullt med folk:
De flesta såg ut att ta direkt höger mot 82 men vi körde vänster via bron vid Kranglan och tog 61:an först. Det var ett kanonvägval och på väg ner mot 82 mötte vi team XIII. Här började en vad som skulle bli en tyngre period för team III. Asfaltslöpningen slet på Pälles ben och när det blev kuperat sjönk tempot betänkligt. Kontrollerna satt dock där de skulle och snart passerades Skurubron:
Jävlar i min låda vad Skuru är kuperat! Det började kyla på så mellan 51 och 50 bytte vi buffar (inte med varandra utan torra från ryggan). 104:an längst upp i Nyckelviken satt tveksamt långt ner så när Pälle fotograferade en sten hittade Tomas kontrollen vid stigslutet:
I Nyckelviken klättrade vi oss genom 32 och 94. Tempot var Glocalnetlågt men när vi kom ifatt Krister och Tor mellan 94 och 52 ökades farten, lite. Orken var sådär men humöret var på topp och när kontroll 60 klarats av steg det ytterligare eftersom vår ursprungliga rutt ner mot 42 och 12 ströks. Nu var vi på hemväg! Vi sprang förbi J och gjorde en actionfilm:22:an i Alphyddan satt på toppen och de klättringsmässigt besvärliga kontrollerna ute mot Kvarnholmen klarades av trots att Pälles kompass kolade. Med facit i hand (22 minuter tillgodo på 6 timmar) hade vi säkert klarat av även 95:an men det visste vi inte (och kände vi inte för) då så det blev 41-13-23-mål. Inne i Sjöstan blev det en tvätt-äkta-H-16-spurt mot H45:orna Pelle och Anders, de vann!
Vår spurtförlust mot H45:orna genomsyrar väl egentligen hela loppet. Strul i starten, felstämplingar (poängavdrag alltså), bommar och massor av dålig form på undertecknad. Enda positiva var att vi hade förbannat kul därute!
Avslutar med att klistra in rutten i dess helhet. Eftersom det tog lite tid att skriva denna text så är det mindre än ett år kvar till nästa gång! ROGAINGING ROCKAR FETT!(även om Team III inte gjorde det den här gången).
3 kommentarer:
Trevlig läsning Pälle! Jo visst vad det kul även om jag inte upplevde det under många stunder, kunde ju vart bättre tränad.
Hela loppet var en ren fröjd för mig, mycket uppmuntrande läsning Pälle. Nästa gång vi i Team III tar oss an en tävling ska vi vara grymt bra form och visa dem minnsan :)
En kul dag helt klart. Och det är väl kul att vara dåligt tränad ibland och få känna hur det känns :-)
Skicka en kommentar