2015-05-22

KEXLOGI

HOTELL FRYS IHJÄL
Team SexTON ville bara rapportera in att man bokat login till årets KEX. Enligt bokningsbekräftelsen ska det vara med mat och vedeldad badtunna men när man ser bilderna blir man ju lite osäker. Enligt bokningen finns det visst något rum kvar på annexet om man e snabb. Annars var det möjligt att slå upp tältet lite bredvid!

2015-05-20

ULVJAKTEN

Hm, var ska vi börja? Löparformen kändes bra, men det fanns ett litet krux som var lite oroväckande och det var min (Pernillas) diffusa värk i höftböjaren och ryggen. Jag valde att chansa och blunda för det. Går det så går det. En kort rogaine i Brandbergen/Tyresö kan man ju inte missa. Tre timmar är ju ingenting.

Väl på plats på tävlings TC började tävlingskänslan smyga sig på. Det visade sig att både trail- och cykelklassen hade samma kontroller och att de flesta hade valt cykelklassen. Daniel och Kristin från Add Nature multisport (förut FJs) valde cykelklassen och därmed var vi nästan ensamma i mix trailklassen. Lite trist med enkla kontroller och få deltagare, men så kan det vara på nya tävlingar.
Kartinritningen ingick i tävlingstiden, så så fort starten gick slängde vi oss in i herrarnas omklädningsrum för att lite grovt planera rutten.
Karta 1
Självsäkra gav vi oss iväg i snabb fart efter ca 5 minuters inritning. Vi körde på i 4.15-4.30 fart på väg mot första kontrollen. Väl inne i skogen blev det en liten groda på några minuter in till första kontrollen. Lite inkörningsproblem får man räkna med när man kör på gröna kartan. Sedan funkade kartläsningen lite bättre och vi tuffade på i hyfsad fart. Efter en och en halv timme började ryggen/höftböjaren göra sig påmind och jag hängde inte riktigt med i Tomas fart inne i skogen. Tomas verkade ha mycket krafter kvar och valde helst rakt på vägval genom terrängen även om stigval runt fanns.
Längst bort på vår rutt såg vi Fredrik, Pelle och Tomas Lilja swischa förbi i motsatt riktning. Det såg oförskämt lätt ut. Vi körde på enligt planerna och plockade kontroll efter kontroll. Plötsligt började tiden rinna iväg, bara en halvtimme på oss in i mål. Vid kontroll 12 kände jag att vi kanske borde ha skippat kontrollen på andra sidan sjön, men
Karta 2
Tomas stod på sig och vi gav oss iväg. Aj aj, vägvalet ut från kontroll 10 var bökig och vi fick klättra i bergen för att ta oss fram. Vi tappade värdefull tid, men var vid gott mod. Väl ute i bostadsområdet in mot mål körde vi på så snabbt vi kunde. Klockan tickade på snabbt och plötsligt tornade ett avspärrat byggområde upp sig framför oss. Inte alls enligt våra planer. För att kunna ta oss in i mål var vi tvungna att springa runt ett kvarter extra pga avspärrningarna. Det tog oss några extra minuter. Vi förlorade kampen mot klockan och var 1 min och 20 sek sena in i mål. 200 straffpoäng pga en avspärrning som inte var med på kartan kändes hårt efter ett relativt bra genomfört lopp. Totalseger var borta. Till på köpet lyckades Fredrik, Pelle och Tomas L pricka in en superrutt och fick med sig mer poäng än vad vi fick, på kortare tid. Bara att gratulera.

Det var bara att packa ihop sina pinaler och inse att det inte kan gå bra varje gång. Första och sista gången vi missar tidsspärren i mål? Revanschsugen…..bara hem och rehabilitera först :)

2015-05-13

99 ELLER 100?

99 DAGAR KVAR

ELLER 100 DAGAR KVAR
Dessa bilder är skärmdumpade med 1 minut och 39 sekunders mellanrum. Genast kan en skarpögd surfare notera att det skiljer mellan DAGS FÖR KEXs och KIRUNA EXTREMEs nedräkningar till KIRUNA EXTREME. Det här tycker jag är hemskt förvillande alltså. Nästan lite skandalvarning. Så här kan vi inte ha det!

När startar vi egentligen? Är det 99 eller hundra dagar kvar? Vems klocka går rätt? Sommartid eller vintertid? Går starten tidigare eller senare? Vart ska vi? Var är vi? Vad vill vi? Vem är jag? Hur mår jag? Många frågor utan svar men en sak är säker:

Jag känner mig i alla fall inte helt 100 när man får såna här besked!

2015-05-12

100!

Nedräkningen rullar på - nu är vi nere på 100 dagar kvar till KEX 2015!

KEX Countdown

2015-05-10

SOTELEDEN 21 o 44 KM


Caroline och Tomas tog en lite minisemester till västkusten för att springa en halvmara och ultramara. Resan ner utan barn gick förträffligt och vi hade det mysigt och lugnt. Efter 6tim i bilen så var vi nästan framme, men vi kände att vi bara måste provspringa en lite bit av banan vi skulle tävla på. Sagt å gjort, det blev en fin tur på 5km i lugnt tempo på riktigt trixiga stigar.


Efter passet gav vi oss iväg till vårt boende i Ramsvik. Där hade vi hyrt en fin stuga som vi skulle bo i 2 dagar med halvpension (frukost o middag). Vi duchade och sen gick vi och strosade på stranden och klippor intill innan det var dags för grillmiddag. Flera löpare fanns där och vi hade trevlig pratstund med några under middagen. Maten var god och magen blev ordentligt fylld.

Morgonen efter var det dags, frukost och ombyte innan vi åkte iväg till Bovallstrand där tävlingen hölls. Efter incheckning så vart det dags för Tomas start kl 09.00 i 44km klassen. Som mig trogen tog jag täten första 100m för att sedan bli omsprungen av yngre förmågor.


Hittade snabbt mitt egna tempo och det kändes riktigt bra, täten drog iväg och efter 20min såg jag deras ryggar inte längre. Jag valde att inte ha någon vätska de första 16km, utan drack bara vid 8km och vid 16km och där fyllde jag min flaska första gången. Skulle ha fyllt den vid 8km för det vart varmt och fint väder denna dag även om det var kyligt vid start.

*Jag hade bra känsla i kroppen och kom ihop med Patrik som blev 2:a. Vi höll bra tempo och han var riktigt stark i backarna, men jag var snabbare på de lättlöpta partierna. Vid 16km kom vi ikapp 3 löpare som släppt täten tidigare, de hade stumnat nu efter den tuffa inledningen täten hade satt upp.
En hel del felspringningar han det bli under loppet, säkert 3-4 gånger vilket kanske kostade mig 2-3min. Det var bitvis svårt att se markeringarna på träd, berg och stenar.


Efter 21km var vi vid högsta punkten, ett berg på banan och det var vid 21km. Här tappade jag ryggen på Patrik som seglade iväg medans jag stannade lite på toppen för att njuta av utsikten ett slag. Sen rusade jag vidare och nu ensam. När jag kom till Nordens Ark var jag 18min efter täten och då hade jag sprungit 27km. Jag hade då Patrik och 2 löpare till bara minuten före mig. Tog det lugnt och fyllde på depåerna innan jag sprang vidare i min ensamhet. Låg nu 7:a enligt arrangörerna.


Efter ca. 30km började jag bli trött i kroppen, troligen på det dåliga vätskeintaget och att jag även kört 2 helger innan med tuff trailtävling, det satt kvar kan man säga. När jag vek ut på en äng så såg jag vägen jag sprungit på 500m tidigare och där kom nu en av löparna som var före mig med Patrik. Konstigt tyckte jag, men fler sprang tydligen fel. När jag kom in till vätskan vid 35km så hejade det glatt på mig och sa att jag låg 3:a bara några minuter efter Patrik. Ursäkta sa jag, har jag missat något eller??

Det visade sig att täten sprungit fel efter Nordens Ark och det 2,5km, var på de 2 bröt tävlingen. De som körde med Patrik tappade hans rygg och de kom efter och tydligen efter mig med. Visade sig att en bröt och den andra kom i mål efter mig iaf.

Jag pinnade på så gott det gick i riktigt långsamt tempo nu, inte snabbare än 6-7min/km. Stor skillnad från de första 21km som gick betydligt fortare. Sista kilometerna var riktigt jobbiga då jag bara säker på att löpare skulle komma ikapp mig, men inte då. Sprang i mål som 3:a på en betydligt sämre tid än vad jag hoppats på (4.47tim) och det 11min efter segraren.


Törstig i mål.


Pallfoto och 1000kr presentkort på Trimtex :)


Kärleksfoto

En otroligt fin tävling och riktigt utmanande bana som var betydligt tuffare än jag räknat med trott sina blygsamma 1200 höjdmeter. Men med många små kullar/höjder/berg gjorde det tufft att springa. Sen var det en helt ny upplevelse att springa så pass mycket på berghällar som det var bitvis.

Caroline får skriva själv om sin resa på sin 21km bana :)

2015-04-21

ENGELSOLLOPPET

THE HEDLUND BROTHERS
ENGELSOLLOPPET eller BRÖDERNA HEDLUND ON TOUR del 2

Det tog typ två månader att sluta svettas men här kommer äntligen en rapport från Engelbrektsloppet som i år fick byta namn från Engelslaskloppet till Engelsolloppet. Från början var tanken att åka Årefjällsloppet men när familjen bokade en USA-resa fick utgiftsbudgeten ändras. Norberg över dagen med brorsan i egen (nåja brorsans) bil var ett klart billigare alternativ än en långweekend i Åre. Favorit i repris från förra året alltså.

Årets längdskidsäsong var lika bedrövlig som förra årets. Det blev rullskidor till nyår och sen (för) många pass på konstsnö på Gubbängens 450 meters speedwaybana och Stockholms Stadions 400 meters friidrottsbana. Gärdets 2 km långa bana (som normalt är för kort) besöktes också och var lyx i jämförelse. De bästa passen genomfördes på Velamsund två kvällar och en morgon sista sekunden innan tävlingen. Det fanns faktiskt riktig snö några få dagar men det var allt. Hade det inte varit för rullskidorna hade formen varit bedrövlig.

05:57 ENSAM PÅ GRISSLINGERAKAN
Eftersom förberedelserna rent skidmässigt varit urusla var det skönt att jag och Karin nyårslöftat om viktnedgång enligt Björn Ferrys patenterade diet utan kolhydrater. Fram till sportlovet skulle vikten minskas, i mitt fall ner till 75 kg, eller – 7. Vid tiden för loppet var jag inne på målrakan men ännu inte riktigt i mål. På morgonen visade vågen 76,5 pannor. Om jag inte var vältränad så var jag åtminstone fit.

Klockan fem ringde klockan och strax därefter gick jag ner mot bussen för att bli upphämtad av brorsan vid Slussen. Framme i Norberg hittade vi rutinerat en parkering närmare allt. Vädret var intakt så panikvallningen var onödig även för den nervöse lillebroren.

Ännu mer rutinerat hämtade vi först ut nummerlapparna och ställde sedan ut skidorna. Eftersom vi anmält oss själva så lades de ut i tävlingsklassens led som var säkert flera meter längre fram än förra årets motionsled. Allt gjordes i rätt ordning eftersom köerna växte och parkeringsplatserna tog slut.

BRORSAN I TÄVLINGSLEDET
Exakt klockan 10:00 stack vi iväg med eliten. Det var viss trängsel även så långt fram men det gick betydligt smidigare. Enda problemet var att alla åkte väldigt mycket fortare. Brorsorna tappade bort varann men efter några kilometer kom brorsan ifatt brorsan. Vi höll ihop några kilometer innan brorsan gasade förbi.

Bansträckningen var som den ska vara ett normalt Engelbrektsår. Det innebär 60 km fördelat på två långa och ett kortare varv. Förra årets längsta och tyngsta backe (som inte heter men borde heta Abborbacken) behövdes alltså bara klaras av en gång. Däremot var de långa varven rejält kuperade så det var ingen rast och ingen ro för det.

Brorsan stack ifrån brorsan efter första vätskan vid 8 km och sen var det en ensam kamp för brorsan mot brorsan för att hålla undan för brorsan och gå ikapp brorsan. Under tiden rullade kilometrarna på. Tempot var för lågt men orken bra. Efter 4-5 mil kändes det som att det gick fortare. Började fantisera om att åka som Björn Ferry men han skejtar ju bara så jag tänkte att jag åkte som brorsan men lite snabbare. Det gick såklart inte så mycket fortare men jag började i alla fall åka om folk. Fast det kändes orealistiskt tog brorsan upp jakten på brorsan. Halvvägs runt på sista varvet kom hemvägen, medvinden och lite nerförsbackar. Sista vätskan passerades när det var 4 km kvar. Ingen brorsa inom synhåll men tempot skruvades upp lite till. Är det inte brorsan? Nä det var en tjej! Var såklart inte ens nära brorsan men målrakan kom fort och jag passerade mållinjen.

MEN BRORSAN ÄR GLAD ÄNDÅ
Kom i mål på 4:34:15 vilket var sämre än förra året men det var ju en mil längre så det var klart bättre. Tänkte att om jag hade åkt så fort kanske jag slagit brorsan. Hoppet är det sista som överger en brorsa! Ringde honom och fast innerst inne visste att jag fått spö hoppades jag ändå på att han skulle säga grattis när han svarade från någon cafeteria där han bruten satt och väntade. Men nä den hurtige lille f-n åkte på 4:27:59 så jag fick inte bara spö utan storspö. Men jag tog det såklart som en man och sa att vi var vinnare bägge två. Hela detta stycke är förutom tiderna kopierat i sin helhet från förra året men det var faktiskt så lika att det inte behövdes ändras.

Vi möttes upp och stapplade iväg till bilen. Istället för att fortsätta stappla tog vi rutinerat bilen till omklädningen. Krampen vid avklädningen frammanade känslan av att vi gjort något stort. Att åka sex mil är ändå lite tufft och det kändes på alla möjliga ställen. Efter lika krampande påklädning startade hemresan mer eller mindre omedelbart. Det enda stoppet gjordes i Enköping där vi tryckte i oss lite skräpmat på McDonalds. Brorsan kickade mig ur bilen vid Slussen och jag var återigen hemma på ett snöfritt Värmdö vid sjutiden.

14 timmar sen jag vaknade, 13 timmar sen jag åkte, ingen tankning, ca 30 bilmil, 5 bussmil och 6 skidmil, inget regn, snö på backen, inga stenar, väldigt bra spår, extremt mycket sol i luften, ca 10 muggar sportdryck, exakt 2 geleer, inte fullt så många omåkningar framåt, ganska många färre omåkningar bakåt, exakt 2 kaffe och ingen omvallning senare. En innehållsrik söndag må jag säga.

2015-04-19

ETT DÅLIGT GENREP...

Årets första orienteringstävling genomfördes idag i en värdelös skog, på en värdelös karta, längs en värdelös bana. Men det passar väl bra för mig eftersom formen just nu är sämre än värdelös. Enda positiva var att knät kändes bra. Annars var det mesta uselt. Nä förresten, orienteringen gick rätt bra men det berodde mest på att tempot var just precis över gång. Dessutom kanske man kan räkna det som ett bra KEX-pass eftersom vi skulle upp på den där Nuoljaliknande kullen i mitten. Efter detta genrep kan det bara gå bättre!

2015-04-17

ÅDA WILD BOAR 53 KM


Imorgon på Lördag så går starten för årets första ultatävling för en av teamets löpare. Än så länge är bara Tomas Albinsson anmäld och det i ultradistansen 53km.

Vi önskar Tomas all lycka och välgång.


Om äkta vildsvin finns att beskåda blir att se, men Tomas lovar ta med kamera och fota om de dyker upp.

2015-04-11

GEL

Det behövs snabba kolhydrater för att springa snabbt på dom långa loppen!

2015-04-02

BAR

Den optimala energikakan, särskilt för Mange "Delicatobollen" Andersson, har nu lanserats!