2010-10-31

COM BACK!

Efter hela tolv dagars frånvaro från träning var man då ÄNTLIGEN tillbaks i spåret, eller spåret och spåret förresten, dagens spår bestod nästan uteslutande av lera, gegga, vatten och annat halt. Befann mig i skogarna kring Gurra med 2003 års Rogainingkarta i handen. Djävligt najs alltså!

Måste tvätta skorna bara...

2010-10-30

VON TRAPP!



På det högst inofficiella "Trapp-SM" representerades Team Rockrunners av undertecknad. Loppet gick ut på att så snabbt som möjligt springa upp i den så kallade Skrapan på Södermalm, 24 våningar och 436 trappsteg. Jag hade faktiskt sprungit i huset tidigare - när min arbetsgivare var en av hyresgästerna tränade vi ett par gånger i trapporna och jag satt inne med rekordet på 1.57. Det var dock åtta år sedan, och efter Bamm har det inte heller blivit någon backträning att prata om. Var därför inställd på att det skulle bli svårt att komma ner mot 2 minuter...

Startfältet kan väl beskrivas som en brokig skara av varierande kvalitet. För att undvika trängsel släpptes löparna med 2 minuters mellanrum, och publiken fick följa loppet från storbildsskärmar ute i gallerian. Värmde upp i Skrapans andra trapphus för att få in tekniken, det är ganska korta trappor med tre avsatser per våning och många svängar. Klockade sex våningar på 25 sekunder, vilket var lovande. Väl på startlinjen hade jag den sköne brottaren Musse Hasselvall två minuter före mig. Starten gick, och det var bara att blåsa på järnet! Vid våning tio var det som att springa in i en vägg, och resten av loppet blev en kamp med lungorna i stort sett ut och in. Ramlade in i mål totalt slut, och när väl förmågan att andas återkom var det med en torrhosta som satt i bra många timmar. Tog hissen ner och möttes av mina underbara supporters M och J och beskedet 1.56, pers med en sekund! Kul! Firade med en frapino och en chokladboll på Espresso house. Blev totalt fyra, en sekund från bronset, och inte mer än åtta sekunder från segraren Brian Nielsen.

HÖSTLUNKEN - KM FÖR ROCKRUNNERS?

Anmälda till Höstlunken 2010
Utskriven:Sat Oct 30 09:46:47 CEST 2010

H21A

Peter Juthberg 610110 Söders SOL Tyresö 0:00
Tomas Albinsson 500503 OK Österåker

Christoffer Winander-Schönning 229937 Järfälla OK 0:00
Oskar Hektor 911210 Järfälla OK

Peter Enander 670067 Centrum OK 0:00
Torbjörn Thufvesson 641113 Centrum OK

Torbjörn Persson 29390 Nässjö OK 0:00
Daniel Halvardsson 202578 Växjö OK

Lars Hjulström 259107 IFK Enskede 0:00
Jonas Möllare 0 IFK Enskede

Fredrik Forsberg 920407 Tullinge SK 0:00
Tobias Forsén 930514 Tullinge SK
Johan Ställberg 19835 Tullinge SK

Pär Hedlund 501966 IFK Enskede 0:00
Krister Svensson 38478 IFK Enskede

Detta betyder att 6 av (i nuläget) 15 anmälda är Rockrunnerslöpare. 40 % är inte helt illa fan! Snittåldern är nog ganska precis 40 också, jamenar "farfar" Peter är lite äldre och junior-Tomas lite yngre annars ligger de andra fyra precis runt 40-strecket, vad det nu har med saken att göra...

2010-10-29

HYLLNING TILL TT

Jajemen en hyllning är på plats.

Trots att vi inte följer alla (några?) råd.

Hatten av för TT!

Skål för TT

Skål TT

Skål med TT

VECKANS ROCKRUNNER V43, del 2

OLSPECIALISTENEftersom den här butiken numer är halvt inofficiell teamsponsor då jag igår fick ROCKRUNNERSRABATT på ett par nya toksnygga stigskor. Hela teamet tackar och bockar och bugar...

VECKANS ROCKRUNNER V43, del 1

Det är självklart hög tid för en hyllning till TT. Utan TT hade vi inte vetat något om 4 x 4 minuter, Tabataintervaller eller kolhydratfria långpass. Hade vi dessutom tagit TT på allvar hade vi nog varit både skadefria och i konstant toppform... Dags att fira TT!

Någon som inte fattar? Inte jag heller.... Skål!

2010-10-24

20 DAGAR KVAR

Med tjugo dagar kvar har de börjat lägga ut de sedvanliga LEDTRÅDARNA till vart Hash-huset kommer att vara. Första ledtråden säger ju intenting...

2010-10-23

BAMM 2010 KAPITEL 13

Starten för de som var mer än en timma efter gick alltså och det var många lag på startlinjen. Men alla försvann, 50-klassen österut (till kontroll 90) och vi söderut. Av 70-lagen valde dessutom alla lag utom vi och ett till att köra runt vänster på den låååååånga sträckan till ettan. Trots att vi försökt kika så lite som möjligt på kartan hade vi en bra plan. Rakt på!

Första biten gick lätt, det var platt förbi Renvaktarstugan och Vassivagge. Vi snackade lite med det andra laget som visade sig vara en sammanslagning av två lag som utgått, utom tävlan alltså, skönt, för de sprang fortare än oss. Vi hade rygg på grabbarna i det andra laget fram till vindskyddet där de försvann, men sen var vi ifatt vid bäcken som var en fors som rann genom en brant ravin. Sånt som inte syns när ekvidistansen är 20 meter. Vi var till och med förbi dom ett tag men sen stretade de på snabbare i svackan upp mot Vuoitsarita. Molnen var låga. Det var dimmigt och fuktigt men när vi kom upp på ca 1000 meters höjd passerades molngränsen och vi fick en fantastiskt vy:Vi kostade på oss en fotopaus och fyllde på med energi. Efter ungefär 45 minuters löpning började kropparna fungera och det var här helt underbart. BAMM när det är som bäst faktiskt. Härliga vyer, lagom brant uppför och grymt fin terräng. Precis efter fotopausen dammade tätlagen i jaktstarten förbi. Först kom Rydvall & CO och några minuter senare kom tvåorna Glommershus. Att bara ha tappat en kvart på en timmas löpning kändes helt OK men vart tog alla andra vägen?

Vi tog oss över krönet och sen blev det kanonfin löpning utför och ner mot sjön. Glommershus försvann i fjärran och på nästa lilla ås (vid de tre pyttesjöarna) kunde vi se ettan och ta följande bild:Vid den bemannade första kontrollen fick vi höra att vi var tredje lag på plats. Uppenbarligen var vägvalet rakt på bra. Vi såg inga lag bakom och efter lite gelé började vi klättra upp mot Hålkantjårro.Det var nu vi skulle mot kontroll 110 och inte rakt på över det förbjudna och farliga området. Den från början underbara gräslöpningen övergick i småsten och skravel. Här hade vi nog inte dagens bästa tid men när vi kom upp vid sjöarna halvvägs gick det lättare igen.Vi passerade ett stort snöfält strax efter sjöarna och eftersom solen sken hade det inte suttit fel med solglasögon och ett par skidor. Snöfältet var säkert 500 meter långt och 200 meter brett, perfekt för längdintervaller. Efter krönet blev det som det brukar bli, nerförsbacke!Vid lillsjön (till vänster om H i Hålkantjårro) kom vyn med stort V, det man längtat efter hela året och hela dagen. Kårsavagge från ovan!!!Efter en kort energipåfyllningspaus började vi klättra nerför, uppför är jobbigt men utför när det är brant är fan inte helt lätt. Här skulle vi nästan 500 höjdmeter ner på en kilometer:Det kluriga är att undvika branterna så det blir lite sicksackig löpning, gång, klättring. Det var blött och halkigt på backen så det gällde att vara koncentrerad. När vi äntligen kom ner råkade det bli lite för långt västerut. Sjökanten på Kårsavaggejaure är verkligen inte lätt att springa längs, om man inte är en ren. Den här killen sprang förbi oss ett par tre gånger under den dryga kilometer vi hade till kontrollen.Efter att vi stämplat kom Nick Barrable med kollega smygande bakom. De sprang bra mycket fortare än oss så uppenbarligen var vårt vägval till ettan kanon. Passagen av Kårsavagge gjordes för bägges del för tredje gången. En närmare titt på gamla kartor säger att ner från Latnjajaure har vi sprungit dag två 2005 och uppför dag två 2008. Det året hade vi dessutom Kårsavaggestugan som kontroll bådfe dag ett och dag två. Snacka om hemmaplan!Den brutala klättringen längs leden var brutal och när vi äntligen kom upp nosade FJS oss i bakhasorna. Det bar av längs Latnjajaure och vi passerade en man med kikare vid forskningsstationen. Han var fågelskådare och när vi frågade om han sett några lag sa han att han sett fåglar...

Vi stretade på längs leden och det var skönt att se att stupen aldrig tog slut för då behövde vi ju inte klättra men till slut tog dom slut och då var det bara att kavla upp ärmarna.260 höjdmeter, bara tre Bajenbackar, borde vara en enkel match, men efter 1,5 dag i fjällen var vi inte helt kaxiga. Tur att Krister slängde fram de Viagrablå supertuggumina! När vi var nästan ända uppe på åsen kom Sam Hesling och hans polare. Till slut kom vi upp på åsen och dagens tredje kontroll satt precis där den skulle. Nu var det bara nerförsbacke kvar, nästan.

Skrålöpningen fram till leden gick väl sådär, spänsten var obefintlig men humöret var på topp. Vi tappade 50-100-200-300-meter på Skottarna men något i de där tuggumina gjorde att vi gjorde det med ett leende. Sakta men säkert närmade vi oss Låkktatjåkkastugan. Efter att ha passerat där alla år visste vi ju att issjön skulle ligga där mitt på leden. Lik förbannat blev man förvånad när leden försvann mitt i en sjö. En höjdkurva på 20 meter störde rytmen men till slut kunde vi passera Sveriges högst belägna restaurang:Från Låkkta och hem var det hemväg. Dock inte rakaste vägen som 08 utan nu skulle vi passera tre kontroller på vägen:Stegen var väl inte de snabbaste men vi passerade ändå ett par sladdande 50-lag och ner till femman (fyran) flög vi fram. Tänkte sen skråa fram till sexan (femman) men leden såg så mysig ut. En liten liten onödig bom på sjön (kom på fel sida) gjorde att vi var samtidigt med FJS. Ett snudd av prestige gnagde såklart bak i huvudet. Tjejdäng?Trots att de slagit oss med åtskilliga minuter (timmar) första dagen ville vi såklart vara först i mål. Sket därför i att ta leden ner mot sista. Istället dammade vi på rakt ner mot det gröna. Först var det kanon men sen blev det grönt, vide kan verkligen vara höga och grisiga. Tur att FJS följde efter oss, vägvalet kan omöjligt ha varit särskilt bra!

Kontrollen satt precis där vid sjön och sen var det bara leden, golfbanan och nerförsbacken mot hotellet kvar. En tvättäkta H-16-spurt tog oss i mål på en placering, vi hade ingen aning om vilken och sket fullständigt i det, vi var i mål!Åtta timmars, tjugosex minuters och tjugotvå sekunders vilt sluggande (nåja), snabbt kutande (nja) vi säger hårt kämpande på fjället räckte till att plocka fem placeringar. Team Rockrunners X kom i mål som sexa.

Team C var snabbt framme och gratulerade men det roligaste var att vi kunde gratulera ännu mer eftersom DE VUNNIT. Trots kortare klass är en seger alltid en seger, grymt imponerande!

Efter utrustningskontrollen skyndade vi oss (nåja) vi säger haltade så snabbt vi kunde ner till stugan för att fira med SKUMPA! Mer om det i nästa kapitel!

2010-10-22

BAMM 2010 KAPITEL 12

Eftersom höstdjävulen tagit ett bastant grepp om författaren och levererat, båtkonservering, bilinköpsturnéer, bilserviceroddning, handbollscafeteriarepresentation, överdjävligt med jobb, handbollskörning, styrelsemöte, natt-km (jo fan kunde klämma in det) och STARCUS-träning (jo det med) och en rejäl förkylning så har både träning och författande fått stå tillbaks en aning. Träningen får vila några dagar till men här kommer i alla fall kartan dag två som en teaser inför avslutningen av 2010 års BAMM!

BÄTTRE ÄN 2004?

Fortsätter det härliga snöandet som pågår nu slår vi 2004 års Litepac-Powerbar-Rogaining-i-Brantbrink-väder med hästlängder! Nåja det måste blir kallt också, 2004 var det fanimej flera minusgrader, ju.Valla skidorna? Ut med spårsläden? Panikanmäla sig och träna inför Vasaloppet? Nä vi springer istället!Nu vill vi ha minusgrader, minusgrader, minusgrader, minusgrader, heja, HEJA, HEJA, HEJA KUNG BORE!

2010-10-15

VRR v.41

Talet 41 = Pälle fyller detta år just 41, det vill jag uppmärksamma då han är en sån hyvens kille som bjöd mig på hans 40 års fest förra året.
Nedan lite sånt som Lars är en hejare på, tal alltså, han är ju fan lärare ju. (allt är taget från Wikipedia, så skyll inte på mig om saker är fel)

⇐ 39 ⇐ 4042 ⇒ 43 ⇒
Aritmetiska egenskaper
Primfaktorisering 41
Delare 1, 41
Delarsumma 42
Numeraler
Binärt 10 1001
Oktalt 51
Sedecimalt 29
Romerskt XLI

2010-10-13

TRAPPLÖPNING

Trapplöpning - vansinnigt roligt om ni frågar mig! Lördagen den 30 oktober finns det en unik möjlighet till denna sysselsättning, i Skrapans 436 trappsteg på Södermalm.
http://www.meint.se/me3/open/page.jsp?_function=init&versionid=84723
Enligt inbjudan vinner försten upp, men det står även att de startande släpps iväg med 30 sekunders mellanrum... Gäller alltså att få en tidig start ;-)
Jag tror bestämt att jag ska köra, mycket för att se om jag kan slå mitt åtta år gamla pers på 1.57.

NATT-KM

Snackade just med polaren Björne som inte har så bra koll på det här med orientering. Som så många andra tycker han det mest är blött och lerigt. Att sen förklara nattorienteringens tjusning och varför jag sprang i Ådran en tisdagskväll istället för att kolla Holland-Sverige på TV blir liksom, svårt...

Jag försökte använda termer som han skulle förstå. För att förklara kvalitén på mitt lopp jämförde jag min prestation med landslagets. Jag sa att Sverige förlorade med 1-4 men att jag förlorade med 0-6. Han kontrade med att 0-6 faktiskt är tennissiffror. Jag kontrade då med "jag var sämre än Bajen" Björne fattade galoppen och försökte trösta "Det kan ju inte vara värre än att ha öppet mål och skjuta utanför". Då kom jag på en bra sak med nattorientering och kunde leverera en bra sammanfattning "I skogen är man i alla fall ensam så det finns ingen publik som ser när man gör bort sig" men så kom jag på att jag pratade med honom och nu sitter jag här och avslöjar min virrvarriga löpning för allt och alla...

Trots att han inte är fotbollsspelare så säger jag som Per Elofsson "det är bara att bryta ihop och komma igen". GRATTIS PETTA!

2010-10-12

BAMM 2010 KAPITEL 11

Natten förflöt utan missöden och kapitlet därifrån är som sagt helt svart men klockan 06:00 väcktes lägret av trummor. På bästa LAMM-sätt dök en same upp med jojk och trumma i högsta hugg. Från att ha legat i dvala och drömt om INGENTING var det dags......att åla sig ur tältet. Pissnödigpaniken kom och innan man var ute ur Supairen var ryggen blöt. Krister hade inte använt wettexduken. En massa onödig vikt till ingen nytta!Tor verkade pigg. Han stod hurtigt utanför tältet och hejade, HEJA sa han. Sen frågade han om jag var stel. "Närå bara pissnödig" sa jag samtidigt som jag haltade bort mot en buske och tänkte "hur fan ska det här gå". Själva pinkningen gick bra och på tillbakavägen till tältet tog jag några lättare hoppsasteg som funkade. Det var långt från några riktiga löparsteg men ändå!Tillbaks vid tältet var det frukost- och tältbestyr både här och där. Familjen Juthberg satt redan till "bords", Krister värmde vatten och Jonas rev kyckling-tältet.Med en påse varm real-müsli, kall sportdryck, snickers, jordnötter, choklad, en kastrull gröt och en "kanna" kaffe i skrinet var kostcirkeln sluten. Kropparna började mjukna upp allt mer och det där med att springa dag 2 började faktiskt kännas fullt möjligt.Med ett halvt öga kikade vi på kartan och banan. Banläggaren hade dagen till ära, för att få plats med banan i BAMM-70, ändrat kartskalan till 60:000-del. Till att börja med såg vi liksom inte banan i detalj utan bara konturer och långa sträckor. Oj vad långt, titta över ett helt massiv, åsså ner och upp. Pälle skrattade hysteriskt och Krister koncentrerade sig på gröten lite till:Efter frukosten mäktade vi med att detaljstudera banan, åtminstone till ettan. Rakt på och sen över massivet och lite till så är vi framme, bara den kontrollen var som en hel bana. För att inte komma för sent till start var det bara att gasa. Vi rev tältet, packade ner grejorna och gick och sket. Undertecknad passade på att ta ett par riktiga löpsteg och det kändes faktiskt inte helt illa.När allt packats ner och ryggsäckarna krängts på var det bara att bege sig mot den oundvikliga starten. Det bar av en BAMM-kilometer över järnvägen och upp några höjdkurvor mot renvaktarstugan. Tor fick trycka av en bild med mobilkameran. Två sammanbitna killar gjorde sitt bästa för att se glada och hurtiga ut men det gick sådär:På andra sidan järnvägen möttes vi av banläggar-Anders som stod på en sten och informerade. På något konstigt sätt poppade Cornelis "Mördar Anders" upp i huvudet. Nu syftar den ju inte på att Anders ska ut och mörda några löpare utan har ju dräpt 4 män och ska därför halshuggas men jag nynnade ändå "Mördar Anders de e jag de e jag...". Vet inte om det berodde på att just Anders stod där på stenen, om jag var på väg att halshuggas eller om jag var på väg att bli lite galen?Hursomhelst så repeterade han informationen om att banan ändrats. Kvällen innan hade de lagt in en passagekontroll vid Kårsavaggestugan bara för att inga skulle ta vägvalet via den livsfarliga passagen längre västerut. Vi blev jätteglada: (?)
Eller såg i alla fall jätteglada ut. Detta var som sagt ingen nyhet men innebar ändå att banan var längre, även om inte löpvägen var det. Vi skulle ju tagit den vägen ändå. Team C var i alla fall både glada och laddade. Deras bana gick via Kärkevagge, Trollsjön, en liten knix upp på åsen och sen raka vägen hem. Kort, platt och enkelt helt enkelt. Deras ledning på 10:55 ner till tvåorna var ett bättre utgångsläge än vårat för att ta in drygt 3 timmar på Rydvall & CO är fan inte lätt!

Starten gick och mer om det kommer i nästa kapitel...

2010-10-11

Bergsmara

Spring en mara i Hammarbybacken, 21 varv, den 20 november.
http://rbtmaran.wordpress.com/
42 km och 1 800 höjdmeter, ungefär som en dagsetapp på Bamm, fast där brukar det vara lite mera höjdmeter. Inte för att jag orkar när det är off-season och en vecka efter rogain, men nån annan kanske är sugen!

BAMM 2010 KAPITEL 10

TRUMMOR? MIKKEY DEE? JOIJK? ROGER PONTARE?

BAMM 2010 KAPITEL 9

JAG DRÖMDE OM INGENTING, ALLT VAR SVART!

BAMM 2010 KAPITEL 8

VART FASIKEN TOG BAMM-REPORTAGET VÄGEN?

2010-10-10

VECKANS ROCKRUNNER V40 - V40

Söndag 23:08 nu trodde säkert många att Herr Hedlund skulle glömma veckans Rockrunner. Då säger Herr Hedlund såhär:

NO WAY JOSÈ(S)! Inte har man blivit senil - ännu...

Veckans Rockrunner V40 blir V40.

Nu tänker säkert många att Herr Hedlund har fått nippran. Hur fan kan han sitta och utse en vanlig, simpel, grå, dimmig, regnig och mörk höstvecka till veckans Rockrunner? Veckans Rockrunner ska ju för bövelen vara något stort härligt och extraordinärt!

Då säger Hedlund såhär:

Måndag - tisdag- onsdag LONDON! Smaka på ordet - LONDON - det luktar whisky, shopping av trailskor för 33£, Picadilly Cirkus (på riktigt ingen jäkla Pernilla Wahlgren-låt på stereon), Trafalgar Square, Queen och ABBA-musikal, Buckingham Palace, löpning till Downing Street no 10, Harrod's, London by night, massor av pints, drinkar (Badkarsstora Strawberry Daquiri tex, se bilden) och för mycket god mat. (dessutom smygstartade ju vecka 40 redan på fredag-lördag-söndag med London Eye, Towern, löpning i Hyde park och ännu fler pints och god mat)

Torsdag - intensivjobb i tolv timmar (ok torsdag kan vi hoppa över)

Fredag - jobb i 7 timmar (ok halva fredagen kan vi hoppa över) men sen, båtupptagning (ok fan det hoppar vi över med) men SEN, 40-årsöverraskningsfest, fest är kul, överraskningsfest som blev 100% överraskning var superkul, det var till och med kul trots att jag var chaufför...

Lördag - 25-manna, dängde av andrasträckan på mitt 32:a raka 25-manna. Kul fan!

Söndag - RIB-båttur från Nybroviken till Svartlögafjärden för att kolla på sälar, sen till Finnhamn och fika innan det bar av tillbaks till stan för fika med farfar och förstudieshopping av ny bil.

Nog fan är vecka FÖRTI en mycket värdig veckans Rockrunner!

2010-10-07

SHOPPING I LONDON

The new New Balance trailshoes has balanced The Againstsunking's temper so he's happy again! 33£ is sheep fan!

MOTSOL I LONDON

The Againstsunking is back from London. He's disappointed, not over the trip, the shopping, the pints or the running (well a little bit disappointed over the running, it was to flat) but over the sun. The best againstsunpicture was this one, a lamp!

2010-10-03

VECKANS ROCKRUNNER V39

Veckans rockrunner delas mellan Kraftwerk och Tour de France.

Kraftwerk är den gamla goa syntpopgruppen från 70/80-talet och Tour de France är ju aktuell igen med ännu en dopingskandal.

Det blev mycket cykel för mig iår. Många timmar i bocken och en och annan timme i tv-soffan med TdF.

Sen är det dags att komma ut med det. Är faktiskt mer syntare än hårdrockare. Jobbigt läge, när man försöker smälta in i rockrunner-gänget. Alltså, har inget emot hårdrock, men synten ligger lite närmare mitt hjärta.

Här är en gammal klassiker från 83. Vilken charmig video! Flåset i början, dräkterna, stålramarna, hjälmarna! Ja, allt!

2010-10-01

VRR v37

Hösten är 37:e veckans rockrunner.
Äntligen börjar träningssäsongen.
Bara några småtävlingar kvar av den fjantiga tävlingssäsongen.
Nu tänds hoppet om att kunna träna så mycket och hårt att nästa tävlingssäsong blir så bra som man trodde årets tävlingssäsong skulle bli när man inledde förra träningssäsongen.
I slutet av förra träningssäsongen insåg man dock bittert att tävlingssäsongen inte skulle bli så bra som man trodde i början av träningssäsongen.