2009-06-29

Veckans rockrunner V.26

Korsika (korsikanska: Corsica, franska: Corse) är en ö i Medelhavet som tillhör Frankrike. Ön är belägen i Genuabukten, söder och väster om Italien, sydost om kontinentala Frankrike (170 km söder om Nice) och norr om Sardinien. Den är Medelhavets fjärde största ö. Korsika är känt som Napoleon Bonapartes födelseplats. På Korsika talas franska och korsikanska.
Under början av 2000-talet har Korsika fått ökat intresse som turistmål, med kombinerad bad-, familje- och äventyrsturism. Vandringsleden GR 20 lockar också många att resa till ön.

Korsika består till stor del av berg och kulminerar i toppen Monte Cintu (2 710 m). På ön finns ett stort naturskyddområde, Parc Naturel Régional de Corse, som innehåller tusentals sällsynta djur- och växtarter och täcker hela 40 procent av öns yta. Det kom till 1972 och omfattar Golfe de Porto, Scandola naturreservat (sedan 1983 ett världsarv) och några av öns högsta toppar. Snett över ön, från nordväst till sydost, går vandringsleden Grande Randonnée 20, GR 20. Leden är cirka 20 mil lång och går från Calenzana nära Calvi till Conca i närheten av Porto-Veccio. Franska främlingslegionen har en anläggning i bergen.


Korsika är veckans rockrunner!

2009-06-27

Korsika - bergslöpning i Världsklass!

Från Hotellet i Calvi som ligger ca 50m från stranden (sealevel) startade jag med inhyrd mountainbike kl 06:00.

Tanken var den att cykla till bergsbyn Calenzana (13km) och springa ett riktigt långpass på leden GR20. Efter ca 8km gick tyvärr cykeln helt sönder, hela växelanordningen med kedja gick av, totalt omöjligt att cykla, fick vända tillbaka, hämta ny cykel, arg fransman som tyckte att jag skall ta det lugnt när man skall växla. Hur som helst kom jag fram till Calenzana men 2timmar försenad!



Efter parkering av cykeln bakom startskylten bar det av uppför, vilket det skulle göra i nästan 3 timmar. Kände mig pigg i kroppen och passerade väldigt många vandrare som tittade undrande var det var för någon dåre som sprang här. Tydligen startar man sin vandring innan kl 06 och avslutar den strax efter 12 mycket pga av värmen.



Efter ca 1½ timma passerade jag första gruppen av främlingslegionens fallskärmsjägare som tydligen denna dag skulle få svettas rejält på leden. Jag med lätt rygga, trailskor, lätta ben, studsade enkelt förbi dessa tungt lastade killar med stora kängor och gevär på axeln. Totalt 5 grupper passerades med ca 10min mellanrum.



Första etappen om man börjar norrifrån är konstant uppför, små avsnitt där det egentligen går att springa, leden är också mycket teknisk, några passager med klättring blir det också.
Efter ca 2h20min var etappmålet nått på 1560möh, en stuga, några hästar fanns här, dock kände jag mig väldigt fräsch och ville ännu högre upp, till snön!



Ganska strax efter att ha kommit upp till ca 1650möh så såg jag att leden skulle ner till ca 1450 (ravin) och sedan upp igen på högre höjder +2000möh. Det blev nog ca 2km in på andra etappen där knoppen, kroppen, stranden, pizzan, ölen, colan och familjeansvaret sa att det räcker för denna gång, jag skall ju hem också.
Hade nu varit ute i ca 2h45min.



Hemfärden gick på ganska exakt 2h, då samma människor passerades ännu en gång samt två ormar.

Ganska intressant att springa 2timmar nedför, det är ju väldigt sällan man gör det. Kroppen kändes ändå väldigt stabil hela tiden, inga missöden, bra med vatten på leden, fantastisk miljö och ordet för dagen på leden var ”Bonjour!”

I´ll be back!

2009-06-24

LAMM-EPILOGEN

Efter den tre kilometer långa men platta (!) målspurten på stig/väg var det underbart skönt att stämpla ut och lägga sig i gräset. Vi hittade Tomas och Peter som klivit av banan halvvägs då Tomas känt sig krasslig. Sen hejade vi i mål Emil och Fredrik som vi nyss sprungit om och strax därefter kom ytterligare ett svensklag i B-klassen och då var hela svensk-klanen samlade. Alla åt och njöt av den väldigt goda (?) vegetariska (?) grytan (vi var hungriga!) som arrangörerna bjöd på. En stor kopp kaffe med mycket socker slank ner och man började bli människa igen.
Det fanns inga duschar så efter en stunds vilande i solen drog vi oss bort mot en å för tvagning och jägardusch (mycket deo för att inte dofta sönder bilen).
Sjätteplatsen innebar visst pris men två timmars väntande lockande inte men svenskarna i B-klassen skulle stanna. Det slutade med att de fick frakta två stora ryggsäckar på flyget hem till svedala.

Rockrunnersarna klämde in sig i Mercedesen för den 4 timmar långa trippen till Glasgow. Efter någon kall pilsner i bilen gick ögonen i kors på de flesta och någon somnade säkert. Peter styrde dock på vänster sida hela vägen och inte allt för sent svängde vi in på AVIS. Målet var en snabb dusch och party party men efter en stunds hängande kroknade alla betänkligt. Hängiga Tomas gick och lade sig utan middag och vi andra protesterade inte ens. Den tänkta partykvällen i Skottlands största stad blev fish-and-chips i hotellrestaurangen och TV på hotellrummet.
Bortsett från 3 olika flygresor hem var en synnerligen trevlig helg tillända!

2009-06-23

Veckans ROCKRUNNER V.25


Teamet rockiga döskalle på vår nya tävlingströja och mössa. Snyggare kan det inte bli, den symboliserar oss i teamet att det ska ta mej f.. mycket till innan vi backar från ett bergslopp.
Fast vissa av oss är tuffare än andra och det behövs för att vi ska utveklas att bli ännu hårdare.

2009-06-22

SAY SHEEP CHEAP - CHEAP LAMM!

Uffe Lundells liveplatta ”Natten hade varit mild och öm” från 77 passade inte så bra när kylan kröp ner mot nollan och kondensen droppade som spön i ansiktet.

Sovsäcken var som vanligt för tunn och liggunderlaget hårt men vi överlevde så "Alive!" med KISS från 75 var mer träffande.

Apropå musik! Peter hade vid något tillfälle berättat att en säckpipa skulle dra igång i gryningen. Vi trodde honom inte riktigt men 05:00 gick helvetet löst i dalen. Lag V flög (nåja flög var att ta i, ålade stelt är mer sanningsenligt) upp ur sovsäckarna och fick se en kiltklädd snubbe stå på andra sidan ån och bröla.
Det tog exakt V minuter för kameramannen att kliva i skorna och få fatt på fotoutrustningen. Klockan 05:05 knäpptes ett par bilder och en film på Mr MacBagpiper när han tog en tur genom tältlägret så att verkligen INGEN skulle försova sig. Säckpipa live rockar fett!
Det normalskotska vädret var onormaltoskotskt för även denna dag var himlen klarblå. Solen nådde inte ner i tältlägret ännu så morgonbestyren genomfördes något stelt och huttrande men när den frystorkade pastan sköljdes ner med varm sportdryck började lederna vakna.

Första jaktstart var 06:00 men team V skulle få vänta 56 minuter och team II ytterligare 29 minuter innan det var dags att klättra. Tomas och Peter stod inte ut så länge så de lämnade in sin jaktstartsnummerlapp 15 och bytte till sig en minutstart vid 06:30.
Solen nådde till slut ner i lägret och då vaknade kropparna allt mer. Tält veks, sovsäckar rullades och utrustning packades. Just som Tomas och Peter startade tryckte det på därbak. Ett toabesök kändes nödvändigt men för få bajamajor gjorde att kön var monumental. En busklös hed tog bort alternativet naturtoalett och att skita i pissoardiket lockade inte. Att göra ”tvåan” fick helt enkelt vänta till fjället så vi begav oss mot starten.
Utgångsläget i jaktstarten var inte det bästa. Vi hade drygt 5 minuter till laget framför men bara 15 sekunder bak. Dessutom fanns ytterligare 3 lag inom 7 minuter bakom oss. Vi spånade därför om att bara rita i ettan, sticka direkt och sen ta banan kontroll för kontroll. Till slut valde vi det "gamla" (från igår) klassiska sättet att rita i allting på en gång. Dessvärre blev det inte så bra för...
Pälles dag två på Funbeat
LAMM dag II, jaktstart 06:55, startade en knapp timma efter ledarna. Banan var 23 km fågelvägen och hade ca 1700 höjdmeter. Vi missade ettan med 15 min men sen gick det skitbra. Bra ork och bra orientering gjorde att vi plockade två platser och tappade en. Gick ut som 7:a så vi kom alltså 6:a totalt. På väg till näst sista sprang vi om Emil och Fredrik som gick ut som 5:a. Därmed blev vi bästa svenska lag :-) Var fyra på etappen bara 28 min efter de där bergsässen som vann. Bra fan!

Jonas dag två på Funbeat
LAMM Dag2: Efter bra mat och dryck i nattlägret var man tokladdad inför dag2 som man aldrig tidigare fått uppleva av olika anledningar. Målet var inställt att bli bästa svenska lag. Nu började det mindre bra med felinritning och felstyrning mot ettan och vi kände paniken komma när elvorna dök upp innan vi hittat ettan. Från ettan gick det sedan som på räls, kände mig superstark både uppför och nedför (alltid nedför :) den enda plumpen från min sida var väl intaget av födan igen mot toppen av 4:an, för lite energi innebar en minidipp på ca 3-5min, måste lära mig. Upp mot fyran såg vi Emil och Fredrik som var bästa svenska lag efter dag 1 vila och fick ännu mer energi. Vi var ganska snart ikapp och gick ifrån relativt enkelt. Stort, stort Cred till Pälle som lotsade mig igenom äventyret och bröt förbannelsen! 4:e gången gillt! Pelle (Pälle reds anmärkning) du är min hjälte!

Nu är det bara efterbestyren kvar…

2009-06-19

2009-06-18

VECKANS ROCKRUNNER V24

Låktatjåkka (nordsamiska Luoktačohkka) är den 1404 meter höga fjälltopp som vi passerat (både över och bredvid) flest gånger i BAMM-fjällen. Här finns Sveriges högst belägna fjällstation Låktatjåkkastugan (Luoktačohkkaståapoe) som ligger 1228 meter över havet.
Stugan ska vara bemannad året runt och där finns möjlighet att hyra logi och köpa lagade maträtter. Det ska vara 9,5 kilometer och 748 höjdmeter mellan Låktatjåkkastugan och Björklidens fjällby men det går rykten om att sträckan är både längre och högre just under BAMM-helgen.
Låktatjåkkastugan är Björklidens pärla där mitt ute på fjället. Sover du inte i någon av de 18 bäddarna är stationen ett kanonmål för dagsutflykter. Koppla av vid brasan eller värm dig i bastun. Dagtid serveras lunch och Låktavåfflan. Kvällstid erbjuds norrländsk à la carte.

Om ingen har hajjat det ännu så är alltså Låkktatjåkkastugan veckans Rockrunner. Eftersom vi alltid har brådis förbi och inte hinner stanna och njuta av "pärlan" så tycker jag att alla nästa gång vi springer förbi (blir det den 14:e eller 15:e augusti?) ska hylla Låkktatjåkkastugan med att svänga uppför trappen, stoppa in huvudet i hallen och skrika ROCK ON!

2009-06-16

GETS SHEEP CHEAP? NO SHEEP GETS LAMM!

KAPITEL TVÅ
Mobilklockorna gnällde LAMM LAMM LAMM redan 06:00. Frukosten skulle serveras 06:30 så det var bara att dra på tights, dödskallesmulor, de deathmetaltunga tröjorna och rocka igång.
Tävlingsryggorna var ju redan packade så resterande utrustning raffsades ner i bagarna innan vi åt skotsk havregrynsgröt som smakade ungefär som svensk. Vår skotske värd diggade tröjorna och tyckte vi var helt crazy som skulle upp och springa i bergen där han har sin jaktstuga. När vi ätit klart kom han med en klase bananer som han mer eller mindre tvingade oss att ta med och äta upp så vi skulle orka. När vi kom ut var det fortfarande mörka och tunga moln men regnet lyste med sin frånvaro. 07:00, på sekunden enligt utsatt tid startade Mercedesen och Peter rattade tillbaks till TC.
Någonstans halvvägs mellan hotellet och TC tittade solen fram. Vi såg att det faktiskt verkade vara rätt fint väder ute vid kusten men vi såg också snö på topparna. Snö som inte fanns där igår.
Det hade alltså snöat under natten! Just som vi ojade oss över bergens skarpa lutning, höga höjd och vita toppar såg vi två startplatser. Strax därefter mötte vi en buss med löpare på väg till start. Då blev det tyst i bilen, var Team Rockrunners nervösa? Vi kan säga såhär; om det förekom nervositet så skulle ingen erkänna det men det var väldigt tyst den sista biten ner mot TC. Några minuter senare svängde vi världsvant in på parkeringen och allt var som vanligt. Vi parkerade fem minuter före utsatt schema, five minutes to eight, så det var gott om tid men efter skoknytning, pissipausi och utrustningscheck så låg vi right on time. Det var bara att gå och hämta kartorna och promenera mot assembly pointen.

Pälles text från Funbeat:
LAMM i Kintail Scotland, dag 1, klass A, 31 km fågelvägen, bildade Rockrunners V med Jonas. Vi startade 8:45 (samtidigt som lag II med Tomas och Peter) med iritning av banan. De var snabbare med iritningen och kom iväg några min före oss men vi kom ifatt. Var samtidigt vid ettan och tvåan men sen gick vi ifrån då Tomas hade det tungt. Orienteringsmässigt gick det skitbra hela vägen. Jonas hade lite problem med magen på andra halvan men annars gick det bra som f-n även om vi var lite trötta på slutet men det ska man väl vara. Ca 1900 höjdmeter blev det och vi kom sjua av 36 lag.
Jonas text från Funbeat:
LAMM Dag1. Pelle (Pälle alltså, reds anmärkning) och jag drar iväg efter inritning av kartan, för nån som inte är van svårt! Nu vet man vad som gäller, nästa gång no problemo! Vi sölade lite med kartan och ville ikapp Peter & Tomas framför vilket vi också snart gjorde. Efter ettan drog vi på mer och det gick ganska så snabbt till tvåan. När jag stod och väntade på 2:ans kontroll klämde jag snabbt en bar + direkt därefter en gel + sportdryck vilket för min ovana mage var mindre smart. Efter utförslöpningen halvvägs till trean började magen växa i storlek typ ballong och fick kort därefter kasta mig in i busken. Nu började klättringen mot fyran och med tom och öm mage var det ett jäkla lidande och mindre speed. Nu började tankarna komma, faan skall det bero på mig denna gång! Det blev endast små sippar av vatten resten av resan med små powerbreak här och där för att slippa ännu värre besvär. Helt tom på energi och kraft kom vi till slut till nattlägret som 7:a. Bra orientering av Pälle och bra pepp i de värsta magont stunderna. Med facit i hand klantade jag till det med magen, överdoserade, samt att jag bör använt gel vid några pass hemma.
I mål blev vi fotograferade och en marshall (inte en svamp utan en funktionär) instruerade om att vi skulle tvätta/diska nedströms och fylla på vatten uppströms. Vi var rätt pigga så efter en kort andningspaus satte vi omedelbart igång med bestyren. En tältplats nära vattnet med plant gräs lokaliserades och medan Jonas brassade käk slog Pälle upp tältet.
Just som vi började bli oroliga för team II såg vi två små prickar som kunde vara rockrunnerströjor. Jodå Peter och Tomas var på väg ner från sista kontrollen.
En väldigt trött Tomas pekade finger till Mange när han hejade. Sen gjorde han tummen ner till fotografen. Man kan säga att han inte var helt nöjd med dagens insats men om team II var långsamma på berget var de desto snabbare med tält upp, kläder på och mat in i munnen. Här var dom till och med bättre än team V!
Tältlägret växte varefter allt fler av de 538 (!) startande lagen kom i mål. Många höll på i många långa timmar. Det var slitna kroppar som tog sig ner från berget men vi såg inga ledsna miner utan det var mycket cheers, good work, great day och happy faces. LAMM är en grymt trevlig tillställning som verkligen rekommenderas.
Eftermiddagen och kvällen ägnades givetvis åt återhämtning och påfyllning av energi. En sammanfattning av de här timmarna blir ungefär: Stretching, vattenhämtning, vila, dricka, hasa runt lite, snacka skit, kolla kartan, pissa gult, dricka mer, kolla resultat, äta en andra middag, dricka, vila, snacka mer skit, pissa gult, fylla på vatten, dricka. När pisset fått normal färg är det dags att gå och lägga sig så då gjorde vi det.

I morgon tävling igen...

2009-06-15

FÅR FÅR FÅR? NEJ FÅR FÅR LAMM!

KAPITEL ETT
Eftersom Lars lår aldrig läkte ihop blev Pälle inkastad som reserv till Lowe Alpine Mountain Marathon (The Connoisseurs Mountain Marathon). Det där med att vara fem Rockrunners är inte så dumt. Ta över en flygbiljett och springa med Jonas? Klart man gör det!

Dessvärre trilskades British Airways med ombokningen. Lars försökte med allt utom bomber, (vi är inga terrorister), (vilket vi borde bli), (i alla fall mot BA), (men vi har sagt att vi inte är det), (och vi är inte det) boka om biljetten. Han försökte bla med "team Rockrunners well known runners representing sweden in LAMM" men alla samtal slutade med NEJ. Vi erbjöd till och med FETT MED CASH men inget hjälpte.
Till slut bokades biljetten av så att reservlöparen skulle kunna boka på i nästa sekund. Den något naiva förhoppningen var att det skulle dyka upp en biljett till samma pris, eller lite dyrare, men vad händer? Jo samma lilla usla biljett kostade helt plötsligt 6.247:- yes ni läste rätt SEXTUSENTVÅHUNDRAFYRTIOSJUDJÄVLASPÄNN! Det blev istället en inte asbillig (men heller inte asdyr) KLM-biljett med avresa 06:20. Vid sidan av Peters och Tomas torsdagsflyg åkte Pälle fredag morgon och Jonas senare på förmiddagen. Fyra resenärer på tre flygningar är inte helt logistiskt men vad göra?

Efter att alla landat på Glasgow airport och Peter kört fram Mercedesen (snacka om ståndsmässig resa!) styrde vi nordväst ut ur stan och in bland bergen. Det var sol i början men när duggregnet övergick i brutalt ösregn kändes väderprognosen med storm, regn och dimma inte rolig men stabil.
Bortsett från någon liten instudsning i vänster trottoarkant styrde Peter galant på fel sida av vägen. Utan att stanna passerades turistfällor som Ben Nevis och Loch Ness. Enda stopp var för pisspaus och en smärre felkörning i Fort Williams. Inte allt för sent var vi uppe vid eventcentret vid Morvich – Kintail.
Incheckningen gick jättefort. Vi valde att starta så sent som möjligt och fick en röd lapp sa att vi skulle vara vid assembly point 08:30. När vi skulle köpa utrustning tog det däremot tid. Det fanns hur mycket som helst att välja på men eftersom Peter redan har allt lyckades han få ut oss ur affären utan att vi blev av med allt för många pund. Pälle och Jonas köpte i alla fall varsina supertunna, alldeles för små, men väldigt lätta liggunderlag.

En biltripp senare svängde vi in i Fort Augustus för middag. Efter att vi kollat in byns alla restauranger blev det den som såg ut att bjuda på fetast mat. Loch Nessodjuret fotograferades, dubbla cheeseburgare svaldes och öl (till efter tävlingen) inhandlades innan vi for upp till Auchterawe Country House som skulle härbärgera teamen under natten. Regnet tilltog allt mer och när vi checkat in regnade det så mycket att vi trodde takfönstret skulle rämna.
Rutinerade Peter hade redan packat och gick och la sig men vi andra pillade på utrustningen en bra stund för att lugna nerverna men till slut infann sig MacBlund
I morgon är det tävling…

2009-06-11

BILDER PÅ LAMM

I LAMM-arkivet finns nu bilder både på och från LAMM.

Men vi..


har otroligt coola tröjor :o)

2009-06-10

VÄCKARKLOCKA

Nattlägret, klockan är 05:05 och Mr MacBagpiper har tutat på i fem minuter. Nu är det dags för en tur genom tältlägret så att verkligen INGEN ska kunna försova sig. Säckpipa rockar fett!

Veckans Rockrunner v 23

Team Rockrunners V är härmed utsedda till veckans rockrunner. Dessa hårdingar betvingade de skotska bergen och locherna på ett bravurartat sätt trots magont och felinritade kontroller.

2009-06-09

RUGGSACK RUGGSACK

Det Österrikiska (?) idiotbandet (!) Edelweiss gjorde 1988 en rip-off, parodi, cover på ABBA-låten S.O.S. genom att sampla ihop den med den gamla visan Edelweiss och kalla skiten "Bring Me Edelweiss". För er som har kort minne går den ungefär såhär: "So then you really love me got to bring me edelweiss, so then you really love you should bring me edelweiss... Zwei beer Zwei beer... Yodel yodel... Rap rap (usel djävla rap)... Dragspel... Synthar... Ruggsack Ruggsack... Ännu mera yodel..." Usch och fy vad dåligt (jag lyssnade just på skräpet), inte konstigt att Björn och Benny lackade ur och stämde Edelweiss!

Anledningen till att jag yrar om det här var att när jag kom ner i receptionen på Djurönäset låg det två kanonfina Lowe Alpine-ruggsackar med hälsning från Mange. Hela eftermiddagen har jag yoddlat RUGGSACK RUGGSACK och nu får jag inte skiten ur huvudet. Men ruggsackarna e grymt fina!

Lag 310 = DNF

Lag 310 med Tomas och Peter hade ingen lyckad helg på LAMM, det hela slutade med att vi fick bryta pga att Tomas kropp inte fungerade denna helg. Orsaken är oklar varför men troligen var det något skit i kroppen som satta käppen i hjulet.

Dag1:
Vi startade samtidigt som Pälle och Jonas men kom iväg lite fortare efter iritning av karta, men de var snabbt ikapp oss. Vi tog 1:an tillsammans och staxs där efter så vrickade Tomas foten :(
Vi följdes åt till 2:an men ner till 3:an så valde vi ett annat spår ner via en bäck i en ravin. Men vi fick vända upp igen efter att det inte gick att komma över bäcken .

Pälle och Jonas fick ett litet förspång och drygade ut den med 30 min in i mål.
Tomas kropp sa nej efter ca 1/2 loppet och då vart det jävligt segt kan jag säga.

Nattlägret:
Väl i mål så åt vi och drack. Tomas gick till läkare för att se om han hade feber, detta hade han fast åt andra hållet 35grader = nerkyld. Dricka och äte var botmedlet enligt läkaren.
Tomas åt och drack till pisset blev klart igen, då bestämde sig Tomas att prova att köra dag 2.

Dag2:
Vi väcktes av en kille i killt och tuta kl. 0500.
Vi packade ihop och såg till att komma iväg tidigt, men efter ca 1,5tim i en brant backe så sa kroppen NEJ!!!! igen :(
Väl uppe försöte jag komma igång igen men då vrickade jag foten igen, skrek då till Peter.

-DET VAR FAN DROPPEN!

Vi tog på oss varmare kläder och haltade ner för det 900 meter höga berget, under den tiden paserade Pälle och Jonas med riktigt fin fart.

Efter denna mindre goda insats så får jag(Tomas) se hur jag gör med BAMM. Just nu känns det rent för Djävligt att kroppen inte vill vara med. Bara vila och se om jag kan ändra på den dåliga BRYTA tränden.

2009-06-08

A COURSE

Nej inte a course som i a course som vilken som helst utan A course som i A course som nu är iritad på Routegadget (den engelska versionen av Runoway), (en digital kartpärm, där man kan spela upp loppet, typ). Än så länge har 6 teams ritat i A course. Lag V är ett av dom. Lag II är på G (har jag hört, hoppas jag).

Jag vill gå ombord nu, NU, NUUU!

I alla fall så hoppas jag att alla Rockrunners har landat på Svensk mark igen. Min KLM-flajt via Amsterdam gick rätt OK. Enda strulet var att flyget från Glasgow till Amsterdam blev drygt 20 min försenat så jag fick springa långt längre längst mellan gaterna på den enormt stora Shiphol (vilket låter lite som skithål när man hör Holländska högtalarröster tala). Det var inte så skönt att springa men jag hann, puh! Är fortfarande lite jetlaggad (en timmas tidsförskjutning e jobbigt fan!) men foton och sånt kommer var det lider.

2009-06-04

THE HIGHLANDER

Just som man packar inför resan till högländerna startade en mycket mycket bra och ännu mer träffande film igång på TV. Att The Highlander går just ikväll måste vara ett tecken! Connor MacLeod, Juan Sánchez Villa-Lobos Ramírez och Kurgan är ju odödliga. Dessutom föddes Connor MacLeod år 1518 i Glenfinnan som ligger så nära att vi nästan kan ha en kontroll där. LAMM börjar bra!

KYLE OF LOCHALSH

MacHedlund har nu bokat in Team Rochrunners på The Old Bank House in Kyle Of Lochalsh (uttalas visst Vö auld bänk haus in Kajl Åv Låschalsj). Det verkar som att vi inte ska kunna se Nessie men det är närmare TC och billigare!

LOCH NESS

MacAlbinsson har nu bokat in Team Rochrunners på Auchterawe Country House (uttalas visst auschteräjv kauntry haus). Det verkar som att vi ska kunna se Nessie, eller nåja, Loch Ness. Inte så nära TC som vi ville men tillräckligt nära för att slippa Supairtältet två dagar i rad.