2010-11-29

TEAM III:s RUTT och PÄLLES svaga MINNEN

Rutten var rätt lätt att lägga och team III bestämde sig för att riva av Bajenbacken som första kontroll. Tanken var att köra varvet söder-öster-norr-väster. Givetvis ritades alla kontroller i (är ju liksom tradition) men vi pratade samtidigt om att hoppa över första kontrollen eftersom vi gjorde det 2006!

Samtidigt som vi ritade, klippte och tejpade passade vi på att störa de andra lagen med muntra tillrop som "skicka tejpen", "hur ska ni köra?", "saxen tack", "hur ska ni köra, säg säg säg!", "se glad ut rå" (med kameran i högsta hugg) och "ni ser nervösa ut". Stämningen var på topp när vi äntligen fick gå ut i Lumaparken för att starta. Här blev det problem då Tomas var mer överladdad än en Duracellkanin på droger. Först försvann han så länge att vi blev oroliga sen dök han upp och såg ut som en boxare inför en titelfajt:När vi fått Tomas att lugna ner sig (han frustade som en häst och raspade med hovarna i gräset) så kunde Lasses Sofia knäppa av en teambild med typ 3 kameror. Den här fastnade på officiella Rockrunnerskameran:Starten gick och vi satte av i full kareta längs Hammarby Allé. Team III valde mittenspår och sprang på gräset mellan asfalten och spårvagnsrälsen. Det gick bra som fan och när vi närmade oss bron över Södra Länken låg vi på en stabil 5-6 plats i löpklassen. Pälle tänkte "en kanonstart" samtidigt som Tomas sa "shit fan jag har inte nollat pinnen" ridå!

Tomas vände om och Pälle stannade för att se löpare efter löpare ta sig upp för Bajenbacken. Typ 7-8 minuter senare var Tomas tillbaka på bron. Men det var kanske lika bra? Han frustade fortfarande som en häst men nu hade han i alla fall sprungit av sig hetsen. Vi tog det lugnt upp för backen och spikade tiopoängaren på högsta toppen. På väg ner mot kolonilotterna såg vi näst sista lag och några hundra meter senare var vi inte sist längre. Framme vid 21:an hade vi sprungit om ett par lag till och var inne i matchen. Det bar av rakt söderut mot 34, österut mot Söderbysjön och 74:an. Att damma av 130 poäng på trekvart är ju inte dåligt, om vi bara hade gjort det:Problemet var nämligen att när vi stämplade vid 74 fanns det inget att stämpla (pipa) i. Alltså det satt en skärm där och Tomas ropade "INGEN ENHET" så Pälle tog fram kameran för att dokumentera att vi var rätt. Detta hade varit ett grymt bra upplägg om vi bara varit... rätt! I ringkanten fanns nämligen en udde till. Fan en udde borde man väl klara av? Men det trodde vi (då) att vi gjorde så glada i hågen dundrade vi vidare mot sydost. Det var liksom först vid målgång som vi i resultaten saknade 70 poäng. Just som vi för tävlingsledningen skulle (fortfarande glada i hågen) visa upp kortet sa alla andra att det fanns två uddar med två skärmar. Då insåg vi att vi agerat mediokert för andra gången denna dag.

Tur att vi inte visste det då för då var vi glada och dundrade vidare mot sydost. Vi mötte Jonas och Lasse nere vid 101. Därefter raffsades 102, 40 och 72 av i ett huj. Däremot var 93:an grym. Själva orienteringen gick bra men vi höll på att drunkna och frysa ihjäl i kärret. Norrut mot 83 gick sådär för vi sprang mot nordost. När vi kom fram till vätskan var där fullt med folk:De flesta såg ut att ta direkt höger mot 82 men vi körde vänster via bron vid Kranglan och tog 61:an först. Det var ett kanonvägval och på väg ner mot 82 mötte vi team XIII. Här började en vad som skulle bli en tyngre period för team III. Asfaltslöpningen slet på Pälles ben och när det blev kuperat sjönk tempot betänkligt. Kontrollerna satt dock där de skulle och snart passerades Skurubron:Jävlar i min låda vad Skuru är kuperat! Det började kyla på så mellan 51 och 50 bytte vi buffar (inte med varandra utan torra från ryggan). 104:an längst upp i Nyckelviken satt tveksamt långt ner så när Pälle fotograferade en sten hittade Tomas kontrollen vid stigslutet:I Nyckelviken klättrade vi oss genom 32 och 94. Tempot var Glocalnetlågt men när vi kom ifatt Krister och Tor mellan 94 och 52 ökades farten, lite. Orken var sådär men humöret var på topp och när kontroll 60 klarats av steg det ytterligare eftersom vår ursprungliga rutt ner mot 42 och 12 ströks. Nu var vi på hemväg! Vi sprang förbi J och gjorde en actionfilm:

22:an i Alphyddan satt på toppen och de klättringsmässigt besvärliga kontrollerna ute mot Kvarnholmen klarades av trots att Pälles kompass kolade. Med facit i hand (22 minuter tillgodo på 6 timmar) hade vi säkert klarat av även 95:an men det visste vi inte (och kände vi inte för) då så det blev 41-13-23-mål. Inne i Sjöstan blev det en tvätt-äkta-H-16-spurt mot H45:orna Pelle och Anders, de vann!

Vår spurtförlust mot H45:orna genomsyrar väl egentligen hela loppet. Strul i starten, felstämplingar (poängavdrag alltså), bommar och massor av dålig form på undertecknad. Enda positiva var att vi hade förbannat kul därute!Avslutar med att klistra in rutten i dess helhet. Eftersom det tog lite tid att skriva denna text så är det mindre än ett år kvar till nästa gång! ROGAINGING ROCKAR FETT!

(även om Team III inte gjorde det den här gången).

2010-11-28

Spansk kändis i TV

Då var det dags för med publicitet för Team Rockrunners, kolla i länken där en I Teamet kommer löpandes. Förstår man Spanska så är väl även det ett + :)

http://www.ufec.tv/index.php?id_arxiu=1102&tipus=1&buscar_texto&npagina&federacions&ref=nf

2010-11-25

Återuppstånden

Här på Team Rockrunners har det aldrig tvekats att återanvända gammal skåpmat (gäller både för inlägg och löpare). Därför vill jag återuppväcka Veckans Rockrunner V 48 2009, Ironman. På nytt ruskigt aktuellt!

Just nu avgörs nämligen Double Deca Ironman i Mexico, 20 Ironman, som körs i form av 76 km simning, 3 600 km cykel och 844 km löpning. I ett svep, med valfri vila. Galet är väl bara förnamnet. Cyklingen och löpningen går på en slinga på ca 2 km... Svensken Greger Sundin ligger med i topp (av runt 10 tappra), och har efter ca 11 dagar påbörjat "löpningen". Lyckas Greger knipa förstaplatsen väntar den svindlande prissumman 2 000 dollar.

Som om detta inte var nog, laddar TV4 upp med filmen Iron Man nu på lördag kväll.

Och Black Sabbaths psykedeliska 70-tals epos är ju alltid aktuellt!

VECKANS VECKANS ROCKRUNNER

Att jag kan känna mig såhär (gör det fan redan nu fan, och dagen har knappt börjat) betyder att jag måste vara gubbe på riktigt. Här har jag tagit sig ur sängen och masat mig till jobbet och är SLUT. Hade jag sprungit hit hade det vart en annan femma men utan löpning är det tamejfan skandal. Att budgetarbete, skottning och för lite sömn kan få mig att känna mig lika sliten som 6-7 timmars BAMM-nötande kan bara betyda en sak, GUBBE!

Jag behöver uppmuntran: JAG ÄR BÄST, JAG ÄR STARK, JAG ÄR UNG, JAG ROCKAR FETT, JAG ÄGER, JAG ÄR SNYGG, JAG ÄR PIGG, JAG ÄR RIK (nä det stämmer fan inte), JAG ÄR SNABB, JAG ORKAR, JAG ÄR 41, JAG ÄR VECKANS ROCKRUNNER!

2010-11-23

Förra veckans rockrunner

Musiksmaken är som baken, delad. Så på begäran har Håkan tystnat på denna blogg. Han var förra veckans rockrunner. Nu är det dags att lämna över stafettpinnen.

2010-11-22



Vad säger ni om ett rogaine i spanien. Gå in på http://www.thewildboar.org/ Där finner ni lite information. Sen är frågan 24h eller 6h????

RBT-MARAN

Vad hände i lördags? RBT-maran gick av stapeln, 22 varv i Hammarbybacken i +1, slask och blåst. Ingen rockrunner på resultatlistan. Mats Nord, Ladonia Fellrunners på 9:e plats, det är grymt bra. Imponerande!

Själv satt jag nere i källaren på trainern. Vågade mig inte ens ut. Har aldrig kommit mig för att köra långpass på trainer förut. Det var ok, hade TV:n på som underhållning.

2010-11-18

Vår rutt på rogainingen

Här är Krister och min lilla rutt från i lördags. Inte så mycket att skryta över, men ändå.

Vi gjorde inga jättemissar, men en del dåliga vägval dock. Tex 74 -> 73 och mellan 93 -> 72. Det var gemensamma misstag och det kunde varit värre.

ANMÄLD!




LAMM 2011 - Ett klubbmästerskap


Det ser ut som LAMM 2011 håller på att förvandlas till klubbmästerskap för Team Rockrunners (på samma sätt som Rogainingen blev till ett KM).

Min kollega Fredrik fick blodad tand av Mourne MM och nu är vi anmälda till LAMM 2011. Han ville köra Elite, men efter att jag förklarat vilka Tomas och Peter var och att de hade valt A-klassen, så blev det A för oss också.

Pälle var sugen, hoppas Krister blir det, för då är vi ett stort gäng. Och Fredrik måste bli medlem, så att vi kan tävla för Team Rockrunners ..

ACTIONVIDEO

Actionfilm på Tomas springande in i Svindersviken petar lätt ner den där falsksångaren från Jöttelaborg ett pinnhål. Ett enormt bra klipp!

2010-11-17

VECKANS ROCKRUNNER V46, HÅKAN

Veckans rockrunner går till Håkan Hellström. Han är den goa gubben från Götet. Falsksångaren från Frölunda som han själv kallar sig.

Tillsammans med några rockrunnerbröder sprang jag 6 timmar orientering på dan i lördags och på kvällen spelade Håkan på Hovet. Konserten var kanonbra. Det blev stor publikfest, med allsång och händer i luften. Håkan hade ny soulkostym.

6 timmar är en lång lång tid ..

Tomas dag Genom Rogaine

Redan vid start så kände jag mig stark som en oxe, men redan efter 3min löpning efter starten så insåg jag att jag snarare var en förvirrad bofink. Jag hade glömt att nolla och checka min si pinne. Bara att springa tillbaks och göra rätt.

Resan gick sedan vidare med Pälle som var i bra form i så där 2.20tim efter det så började hans ben streta imot. Men inte var vi sura för det inte, vi pinnade på så gott det gick och plockade kontrollerna i maklig takt. Ja inte kontroll 74 då i och för sig, där var inte knoppen riktigt med.

På slutet av vår härliga resa genom Nacka med omnejd så fick vi sällskap av Team XIII. Tillsammans så betade vi av de sista kontrollerna uppe på Henriksdal.

In mot mål så fick vi förstärkta krafter då vi äntligen kunde se målet hägra framför oss i Hammarby sjöstad. Väl i mål så tog vi varandra i handen och tackade för en ytterligare mycket trevlig resa tillsammans. Visserligen blev det ingen seger denna gång som i Tyresö 2006, men att bara springa Rogaine 6h är en seger i sig.

Så för att sumera denna dag så kan väl jag bara säga att jag var i kanonform- Pälle i sämre form- vi sumpade 70 viktiga poäng- vi skulle aldrig haft med segern att göra oavsett hur det gått- maten efter var god som vanligt- pälle drack folkis den kvällen och jag var inte ens full på årsfesten.

2010-11-16

ROGAININGBILDER

Jamen då var i alla fall kameran synkad med datorn och bilderna upptankade på webben. Ett reportage från undertecknad är på gång men jag tycker det vore trevligt med några fler Rockbidrag den här gången. Sätt igång och skriv nu!

ATT SÖRJA EN VÄN

Hur sörjer man en vän? Vadå vän - en kompass är bara en pryl! Här säger jag vänligt men bestämt nej. En kompass är alltid en kompis och en kompis som varit med i uppemot 20 år är definitivt en vän!

Min vän, SILVA Type 5 (a.k.a. Krister, FIF) har som sagt varit med länge. Som namnet antyder har han något att göra med Krister i FIF. Krister är då alltså inte teamets Krister "Rocker" Svensson utan min svåger Krister "Krille" Öhman. Jag ringde upp upp honom så vi kunde reda ut detta:

- Tja Krille när slutade du med orientering?

- Oj det var länge sen, varför frågar du?

- Din kompass har dött!

- Min kompass? (frågetecknet är både stort och i fetstil så jag berättar historien om hur jag ärvde hans kompass från hans far, min svärfar)

- Så när slutade du orientera?

- Hmmm det måste varit i nian, jag är ju född -76 så runt -91 någon gång. Men min kompass? Vadå för kompass? Var det en tumkompass eller?

Nä det var en vanlig klassisk SILVA.

Hade jag en sån?

Här förstår jag att det inte blir så många svar så vi önskar varandra en härlig dag. Jag avslutar med att säga att han inte ska sörja för mycket men jag tror inte att vi tänker riktigt lika här.

Jag får helt enkelt försöka komma ihåg själv. Karin och jag träffades -93. Hon hade, precis som lillbrorsan, lagt ol-pjucken på hyllan men nykära som vi var fick jag ut henne i skogen och jag lärde känna hennes orienterande farsa (nåja jag kände faktiskt honom lite innan). En vacker sommardag (nåja det kan ha varit en glåmig höstdag också vad vet jag) stöp jag i backen på tävling (nåja det kan ha varit träning också vad vet jag) och kompassen gick sönder.

Jag som nyss hade köpt en splitter ny SILVA med bred och snabb kompassnål. Den var dyr som satan och eftersom man var ung var man konstant pank (stålarsarna gick för tusan på sprit, kvinnor och sång, innan Karin och jag träffades då rå). Undrar förresten om jag inte körde runt i LG:s gamla ljusblåa Ford Escort på den tiden?

Hursomhelst hade jag inte råd att köpa ny kompass. Tur då att Lasse (min svärfar alltså, inte Rockrunners-Lasse) även han är orienterare (svärfar ångar för övrigt fortfarande på i H65 mot min farsa) i FIF (Fredrikshofs IF). Krille hade som sagt lagt av något/några år innan och Lasse sparar allt. Förmodligen kan man än idag hitta Krilles gamla orienteringsskor i en låda på vinden!

Krilles avlagda dosa hittades i en låda. Den var dammig men hel och ren. Kompasshusets äldre modell med smal långsam nål var för en 24-25-åring som orienterade som om varje kontroll vore den sista (tänk er tvättäkta H-16-spurt hela tiden) inte att tänka på så kompassen byggdes om. Det nya fräsiga huset parades ihop med den gamla linjalen med KRISTER, FIF inristat i plasten.

Ja djävlar vad snabb man va och vad rakt man orienterade, INTE! Med eller utan kompass, kompis, gammal vän, trotjänare går det som det går. Orientering är som att cykla, ibland blir det spik och ibland hamnar man lite snett.

Kompassen hann i alla fall springa minst 18 Tiomila, göra 22-23 sträckor på 25-manna, genomföra 5 BAMM (med bubbla i huset över 1000 meters höjd), ett Icebug 24, ett LAMM och ett FEM i Danmark men i helgen tog det stopp. Nu står man ensam och det är dags för ett besök på PUTIKEN! AspLövet var är du? Jag behöver hjälp!

2010-11-15

R.I.P. SILVA TYPE 5 (a.k.a. Krister, FIF)

Jag är ledsen att meddela att SILVA Type 5 (a.k.a. Krister, FIF) har avlidit efter en olycka. Dess stolte ägare skulle klättra över ett staket på väg till Rogainingkontroll nr 41 på Henriksdalsberget lördagen 13:e november klockan 16:59. Efter 4 timmars och 59 minuters kämpande var både SILVA Type 5 (a.k.a. Krister, FIF) och ägaren slitna. SILVA Type 5 (a.k.a. Krister, FIF) hade en liten bubbla (som normalt bara brukar dyka upp på över 1000 meters höjd, är Henriksdalsberget så högt?) i kompasshuset och ägaren var stum i benen. Ägaren svajade till under klättringen och for i backen. SILVA Type 5 (a.k.a. Krister, FIF) hamnade under och blev allvarligt skadad. Linjalbrottet visade sig vara allvarligare än befarat och dessvärre gick hans liv inte att rädda. På natten mot söndagen dödförklarades SILVA Type 5 (a.k.a. Krister, FIF).Förlusten är stor och ägaren förtvivlad. Det sägs att hela Team Rockrunners är i chock och att Rogainingreportaget därför är försenat. Enligt TT kommer orienteringsvärlden sörja lång tid framöver. Begravningen sker dock i stillhet.

2010-11-14

LAMM 2011

Dear Tomas,

Peter Juthberg has used SiEntries to enter you for the events / memberships shown below. Please contact them if any of these details are incorrect.


Saturday 11th to Sunday 12th June 2011 - Lowe Alpine Mountain Marathon

Course: A
Class: Male
Laminated Maps: 2
Outdoor Industry MM Champs:
University MM Champs:

Team Member 1: Peter Juthberg (9599)
Date of Birth: 10/01/1961
Gender: Male
SI Card Number: 610110
No. Previous LAMMs: 3
National Trust Member: No
John Muir Trust Member: No
RSPB Member: No

Team Member 2: Tomas Albinsson
Date of Birth: 14/05/1972
Gender: Male
SI Card Number: 500503
No. Previous LAMMs: 2
National Trust Member: No
John Muir Trust Member: No
RSPB Member: No

Vissa anmälar sig till BAMM. Vi startar med LAMM, sen tar vi också BAMM.

2010-11-12

Kanske bara är nervös

Nu har jag sprungit runt och letat efter transformatorn till pannlampan i två timmar. Känns sådärbra att komma hem stressad en fredag kväll och leta efter en skitgrej. På vinden, i källaren, bland alla elprylar, bland ytterkläder. Och så låg den bland dataspelsprylarna.
Att tassa runt med urladdad pannlampa är inte så fräckt. Kan räkna med två timmar mörker imorgon, bildligt och bokstavligt.
Men nu är jag på banan igen.

THE TEAMÄNDRINGS

The webmaster would like to inform everybody that the teamändrings has just bean mailed to the competition leader mr Jonny Bergman and the webamster is completly ladded and is now packing the likamuch ladded lamp the bag. Now some more Maxim Orginal friday busgrogg and kartwatching.

Shall we run all the way down under?

DAN FÖRE DAN!


I morgon är det dags för Stockholm Rogaining, en av årets roligaste tävlingar. Men du, ta den stora pannlampan, för Nosferatu vill du helst inte springa på vid Årstaviken! Och våga inte utmana ödet med något annat än heltäckande klädsel (silvertejp rekommenderas).

2010-11-11

BIRA BIRA BIRA BÄRS BÄRS BÄRS BIRA BÄRS...

Efter att vi kämpat hårt i sex timmar är alla välkomna hem till Lars på öl. Eftersom han inte kan vill ids vågar orkar upprätta en inbjudan själv får webmastern rycka in. Inbjudan är enkel: Ta med några finöl, fulöl, burköl, flasköl, ljusa öl, mörka öl, avslagna öl, skummande öl, kalla öl, varma öl, ja vilken öl som helst blir bra. Vi hasar dit efter loppet och sen får vi se vad som händer...

2010-11-10

SPEKULATIONER

På lördag ska vi springa här, nej här, nej här sa jag, ja och här, och här med, här är det djävligt backigt, ett område med mycket asfalt, jo men knepig skog också, fast kartan har ju inte 28:500-del för den är ju två kartor i 50:000 och 15:000 glöm inte det!

2010-11-09

Någon fyller år idag, vem kan det va??!

Grattis på födelsedagen Krister! Hälsningar Mrs Svensson :-)

VECKANS ROCKRUNNER V45: ME, MYSELF AND I!









Grattis!

Ninja på Rogainingen

Finns det något ninja eller kamikaze-uppdrag för mig på lördag? Jag gör allt för vår högt ärade kejsare av Teamrockrunners.

BILDER HÖSTLUNKEN

Eftersom bild och text redan är publicerad från Höstlunken borde detta inlägg vara meningslöst men så är inte fallet då detta är seriös mental träning inför Rogainingen och givetvis upptagen i Funbeat!

2010-11-08

HÖSTLUNKEN 2010

Var Höstlunken 2010 en tävling, ett KM, eller ett genrep inför Rogainingen? Skulle Team Rockrunners X gå ut hårt och öka? Skulle Team II gå ut ännu hårdare och missa? Skulle Team XII hitta någon att fråga när de sprungit vilse? Många frågor! Får de några svar?För att orka genomföra en tävling, ett KM och genrep behövs hursomhelst en redig frukost. Ute på Värmdö laddades det med en halvliter Yoghurt (jordgubbssmak) med Crunchy musli samt mackor, juice och kaffe så Pälle kan inte skylla på energiintaget i alla fall. Möjligen kunde yoghurten bytts ut mot gröt men frukosten får 4 hårda gitarriff av 5 möjliga.

Däremot lyckades Team X inte så bra med synkroniseringen av teamet före start. Pälle var sen men Krister ringde och sa att han var ännu mer sen. Teamet parkerade på olika platser och när de äntligen hittat varann var det bara att kuta direkt till start. Bra? Nja det var lite i stressigaste laget men de kom i alla fall inte för sent och hann pissa så det var lugnt. Hann till och med slänga upp kameran och slänga lite käft med Team II.Det var mycket folk på plats och när startklockan checkades var det faktiskt hela fem minuter kvar till start. Peter hann ta en teambild på dagens favoritlag enligt spelbolagen:Efter fotot av "eliten" ville han inte ställa upp på bild själv:Klockan blev 10:08 så Team X äntrade fållan. Team XII som skulle starta 10 minuter senare hann fram och hälsa lycka till. Trodde X! Men tydligen hade Lasse sagt åt en kvinnlig startfunktionär att Krister inte hade heltäckande klädsel. Tanten surade ur och sa att "sådär får man inte springa". Hon var på väg att tejpa Kristers ben men han hasade ner brallorna och upp strumporna. Resultatet blev en på gränsen till OK "järlaglipa" och tanten lugnade ner sig.

Samtidigt skulle Pälle stoppa i definitionen i plastfodralet. Då kommer en lika ordningsam manlig funktionär och säger "RÖR INTE KARTAN". Pälle svarade "men jag ska bara" mer hann inte sägas innan funktionären nästan skrek RÖR INTE KARTAN SA JAG! Pälle blev obstinat och sa "definitionen SKA i". Den obstinata farbrorn mjuknade och insåg kanske att det inte var VM. Det känns som att detta tog flera minuter men det klarades mellan pip-pip-pip-PIIIP och nästa pip-pip-pip-PIIIP. På det sista PIIIPET stack X iväg ut på 17490 meters tävling, KM, genrep:Gick X:en ut hårt och ökade? Det kändes så men mellantiderna från Winsplits talar ett annat SPRÅK. Det var snarare lufs och lunk än hårt tempo men vädret var fint! Till ettan gick det OK (men långsamt) och X svängde bara lite för långt vänster på en stig där de skulle kört mer rakt fram.

Till tvåan sa Pälle "vi kör inte ängen den är säkert plöjd, lerig och tung" så det blev slalom i skogen till X kom fram till en perfekt gräsad äng. Högervägvalet måste varit bättre? Undrar om det var därför X körde höger till trean? Alldeles åt helvete snett kom X:en ut vid Lännavägens viltstaket. Sista biten till tunneln tog en evighet att kuta, gå, klättra, svära, krypa och fastna i staketet.

Sen gick det faktiskt rätt bra ett tag. Fyran-femman-sexan satt där de skulle. Enda problemet var tempot och Kristers skosnören som fick knytas om både en och två gånger. Efter sexan var det kartbyte så kartan vändes. Ner till vätskan och upp över den BAMM-branta sluttningen efter vägen. Skogen i Paradiset är grymt fin men svår. Till sjuan hölls tungan i rätt mun så skärmen satt där den skulle.Vet inte om X slappnade av och tyckte det var för lätt men något hände efter sjuan. Till åttan var kartkontakten grym till en bit efter stigkorset. Kontrollen satt dock inte alls där den skulle. Nian var dessvärre ännu svårare. Halvvägs var X helt rätt men istället för att svänga svagt vänster vid kärret gick det typ rakt fram. Här ska kontrollen vara sa Pälle och just som de skulle till att börja leta sa Krister att han såg vägen. Då såg även Pälle vägen och bommen var ett faktum. Uselt? Ja inte fan var det bra!Team X hittade i alla fall ut till vägen (hade ju nyss sett den ju!), fram till vätskan och tillbaks till sexan/tian.

På långsträckan till elvan gick det rätt OK. X tog rygg på BVSOK:s team trots att de inte snabbaste. Det kändes rätt skönt att lägga sig bakom då orienteringen varit svajig. Hängde ni? Näeij, nja, njo, lite... Men när kontrollen närmade sig fick de köra iväg. En så svår kontroll ska tamejtusan klara av självt! Miss? Jajemen, inte så mycket, men spik var det i alla fall inte! Tolvan satt i alla fall där den skulle men trettons lilla äckliga höjd satt alldeles för långt bort. Eller så började X-men att leta för tidigt?

Krister sa att tiden var drygt 2 timmar. Pälle sa (eller tänkte?) att då blir det över 2,5 timma i tid. Långsträckan till 14 gick i alla fall bra och femton satt där den skulle. Vägundergången klarades också av även om X:en sprang lite snett bredvid Sörmlandsleden där i början. Sexton gick galant och till sjutton var det risigt som sjutton i början men bättre på stigarna. Däremot ramlade Krister på en hal rot ungefär vid passagen till ettan. Sjutton spikades (wow!) men arton bommades. Först vims på stigen sen på väg upp på fel kulle. De insåg dock att kullen var en brant (en hög brant) och tog höger istället. Till nitton var det elljusspår och det gick bra!Med betoning på gick! Nä det var att ta i men nån tvättäkta H-16-spurts-avslutning var det inte! Själva kontrollerna satt där de skulle och när X kom i mål höll funktionärerna på att plocka ihop.Alldeles oavsett om man tar 3:16:52 på Kristers klocka eller 3:18:19 på resultattavlan så är det två ganskajättelånga tider men blåbärssoppan smakade gott!Summering? Team II krossade i att vara snabbast. De missade varken tvåan eller trean och landade på 2:31:17. Team XII behövde aldrig fråga om vägen och kom tvåa på 2:44:26 men Team X vann eftersom det i första hand var ett genrep för Rogainingen eller hur?

Uppladdning i Tokyo inför Rogainingen

Näst sista veckan innan Rogainingen vill man ha bra med träning och åtminstone ett fint långpass. Det blev inte så tyvärr. Först har hela hösten varit stressig. Något som jag sett i fler rockrunnerträningsdagböcker. Sen kom förkylningen. Den satte stopp för långpasset helgen innan men skall inte paja Rogainingen i sig.
Nu har frugan och jag varit en knapp vecka i Tokyo. Naturligtvis kom joggingskorna med. Tokyo är en jättehäftig stad, sushi i varenda gathörn och äkta karaokebarer. Gjorde själv en insats med Cotton fields och Dancing queen.
Men staden lämpar sig inte för att träna orientering. Finns några enstaka träd men ingen skog. I de få parkerna är det oftast joggingförbud. En park skall vara en fridfull plats.
Men jag klagar inte. Är jättenöjd med resan och på lördag är det bara å bita ihop. Det går nog bra. Enligt Pälle blir det mycket asfalt och det passar ju en cityslicker.