2011-11-29

VECKANS SKIVHYLLA

Efter alla skivhyllor som lagts upp hittills kan man tro att jag är en försoffad typ som inte lyssnar på något modernare än Sex Pistols. Så är det inte alls. I själva verket är jag otroligt up to date. Vill man ha koll på ny musik är det mig man ska fråga. Just det - så är det! Därför tänkte jag ställa upp årets bästa skivor... Tills jag insåg att det varit ett fattigt år. Ja, i alla fall i min skivback. Jag är otroligt up to date - med ett års fördröjning. Därför kommer här förra årets bästa skivor. 2010 var ett grymt skivår. Här har jag valt två vax från Canada och två från US of A:

Demon´s Claws - The defrosting of...
Cheap Time - Fantastic Explanations (and Similar Situations)
Ty Segall - Melted
Nobunny - First Blood

Eftersom alla finns att lyssna på på Spotify tänker jag inte tjata om dem i onödan. Lyssna själva fan! Till Pälle rekommenderar jag särskilt Cheap Time. Dem kommer du gilla grabben! Själv kan jag inte säga vilken av dem som är bäst. De har snurrat otroligt mycket här hemma allihop. Samtliga besökte också den välkända Båten under förra året och samtliga var precis hur bra som helst - såklart! Ja, nåt mer då? Jo, det var väldigt svårt att välja bort Dead Ghosts debut-lp. Den är också finfin. Men skivhyllan är ibland skoningslös.

2011-11-28

VECKANS ROCKRUNNER V47 - SEN

Gör man saker SEN (eller väldigt SENT) blir man SEN. Men Veckans Rockrunner V47 är inte ordet SEN utan det andra ordet SEN som i SEN eftersom jag (för första gången) är SEN med att utse Veckans Rockrunner. Det är en stor skandal (till och med större än sovskandalen i Björkliden) men jag säger som Stefan Sauk i tillfälligt avbrott "de e mycke nu, ja säger det"

(Är det nån usel en som inte kommer ihåg så var det i Lorry typ 1989-90 som detta klipp var med)




Rockrunners i media

I veckans nummer av Södermalmsnytt hittar man den här artikeln. Är det svårt att läsa texten på bilden så har ni en länk till tidningens pdf här: http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/7055

2011-11-27

X-MEN GOES ROJOGGING

Team X samlades tillsammans med team II, XII, Rock'n'Roll och en herrans massa andra team, löpare, juniorer, arrangörer, velocipeder och annat löst folk i Farsta Gymnasium.

Så långt kändes det jäkligt bra. Nyinköpta bars, nya skor och annat som kan mörka den sämsta av former.

När vi väl hittat hörnan på ett bord som de andra redan mutat in tog klassiska förberedelser som vaselinsmörjning och sistaminutenpannlampsladdning vid. Krister skulle köra med sin klassiska snorlimegröna litepacryggsäck och Pälle med den något nättare Adidasryggan med camelback. Allt var helt enkelt på topp. Vi var vassare än vassast och då rår ingen på Team X!

Men så slog klockan eleven hundred hours och det var tillåtet att öppna kuvertet med kartorna. Men vad f-n nu då? Inga höjdkurvor? Bara väg? Nej men titta där är lite skog på mitten! Oh fy hundan där längst ner är en hundrapoängare. Är det bara en? Ja det verkar vara så, huga vad långt bort!

Men var är skogen? På två små kartor fanns några ynkliga skogskontroller. Inte mer? Nåja det finns ju höjdkurvor, kärr och sånt mysigt där i alla fall.

Usch det blir långt det här! Ja fifan vad mycket asfalt! Usch för spikskor, usch för gummiskor! Suget att testa cykelklassen har aldrig varit större än  vad det var i detta ögonblicket!

Tävlingsledare Nick och banläggare Gustav höll ett litet informationsmöte som var tämligen onödigt. Enda vettiga informationen var att hundrapoängaren var flyttad några hundra meter närmare. Men vi tänkte ju inte ta den. Eller ska vi ändå? Den var ju faktiskt lite närmare! Nä att springa en mil asfalt för en kontroll är för låg underhållningsfaktor så vi bestämde oss (återigen) för att skita i det.

Vi tog oss tillbaks till kartbordet och försökte få ihop en inte allt för tråkig rutt. Trots att (eller bara för?) att de andra Rockrunnersrarna skulle köra västerut valde vi tvärt om.

Mot Ryssland, fast inte fullt så långt då. Rutten gick genom Farsta Centrum ner mot Stortorp, upp igen och sen österut mot Sköndal och Flaten.
På den sedvanliga teamfotograferingen var Team X snyggast så de andra får inte vara med i det här reportaget. Sedan gick vi under pendeltågstunneln och det var dags för start på samma ställe som 2008, men med mer folk då rå och cyklar en rälig massa cyklar. Ett smärre kaos tog vid men vi stod tryggt still och väntade in startsignalen som kom och vi var igång. Kaoset blev kalabalik då två cyklister knutit ihop sig med draglina före start. Hur tänkte dom? Hedlund-Svensson kutade sin allra snyggaste kutning genom centrum men inga hejande brudar så långt ögat kunde nå. Ettan satt där den skulle och sen var det asfalt och åter asfalt. Drygt från start alltså!

Vi dammade av svängen ner mot Stortorp och samma väg tillbaks och sen upp på norra sidan runt Drevviken. Det var väg, cykelbana och en hel del grusväg innan vi var inne i gamla hemmaterrängen i Flatenskogen.

Grusväg, asfalt, stig söderöver till en kontroll nedanför Orhem. Sydost mot en udde nedanför Flatensjön.

Krister passade på att hiva in lite hemkörd bar samtidigt som de för enkla skogskontrollerna försvann på tok för fort.

De tre tiopoängarna öster om Flaten var dagens roligaste men också sämst betalda kontroller. 




Benen tog oss förbi Flatencampingen och vid playa de Flaten var man smått lyrisk. Här har man badat, minigolfat, sprungit, solat och ätit massor av glass genom åren.

Krister trodde inte på att fotbollsplanen med knähögt gräs och meterhöga grushögar en gång i tiden varit en fotbollsplan. Några cyklister dundrade förbi just som vi passerade Barnflaten och hux flux var vi uppe vid kontrollen på berget.

Det blev lite mer bar, energigel och sportdryck. Pälles energikaka med pepparkakssmak var gudomlig och det infann sig lite julstämning.
Upp mot Älta såg det ut att bli ännu mer asfalt. Men Pälle rekommenderade den trevligare vägen längs spången vid Ältasjön. Bra så långt men sämre genom skogen. Dessutom sprang vi snett så det blev till och med kasst. Teamen vi låg med vid förra kontrollen var samtidigt vid masten. Sammalika alltså men vi sprang garanterat inte fortare så vår väg var nog ändå bättre, kanske?

Längst bort och längst upp hittade vi masten. Det var alltså inte en av Nackamasterna utan någon form av mobilmast uppe i Ältaskogen. Efter stämpling och fotografering snubblade vi utför det hala berget tillbaks ner på stigen.

Mer löpning, nu västerut längs samma spår som vi kom på. Tråkigt? Nja det var ju i alla fall i skogen på en stig! Vätskan vid Brotorp passerades utan stopp då vi bägge hade ordenligt kvar i ryggorna. Det fick räcka med ett symboliskt godisstopp och tre plockade placeringar förbi lag som stod och drack. Men de sprang om oss vid kontrollen i Skarpnäck.

Jaja man får ta till de knep man kan tänkte vi och vecklade upp kartan och den oooooändligt långa sträckan förbi Skarpnäcksfältet, Nynäsvägen, Tallkrogen och Gubbängen. Fifan vad tråkigt!

Här började Hedlunds ben protestera ordentligt och eftersom även hjärnan hängde i lite lösa trådar blev humöret bättre när Krister sa "ska vi inte ta en fika på Statoil?" Faktum är att Hedlund aldrig protesterat så lite i hela sitt liv!
In på bensinmacken sprang alltså två ångande svettiga atleter, betalade och tryckte ut två mellanstora koppar svart gudomligt java. Vi skyfflade i för mycket socker och mjölk och "kastade" oss ut i spåret igen.

Nä nu tar vi det allt i lugn och godan ro. Kaffet var varmt och så även butiken. Nog hade vi tid att trycka i oss mer bar, värma oss och stretcha lite också?

Pausen blev ändå inte sååå lång och snart var vi ute på asfalten igen. Just som vi sprang ner i tunneln under RV73 såg vi Tomas och Peter på långt håll bakom. Eller var det nära? Nä det var nog långt men de kom nära eftersom de sprang fort och sen var det långt före, snabbt, för snabbt!

Vi sprang nog rätt långsamt!

Tomas sa att han var trött men det såg inte ut så.



Pälle var lika långsam med kameran som med benen så kortet togs först när grapparna passerat. Men vi hann i alla fall bjussa de snabba herrarna på varsin mun kaffe. Tomas höll på att spilla ut Pälles. Tur för honom att det inte blev så, då hade smockan smockat!
Gubbängsskogens enda kontroll var helt ljuvlig innan vi skulle ut på asfalten igen. Över Örbyleden, genom det inte så härliga industriområdet i Högdalen. Pälle berättade om när Mitsubishin besiktigades som lastbil i våras. Kul fan! Nåja roligare än asfaltslöpningen i alla fall. Sen skrattade vi högt när Krister sa "pinka inte här". Sen blev det dimma:
Här är vi på väg uppför peak one av Highvalleys three peaks. Det var kontroller på två av de tre peaksen. Skymningen smög sig på just som en fet dimma drog in. Det var inte så lite likt avslutningen av dag två på BAMM i somras och nog sjutton gjorde det att man blev lite tröttare. Ska vi inte ta och sticka hem sa Hedlund?

Mr Svensson protesterade inte jättemycket. Visst var vi besvikna bägge två men med valet 3-4 km asfalt ner mot Farstanäsetskogen och valet den tredje peaken av topparna och en sista kontroll i Fagersjöskogen var tämligen enkelt.

Slutliga avgörandet kom när kommentarerna "familjerna blir åtminstone glada om vi kommer hem till middag" och "en kall bärs i bastun skulle inte vara dumt, alls" så vi sprang helt sonika "hemåt".

Enda äventyret på de sista kilometrarna kom när vi inte hittade sista skärmen i mörkret. Vi tänkte spara pannlampsbatterierna men den lilla stenen var för liten tills vi tände lamporna. Oj vad stor den var!

Lika stor som målets kontroll:
Ganska besvikna men inte helt nedslagna stämplade vi ut efter sisådär 4:21:29. Med 460 poäng var vi inte ens bäst där och då. Ett annat team hade lika mycket (läs få) poäng som oss men bättre tid. Vi var helt enkelt sämst denna dag. Efter målgång slängde vi i oss en tallrik (mycket gott) krubb, applåderade Tor och Patric som kom på Sven Nylander plats i cykelklassen. Bilresan hem gick fortare än fort och Hedlund satt i bastun innan de två starka teamen kommit i mål. Lasse och Jonas kom på pallen och Tomas/Peter blev även de Sven Nylandriga. Bägge lagen nötte ner över 5 mil asfalt, imponerande!

Avslutningsvis kan man väl säga att det här var den överlägset tristaste Rogainingen jag sprungit. Vårt kassa resultat beror såklart inte på banan. Det beror enbart på undermålig träning från Hedlunds sida hela året men framför allt under hösten. Men 4-5-6 mil asfalt med lite skogsdungar däremellan går fetbort. Det har flera år i rad varit för lite kontroller, för mycket transportsträckor och alldeles för lite problemlösning.  Det var väl rätt många lag som tog alla kontroller i år igen? Rogainingarna 2003 på Värmdö, 2004 i Brantbrink, 2005 på Lidingö (och stan ett tag), 2006 i Tyresö och 2007 i Hellasgården var de absolut roligaste. Efter det har det bara gått utför. Vi vill ut i skogen igen!   

Hedlund har nu utlovat revansch redan till nästa träning, eller åtminstone till årsavslutningen på barrundan den 2:a december, eller helt åtminstone helt säkert till BAMM 2012 så då kommer team X att vara klonade, muterade och bättre än någonsin.

Over and out från Hedlund a.k.a. Brolin :-D

2011-11-23

REFLEXBOM

Överhört i Gurrabergs-skogen ikväll: Rockrunner-Pälle, Ladonia-Mange konverserade medan de två Ultralamporna jagade reflexer i mörkret:

- Vart fan tog dom vägen?
- Där är en reflex!
- Nu blev det mörkt!
- Dom här reflexerna på stigen är ju gula.
- Där är en till ljus reflex!
- Oj en rotvälta!
- Pälle håll höger!
- Kolla där är många reflexer!
- Pälle håll vänster!
- Nu slutade dom igen!
- Var vi inte här för en stund sen?
- Nä det kan vi väl inte ha varit?
- Har vi sprungit i en cirkel?
- Nä!
- Jo jag känner igen kraftledningsstolpen ju?
- Tillbaka!
- Är det förresten Team Rockrunners som är hangarounds till Ladonia Fellrunners eller tvärt om?
- Tvärt om är det ju!
- Nä!
- Jo!
- Om ni är hangarounds till oss så är vi hangarounds till er.
- Ja det blir bra!
- Du vad lerigt det var här på stigen!
- Spikar är bättre än bara dubbar faktiskt!
- Jo!
- Stigen är i alla fall lättare att följa!
- Jomenvisst, nu trailar vi oss hem va?

2011-11-20

HAMMARBY ALPIN MARATHON

Tänk att få chansen att springa ett marathon i Hammarbybacken. 23 gånger upp till toppen. 22 gånger ner . Ja, det är klart man tar den chansen! Så jag knallade upp på lördagmorgonen och checkade in.

Starten gick vid liftstationen och redan i första stigningen fick jag och en kille en liten lucka till övriga. Bäst att inte förivra sig, så jag lade mig bakom andra killen. Vi pratade lite om att vi inte hade en aning om hur det skulle kännas efter 15, 20 varv, men jag tänkte mest på att jag skulle hålla mig lugn. Efter tre varv sa den andre killen tack och adjö. Han skulle stanna och dricka, och så var jag då plötsligt helt ensam. De första fem, sex varven sprang jag fortfarande hela mellandelen av backen. Sen insåg jag att det var nog bäst att hålla mig gående hela vägen upp för att orka.

Jag började varva löpare. Det var trevligt för då kunde jag byta några ord med de jag sprang om. Sen kom Sofia förbi backen och tog några foton innan hon stack till Liljansskogen och sprang Tömilen. Det gjorde hon bra. Hon kom tia i damklassen. Kanon fan! Själv kände jag mig ännu inte så trött som jag såg ut.

Efter cirka åtta varv fick jag se en väldigt neongrön jacka högt upp i backen. Den jackan skulle jag sedan se varje varv ett tag fram över och varje gång kom den lite närmare. På varv 13 gick jag äntligen ifatt den neongröna. En av de få tjejer som var med i tävlingen. Jag tog nog i lite för att komma om, men till ingen nytta. Hon gick om mig igen i stigningen.

Vi gjorde sällskap ner. Kanske gick jag ifrån lite utför, men uppför gick hon om igen. Här någonstans var också min komis Hasse ute och kikade på loppet. Han sällskapade en bit nerför backen. Han kunde avslöja att jag inte hade någon bakom mig som verkade hota min förstaplats. Sen drog han hem och planerade sin födelsedagsmiddag medan jag for nedför backen för att se tjejen i neongrönt dra ifrån mig uppför. Hon var på varv 15 och SPRANG fortfarande uppför. Jag var på varv 16 och det började kännas. Ja, nu var backen lite jobbigare för varje varv. Men nerför gick det fortfarande rätt lätt tyckte jag.


Nu var det bara att räkna ner varven. Helt fort gick inte nerräkningen, för det var grymt segt uppför. Tjejen i neongrönt såg jag inte ens längre. Hon är snart ikapp mig igen, tänkte jag. Jag vinner herrklassen men får däng av damsegraren. Det vore nåt!


Näst sista gången uppför backen och jag fortsätter över krönet bara för att jag vet att jag bara behöver ta mig upp en enda gång till. Jag får många hejarop vid vätskekontrollen. Jag leder med över sex minuter ropar någon, så det är lugnt. På vägen ner går jag ikapp några killar som jag varvat och pratat med tidígare. Vi springer och pratar lite längs stigen ner. Det känns fint. Snart ska jag bara ta mig upp för backen en sista gång. Vinna loppet och kila hem och ta en öl i badkaret.


Men precis vid foten av backen kommer plötsigt en kille i svart och kutar om. Nu blir det spurtstrid, sa en av dem jag sällskapat med. Va? Jag fattade ingenting. Det var j ändå gött att få ta sig upp för den helvetes backen för sista gången, men lite förvirrande.

När jag kom upp på toppen fick jag applåder av publiken som stod där. Men jag tror inte jag vann sa jag. Jo, den andre har ett varv kvar, sa dem och jag blev glad igen. När jag sedan passerade mållinjen var det lite konstig stämning. Killen som kutat om mig stod där och såg lite förbryllad/förbannad ut. Arrangörerna ville skicka ut honom på att varv till och det gjorde han stackaren - det hade inte jag velat göra, kan jag säga.


När han kom tillbaka var han än mer övertygad om att han faktiskt hade vunnit. Ja, sen var det väl lite parodi över det hela. Arrangörerna frågade mig om han hade kutat alla varv. Hur skulle jag kunna veta det? Sen ville arrangörerna kolla min gps för att se om JAG kutat alla varv. Ja, de var väl lite stressade av situationen.


Ja, jag tror nog att det blev rätt till slut och jag får gratulera Tomas Karlberg från IF Linnea till segern. Det enda sura var väl att jag fick veta att allt var lugnt inför sista varvet. Men, ja ja, va fan...

Det spelar ju ingen större roll. Bäst idag var ändå tjejen i neongrönt, Amanda Bolin. Hon var fyra minuter efter mig till slut. Två varv till och hon hade passerat mig. Så är det bara... Grymt kutat av henne på slutet!

Ja, det var ett jävla lopp. Enformigt? - jo då. Jobbigt? - japp. Ont? - ja, ondare än förra veckans rogaining, särskilt i häcken. Kul? - får väl erkänna, ja lite, iallfall.

VECKANS ROCKRUNNER V41

VECKANS ROCKRUNNER V.41

En riktigt höjdare under OMM 2011. Använde kakan under dag 2 och hela kakan gick åt. Ny smak med mint och helt fantastiskt, den smalt snabbt i munnen och mkt god smak. Socker rakt in i maskinen och Jonas var som pånyttfödd, härligt! Prisvärd typ 12kr. Mintkakan är van vid höjder och var uppe på Mount Everest topp 29 maj 1953. http://www.kendal.mintcake.co.uk/

Anmälda

D


Team Member 1No. Previous LAMMs 1Team Member 2No. Previous LAMMs 2CategoryCombined AgesOutdoor Industry MM ChampsUniversity MM Champs
Tomas Albinsson2Caroline Westbom0MIX72
Keith Bell16David Thonpson16MV126
Simon Fox4Debra Halcrow2MIX84
Peter Midgley0Paul Midgley0MV97
Gill Parry0Mark Parry1MIX85
Allison Simpson0Michael Simpson0MIXV106
Paul Willett1Kirsty Struthers1MIX72
7 Entries so far.

Hur som helst så ser vi ut en utmaning om att ni blir fler som anmäler er till Lamm nu. Peter vill köra men med vem i så fall? Pälle, får och hinner han köra med Christer? Lasse och Jonas är ett givet radarpar i Elitklassen kanske? Magnus från LFR kommer absolut köra men med vem? Tor kanske han får hoppa av cykeln och köra ett lag med någon?

2011-11-17

VECKANS SKIVHYLLA

THE STOOGESDet var ett tag sedan, men nu är det dags för en ny skivhylla. Ja, så tänkte jag att jag skulle göra Pälle glad, så därför har jag ställt upp THE STOOGES! Det är nämligen hans favoritband, berättar han i sin presentation på Funbeat. Han berättar också att bästa plattan ever är Stooges första, den högst upp till vänster, från 1969. Mja, den innehåller ju några av bandets bästa låtar, men också de sämsta - "I wanna be your dog" har historiens ballaste gitarriff, medan "We will fall" är tio minuter olyssningsbart flum. Så kan vi inte ha det.

Andra skivan, "Fun house" från 1970 har färre svaga stunder. lite frijazzande här och lite lullande där, men vad fan - den är grym. Men om man tänker sig att Stooges slagit i hop de bästa låtarna från de två första skivorna (ja, de kom ut med inte så många månaders mellanrum, så de hade ju kunnat vänta lite) och gjort bara en skiva så hade det varit THE skiva of all times... Men då hade det ju bara stått tre skivor i hyllan och det hade ju inte varit så snyggt.

Sen var det knarkande, urspårningar, busskraschande och mera knarkande så ja, det borde ha tagit slut där någonstans. Men David Bowie samlade ihop dem och James Williamson plockades in på gitarr. Stackars Ronny degraderades till basist. Man kan ju tänka sig att han muttrade en del. Resultatet blev ändå "Raw Power" 1973. Galet jävla bra, rakt igenom. Inte en svag sekund.

Sist i hyllan står den sista officiella Stogesskivan från omodern tid. Liven "Metallic K.O." Det ska tydligen vara bandets sista konsert, Detroit 1974. Det är det kanske, eller inte. Den är inte så märkvärdig.

Sen är det faktiskt så att den bästa Stoogeslåten ever aldrig hamnade på någon skiva. Det är den perfekta låten. Snabb, svängig, rå och Iggy sjunger á sitt grymmaste.. Den hittas till exempel på den här singeln:

Nu blev du glad va, Pälle!

2011-11-15

MTB MED FREDRIK KESSIAKOFF

Rullsektionen var ute och körde i skogen ikväll. Specialized och Silva hade ordnat ett litet event i Specializeds butik vid Hammarby Sjöstad. Fredrik Kessiakoff dök upp och tillsammans med ca 50 riders körde vi sedan ett sjysst mtb-pass vid Hellasgården.

Patrik var där också, återhämtad från rogainingen.

Kessiakoff gjorde sig ett namn iår, då han visade sig grymt stark på årets la Vuelta. Som bäst 14 sek från ledartröjan, men sen blev stackarn magsjuk.





2011-11-14

Team XII´s rogaine

BERGSLÖPARE GOES ASPHALT


"Det känns ungefär som att åka till jobbet", messade jag till Jonas från tricken på väg till Farsta. "Och back to school days", svarade Jonas eftersom han tillbringat de tre tuffaste åren av sitt liv i just Farsta gymnasium. Mindre tufft idag. En vanlig rogaine bara. En dag på jobbet.


Första blicken på kartan bekräftade farhågorna. Mycket österut, mycket förorter. Inte mycket skog på den översiktskartan inte. Men det tänkte vi inte så mycket på då. Nej, då fokuserade vi på att rita in smartaste rutten. Och vår rutt var jävligt smart - hänvisar till kartan på Funbeat.


När starten gick öppnade vi lite lugnare än senast (läs BAMM) och det var smart. Vi låg ihop med två andra lag när vi betade av det första lilla orienteringsmomentet för dagen. Kontrollerna i Farstanäs-skogen satt där de skulle. Sen vinkade vi adjö till hängande lag som stack norrut. Vi gav oss ut på långskubb österut. Passerade Ågesta - tänk om man kunde fått ta några kontroller här uppe i fina skogen. I helvete! Lubba på bara, vi ska hela vägen ner till Drevviken.


Lubba vidare. Jonas berättade barndomsminnen. Stortorps ishall. Ja, jag lär också ha lirat där, men det kommer jag inte ihåg. Lade ju av med hockeyn innan jag fyllt tio. Det blev orientering istället. Har man inte mycket nytta av nu. Att runda Drevviken är inte så avancerat. Mer barndomsminnen från Jonas i Sköndal. Skidturer ut till lilla ön där.


Efter Orhem riktig ol-karta igen. Men stiglöpning längs sjön är fortfarande bara löpning - men skogsstig är trevligare än asfalt. Sen fick vi ändå ta tre kontroller som tarvade kartläsning. Festligt värre! Upp till masten vid Älta, bajsa i skogen och se fram mot vätskan. Ja, vi var sista laget som fick fylla på flaskorna vid den kontrollen. Dripp, dropp, slörp, slut...


Och nu börjar det riktiga gnetandet. Ja, det har förstås varit mest gnetande hittills också, men det känns liksom gnetigt med långa transportsträckor när man är trött och stel i benen. Genom Skarpnäck, Gubbängen, Tallkrogen, Svedmyra, Örby, Högdalen. Kolla vad många av de södra förorterna jag kan namedroppa!


Vi fick i alla fall bestiga två av Högdalstopparna. Det var dimma och svårt att hitta kontrollen på toppen. Det kändes bra där, uppför och utför. Bergslöpare i sitt rätta element. Och sedan där på slutet lyckades vi också bomma en kontroll. Vi skulle bara gå så säkert in från en stigkrök till en stor sten som inte gick att missa. Tio irrande lampor i skogen och vi började också irra. Irriterande! Jag borde lagt av med hockeyn tidigare, jävla amatör. Fick gå ner till vägen, läsa in oss och sen plockade hockey-Jonas in kontrollen!


Så här snygga var vi före start förresten:
Sen var det rätt skönt att plocka in sista kontrollen, jogga genom Farsta centrum och stämpla ut sig från dagens arbetspass. Samtliga kontroller på under 5:30 borde ju vara elitmässigt på en sextimmars. Men det fattade vi väl att det var lite sådär. Trea blev vi, 25 minuter efter. Ja ja, bättre var vi ju inte. Vi slängde i oss lite käk och sedan drog vi hem. Arbetarklassen förväntar sig ingen lön för mödan...

2011-11-13

BILDER FRÅN STOCKHOLM ROGAINING


Jahaja då var X-kamerans bilder upptankade i ROCKBOKEN och inlänkade med ett bildspel här. Ett litet reportage från X-mens något mespoppiga löpning kommer var det lider. Webmastern utgår från (läs beordrar) att vi får en text från team II och XII också.

ROCK N' ROLL PÅ STHLM ROGAINING

Nu är Rock n' roll-sektionen igång och tävlar.

Tillsammans med Patrik körde vi 4 timmars mountainbikeorientering på Stockholm Rogaining igår. Vilken avkoppling att få cykla 4 istället för att springa 6 timmar.

Men egentligen var nog banan lite för lätt. Bara 19 kontroller och vi var i mål efter 2:44. Dessutom lätt orientering, så allt handlade om bra vägval och att trycka på ordentligt under transporterna.

2:44 räckte till en 4:e plats. Vi får vara nöjda. Vinnarna körde hela 30 minuter snabbare, Erik Vrang och Björn Völcker. Samtidigt lyckades vi få många lag strax bakom oss. 4 lag inom 10 min efter.

Det flöt på bra för oss. Vi sparade på krafterna i början och när vi insåg att banan var mycket kortare än 4 timmar kunde vi börja "kötta på". Dåligt vägval de första fyra kontrollerna och en tråkig vurpa dock. Patrik körde strax före och började glida på hala löv i en nedförsbacke. Han la sig framför och när jag skulle styra undan släppte det för mig med. Jag klarade mig bra, men Patrik fick goa skrapsår på ben och arm. Själv höll jag på att krocka med ett hästsläp. På en mindre väg där man inte förväntar sig möten, kröp jag ihop och tittade ner för att inte ta onödig vind. Fick panikstyra undan och bromsa. Patrik låg på rulle och fick det jobbigt när jag plötsligt bromsade. Inte så snyggt, men vi klarde oss.

Så här glad var Patrik innan loppet ..

och så här go såg han ut efter

2011-11-12

BENSIN


Pannkaka, vaniljyoghurt, jordgubbssylt och müsli är ju värsta elitkäket ju! Mindre än tre timmar till start och dags att styra kosan mot Dadstake.

2011-11-11

HIGHVALLEYGREAT

Inför Rogainingen 2008 spekulerade vi i om det skulle bli ett besök i Highvalley Hills. Läsare med spikrakt minne kommer ihåg att det inte bidde det eftersom vi sprang söderut. Nu drar jag igång diskussionen igen. Jag tror det bär av norrut i år och därför sticker jag ut hakan och skriker

"JAG BLIR ARG OM DET INTE BLIR KONTROLLER PÅ HIGHVALLEYGREAT I ÅR!"

TOMAS!

PM finns nu att läsa på Rogainingsajten. Nick och gänget verkar ha gott minne. Efter förra årets "incident" när en överladdad Tomas glömde nolla SI-pinnen innan start varnar nu nämligen tävlingsledningen honom inför årets tävling. Detta är saxat från Rogaining-PM:

Start: Gemensam start kl 12.00 på signal från tävlingsledaren, i närheten av Hash House. Tomas glöm inte att nolla och checka sportidentpinnen innan start!


Start: Mass start 12.00 from a signal from the Event Director, close to the Hash House. DO NOT START before this. Tomas do not forget to clear (Töm) and check your SI card.


2011-11-09

SKITUNG (inte skit-tung)

Hittade följande kommentar bland kommenarerna: Pälle: jag tror du räknat fel. Ni ser ju skitgamla ut (se bilderna som just nu ligger på bloggens förstasida) :-)

Lasse: jag tror du ser fel. Jag ser ju skitung ut (se bilderna som just nu ligger på bloggens förstasida) :-)

Z - ZOMBIES

Bokstavsjakten går nu in i slutspurten i och med att vi kommit till bokstaven Z. Eftersom Krister "Rocker" Svensson fyller fyrtio idag passar det ju grymt bra med att låta honom vara modell för en ZOMBIE med denna bild tagen i nattlägret på BAMM-2010.

Om inte det räcker kan man ju alltid klistra in bilder på ANDRA ZOMBIES, lyssna på ROB ZOMBIE eller THE ZOMBIES, dricka en ZOMBIE eller kika på vilken ZOMBIEFILM som helst.

VECKANS ROCKRUNNER V45

Till Veckans Rockrunner v 45 utses Me, Myself and I (igen). Att utses en gång är stort. Att utses två gånger är större!


2011-11-08

ROCK N' ROLL

Nu är det klart: Det blir en rullande undersektion till Team Rockrunners. Den får väl heta Rock n' Roll



Patric de Boussard och jag tävlar under namnet "Team Rockrunners goes cykling with One Spoon E Bikers" på Stockholm Rogaining.

Fyra timmar på cykel jämfört med sex timmars löpning. Oj oj oj, vilken härlig känsla. När ni som springer har två timmar kvar i mörker, då sitter vi i stugan, nyduschade, käkar god mat och snackar om loppet som varit.
Vid denna tid på lördag så är det dags att sätta på lampan för annars kanske man snubblar och drar axeln ur led som vissa lyckas göra på gatukanten.


Dryga 300st är redo på lördag att köra ett sjuhelsikes långpass söder om Stockholm och rättare sagt där vi hade Hasch-House 2008.



Redo eller inte, i år kräver vi en seger av Team Rockrunners som inte segrat sedan 2006 och ska vi lyckas med det så får vi vid målet ca 18.00 veta svaret.


Lycka till på Stockholm Rogaining 6h.

TVÄTTÄKTA H16-SPURT


På "spurten" i söndagens rogainingrenrep spelade Pälle Spielberg in ytterligare ett legendariskt filmklipp som nu finns uppladdat på rockkanalen. Sätt er ner, skruva upp volymen högt och håll i er ordentligt för här går det fort, ACTION!

2011-11-07

INTE SÄMST

Team ALadInSane lunkade på stabilt på gårdagens höstlunk i Gömmaren. Med denna karta:
kan man nästan (men bara nästan) säga att H21A-banan på 18270 meter var en repris på Kristers pass "Gömmaren all in" från i försomras. Det var nämligen en hel del fram och tillbaka i vår jakt på gömda kontroller i Gömmaren.

Orienteringen gick väl stabilt i 30 meter. Sen var vi på väg att göra ett kasst högervägval till ettan. Kasst men som tur var stannade vi upp, läste in, tänkte om, valde vänster och fick sen springa om alla långsamma i samma startgrupp. Nåväl, efter ettan var vi återigen på väg åt helt fel håll till tvåan men Fredrik sa "stopp stanna" på stigen och vi tänkte om igen. Efter den lite struliga inledningen rullade det på kanon ända till efter nian. Vi kände att det nästan gick lite för enkelt så halvvägs till tian lade vi in lite storslalomträning på stigen.

Uppe vid kontroll 16-17 passerades 17 löpta kilometrar och vi hade varit ute i 2:20. Det började knorra en smula i Hedlunds ben. På långsträckan ner mot 18 skulle man kunna stå på ordentligt men här sjönk istället tempot från lågt till glocalnet. Sista biten in mot mål gick långsamt men bra och styrfarten hölls näppeligen uppe. Självklart hade vi ingenting med slutsegern att göra men vi kände att vi inte var sist och sa till varandra att ju längre tid desto bättre med tanke på nästa helgs Rogaining. Team ALadInSane kom i mål på rätt sida tretimmarsgränsen med tiden 3:10:04.

Tomas som skulle springa med Peter var inställd på att springa själv då Peter var krasslig men ute på TC träffade Tomas på Lusen. Den snubben är fett med snabb så Tomas fick sig ett tempopass då de sprang in på rysligt snabba 2:14:54. Imponerande men inte alls lika bra träning, ju!

Vad täten hade säger jag inte men det var i alla fall på fel sida tvåtimmarsgränsen!

Detta innebär att genrepet inför Stockholm Rogaining 2011 nu är avklarat. Resultatet blev Pälle 1 och Tomas 0 (för givetvis räknas längst tid som seger) ni andra får inga poäng alls, som Tomas alltså.

Dessutom hämtades de nya Salomon Speedcross 3-pjucken ut på posten (Grantomtakiosken alltså) på eftermiddagen så nu är åtminstone halva Team X både het, lätt (ca 300 gram), skön och snygg!

Enda orosmolnet är att man blev lite för trött för att det ska kännas helt bra. Fan vi var ju bara ute i tre timmar, bara halvvägs liksom.

Men det är ju en vecka kvar så det ska nog ordna sig, på något sätt, kanske, yeah right, helt säkert...

2011-11-04

DITT JÄVLA LIGGSÅR

Caesar på Expressenfredagredaktionen är bara 30 men blir ändå kallad "ditt jävla liggsår" och "du sitter här och luktar död hud". Undrar vad de skulle tycka om Team Rockrunners?

Team II medelålder 45,5
Team X medelålder 41
Team XII medelålder 42

Expressenredaktionen skulle med all säkerhet anse att hela gänget är döda och begravna. Däremot säger en snabbanalys att Team X är minst döda och därmed seglar upp som favoriter!

OLD AND NOT SO OLD STUFF

Old map, old pannlamp, old numberlapp, old compass, old snuffhandkerchief, old runningjacket, old man, o no not so old man, this is before the Rogaining 2003 then he was young(er)!