2011-08-31

VRR v35


BÖCKER
Antingen för förkovring eller flykt från det jordliga.
Kanske önsketänkande om en bok.
En roman om fjällstrapatser under BAMM LAMM OMM och övriga *MM. Titel "Bröderna Kårsevagge" eller "Ynglingen och Idioten" 2 i 1. En hel serie; Mina mardrömmars berg, Barn av sitt berg, Minns du det berget, I ett förvandlat berg och slutligen Berg i världen.

BAMM DAG 2, TEAM XII

UTOPIA
Dags att lätta på lindan till låret och provspringa lite. Jorå, nog ska det funka. Om inte annat kommer backen ner från Låkktatoppen ge svar på tal när det gäller hur benet ska hålla i utförsbackarna. Så låt starten gå – och starten går!
De två lag som ligger precis bakom oss i resultatlistan drar iväg längs leden. Vi viker genast av och går rakaste vägen mot Låkktatjåkkas topp, 1404 möh. Känslan är en annan idag. Det är inga som drar ifrån oss utan det är vi som styr och bestämmer takten. Snart har vi bara ett par, tre lag som orkar följa oss. Det känns bra och kontrollen sitter där den ska. Våra värsta konkurrenter om fjärdeplatsen stämplar samtidigt, men de verkar ha slitit mer uppför. För att inte tala om nerför. De får problem direkt och sen ser vi dem inte mer. För nerför… Nej det är inga problem nerför. Mitt ben är hur bra som helst så nu gasar vi.

Efter Låkktastugan går det troll i lederna. Det gör det alltid. Det vet vi. Hur försiktiga vi än är tappar vi leden flera gånger i dimman. Plötsligt står vi vid en stor sjö tillsammans med ett gäng andra lag. Många teorier om var vi kan vara växlas. Jonas och min teori är att vi är fel och vi ska rätt. Så gör vi. Snurren i dimman kostar kanske tio minuter, men det tar vi snart in när Jonas blivit bomförbannad. Jag hänger på bäst jag kan och det går nog ganska fort ner mot Kårsa. Inga andra lag inom synhåll… Jo, ett! Kan det vara något av de lag som vill ha vår fjärdeplats?

Nere i Kårsavagge möts vi av en helikopter. Den lägger sig tjugo meter ovanför oss och filmar hela vägen in till kontrollen och en bra bit på väg därifrån. Vilka tror de att vi är?

Samma strandlöpning längs sjön som igår. Vi håller bra tempo och bestämmer oss för att gå längs sjön så länge som möjligt istället för att snedda upp i brötterrängen. Grymt starka är vi. Grymt lätt går vi rakt upp till 1222-sjön. Den första bemannade kontrollen och vi får veta att vi är tvåa. Enda laget före oss är alltså Silva. Hur bra är inte det? Det är precis så bra det kan vara.

Vi gör en snedsväng ut från kontrollen och får göra några hundra meter för mycket och antagligen en sämre nedresa. Men i mitt huvud finns inga sämre nedresor idag. Nedresorna är helt fantastiska för jag har världens starkaste högerlår.

Nu är det dags för dagens sista tunga stigning. Lite över 700 höjdmeter – och vi har britterna hack i häl. Jodå, men vi håller undan hela vägen tills vår uppförsbacke planar ut en stund. Då kommer de i en grym fart. Vi ger varandra några artighetsfraser. Sen är de borta och Jonas och jag fyller på våra flaskor för att inte känna oss allt för långsamma. Men i branten upp mot toppen tar vi en smart väg – att gå mot de gröna fläckarna är en smart strategi när det är brant.


Vi stämplar kontrollen 30 sekunder efter britterna och de känner sig irriterade på ”the sugarbakers” som de aldrig kommer ifrån…

Stensäker orientering i dimman nu – tills vi kommer till en jokk som rinner åt fel håll. Snabbt styr vi upp oss och får snart se dalen och sjön där sexan ligger. Trea, säger kontrollvakterna. Bra, säger vi.

Mer dimma! Vi viker av leden för att gå rakt mot en sjö, strax till höger om en glaciär. Snart har vi glaciären på rätt sida om oss och vi börjar följa den ner mot sjön. Plötsligt har vi istället glaciären på fel sida om oss. En miss, men det positiva är att vi vet var i dimman vi är. Vi sneddar rakt över glaciären. Det är is, det rinner vatten, det är sprickor, det känns inte helt tryckt… Men vi vet var vi är!

På fast mark igen bockar vi av sjön och lägger dosan i stadigt grepp. Missar vi? Nope!

Nu är det utför. Mycket utför. Vi är grymma utför. Vi springer fort! Vår enda lilla farhåga är dimman och att sjön vi ska till är liten. Men med dosan i hand klarar sig team XII i varje land. Vi passerar våra fasta hållpunkter – jokk, led, led – och känslan är att vi dragit oss något vänster. När sjön inte ligger där den ska drar vi oss alltså mot höger och efter inte alltför lång tid stämplar vi näst sista kontrollen – vi ligger trea och vi vet att vår fjärdeplats är säkrad.
Till sista kontrollen går vi fort. Ja, vi är faktiskt snabbare än Silva på den här sträckan. Snabbare än de flesta – men tyvärr 46 sekunder för långsamma… Ja, vi går i mål och är grymt nöjda med dagen. Vi har krossat de som ville sno vår fjärdeplats. Vi har kutat precis så bra som vi visste att vi kunde. Min lårmuskel var inte alls brusten som läkaren sa. Den var bara dum i huvudet under hela dag ett.

Många öl och några glas skumpa senare sitter vi lobbyn. Glommershus kommer in och ser inte alltför missnöjda ut. De har haft en skitdag på fjället, men slår oss med 46 sekunder. Bittert? Ska man nu ändå missa tredjeplatsen är det ganska coolt att missa den med 46 sekunder – efter 14 timmars löpning.

2011-08-30

BAMM TILL EKOT

Detta reportage är alltså skrivet till IFK Enskedes klubbtidning EKOT som kom i brevlådan idag. Har ni inte fått det dyker det säkert upp på SyberEKOT (under fliken EKOT till vänster) inom kort, men nu finns det ju här...

I årets BAMM-reportage (det sjätte) kastar vi oss rätt in i hetluften. Just som Tomas Albinsson hade suttit av drygt 13 timmar på tåget med sin teammate Christian träffade nämligen Pälle sin teammate Krister och sina tidigare teammates Lasse och Jonas (som nu skulle springa tillsammans) vid Stureplan. Bilen styrde norrut till gänget hamnade på Arlandas ALFA-parkering (nåja vi gjorde en bom genom att missa avfarten). Någon timma senare lyfte flyget mot Kiruna. Resan gick fort och efter 1:20 landade vi i ett kylslaget Kiruna.
Krister plockade ut hyrbilen och vi tog samma shoppingtur som förra året (lunch på Ferrum, shopping på ICA och bunkring av segerchampagne). Oerhört mätta for vi mot Björkliden. Någon timma senare var vi framme och kunde checka in. Tomas och Christian som varit ute på ett skaka-av-20-timmar-tågben mötte upp och vi hängde en stund innan det blev pastauppladdning och informationsmöte. Tävlingsledaren kortade under skratt och applåder ner presentationen genom att hänvisa frågor till Team Rockrunners. Han medade att de (vi alltså) sprungit så många gånger och analyserat allt på hemsidan flera gånger om. Sedan var klockan sen så vi tog oss till hotellet. Efter att ha pillat en stund på utrustningen somnade alla in.
Frukosten var i mässtältet så äggröran och gröten blev kylig. I år var starten ovanför hotellet och golfbanan (Sveriges nordligaste) så det var bara att marschera iväg. Efter incheckning av SI-pinnarna kunde startern släppa iväg hela gänget ut på en 33,3 km lång bana med en total klättring på 2785 höjdmeter. Till ettan var det dock ”bara” 300 men eftersom det var bergspris gick det fortare än fort. Vi gammgubbar lade oss lite bakom eftersom vi ändå var chanslösa.
Helikoptern snurrade ovan våra huvuden och när vi kom upp stod den där och filmade. Knappt fem minuter efter sa kontrollvakten men då var vi redan på väg mot tvåan. Dit var det först en stigning på ca 200 höjdmeter innan vi fick en mycket skön utförslöpa på gräs i ett par kilometer. Fast sista biten var tung. Från jokkövergången var det drygt 300 höjdmeter till kontrollen på Slåttatjåkkas 1191 meter höga topp. Hit hade vi samma bana som 50-klassen så det var en del trängsel. Efter toppbesöket vek kortlöparna (som bara skulle springa 25 km) av höger medan vi fortsatte rakt fram. Utförslöpningen på 550 höjdmeter på två kilometer kittlade fint i benen. Väl nere sprang vi över bron där nattlägret var 2008 för att klättra uppför samma ås som första sträckan var det året. Återigen upp även om det bara var 500 höjdmeter. På åsen grinade motvinden i ansiktet. Dimman blåste in på ett par minuter men kontrollen satt där den skulle.
Dagens enda svåra sträcka bjöd på stenöken, smågölar och mindre stigningar på sisådär 100 höjdmeter. Det var dimmigt och kyligt men vi betade av meter efter meter. Men se en kontroll! Fel kontroll? Vid en sjö i en svacka satt en skärm. Vi skulle ha en på en topp. Förmodligen var det någonting till morgondagens bana. Vi visste hursomhelst exakt var vi var så även fyran satt helt perfekt. Nu hade vi varit ute just över fyra timmar. Efter att ha smaskat i oss godis och energikaka kastade vi oss handlöst utför stupet (500 höjdmeter på en kilometer) ner till Kårsavagge. Det brände till i benen men löpningen längs sjön var vacker och platt. Efter knappt 5 timmar var det dags för dagens tuffaste utmaning. Vi skulle från Kårsavagges 690 meter upp till 1419-toppen (som vi spikade 2005, missade 2006 och sprang över 2008). Pälles ben var slitna men med en lina mellan Kristers ryggsäck och Pälles midjebälte gick det kanon, så kanon att vi tog in på lagen framför. Toppen satt där den skulle och sen var det platt-lite upp-mycket ner-platt-och lite upp sista fem kilometrarna till målet dit vi kom efter 7:24 vilket var bara drygt 2 timmar efter täten och 1 timma efter Jonas och Lasse. Illa? Nja vi var nöjda, inte minst eftersom det var två timmar bättre än förra året och sen går det inte att inte vara nöjd när man får en rejäl BAMM-bulle efter målgång!
I nattlägret följde de vanliga bestyren. Tält upp, mat fram, stretching, dricka, kissa (väldigt mörkt), dricka mer, vila i tältet. Årets nyhet för Team X var fredagsmys. Efter att påsen med frystorkat käk sköljts ner med sportdryck tog vi fram en chipspåse (liten men ack så god) och en påse med ”Wild Chips” vilket är torkat och saltat viltkött. Vi låg i det pyttelilla tältet och hade världens lyx!
Efter tävlingsmötet fick vi kartorna för dag två. Mycket riktigt skulle vi tillbaks till sjön ovanför Kårsavagge. Dessutom var det en stigning på nästan 800 höjdmeter upp på Latnjatjåkka vilket är Björklidens högsta topp och sedan en rejäl spetsig vinkel bort från målet innan det bar av hemåt. Trots det såg banan lättare ut än förra året så vi somnade sött och drömde ljuva drömmar!
Klockan 06:00 var det väckning. Himlen var oskyldigt blå så vi var inte ens besvikna av att det inte var någon jojkande same som stod för väckningen. Ålningen ur tältet gick bra och de första stegen mot pisspausen gjorde inte helt ont. Kanske kan ta mig uppför någon backe i alla fall tänkte Pälle och joggade tillbaks till tältet.
Med en påse gröt och lite sportdryck började kroppen mjukna. Det där med att springa kändes allt mindre främmande. Vi plockade ner tältet och packade de nu något lättare ryggsäckarna. Kvart i åtta gick vi upp mot starten som var några höjdkurvor ovanför målplatsen. Starten gick och till ettan var det drygt 600 höjdmeter direkt upp på Låkktatjåkkas 1404 meters höga topp. Halvvägs upp kom dimman och sen var det dålig sikt, vattendroppar överallt och väldigt blåsigt. Till tvåan hade vi dagens kortaste sträcka med en blårusning rakt ner till Låkktatjåkkastugan. Det var så dimmigt så vi höll på att missa det stora huset men det stod där det skulle.
Till trean var det bara att följa leden men det var inte lätt i dimman. Leden skulle gå på vänster sida om en sjö men sjön kom på fel sida och då hade vi inga ledmarkeringar och sen kom en sjö till och då var det fel sjö. En hel radda med lag hade helt enkelt bara följt varandra. Ungefär som att gå på fel gaffling på Tiomila fast på fjället. Några höjdkurvor senare var vi åter på leden och kunde fortsatta. Rätt sjö kom på rätt sida, dimman lättade och sen började utförslöpningen på 500 höjdmeter ner till Kårsavagge. Skärmens orangea tyg lyste från långt håll. Till fyran, den kontroll vi såg igår, var det uppför och åter uppför så det blev dimma igen.
När vi äntligen kom upp och fram till den bemannade kontrollen fick vi höra att vi kom dit som åttonde lag. Plockat sju placeringar, det här går bra ju! Det bar återigen av nedåt. Det var dags för ännu en passage av den fantastiskt vackra Kårsavaggedalen som vi nu började bli trötta på. Det blev ledlöpning (nåja gång) 300 höjdmeter upp till Latnjajaures forskningsstation. Pälles ben trilskades en aning så vi tog fram repet. Krister var urstark och vi tog in på lagen framför. När vi kom upp till femman på Latnjatjåkkas 1446 meterstopp var vi ifatt laget vi sett. Hjärnorna tänkte gasen i botten men benen sa nä så det blev en kompromiss med en lagom tempoökning. Vi såg laget framför men även de verkade öka för vi tog inte in något. Molnen hade lättat så sjön syntes på långt håll och skärmen var busenkel.
Bara tre kontroller kvar och äntligen hemåt! Men ack så fel vi hade. Dimman smög sig återigen in och nästa kontroll var riktigt svår. Vi hade dock skickligheten (och turen) att gå rätt. Trots viss osäkerhet när vi sa ”den ska vara här toppen, den ska det” tornade Kåppastjårros mäktiga sida upp sig. Dagens sista backe på 200 höjdmeter klarades av och väl uppe mötte vi två lag som vi gått ifatt. Löpningen ner mot näst sista var, förutom något stup i början, 750 meters gräsmatta, i dimma. Lätt löpning men svår orientering eftersom det blev kompass rakt på. Det gick jättebra ända till vi var i ringen. Den lilla gölen var stört omöjlig att hitta inte bara på grund av dimman utan också för att vi gick ner för långt till vänster. 20 minuter senare var vi åter på leden och ytterligare 10 minuter senare satt den där. Oerhört onödigt men väldigt skönt!
Med dryga 40 minuter till maxtid kunde vi defilera (helt utan tvättäkta H-16-spurt) till sista skärmen och den ynkligt korta spurten på en kilometer. Tiden 9:55:17 räckte till niondeplats på etappen och totalt. Mycket nöjda över att vara i mål snaskade vi på det dignande bordet med läckerheter. Det kan inte finnas många lopp som bjuder på chips, godis, renkött, nötter och massor av annat gott efter målgång men vi saknade hejarklacken. Även fast vi förstod att de inte orkat vänta på oss riktiga långlöpare som tagit tillvara av njutningen på fjället var vi lite besvikna, ända tills vi kom till hotellrummet och de satt där och hade skumpan färdig för öppning! Skål och grattis till maxtidslöparna (oss alltså), Jonas och Lars som kom fyra i 70-klassen (endast 46 sekunder från bronset) men inte minst Tomas och Christian som knep ett fint silver i 50-klassen!
Kvällen avnjöts med bastu, BAMM-kett och ett mycket längre barbesök än det blev under förra årets sovskandal. Enda smolket var att vi blev helt utan priser men det var vi säkert värda. Nu är det bara ett år till nästa gång!

Det här reportaget blev ju långt och så men eftersom BAMM är årets höjdpunkt har jag i vanlig ordning scannat in kartan. Därmed blir det ytterligare lite fördjupningar i vägval, dimma, draglinor, bommar och andra äventyr från fjället inom kort.

BAMM DAG 1, TEAM XII

DYSTOPIA
Ingen jobbig inledning. Vi kör direkt. Alltså… Starten går! Det är slutsnackat. Därför lägger vi oss tätt i rygg på team Silva. Det är ju ändå de vi främst ska bevaka så här i början. Där håller vi oss i säkert fyra minuter… Sedan är det hjärtklappning och mjölksyra. Smart? Lite sådär va!

Vi sänker farten betydligt. Måste komma in i rätta lunken. Vår lunk. Bara upp till ettan och sedan få lite flackt, lättlöpt. Då tar vi in.

Men mot tvåan är det ordentlig motvind. Mjölksyran har gjort benen sega och det känns som att jag är en spinnacker i vinden. Formen jag skröt om innan tävlingen är väck. Vad fan hände? Jonas ser otålig ut… Dessutom är det något i höger lårs framsida som inte är riktigt hundra. Vad fan!

Upp mot tvåan tror vi att vi ligger typ femma. Vi har Glommershus precis framför oss, så vi är ju ändå inte helt akterseglade. Nerför berget mot Kårsavagge tar vi en rakare väg. Det känns som att vi gör en bra resa ner mot bron.


- Du Jonas, jag vill inte säga det här men jag har problem med lårmuskeln.
- Hur då?
- Det gör jävligt ont.
- Vad tror du då? Du får säga till om vi måste lägga ner…
- Kör!


Men jag hinner tänka mycket på min muskel på väg upp mot nästa lilla topp, och det är inga glada tankar. Som tur är kliver vi rakt in i tät dimma och det blir viktigare att tänka på kompassen än onda ben. Uppe på den flackare bergsryggen går det också ganska bra att springa, även om det gör ont.


Vi tar trean säkert i dimman. Nu har vi en riktig snusksträcka framför oss. Dimman är tät och terrängen djävulsk. Vi går disciplinerat med kompassen och efter höjdkurvorna. Ändå stöter vi hela tiden på avskurningar i form av branter, raviner och mer branter. Det känns som att vi får gå runt många onödiga svängar. Men vi touchar 1222-sjön och är säkra i orienteringen. Vi gröper oss vidare fram till vår 1212-topp. Tar den säkert men det känns som att sträckan tagit en evighet. När kontrollvakten säger att vi ligger fyra känns det mycket bättre. Då ligger vi ju före åtminstone ett lag som vi inte tror att vi kan slå.


Men den bra känslan är kortvarig. Nu är det nerför mot Kårsavagge igen och då jävlar protesterar benet. Jag försöker skutta nerför med vänsterbenet före, men smärtan är ändå rent för jävlig. Det blir också värre för varje steg…


Väl nere väntar några kilometers slätlöpning längs sjön och myren. Nu känns det tvärtom bättre och bättre för varje steg. Det gör ont men det släpper en aning i benet. Underbart att få ligga på lite… lite helt vanlig löpning. Sedan är det bara 700 höjdmeter som ska avverkas till nästa kontroll. Det känns bra. Jag gillar uppför idag. Uppför gör inte ont.


Men hur är det med Jonas? Det börjar kännas lite gummisnodd. Det är energibrist i den outtröttlige Möllare. Men med gemensamma krafter trycker vi oss upp för den sista branten. Återhämtar oss på flacken längs sjön innan vi tar sista biten, in i dimman, upp till 1419-toppen. Det blåser något fruktansvärt. Dagens största hjältar, kontrollvakterna, säger vad vi vill höra: Vi är fortfarande fyra och bara en kvart efter treorna.


Flackt utför nu. Jag har våndats för den här sträckan. Kommer mitt ben fixa den här långa utförslöpan? Jo, så länge det inte lutar för mycket går det bra. Vi ligger på så gott vi kan. Springer om ett helt gäng 50-lag som vi gått ikapp. Får lite glada tillrop från några tjejlag. Sånt piggar ju upp. Vi tar näst sista kontrollen. Bara sista branten kvar nu. Gör det ont? Ont är inte ordet längre. Det är fan outhärdligt. Halvvägs ner måste jag stanna. Sträcka och massera. En bit till. Sträcka och massera.


Äntligen nere och nu jävlar är det bara att trycka på bort mot bron. Några hundra meter före sista kontrollen:


- Lasse, jag måste stanna.
- Va?
- Måste käka nåt. Jag är helt tom…


Jag är säker på att Jonas är den enda idag som tar matpaus 300 meter före mål. Det är nog ändå mest vilja som tar min stackars kollega över mållinjen. Där lägger han sig i fosterställning och är okontaktbar några minuter. Det här med BAMM är jävligt kul.
Vi är inte nöjda med dagen. Vi är inte ens säkra på om vi ska slå upp tältet. Bastu, öl och middag i Björkliden? Vi är inte på topp direkt…
Humöret stiger efter varma kläder och mat. Ett läkarbesök säger att jag antagligen fått en bristning i lårmuskeln. Bra eller dåligt? Dåligt såklart, men vi får se hur det känns i morgon…
God natt!

2011-08-29

VECKAN ROCKRUNNER 34

MINA NYA DOJJER!
BAMM är avklarat och det är dags att hitta någon trevlig sysselsättning inför hösten. Ja, hitta och hitta, jag har varit anmäld till Lidingöloppet sedan i våras någon gång så jag hitta inte på det härom dagen precis. Men jag köpte mina nya snabba skor häromdagen.


Efter första testet kan jag konstatera att de är riktigt snabba. Hur snabba är ännu lite oklart eftersom klockan lade av mitt under passet. Men känslan säger att de är tillräckligt snabba för att göra under 2:15 på LL - vill jag kuta ännu snabbare får jag göra lite själv också. Sen tror jag de kan vara tillräckligt snabba för att göra något millopp under hösten också.


Om någon vill veta heter de New Balance 826 och kostade exakt 300 spänn. Det är hi-class!

VECKANS SKIVHYLLA

Det är så givet så jag får skämmas för fantasilösheten. Men bröderna Ramones är den orkester som oftast får pryda min vägg, så förr eller senare måste den ju in på bloggen. Lika bra att få det gjort alltså. Kan väl passa bra just den här veckan också när liken vänds ut och in på kultursidorna - "Rekviem över John Cummings", ja jag vete fan ja...

Men det är lugnt, Joey, Johnny, Tommy & DeeDee läste nog aldrig några kultursidor - särskilt inte DeeDee, och det var han som skrev de bästa låtarna. Bäst var brorsorna, liksom alla andra världens orkestrar, när de var som unga och obekymrade. Därför är det alltid de fyra första LP´na som kommer upp i min skivhylla. Det är ju redan på LP nr.5 som de tar in pistolmannen Phil Spector som producent och ärligt talat kom de aldrig riktigt tillbaka.

Whatever, fyra album i världsklass och inte ens en halvbra låt - bara superhits rakt igenom. Ja vad säger man? GABBA GABBA HEY, säger man!

VRR. v32


Den 8 Augusti har vår egna Drottning Silvia namnsdag. Hon var faktiskt en riktigt vacker kvinna i sina yngre år och jag förstår att kungen fastnade för denna vackra tyska kvinna. Den mannen har ett bra öga för kvinnor....

Det jag vill säga med detta är att denna kvinna har ett bra öga för handikapp idrott och jag vill tacka dem för de engagemang de lägger på att framhäva även deras förmåga och vilja att kunna idrotta trotts olika handikapp.

VRR v27


Önsketänkande får bli vecka 27s rockrunner.
Om man ändå hade tid att sätta sig i en båt och fiska lite

Eller läsa en bok eller nåt.

BENNY THE COP



Återigen tvingas webmastern att RYTA TILL PÅ SKARPEN! Denna måndag ligger Peter (v 27), Tor (v 30), Tomas "jag glömmer aldrig" (v 32), Jonas (v 33) och Lasse (v 34) brutalt mycket efter med sina nomineringar. Skärper ni inte ska jag minsann se till att ni får Benny The Cop efter er! SHATTAFACKAPMATTAFACKA!

PS Enligt reglerna är det ju inte tillåtet att utse någon/något som tidigare blivit utsett men V33 är det tillåtet med ett undantag. Jonas det är alltså "fritt fram" att utse Anders Morell och hans tal på tävlingsmötet! Har du något annat på G får du givetvis utse den/det men då kommer jag att utse jag "generalen" som en bonus-VR. DS

PS2 Sen kan ju Peter börja fila på V35 redan nu... DS2

2011-08-28

ÄN SLANK HAN HIT, ÄN SLANK HAN DIT...

Efter att ha sprungit sex BAMM-70 (2005, 2006, inte 2007 men 2008, 2009, 2010 och nu senast 2011) var jag bara tvungen att rita in alla ut- och invägar vi tagit på vår väg till och från Björkliden. Det är trots allt några kontroller man har passerat genom åren. Jag tog helt enkelt årets karta och ritade in de kontroller från tidigare år som fick plats. Några kommentarer:

2005: Sprang som Team STARCUS med Lasse. Starten var vid hotellet och det bar av rätt upp till 883-sjön. Sen är hela dag ett är med på kartan. Trean var på Låkktatjåkka, femman på 1419-toppen, sexan utflödet på Latnjajaure och sen Måndalen innan vi kom till nattlägret ovanför Kåppasvagge. Dag två gick vi först upp på Kåppastjårro innan vi vek söderut via Kårsavagge och utanför kartan för en kontroll innan vi kom åter upp mot Abiskoåsen (som på riktigt heter Njunjeskätje). Detta år var det bara nio startande och vi kom tvåa.

2006: Sprang även här som Team STARCUS med Lasse. Starten var vid Rombakksfjorden i Norge och är följaktligen inte är med kartan. Nattlägret var vid Riksgränsen och på dag 2 är banan från och med fjärdekontrollen vid Trollsjön med på kartan. Detta år tycker jag hade de överlägset bästa banorna. Tomas och Peter vann (som Team Trimtex) och vi kom trea.

2007: Sprang Team STARCUS Icebug 24 och var inte med på BAMM.

2008:  Detta år hade Team Rockrunners sett dagens ljus och jag och Lasse utgjorde Team I. Starten gick vid husvagnsparkeringen upp mot sjön nedanför Kåppastjårros topp. Hela dag ett är med på kartan och nattlägret var öster om Kårsavaggestugan. Dag två bar det av rätt upp för Njunjeskätje, västerut över stenökentopparna, söder ner utanför kartan, norrut vida Kårsavagge och sen leden hem via Låkktatjåkkastugan. Det var en mycket rolig första dag med ett galet vägval rakt över glaciären. Andra dagen startade roligt men bjöd sen dessvärre på trist ledlöpning från Kårsavagge via Låkktatjåkka och hem. Lundhags/Maxim vann och vi kom fyra.

2009: Sprang med Jonas (som det året joinat teamet) som Team Rockrunners V. Dag ett bar det av rätt upp på Nuolja, vidare via Latnjatjårro, Latnjatjåkka, Kärketjårro, Låktta och nattläger vid Kratersjön. Dag två gick i kringelikrokar till bland annat Latnjatjåkka, Kårsavagge och Kåppastjåkka. Vi hade en hård kamp mot "Staten och Kapitalet" (Krister och Anders Bjerg) på slutet. Vi vann spurtstriden men eftersom de slog oss med 2 min första dagen knep de knep femteplatsen och vi kom sexa.

2010: Bildade Team Rockrunners X med Krister (som hösten 2009 joinade teamet). Starten gick på andra sidan gränsen vid några norska hytter. Banan gick västerut och fyran var nere vid Atlanten innan vi vände tillbaks via Haugfjellet, Katterjaure, Riksgränsens liftar till nattlägret i Katterjåkk. Dag 2 började började med den längsta sträckan hittills. Rakt söderut längs vassitjåkka, Vuoltarita ner till Håikanjaure. Banan vände norrut och vi kommer in på kartan vid Kårsavaggestugan. Sista biten gick via Latnjavagge, Låkkta och hem. Trots lång tid dag ett räckte det till min andra sjätte plats.

Åsså nu 2011: Återigen i lag X med Krister. Starten var i Björkliden och första kontrollen vid 883-sjön, precis som 2005. Fast nu körde vi söderut till Slåttatjåkka för att sen ta Njunjeskätje och stendalen (som 2008), Kårsavagge, 1419-toppen, näst sista var samma höjd som 2009. Nattlägret var som alla vet vid Låkktjåkkabron. Dag två toppen på Låkkta, Kårsavagge, 1212-toppen, Kårsavagge igen, Latnjatjåttor, Latnjavagge, Kåppastjårro, fetdimma och sen hem. Rekordmånga startande lag, målet var en sjundeplats (2-3-4-5-6...) men vi hamnade till slut nia.
Favoritkontroller för banläggarna? På delad förstaplats har vi LÅKKTATJÅKKASTUGAN och KÅRSAVAGGESTUGAN som jag besökt 4 gånger. På delad andraplats ligger 883-SJÖN som varit första kontroll två gånger och sista kontroll en gång (vilket är den som pryder förstasidan på hemsidan) samt 1419-TOPPEN som besökts 2005, 2006 och 2011. På delad bronsplats har vi toppen på LÅKKTATJÅKKA, toppen på KÅPPASTJÅRRO, 902-SJÖN, NUOLJA samt ENRINGSHÖJDEN (mellan Kåppastjårro och Låktatjåkka hållplats). Alla dessa kontroller har besökts två gånger.

Sådärja nu har jag värmt upp kroppen, hjärnan och datorn för att rassla igång med någon form av BAMM-reportage från 2011. Jag återkommer i frågan...

2011-08-24

BAMMBILDER


Här kommer 123 förstklassiga och perfekta BAMM-bilder från Pälles kamera. Det bjuds på snygga killar, nakna vader, kartporrposeringar, branter, vyer, kontroller, bullar och mycket mer. De som vill se pungar får vänta på Christians bilder eller leta sig in på Funbeat. Klicka på bildspelet så hamnar ni i Rockboken och får bilderna i större storlek.

2011-08-23

TEASER

Här kommer en teaser från Bamm 2011. Man är ju ingen Tarantino direkt, men det blev i alla fall några rörliga bilder från fjället. Kameran, köpt för kanske en hundralapp, överlevde för övrigt två tuffa dagar på fjället, men verkar ha dött av en fuktskada i väskan på väg hem. Tur att filmerna kunde räddas! Förhoppningsvis blir det en längre snutt från Bamm 2011, och dessutom kommer Pälle säkerligen lägga ut några av alla dom bilder han plåtade.
Filmen visar utsikten över Kårsavagge dag två, samt Pälle som gnetar sig uppför i ännu en brutal stigning.
video

2011-08-21

Bra jobbat, Rockrunners!

2:a, 4:a och 9:a är kanonbra! Och bara 46 sekunder från en andra pallplats.

HEJDÅ BAMM


10 mil till Kiruna och 151 mil hem. Utförliga reportage, bilder, kartor och film kommer var det lider. Tack alla för allt!

2011-08-20

BAMM 2011


Chickenlaget i Bamm 50 klassen med Tomas och Christian levererade som sagt en 2:a plats och med en rockie i laget som visade att han pallade norrlads berg kring Björkliden. Lars och Jonas missade 3:e platsen med ynka 46 sek. Men sa att dagens lopp var ett av deras bästa. Pälle och Krister kom in på en fin 9:e plats

Bamm 2011

Lag XIV har avslutat BAMM 2011 och slutat på en andra plats totalt, Lag XII ligger för närvarande på en tredje plats, lag X är fortfarande ute och kämpar!

Vi återkommer med mera info senare.

2011-08-19

KARTAN DAG 1

Jo då var frukosten nedtryckt i skrinet. Gröt, äggröra, bacon, Prins-Daniel-korv sköljdes ner med juice och kaffe. Det var jobbigt att äta så vi koncentrerade oss på att analysera kartorna för dag 1. Ser det inte långt ut? Jo och högt och brant och blött och upp där och ner där och där är det nog dimma och Kårsavagge igen jajemen. Banan är 70-klassens, chickenbanan 50-klassen går till kontroll 45 och får passera Björklidens högsta topp Latnjatjårro innan de kör till 65:an och samma avslutning. Nu är det enåenhalvtimmas ångest kvar till start!

2011-08-18

TÄVLINGSMÖTE

Tävlingsmötet är nu avklarat och "I'll presidente" Anders Morell höll sin presentation med elegans och stil. Vi har fått all input för att klara två dagar och en natt på fjället. Han glömde bara en sak, det viktigaste, men det tar vi här på sajten LÅT FJÄLLET BESTÄMMA!

(LÅT FJÄLLET BESTÄMMA skrivs nu här på stockholmska men det ska läsas på klingande norrbottniska)

THE END

Jahaja nu är vi alltså framme vid slutet. Slutet av spellistanBAMMSEX TIGHT PANTS som alltså slutar med slutet, THE END med THE DOORS. Slutet är inte bara bra utan dubbelbra eftersom vi blandar en av världens bästa låtar med världens bästa film APOCALYPSE NOW. Men nu är det inte så att slutet är slutet för slutet är nämligen början på BAMM. Nu kör vi!

PASTAUPPLADDNING


Fifan vad jobbigt det är med BAMM. Äta, dricka, skita, äta, dricka, skita, äta...

Chillar i lobbyn


Christian och jag sitter med varsin Laptop och chillar lite med en varsin ÖL innan det blir pastafrossa. Ett lättare träningspass har vi hunnit med och båda kände sig i fin form. Vi hoppas på framgång imorgon.

NUOLJA


Nuolja here we are - tror vi! Det är lite svårt att se...

ZZZZZZZZZZ

Trött jag blir på alla hurtbullar i Björkliden just nu! Kan det vara lite 08stämmning här kanske? Små kullar å berg, slickat hår på brats och Marlbrorockar ala 80-tal....?

xXXx

X= svaret på frågan om vem som kommer först!

PÅ VÄG


Framme eller inte framme? På väg! Efter ett lunch och bunkringsstopp i Kiruna är vi nu återigen på resande fot. Flytta på dig traktor - Nuolja here we come!

Team XIV framme


Efter en efterlängtad lunch si sådär 1,5tim senare då tåget fått strula vid Abisko så sitter vi nu i soffan och slappar i receptionen.

FRAMME


Team X och XII har nu landat. Jonas kollar om det hänt nåt på hemsidan. Det hade det inte men nu har det det :-)

2011-08-17

PACKA PAPPAS KAPPSÄCK


Nu är det nära, och mycket mat bli're!

TEAM WORK

BAMM är en lagsport, två löpare ska gemensamt ta sig runt banan på fjället. Hittade följande artikel av Rune Larsson angående lagbygge, som även kan appliceras på tvåmannalag och bergsmarathon. Ett riktigt dåligt exempel hittade jag från FEM i Åre 2003, som vanns av duktiga skidåkaren Svärd, tillsammans med skidorienteraren Bertil Nordkvist. Oerhört märkliga uttalanden, särskilt om man läste denna artikel om deras lopp året innan.

På fredag står Team X åter på startlinjen till BAMM, och jag räknar med en fantastiskt rolig och fantastiskt jobbig upplevelse! Blir andra BAMM för Team X, men för Pälle är det sjätte gången, och undertecknad kör för sjunde gången!

RUNNING TO THE EDGE OF THE WORLD

Två dagar kvar, ryggan är packad, flyget väntar, Björkliden hägrar, fjället är högt och banan är lång. Kommer vi till världens ände? Ingen (utom möjligtvis Marilyn Manson och kanske även Anders Morell) vet!

Sen är ju SPELLISTAN uppdaterad åxå.

2011-08-16

NERVOUS SHAKEDOWN

AC/DC-spåret NERVOUS SHAKEDOWN (från Flick of the switch 1983) skulle mycket väl kunna vara nästa låt på listan men det är det inte. Nervös? Äsch jag har ju inte fått kartan ännu! Nervös? Äsch jag har ju ny sovsäck! Nervös? Äsch jag hittar däruppe nu för tiden! Nervös? Äsch det är tredje gången gillt med nya kompassen! Nervös? Äsch med alla dom giftgellar jag köpt orkar jag längre! Nervös?  Äsch...

Jaså är ryggsäcken redan provpackad? Nervös? Jo lite kanske...

VECKANS SKIVHYLLA

THE ROLLING STONES! Grabbarna! Och inte vilket THE ROLLING STONES som helst utan THE ROLLING STONES album från sextiotalet. Sjuttiotalet får vi ta någon annan gång och åttiotalet glömmer vi helt. Nittio- och nollnolltalen lutar vi oss tillbaka och räknar pengarna...

Ja men är det BAMM-vecka kan man ju inte slänga upp vad som helst i skivhyllan, utan det är störst, bäst och äldst som gäller! Grabbarna! helt enkelt.


Alltså, egentligen kan man slänga upp alla grabbarnas skivor från sextiotalet, utom "Their Satanic..." som är deras försök till hippieflum - sånt trams räckte det ju med att Beatles höll på med. Men de fann sig snart till rätta och gjorde "Beggars Banquet" som är rock´n´roll på riktigt igen. Ja, ett av dras absolut bästa album.


Album ja! Egentligen är väl "Aftermath" deras första riktiga album. De tidigaste grejerna är mer samlingar av singlar. På den här tiden var det singlar som gällde... Det är också med "Aftermath" Jagger/Richards börjar skriva egna låtar. Innan gjorde de bara covers på sina amerikanska blueshjältar...


Inser att det är omöjligt att skriva något vettigt om det här ämnet utan att låta som skivsamlande ultranörd med för många "Record collector" i tidningslådan. Alla vet ju allt man måste veta - och lite mer får man veta om man läser Keithans stora själbiografi "Life". Ska bli kul läsa Jaggers version av historien sen. Men jag kan ju i alla fall skriva att mina egna favoriter är "Street fighting man", "Gimme shelter", "Brown sugar", "Paint it black", "Under my thumb", "Ruby tuesday".... Äh, det här är ju larvigt. Listan blir ju hur lång som helst... Men lista gärna era grabb-favoriter i kommentarsrutan....

TIGHT PANTS - SID VICIOUS

Sid Vicious & The Vicious White Kids version av TIGHT PANTS blir den sista låten om tajta braller. Det är en tämligen crappig inspelning med stillbild så jag lägger med ett bonusklipp:
Nästan tio minuters dokumentär om den inte helt okomplicerade killen JOHN SIMON "SID VICIOUS" RITCHIE

2011-08-15

Snart är det dags =)


Grabbar och Tjejer, NU är det inte långt kvar =)

Om bara 4 dagar så går startskottet till årets höjdpunkt. Team Rockrunners ställer upp med 3st lag. 2 BAMM70 och 1 BAMM50. Alla är vi gammla rävar i detta men en ung fox har vi med på startlinjen och honom får vi ödmjukt vänja in i bergets hårda bana.

Pälle, Krister, Jonas, Lars, Tomas och Christian är vi som kommer upp och gör er alla andra sällskap. Buffe, bammkett, svett och glädje ska vi dela med er alla.

Försten till 1 kontrollen!!!!!

LÄDERVEKEN och VÄDERLÖKEN


Helgvädret i Björkliden ser ut enligt följande: YR.NO levererar mellomveder. KLART.SE levererar bättre väder. Fast SMHI levererar bäst väder så jag tycker vi väljer den prognosen.

RUNNING - ANVIL

Fyra dagar kvar och just utanför pallen i SPELLISTAN hittar vi orkestern ANVILS låt RUNNING från plattan JUGGERNAUT OF JUSTICE som konstigt nog tidigare aldrig räknats upp som en löparlåt. 


Getting off my ass
Getting on my feet
Gotta get going, I'm ready to compete
Keeping the pace
Gonna win the race
I'm running, I'm running, running for my life
I'm running, I'm running, running for my life

Off with a quickstart
Fast as I can go
Make it to the finish line is all I wanna know
Don't wanna be lame
Fonna win the game
I'm running, I'm running, running for my life
Living for the dream
Victory supreme
Winning is all that I like

I'm running, I'm running, running for my life
Running for my life

Living for the dream
Victory's supreme
Winning is all that I like


Oj oj oj det här är ju så brutalbra att man bara måste klistra in en livevideo också. Visserligen suger både bild och ljud elefantballe i detta klipp men det är förbaskat briljant ändå!

I morgon är det tre dagar kvar och då börjar vi dela ut pallplatserna.

NYA ROCKBOKEN

Jamendåså var NYA ROCKBOKEN (ver 2.0) upptankad på webben och klar att använda. I stort sett så är alla foton överlyttade men det finns säkert några bilder som missats. Å andra sidan kom det med några som inte fanns så det jämnar ut sig. Hursomhelst så från och med nu är det picasa som gäller och klickar man på ROCKBOKEN till höger så hamnar man där istället för i den gamla utdöende pixboxen.

2011-08-14

NEGATIVE THINKING ABOUT TIGHT PANTS

Inte visste jag att det fanns så mycket låtar om tajta braller. Det är verkligen en veritabel djungel. I spellistan finns DEATH SETs version av NEGATIVE THINKING ABOUT TIGHT PANTS men på u-tuben finns en liknande låt som bara heter NEGATIVE THINKING. Däremot finns NINJASONIKS version på u-tuben men inte på spotify. Hur fasen ska man kunna göra en ordentlig spellista när det är på det här sättet?

SPELLISTAN är hursomhelst härmed uppdaterad med DEATHSET-versionen och därmed vi är tillbaks på banan. I morgon kommer den fjärde låten från slutet...

KALLT SVETT, KUKSÄKER och HÄR KOMMER SMÄRTAN

Eftersom det var radioskugga vid skuggornas dal och Kinnerstugan blev det lite si och så med uppdateringarna. Nu är man hemma igen så här kommer de missade videorna.

COLD SWEAT med THIN LIZZY

En mesfilm med prettoorkestern TIGHT PANTS SYNDROME. Jag hade föredragit att klistra in den mycket bättre COCKSURE men den fanns inte på u-tuben. Däremot dyker den upp i spellistan.

Avslutar med den fantastiskt svängiga poporkestern SLAYER och HERE COMES THE PAIN.

2011-08-13

COCKSURE

Diskjockeyn börjar med att be om ursäkt för att gårdagens melodi kommer först nu. SORRY!

Sen snurrar han igång två låtar i ett svep. Först ut är den fantastiska lilla melodin COCKSURE med orkestern TIGHT PANTS SYNDROME. När tonerna fejdar ut mixas alster två in. Fram med discostassen upp på tå och headbanga loss till HERE COMES THE PAIN -SLAYER. Det svänger!

Dessvärre går det inte att importera spellistan här i radioskuggans dal men den finns här och länken kommer, sen...

2011-08-12

2011-08-11

KALLT KALLT SVETT

Dagens eminenta, briljanta, fantastiska, extraordinära, svulstiga, hårt rockande, svinaktiga, snorrinnande, svinaktigt bra, bara bra, klistrande, underfundigt svängande LÅT är COLD SWEAT med THIN LIZZY. Videon går tyvärr inte att ladda upp härifrån dimmornas dal på Gotland men den kanske kommer i morgon. Spellistan är fräsch och uppdaterad men länken kommer senare. FAN!

2011-08-10

PROGNOS II


Med nio dagar kvar till Bamm har jag fått några abborrar för en ny prognos av vädret.

Det verkar väl i alla fall som att Christian kommer att överleva i sin sovsäck.

Vad gäller resultatet får Team X numera göra en dubbel-baissning. Halva teamet har ju en knäfraktur sedan tidigare. Denna behandlas just nu genom en resa till Sveriges plattaste plats - Gotland. Teamets andra halva har kompletterat med något så manligt som en förkylning!

NY ROCKBOK

PUH VAD JOBBIGT!
Eftersom PIXBOX verkar hålla på och packa ihop håller jag nu på att lägga upp ett nytt album på PICASA. Detta innebär att en ny rockbok är på intågande. Jag kommer att länka in den till höger när allt är klart men det är det inte, ännu... Både jag och datorerna är nämligen lika trötta som jag var i måndags så tills vidare får ni nöja er med KM-BILDERNA som är intankade i nya rockboken.

R = ROCK + RUN = ROCKRUNNERS

Sedan den här bokstavsjakten (som från början var Tors idé om att lägga ut sökbara ord så att sajten flår fler besökare men har blivit någon sorts jakt jag vet inte vad?) inleddes har det varit enkla och svåra nomineringar av ord. Q var svårt, NAKET var lätt, DYNGA var svårt men lätt samtidigt, AFTER BAMM var lätt för det längtar man till, COMPEED var svårt (och jag vette tusan var den kom ifrån) och FART är svårt att hålla...

Nu när vi hamnat på bokstaven R kom i alla fall den lättaste nomineringen av de alla. ROCK börjar på R (ja det är sant) och RUN, RUNNING och RUNNERS börjar på R. ROCK plus RUNNERS blir ROCKRUNNERS och det är vi. Briljant fan!

MERA TIGHTA PANTS

SPELLISTANS elfte låt på från starten och nionde låt från slutet är återigen en låt om tighta braller. Här kommer TIGHT PANTS med den tyska skrammelrockorkestern BOOZED. Ein - zwei- drei - vier:

2011-08-09

BACKKÅEM

Satama voi vitto perkele. Jag skulle skriva att bilder från gårdagens KM i backlöpning nu finns att beskåda i ROCKBOKEN men det kan jag inte göra då det där satama voi vitto perkeles PIXBOX inte funkar som det ska. Bilder? Albumet finns där och bilderna är uppladdade men syns inte. Vi får vänta och se men läser man på supportforumet verkar det som att PIXBOXEN är utdöende. Det ser ut att vara läge att skaffa en annan bildbank.

Hursomhelst KM var det ja! Resultat? Den långe vann och den korte kom sist. Däremellan hamnade Tor, Bollibompadraken och Tomas. Tider? Den långe var snabbast och den korte långsammast. Däremellan fick Tor, Bollibompadraken och Tomas tid. Tack? Ja tack till Tor för initiativet. Tack till klacken för hejaropen. Tack till skumpan för att du smakade så gott!

MORE


Med endast 10 dagar kvar vill vi såklart ha mer. Hittills har det varit mycket korta låtar i BAMMSEX TIGHT PANTS men nu blir det ändring på det. Tillsammans med SISTERS OF MERCY ger vi oss nämligen ut på en riktigt riktigt lång sträcka. MORE på 8:25 är en sån härlig långsträcka låt som räcker över två fjäll, en dal, lite ledlöpning, över några jokkar och är minst 10 kilometer. Skönt!

2011-08-08

Rock Rykte på Bamm, sant eller falskt?


SNOWSTORM??
Kommer verkligen 2 av gruppens medlemmar att stå på startlinjen. Enligt ett rykte av en mla på tråden "Utskänkningstillstånd?" på Bamm Forum så ska det tydligen göra det. Detta ROCKAR ju fett. Fast frågar jag Lars och Pälle som är rockarnas förfädrar så klassar de ned dem till POP skulle jag gissa. Men på deras hemsidas bilder ser de JÄVLIGT rockiga ut enligt mig i alla fall =)