2014-07-31

23 KEX MONA TUMBAS SLIM CLUB

Eftersom vi alla (nåja nästan alla) redan har den perfekta människans form behövs egentligen inte den här låten men eftersom det är den bästa träningslåten ever så är den ändå fullständigt given. Dessutom är den ju med på typ världens bästa samlingsskiva ever:

Den perfekta människans form,
smal o slimmad som en lax.
Uppslutningen är helt enorm
bland den övergödda överklassen.

Pressen hjälper ta mej fan till
i antifetmapropagandan.
Dom vet ju att fetma säljer
i charkuterifabriker.

Jag behöver inte vara med...
Jag behöver inte vara med...
Jag behöver inte vara med...
i Mona Tumbas Slim Club.

 På toppen av brackmodet,
att se ut som en gris
medans spinkiga knegare
käkar i en skitig fabrik.

Fy fan vad äckligt sjukt
nät man startar klubbar
för dessa feta svin.
Ner med feta Mona.

Jag behöver inte vara med...
Jag behöver inte vara med...
Jag behöver inte vara med...
i Mona Tumbas Slim Club.

Jag behöver inte vara med...
Jag behöver inte vara med...
Jag behöver inte vara med...
i Mona Tumbas Slim Club. 

2014-07-30

24 KEX COME ON


I nedräkningsinlägg två som skulle kommit igår men kommer idag har vi ett stycke örhänge svensk smokingpunk från Fagerstas hjältar THE HIVES. COME ON är verkligen ingen långdistanslåt, snarare en sprintlåt och det här gick det så fort att vi inte ens hann över första BAMM-kurvan (som väl nu måste byta namn till KEX-kurva eftersom BAMM nu för tiden bara går på platt stig). Jag vet att ni inte är så snabba så därför kommer hela texten här:

(One! Two! One, two, one, two, three!)

Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!

Evertbody come on!

Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on! (come on!)
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!
Come on!

Evertbody come on!

Vad väldigt få vet är att Randy Fitzsimmons specialskrivit den här texten till Team Rockrunners XVI. Hans mening (vad den handlar om alltså) är att det är en pep-låt inför KEX 2014. När Howlin Pelle sjunger "Everybody come on" är det direkt riktat till Running Pälle och Fighting LG. Nu tycker säkert någon att det är konstigt eftersom skivan gavs ut 2012 men vad ingen (inte ens teamet självt) vet är att detta varit förutbestämt i två år. Ingen (inte ens teamet självt) har heller inte förstått att de är betydligt bättre tränade än vad de egentligen är och det är väldigt skönt!

Missa inte att THE HIVES spelar på GRÖNA LND den 25 september och missa heller inga kontroller ute i skogen, på fjället, i havet eller var ni nu är. 23 dagar kvar...

2014-07-29

25 KEX DELIVERANCE

Själva KEX-nedräkningen var tänkt att börja igår men nu gjorde den inte det eftersom jag inte har koll på kalendern såhär i semestertider. Nu spelar det ingen roll för jag har bestämt att den börjar idag när det är 24 dagar kvar. Fast det var ju sen länge förbestämt att det skulle vara 25 KEX-nedräkningar. Därför börjar vi med två inlägg samma dag alldeles oavsett vilken dag det är idag.
Eftersom vi ska resa till Banjoland (ja jag vet att det bara är dryga Stockholmare som säger så och att övriga landet säger skoterland, dunkland och sameland av vår nordligaste del av landet) så börjar vi nedräkningen med låten DUELIN BANJOS som ju är ledmotivet till en av världens bästa (eller kanske till och med världens bästa?) film DELIVERANCE eller DEN SISTA FÄRDEN som den ju heter på svensiska.
Det är alltså 25 (eller 24) dagar kvar till vi ska ut på vår alldeles egen SISTA FÄRD i Kirunafjällen. Förutom att riva av ett och annat träningspass till så rekommenderar jag varmt en titt nån kväll när ni inte ska packa, duscha kallt, såga av en tandborste, provlaga frystorkade maten, baka runekakor eller provsova i Litepactältet under soffbordet.

Givetvis blir det en spellista till årets tävling. Jag suger lite på karamellerna för mig själv till kommande inlägg men kan avslöja den otroligt fantastiska namnet nu: ROCKKEX 2014.

2014-07-21

Sweden Sky Race 24 en tävlingsberättelse

Inte så lätt och veta vart man ska börja.... Massor med roliga intryck och händelser som knappt hunnit satts sig. Ähhh vi börjar med en bild som förhoppningsvis får dig i rätt mode!


Jag och Peter  var anmälda till Sweden Skyrace 24 som gick av stapeln i Björkliden den 19 juli, man kunde välja på springa 50 eller 100 km(mer om detta senare). Peter som är liiiiiiite mer rutinerad än mig hade anmält sig till den långa 100 km banan och jag 50 km.

Jag och Ankan-


-startade vår resa på fredagen med att flyga upp till Kiruna med det där norska flygbolaget(aldrig igen)... När jag packade på torsdagen beslöt jag mig för att packa allt utom mina gels i mitt handbagage, detta för att vara säker på att Norrmännen inte sabba hela helgen... Ni kanske redan nu förstår att den incheckade väskan aldrig kom fram till Kiruna, att jag inte hade några andra kläder än tävlingskläderna och det jag kom i på hela helgen... Som tur är fick vi en tröja i goodiebaggen när man hämta ut nummerlappen och kartan.


Ankan hade inga varma kläder eller skor som var anpassade till fjällen så vi fick göra en lite raid i sportshoppen, nya skor till Ankan och lite gels till mig av ett märke jag aldrig tidigare testat... Som tur var hade jag ett antal Organic Foodbars som jag växel åt med under hela loppet. 
Jag och Ankan tog en lite sväng på fjället på fredagskvällen för att få lite pump i benen, vi knatade upp ca 300 hm, nu borde väl benen vara redo för dom 3000 som ska komma i morgon? Man har ju trots allt tränat i Vässjöbacken(80hm)... På lördagen tog jag det bara lugnt och åt massa godsaker, kul och hänga lite med Peter med. 
Jag var lite orolig för om jag ens skulle starta, hade inte sprungit på ca 2 veckor innan utom 5km i onsdags och 90 min terräng i torsdags, båda passen med känningar i muskelfästen i knävecket. Målet var att ta sig runt banan, om det så behövdes gående!!(siste man i 50km klass tog 18 timmar och 35 min på sig runt).

Väl när väskan var packad på på lördagen vägde den drygt 2kg utan vattenflaskan.


Lite cool med namn på nummerlappen faktiskt, kändes mer personligt faktiskt, man var inte bara ett nummer utan C Örum, det är jag det!

Klockan 12 var det obligatorisk genomgång som tog ca 90 min, där får vi veta att någon som sprungit banan i går hävdar att den är 57 km inte 50, 53 eller 54 som sagts innan.... Det var skönt och ställa in den mentala bilden på 57 nu i förväg istället för att tro den skulle vara kortare så går man aldrig i mål.... Sedan var det lunch och ladda inför starten som skulle gå kl 18.00.

Bilden nedan är stulen från Skyrace FB sida, detta är 25 min innan starten.


Båda rocklöparna med vår coach/cheerleader/hönsmamma mm. Jag känner mig faktisk stolt över att stå där på startlinjen med våra kläder och färger, kul faktiskt.

Jag ställde mig ungefär i mitten av startfältet(ca 180 pers?), jag skulle ju "bara" ta mig runt. Nu får ni scrolla upp och ner mellan texten och kartan, för från och med nu hänvisar jag lite till dom olika kontrollerna.

0-1 Starten till Låkktatjåkko fjällstation:
Eftersom starten var i en backe så startade det roliga på en gång! Uppåt uppåt men på väldig lätt underlag, som vanligt tror alla att dom är bäst i värden i starten och drar på som satan, jag tog det faktiskt lugnt, jag visste att det är ca 10 km och 800 hm till första kontrollen, första 5 km tar jag det piano och ser till att få ned pulsen så mkt jag kan. Solen gassar oss rakt i ansiktet första timmen, säkert 30 grader i den, svetten dryper om oss, inget vanligt fjällväder här inte. Jag passerar säker 50 pers på väg upp till Låkta, man märker ganska lätt vilka som går för hårt, man undrar hur folk kan tro att man kan flåsa som en blåsbälg i 6-18 timmar? Någonstans sparkar jag i lilltån på vänsterfot, denna tå gör sjukt ont under hela loppet och än i dag, vadning i kalla jokkar var det enda som var riktigt nice. Väl vid fjällstationen fick jag veta att man var ca 30de man(båda klasserna), jag knep en bit våffla och stämplade in och titta upp mot Låkta toppen.

Gott mod 50 meter in i loppet.


1-2 Låkktatjåkko fjällstationen till Låkkta toppen:
Rask promenad upp för fjället ca 1200 m och 200 hm, inga konstigheter alls, ett glatt gäng satt vid kontrollen och hejade på oss.

2-3 Låkkta toppen till Låkktatjokkå hållplats:
Benet hade känts jättebra fram till nu, det är nu jag ska förstå vad som kommer göra ont och vara jobbigt för mig i dag... Jag hade jättefina ryggar att gå på uppför, jag fick ju om jättemånga uppför med, men nerför funkar det sämre.. Mina ryggar försvinner, denna del är ca 1000 hm neråt... Benet gör ont, det är bara bita i... Här gör jag mina snabbaste km, 5 st i runt 5:00 fart alla andra får i 7-25 min fart. Här blir jag upphunnen av en kille(enda som kom i kapp mig på hela varvet), vi håller sällskap ett par km nedåt tills han av någon anledning tröttnar och tappar mig. Jag anländer efter ca 20 km vid stationen, den sista som bjöd på föda.

3-4 Låkkta hållplats till ca Kärketjårro:
Här springer man längs Kärkevaggen ned till Trollsjön, personligen var detta ett litet helvete på banan, ömsom upp ömsom ner, men dagens ben vill jag ha branta backar ingen vanlig löpning... Jag ligger ensam tills jag kommer fram till Trollsjön och den ökända branten ska bestigas.



Det ser inte mycket ut för värden men bitvis brant är det, jag passerar ca 5 pers i denna stigning upp mot 4:an, väl vid 4:an så är vi 3-4 personer samlade, det var i denna stigning och vid 4:an jag råka minnas att jag hade kamera med mig.

Fotar klockan straxt innan kontroll 4 och ber sedan min om fotohjälp av en kille(som jag kommer göra sällskap med mellan 4-5:an).


4-5 Kärketjårro till Kårsavaggestugan:
Kul med sällskap av en grabb i 23 års åldern, vi snacka massa skit och försökte ligga på så mycket vi kunde i de böljande stiglöpningen som var, inte bra för mitt ben alls, det sluta med att jag faktiskt fick dra största delen av sträckan. Första delen av sträckan gick brant nerför utan stigar. Vi ser under hela resan 2 personer låååång fram som vi tar in på, vi bestämmer oss för att vara cool och fiska in dom långsamt utan att bränna för mkt krut. Väl vid stugan är vi alla 4 samlade......

5-6 Kårsavaggestugan till någon random topp:
Jag lämnar 5:an som andra man av oss 4 som är där, tyvärr så tar min kompis lite mycket tid på sig här så jag går ut 1 min efter en av ryggarna från innan, under denna sträcka går jag om ryggen och ser bara någon då och då skymta långt framför, så sista va 20 km var sololöpning... denna sträcka går brant uppför i början för att sedan vara lite mindre brant och delvis löpbar, det suger rejält med energi att hika/gå/springa dessa ca 7-9 km och 600-700 hm. På denna sträcka sparkar jag i en tå på höger foten, det känns som nageln ligger i strumpan och rasslar.... 

6-Mål:
Så trevliga människor som står och hejar här på 6:an, energin kommer tillbaka... Typ... Nu är det bara en stigning som är väldigt stening på ca 200 hm sen ska det gå utför eller flackt in i mål(ca 14 km). På denna sträcka börjar jag sjunga högt, ropa efter Ankan göra egna sånger som handlar om förbannade stenar... Stora delar av banan går så sakta för att det är så stening, mina stackar fötter...... Så såg fötterna ut väl i mål


För er som inte vet så vadar man över jokkar ganska många gånger under resans gång, man är alltså blöt hela tiden om fötterna. När jag äntligen ser Torneträsk(ca 5km kvar) så ser jag hur 2 stycken kommer farande en bit bort, jag måste spurta.... Jag måste sluta sjunga och larva mig.... Jag måste skärpa mig!

Jag lyckas hålla undan och tänker låta några bilder tala:

Sista metrarna



Väl i mål efter 7 timmar och 51 min och drygt 57 km på en bana som var mycket tuffare än vad både arrangören och tävlande trodde, väldigt många som skulle köra 100 stoppade efter ett varv, och jag förstår dom.... Det jag inte kan förstå den är pojken Elov Olsson, kan är grym, han sprang 2 varv på drygt 15 timmar...


Här är Elovs målgång!

Nu åter till mig målgång för faen!


Ankan stod och tog i mot mig vid 01:51 på söndag morgon, jag hade ändå lyckats med att ta en 11 plats av 90 som gick i mål, vi var 7-8 pers inom ca 15 min, man kan vrida och vända på det i all evighet, hade kunnat vara topp 5 med ordentlig utförslöpning, men jag är glad att jag tog mig runt med tanke på alla turer..
Nu blire semester 2 veckor där löpning inte finns på schemat, jag är ganska stel och öm i benen, även tårna behöver vila lite.... Snart kommer suget efter nästa lopp......


Enda skavsåret jag hade efter nästan 8 timmas löpning var i knävecket efter mitt skydd från Back on Track, Trimtex kläderna(buff, tights, tröja och strumpor) har jag inte ett märke efter.


Det finns så mycket mer att berätta om alla möten och upplevelserna på och runt fjället, Men tack till alla ni som arrangera detta, jag blev vänligt bemött och påhejad av alla, det kändes att ni gjorde ert yttersta för att detta skulle bli något bra. Ni lyckades!

Ö-LÖPNING VECKA ETT

Den första ö-löpningsveckan kan sammanfattas med bra men inte jättebra träning. Det har blivit korta pass på Birka, Mariefred och Trosa (morronjogg med naturgymsbesök) men också längre pass på Öja, Trosa (naturpasset med Micke Z) och nu idag i Kärringboda. Med sex pass på nio dagar ger jag mig själv med tvekan godkänt, särskilt efter dagens pass som bjöd på Kärringbodas tre högsta toppar.

2014-07-16

TROSNATURPASSET

Japp nu är det spikat att i morgon blir det naturpasset i the pantywhoseforest. Hedlund har stött på Zetterström här i Trosa och nu har de inhandlat varsin karta med 20 skärmar att leta efter. Mysigt!

2014-07-15

Ö-LÖPNING

GÄSTHAMNEN FRÅN ANSGARSMONUMENTET PÅ BIRKA
Den årliga båtresan går i år via Bajenslussen in i grodhavet till Mariefred, ut via Sötälje kanal och sen oplanerad navigation upp i Skärgården. Än så länge har det bara genomförts två pass (vikingalöpning på Birka och klassisk löpsightseeing av Mariefred) på tre dagar, nåja 4 idag, men dagen har nyss börjat så det kanske blir nåt idag med, inte omöjligt, men heller inte troligt då det blir lite längre båtåkning och slussning. Om internetguden är god så kan rapporter från diverse strandhugg komma. 38 dagar kvar...

2014-07-14

SWEDEN SKY RACE

Både Peter och Christian är anmälda ttill Sweden Sky Race kommande helg i Björkliden. Själv spottade jag skyrace-bilen i Kungens Kurva. När får man se Morell och Kex-bilen inne på Stureplan?

2014-07-12

MUSKÖLOPPET

Ännu ett lopp avklarat: 5 km på Muskö, eller rättare sagt 4,7 km kontrollmätt. En lite nätt diff på 300
meter....
Lyckades lura med hela familjen på loppet och David gjorde premiär med löpardojjor och nummerlapp. Själv har jag känt mig lite stel och tung i benen efter Silverleden, så jag valde 5 km framför 10 km. Det var ett bra val visade det sig då benen inte riktigt var på min sida. Jag kämpade mig i mål som tredje dam på en mindre bra tid. Banan bjöd på terränglöpning, havssutsikt och härliga asfaltsbackar.

Dagen avslutades med ett barnfritt restaurangbesök. Lyx på semestern.

2014-07-09

Livet som Hellner

Hur känns det egentligen att vara Marcus Hellner och köra dubbla träningspass dag efter dag? Ibland en ledig eftermiddag. Hur det känns? Jo, det måste upplevas helt enkelt.


Genom skidåkningen och diverse rullskideengagemang har jag lärt känna Martin Larsson, som tidigare varit elitskidåkare (världscupen och vasaloppet). Har fått en hel del bra träningstips av honom. I maj pratade vi om att det är bra att lägga in hårdare träningen under kortare perioder, typ tre dar upp till en vecka. Kalla det ”träningsläger”. 

Normalt tränar jag 4-5 pass i veckan, gärna ett långpass på helgen. Aldrig två långpass per dag. 

Vi gjorde ett upplägg på fem dagar och jag satte igång i lördags. Nu är det äntligen sista dagen. Kroppen är ordentligt sliten. Jobb och andra vardagligheter får prioriteras ner. Äta och sova blir det som man ser fram emot.


Med ”hårdare träning” menas två längre pass per dag, totalt 4 timmar i snitt per dag. Mest lågintensivt men något intervallpass, tröskelpass och i tävlingsfart. Är det en veckas träningsläger är det ok med en vilodag, är det en kortvecka får man en ledig eftermiddag.

Att ta det väldigt lugnt och köra lågintensivt på långpassen blir plötsligt viktigt. Annars går det inte att hålla ihop helt enkelt.

Sammantaget häftigt att prova. Svårt att föreställa sig. Måste upplevas. Skulle vilja göra om det men vill nog vänta ett tag. Känns som väldigt bra uthållighetsträning, att starta nästa pass innan kroppen hunnit ladda om. Jobbigt men bra.


Men det som var lite av undantagstillstång för mig under några dagar, är helt vanliga dagar för Hellner, Kalla & co. Helt otroligt hur de kan mala på med dubbla pass, dag efter dag.

2014-07-03

FEMTIO KEX


Jahaja, idag är det den 3:e juli och en liten nedräkningssnurra på datorn påminde om att det är 50 dagar kvar till KIRUNA EXTREME eller KEX (inte TJEX) som det ju heter i rockmun. Om det inte varit DAX ett tag så är det verkligen DAX att träda in i slutfasen nu. Man vill ju inte få panik!

Den sedvanliga BAMM-nedräkningen kommer såklart att ersättas av en KEX-nedräkning men den börjar inte ännu för den börjar senare. Jag vet att det är svårt men det är bara att hålla andan och vänta på första bidraget.

2014-07-01

SILVERLEDEN 64 KM

Fotograf: Maria Frisk
Efter lite övertalning från Tomas anmälde jag mig till slut till Silverleden 64 km i Hällefors. Jag kan ju alltid ta det som lite backträning tänkte jag. Fem dagar innan loppet fick Tomas ryggskott och hans start var väldigt osäker. Dagen innan avresan ger han definitivt besked om att han inte kommer att springa. Då var det bara att börja planera om resan: tåg/buss bokades och ny övernattning fixades hemma hos tävlingsledarens pappa (där tävlingsledningen och andra löpare också bodde).


Resan påbörjades i solsken i Stockholm, men i Hällefors öste regnet ner. Efter några timmars nattsömn var det snart dags för start. Regnet öste fortfarande ner. En liten intervju med Filipstads tidning han jag med innan starten. Startskottet gick och loppet var igång. Benen kändes lätta och jag hängde med herrtäten i några km. Silverleden var en mycket teknisk och svårlöpt stig med många backar. Totalt ca 1400-1500 höjdmeter. Efter några km slog jag av lite på takten och några löpare susade förbi. Jag hittade ett bra tempo och kilometrarna flöt på på den blöta stigen och ibland klafsade man nere i mossar. Även de korta uppförsbackarna kändes ok. Skovalet Saucony Peregrine var förvånansvärt bra trots avsaknad av metalldubb. Regnet öste ner och jag började bli orolig för att mobilen inte skulle klara sig. Det var bara att springa vidare med jackan över ryggan.

Efter 30 km råkade jag göra en felspringning på ca 2 km. Jag var lite ouppmärksam och körde ut på en väg istället för att bara passera över in i skogen. När jag väl insåg att jag sprungit fel blev jag riktigt irriterad och tänkte att loppet var helt kört. Jag sprang och sprang och tyckte aldrig att jag kom tillbaka in på banan igen. Väl inne i skogen igen började jag passera riktigt långsamma löpare och lite löpare som jag tidigare sprungit förbi.

Fram till 30 km var jag första dam, men när jag sprang fel passerade Mia mig och gick upp i ledningen. Jag sprang på så gott jag kunde för att springa ikapp henne. Det gick med hyfsad fart trots att
uppförsbackarna gick sjukt långsamt, nerförsbackarna flöt på bra och jag passerade hela tiden löpare som sprang om mig uppför utför..... Bergspriset som var ett spurtpris upp för en lååååång backe tedde sig som ett skämt. Att spurta upp fanns inte på kartan, det var bara att gå upp och inse att gamla gubbar kunde gå om mig. Utför tog jag igen det och svischade förbi dem igen, he he.

Fotograf: Maria Frisk
Vid 47.5 km vätskan såg jag en glimt av Mia och jag tänkte att det kanske skulle gå att komma ikapp. Jag försökte hänga på henne, men hon var ca 200 m före och jag var lite för trött vid det här laget. Jag åt nog lite för lite vid vätskan och slarvade sedan både med vätska och mat de sista 20 kilometrarna. Uppförsbackarna blev värre och värre och jag stod i princip stilla, vaderna värkte. Jag började nedräkningen till 50 km och sedan till 60 km. Nedfallna trädstammar som låg över stigen tedde sig som stora hinder och var svåra att passera. Efter stämplingen vid 60 km skulle det vara endast 4 km kvar till mål, men det var det inte. Närmare 6 km var det då alla km-markeringar satt 2 km för tidigt. När jag nästan trodde att vi närmade oss målet kom plötsligt värsta uppförsbacken där man tom fick hålla sig i träden för att kunna klättra upp. Backen tog aldrig slut, upp upp upp. De sista 2 km in i mål kändes oändliga. Ingen lättlöpt väg in i mål, utan värsta terrängstigen. Klafs klafs klafs i regnet. Äntligen kom jag in på målrakan och kunde spurta i mål på 7 h 37 min, ca 7,5 min efter första dam Mia. Mycket irriterande att göra en felspringning på över 12 min, jag hade ju damsegern inom räckhåll, men det är sådant som händer när man är komig.

KEBNEKAISE

Bálgástakčorru Čievrračohkka Čievrraláhku Drakryggen Duolbanjunječohkka Gármásbakti Gaskkasnjunji Kaskasatjåkka Kaskatjåkka Kebnetjåkka Kuopertjåkka (Guobirčohkka) Kåkittjårro Nallo Nibals (Nijbáš) Pyramiden Påssustjåkka Singitjåkka Tarfalatjårro (Dárfalčorru) Tjäktjatjåkka (Čeakčačohkka) Tjäktjahjälmen Tolpagorni Vierramvare