På väg ner från fyran mötte vi först Trångsviken och ännu lite längre ner kom ett helt gäng med lag men då hade vi nästan hunnit ända ner till snöfältet. Det var vackert värre så jag slängde upp kameran och tog två klassiska bilder. Först har vi Lars rygg som jag sett rätt mycket av genom åren:
Sen blir det också ett klassiskt självporträtt. Jag ser lite plågad ut tycker jag men så illa var det faktiskt inte. Faktum är att den här sträckan var dagens bästa rent fysiskt. Nåja såhär i efterhand kan man konstatera att vi sprang onödigt sakta. Tolv tappade minutrar på Lundhags är i mesta laget då vägvalet var kanon hela vägen.
Just som vi kom fram till femman smög Trångsviken och Piteåskidåkarna in från vänster. De snabba Trångsvikenboysen kastade sig fram och stämplade före så de petade ner oss från pallen. Nu ska vi utför den våghalsiga Kårsavaggebranten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar