

Efter mycket om och lite men kom vi fram till sveriges högst belägna restaurang. Trots att magarna kurrade stannade vi inte och åt för nu var det ju nerförsbacke. Behöver jag säga att team Rockrunners I måste träna på utförslöpning? Solen bröt fram och utsikten ner mot gamla kära Björkliden var fantastisk. På väg ner mötte vi massor av dagtursvandrare som skulle upp och käka, fika eller bara kolla utsikten. Humöret var på topp och vi morsade glatt på alla. Vi tyckte nog vi sprang ganska fort tills STF-grabbarna fullkomligt flög om oss där leden går ner i sänkan sydost om 902-sjön. Vår variant på fort reviderades till "ja ja vi springer i alla fall" och deras variant på fort var "de flyger". Behöver jag säga att...
Efter ett tag upptäckte vi att vi sprang på stigen och inte på röda leden. Som tur var funkade "alla vägar bär till Rom" även i Björkliden där "alla leder bär till mål" eller ska det vara "alla leder bär till baren?" Vi kom närmare och närmare och närmare och...
Tiden på denna långa sistasträcka blev lång. Vi tappade 15:01 på täten och hade sämre tid än de flesta. Det viktigaste var dock att vi höll undan bakifrån och var trea i mål. Men vänta lite det är spurten kvar också! Den tar vi i morgon...
2 kommentarer:
Vafan var det vinter där eller?
Man kan säga att vädret växlade!
Skicka en kommentar