Den ensamme skidåkaren stakade varv efter varv runt Kroksjön i mörkret. Temperaturen stod på någon minusgrad och luften var vindstilla. Det enda som hördes var stavarnas monotona hugg i isen och skidornas frasande i det tunna snöntäcket. Just som månskenet bröt genom molnen hördes ett ylande som fick hans rygghår att knottra sig. Det var en röst han mycket väl kände igen men vart kom det ifrån? Han tittade åt vänster, han tittade åt höger, han vände sig om och bakom en rotvälta såg han Ozzy!Mr Osbourne, Ozzy, förlåt Prince of darkness, vad f-n gör du här? Inget svar. Han slöt ögonen, blundade hårt, tittade igen och såg han att det inte var Ozzy utan bara en gren som såg ut som honom. Ljudet var inget ylande utan kom tydligen från MP3:n. Bark at the moon - tusan vilken bra låt. Han stakade vidare...
3 kommentarer:
Grymt, Grrrrrrrr
Var tidningarnas musikrecensioner så här spännande och välskrivna, skulle jag läsa dem alla. Nu hoppar jag det mesta.
... dessutom skulle jag lockas att köpa mycket mer musik.
Så har då google lyckats att förvanska mitt namn från "Kart-Bosse" till "Bo".
Så högtidligt har jag inte hetat sedan jag skrevs in i första klass i grundskolan.
Google tycker nog att jag är tillbaka på ruta ett ...
Skicka en kommentar