BAMM-FEMTON

Till slut kom vi i mål på åttonde plats, oändligt långt efter täten men mindre långt efter Kalfjäll. Vi klarade dagen utan grova bommar men jag sprang för långsamt när det skulle springas. Positivt var att det gick OK uppför men löpningen… Borde definitivt ha tränat mer!
Arrangörernas tradition att bjuda på bulle vid målgång fick mig att orka slå upp tältet. Jonas hämtade vatten och brassade käk. Det fina vädret från dagen övergick i snålblåst och regnskurar så den frystorkade måltiden intogs i tältet. Något senare tog vi en promenad till tävlingsmötet och kartutdelningen. De stela benen sa morgondagens bana måste, MÅSTE, MÅSTE vara kortare och lägre. Inte lyssnade någon på det. Kartan för dag två visade en bana med nio elaka kontroller, spetsiga vinklar med ledlöpning fram och tillbaks, klättring och åter klättring, uppför, utför, hit och dit. Det var bara att gå och lägga sig och försöka glömma men jag drömde mardrömmar om höjdkurvor och andra monster.