LUFFARBOMMAR

Dagen började bra med stabil orientering på 1-2-3, lugnt och enligt skolboken.

1) 3:43, ledde med 11 sek
2) 3:11, -0:14 och -0:32 totalt
3) 5:08, -0:08 och -0:48 totalt

Tyckte inte jag blev hetsig men till fyran styrde jag iväg för långt vänster, ingen katastrof, läste bara lite fel vid surdraget, tyckte att jag såg skärmen vid branten men det var ingen skärm och fel brant. Förbenat!

4) 2:22, +0:51 och -0:07 totalt

Lätt störd fladdrade jag vidare mot femman. Fladdrade är verkligen rätt ord för här hade jag ingen koll. Trodde plötsligt att jag sprungit för långt när det i själva verket var 100 meter kvar.

5) 7:08, +3:10 och +3:03 totalt. God damn it!

Till sexan gick det bra fram till grönområdet. Att jag sen trodde jag höll längre höger. Vurpade, AJ! Att jag inte såg stora branten till vänster. Djävlar vad risigt! Att jag sen klättrade över en stor jäkla brant. Satan vad brant! Att jag sen inte fick ihop det alls. Nu är jag inte bara LiTHe Vilse! Att jag sen läste in mig nere vid ängen. FAN! Att jag sen sprang över sankmarken upp helt fel. Att jag sen bommade ännu mer. Att jag sen äntligen kunde stämpla pipa efter...

6) 13:42, +8:56 och +11:44 totalt.

...gjorde att jag hade förstört en fin början. Att jag då var ifattsprungen av Petta (som kom tvåa, bra jobbat!) med åtta minuter. Efter det hjälpte det inte att det blev bästa sträcktid till sjuan och att vi (Petta och jag såg varann rätt mycket sen) höll ihop orienteringen hjälpligt, men bara hjälpligt, resten av banan.

Dagens glädjeämne var att eftersom jag orienterade som en junior måste jag vara en junior. Alltså blir det 20 och inte 40 årsfest om lite drygt två månader!