D-32-IX

Lag IX:s resa mot ära och berömmelse fortsätter nu med långsträckan upp mot 32:an vid Orlångens nordöstraste vikar.

Vi lämnade D-kartan med humöret i topp. Orienteringen hade gått i prickfritt men rätt långsamt och nu var det dags att sträcka ut benen med väglöpning. När vi skulle över Haningeleden kom det mer bilar än på Essingeleden i rusningstid så vi fick vänta (bom?). På Lissmavägen var det motvind (bom?) men det blev bättre upp mot Kvarntorp (spik?).

Inne i Kvarntorp sprang vi förbi Ollonvägen och skrattade åt namnet. Två minuter senare sprang vi på Ollonvägen ÅT FEL HÅLL. Då skrattade vi inte! Vi hade helt enkelt svängt vänster en korsning för tidigt och dessutom svängt vänster en gång till in på den där snoppskaftsvägen! BOM!

Firade det med att hala fram DEN för en pisspaus, HEPP! Något senare svängde vi av vägen på samma ställe som vi sprang på vid förra årets Rogaining. Passerade södraste viken på Kvarnsjön och svängde upp på stigen. Hur svårt kan det vara att följa en stig? Tydligen SKITSVÅRT för helt plötsligt var vi ute vid sjön igen. IDIOTBOM! Tor drog på en kompassriktning rakt mot vätskan och den följde vi fram till husen. Man ska fan inte hålla på och larva sig med finorientering! Vi kom till slut ut helt perfekt på rätt väg och vätskan satt där den skulle. Det var dock ingen kontroll så det var bara slänga i sig en mugg och fortsätta längs den leriga stigen mot Fräkenbotten. När vi kom ner till Orlången var vi återigen inne på förra årets Rogainingmarker men då sprang vi åt andra hållet.

Efter diverse passager på olika spänger och broar kom vi fram till den där jätte-jätte-stora stenen ute på den blöta ängen bredvid kraftledningen och sen var det bara att klättra upp på berget. Nu var det så mörkt att lamporna tändes. Tur att kontrollen satt på högsta högsta högsta toppen för den var fasen inte lätt att se utan reflex men vi hittade den utan bom så det var en SPIK!

Med bommarna, pisspausen, slalomlöpningen, påklädningen av pannlamporna och drickapausen tog det 63 minuter och löpsträckan blev lite drygt 7 km. Nu såhär efteråt känns det rätt lusigt faktiskt!