Söndagens snöpulsarpass blev äventyrligt värre. Rockrunnerspassen brukar kunna vara äventyrliga men detta var mer äventyrligt än de brukar kunna vara så det var definitivt äventyrligt värre. Det hela började med att jag stack hemifrån i dagsljus, (det var fan inte igår jag INTE hade pannlampan på) och styrde kosan mot STARCUS gamla klubbhus på 7,5-an.
Det var mestadels ospårat men jag fick vila på några vägpartier. Äventyret började med att jag såg en död mus i snön. Det finns dom som har (hade) det värre tänkte jag och tassade vidare. När jag några minuter senare sprang längs Stavsnäsvägen smällde två bilar. Efter klättring över dike och snövall fick jag tjänstgöra som spade (skotta snövallen så att bildörren gick att öppna), brandman (öppna bildörren med våld), sjukvårdare (hantera passageraren i ena bilen) som fått bältet över halsen, krockkudden i nyllet och glassplitter i ansiktet men var efter omständigheterna OK. Bilföraren i den bilen hade tagit sig ur för egen maskin och såg tämligen OK ut. Däremot hade hon som körde andra bilen visst brutit benet, armen mm. Med tanke på vilken jäkla smäll det var + att bilarna var rejält mosade får man säga att det var lycklig utgång.
Många hjälpte till (bra uppslutning, det dök upp filtar, sjuksköterskor mm) och när (den riktiga) brandkåren och ambulansen kom efter 15 min pep jag vidare. Hade blivit kall (var inte klädd för detta) men fick upp värmen omgående i djupsnön. Gjorde en lov runt klubbhuset och skidspåret (sprang såklart på sidan) innan jag återigen passerade olycksplatsen och såg brandbilar, ambulanser och polisbilar.
Summerar man ihop musen, olyckan och all snöpulsning (utan snöskor!) så kan man inte säga annat än att det var ett riktigt äventyr och ett fördömt jäkla jobbbigt pass!
1 kommentar:
Å inte ett jävla kort på olyckan- Ole-dolyckan (Obi-dobi-dobi-dobi-dolyckan) med sitt hjul runt halsen?
Skicka en kommentar