Hedlund hyllade Ronnie James Dio med ett synnerligen stämningsfullt backpass i Ryttingevägsbacken. Han kom iväg så sent som 21:15 så det skymde på fint när MP3-spelaren dängde fram klassiker efter klassiker efter klassiker efter klassiker efter klassiker efter klassiker efter...
HOLY DIVER / DON'T TALK TO STRANGERS / RAINBOW IN THE DARK / STAND UP AND SHOUT (LIVE) / STRAIGHT THROUGH THE HEART (LIVE) / WE ROCK / THE LAST IN LINE (LIVE) / MYSTERY / I SPEED AT NIGHT / ROCK'N'ROLL CHILDREN / HUNGRY FOR HEAVEN / KING OF ROCK AND ROLL / SACRED HEART (LIVE) / DREAM EVIL / I COULD HAVE BEEN A DREAMER / WILD ONE / JESUS, MARY & THE HOLY GHOST
Låtarna ligger på "THE COLLECTION" och gav 75 minuters löpning fördelat på 15 backar och drygt 500 höjdmeter. Denna (f.d.) groda såg ut att ha dött ungefär samtidigt som mr Dio så Hedlund hade honom (grodan alltså) som rundningsmärke längst upp i backen.
6 kommentarer:
Bra Pälle! Men varför har du gul kroppsmålning? Istället för kläder?
Cause I'm a rainbow in the dark!
Ingen skugga över hädangångna legender, men det är väl inte riktigt "bara" klassiker i den där låtlistan. Balladintrot till "Don´t talk to strangers" t.ex. Huga! Och den fullkomligt enerverande syntslingan i "Rainbow in the dark" håller ju Final countdown-klass fan...
När man blir medelelålders är ju lite gnäll det roligaste man får...
Mina favoriter på den tiden var nog "Stand up and shout" och "Last in line" (också med ett hemskt balladintro) främst för att de gick fort, till skillnad från segtempot i t.ex "Holy diver". Men Dio var väl ändå som bäst med Sabbath, tycker jag nog. Att efterträda Ozzy var väl inte så tacksamt kanske, men inget inom hårdrocken kan ju heller jämföras med originalsabbath... För inte så länge sedan lyssnade jag igenom tidiga Rainbow. Tyvärr är ju de skivorna rent eländigt producerade - ingen dist och alla låtar går för långsamt. Men låtar som "Man on the silver mountain" och "16th century..." är grymt bra i vissa oförvanskade liveversioner...
Jaha..för lite att göra på jobbet? Jodå!
Vem har sagt att klassiker behöver vara bra?
En klassiker är (åtminstone i mina öron) en hit. Nåja gamla hårdrockslåtar kanske inte blir hits om man ser hits som Lejdy Gaga, Brittny eller Majkel Jäxån. En mycket mycket såld (nedladdad) singel. En hårdrocksklassiker är väl snarare en mycket mycket spelad, nästan sönderspelad låt.
Balladintrot till "Don't talk to strangers" är verkligen ingen höjdare men nog fan är det en klassiker.
Ett annat exempel är "Turbo Lover" med Judas Priest. Långt ifrån nån av deras bästa låtar men nog fan är den sönderspelad och nog fan nynnar man med när den dyker upp.
Ett tredje exempel är "I was made for loving you" med Kiss. Långt ifrån nån av deras bästa låtar men nog fan är den sönderspelad och nog fan nynnar man med när den dyker upp.
Vilka exempel.. Platsar ju på listan över Hemskaste låtarna någonsin... Undrar om de inte också var med på en sån lista som MTV eller VH1 körde en gång...
Och nej! En klassiker är inte en låt som råkar vara sönderspelad och som man ofrivilligt börjar nynna på - det är väl snarare nostalgi det handlar om. En klassiker är en låt (bok, film) som är riktigt jävla bra, oavsett hur gammal den är. Och ja, det måste ju ha gått några år förstås. Låtar på hitlistorna blir sällan klassiker. De hamnar möjligtvis i nostalgifacket när de dyker upp i något ironiskt sammanhang tio år senare. Så "Holy diver" är en klassiker för det är en bra låt trots att tiden går, och den lyckas stå sig trots hemsk åttiotalsproduktion. Men "Rainbow in the dark" är ingen klassiker för den är helt enkelt dålig..
Man kan väl säga att "klassiker" är en objektiv klassificering medan nostalgi är högst subjektiv... Dididitt-låten är så jävla bra. Den hångla jag till i mellanstadiet...typ.
Eller, äsch, det där håller jag ju inte med om själv förresten. Vad surrar jag om. Objektivt? Äh, det är ju fan jag som bestämmer om en låt är en klassiker eller inte. Ja, så är det. Du får fråga mig nästa gång!
Fan, nu fick jag en jävla kisslåt på hjärnan. Ska jag behöva nynna på den hela dagen nu???
Tack Pälle! Tack så jävla mycket...
Det finns ju fan hur många "Hemskaste låtarna någonsin" somhelst som är klassiker. Vare sig man vill det eller inte är ju tex "The final X-down" (vill helst inte nämna låtnamnet) en klassiker-klassiker. Ett djävla riff som inte går att få ur huvudet.
Men sen finns det ju riktiga KLASSIKER. Såväl låtar, böcker och filmer som man bara älskar på riktigt. Odödliga verk som kan spelas, läsas och ses hur många gånger som helst. Det är ju fan till och med så att vissa band/artister gör bara klassiker. Ta fram vilken Stooges-låt som helst och det är en klassiker!
Kiss, Judas, Europessiker, jag bjuckar så gärna på en trallvänlig klassiker för att sätta griller i huvudet på dig. Här kommer en till:
LIVIN NEXT DOOR TO ALICE smaka på den du!
Skicka en kommentar