Hade inte räknat med att bli så uppslukad av cyklingen, men problemet är att det tar sån tid. För ett schysst löppass räcker det alldeles utmärkt med 45 min. Ett schysst cykelpass är ca 3 timmar. Cyklar man med andra går det ytterligare tid till och från träning och fika efteråt. Inget att beklaga sig över, den sociala biten med gemensam cykelträning är grymt kul och motiverande.
Problemet var i varje fall att träningskvoten blev överfull, alla tid gick till cykling. Ingen rockrunning.
Jag cyklade vätternrundan 19 juni och räknade med att komma igång och springa efter det. Var sliten dan efter men hade ingen träningsvärk. Försökte springa nån knapp vecka efteråt och fick jätteproblem med lårmusklerna. Löparmusklerna på lårens utsida krampade smärtsamt nästan direkt när jag sprang. Förmodligen har jag blivit helt snedtränad, av tokcyklingen. Cykelmusklerna på lårens framsida har blivit för långa och löparmusklerna för korta. Att slarva med stretching gör inte saken bättre.
Nu känns det äntligen bra igen, nästan tre veckor efter vättern. Nu är målet BAMM i augusti där vi ställer upp med två lag. Förhoppningsvis hinner jag träna tillräckligt. Kanske blir det Vertex i vålådalen i början av aug. också. I så fall som en träningstävling.
.. och jag släpper inte cyklingen helt. Det är ju fem timmar Tour de France varje dag.
2 kommentarer:
Du repar dig Tor, med lite TdF så blir allt mycket bättre ;)
Kul att se att jag inte är ensam om kramperna. Efter tio dagars cykling i frankrike försökte jag mig på lite löpning och började krampa direkt. Sen satte kramperna in så fort jag bara försökte gå ner till stranden eller ut på krogen... För jävligt. Det tog en vecka innan jag kunde kuta normalt igen... Cykling är farliga saker...
Skicka en kommentar