Den 13 juli kördes finalpasset som är själva luckan i rockkalendern. Tanken var att ligga på stranden uppe i nordväst. En bana hade ritats i i förväg. Utgångspunkten var startpunkten däruppe men när vi kom dit var vågorna för stora. Med en tre och en femåring i bagaget var det inte läge för "Surfs Up" så vi for vidare ner mot ostsidan. Till slut hittade vi en bra plats efter att ha släpat barnvagn, soltält, kylväska och halva husvagnens utrustning genom skog och sanddyner. Bara det var ett träningspass som hette duga!Äntligen var det dags att få springa ett riktigt coolt träningspass på en av Sveriges absolut coolaste kartor. Med coolt menas då inte kallt utan ballt! Kika på kartan (förstora gärna upp den genom att klicka på den). Tänk er en skog bestående av sanddyner och tallhed. Tänk er sen en djävulsk värme, högtryck, hjärtat klappar, tung andning (trots relativt låg fart) och svetten sprutar. Terrängen är fantastisk och svår. Nära vattnet suger sanden musten ur benen och inne i skogen flyger man fram över tallheden. Längst upp passeras Ingemar Bergmans residens och längst ner får man ta sig upp på Orghauen. Den är visserligen inte lika hög som Nuolja men efter en och en halv timma så räcker det. På slutet blir det ingen tvätt-äkta-H-16-spurt men vid målgång blir det bad på Norste Auren. Sveriges coolaste (inte kallaste, ballaste) strand!
1 kommentar:
Jävlar vad häftigt. Blir påmind om alla påskläger i Skåne då vi kutade på sånt sanddynsplåtter längs stränderna vid Åhus. Skitsvårt, askul och jävligt jobbigt...
Att kuta på Gotland är annars riktigt illa. Det har jag gjort en gång och det gör jag aldrig mer... Platt... Hur kul kan det bli?
Skicka en kommentar