HEAVEN & HELL

Planen var att köra minst två timmar men när jag kollade upp handbollssamlingen till dotterns match var den en timma tidigare än i mitt huvud. Fick helt enkelt byta om snabbare än en brandman, attackbajsa, springa lite kortare och kasta mig ut i:SKARSNÖN! Eller nä, hade jag stuckit 1-2 timmar tidigare (nu var den 09:30) eller sett ut som den etiopiske elitlöpare jag ju (inte) är hade det kanske varit skarsnö nu var det bristande skarsnö. Håller det att springa här i spåren? Nä! Håller det vid sidan av? Nä! Håller det om jag trippar? Nä! Håller det om jag springer fort? Nä! Håller det om jag går? Nä! Det var bara att bita ihop och låta pulsen och mjölksyran flöda. När jag äntligen rundat viken och kommit över på andra sidan sjön var det lite bättre:KOLLA BARR, RÖTTER, MOSSA och LINGONRIS i säkert flera meter. Tyvärr är flera meter rätt kort och sen var det is, is och åter is tills jag kom ut på Strömmadalsvägen ner mot Korsmosjön:IS, BARIS, BAR-IS, BARA IS, SVALLIS, SVALL-IS, BLANKIS, BLANK-IS, HALIS, HAL-IS. Icebugskorna visade sig från sin sämsta sida. Att sakna 7-8 dubbar på varje doja var ingen höjdare. Men det var utför och det var inte bristande skarsnö så jag släppte på. Längst bort i bild ser man inte diket som jag var en hårsmån från att landa med huvudet före i. Överlevde dock och fortsatte ner mot vad som skulle bli rundans bästa, mysigaste och härligaste sträcka:SYDSLUTTNINGEN MOT KORSMOSJÖN är lika vårsäker som videung, båtmässan, skitiga bilar och att springa utan långkallingar (fast jag sprang med långkallingar och tights). Just som jag kom ner till sjön var det till och med lera och vatten. Skorna lät tjipp-tjipp så jag vände om och tog sträckan om 15-20 meter en gång till. TJIPP-TJIPP, ja fan det kanske är vår i alla fall? Den snöfria uppförsbacken lockade till en fartökning:DUBBFRIA ICEBUGS GREPPAR BRA I MOSSA! På fyra-fem steg flög jag upp på toppen och fortsatte med ett leende som gick från öra till öra. Trodde inte det var sant och fick stanna:DUBBFRIA ICEBUGS GREPPAR BRA I MOSSA SA JAG! Klicka på bilden så ser ni att det inte fanns en tillstymmelse till vare sig is eller bristande skarsnö. Jag var som en kalv på grönbete tills:FAN SYDSLUTTNINGEN ÄR FÖR KORT! Norrsluttningen var inte alls lika rolig. De 750 metrarna till Korsmovägen tog nästan 10 minuter att springa, gå, krypa. Ett tag höll jag på att dö och när jag trampade ner i ett översnöat lerhål 10 meter från vägen ruttnade jag ur på den JÄVLA VINTERN. Som protest sprang jag väg (isig, grusig, lerig och gropig väg, ska de aldrig bli klara med VA-utbyggnaden?) ända ner till Herrvikens sydsluttning. Den sträckan var helt OK, inte lika fin som Korsmosjön, men helt OK.

Tyvärr lade kamerabatteriet av här. Men efter att ha tagit hela Herrviken, Ryttingevägarna, väg i Strömma, knögglig rätt hård stig längs Örträsket och sen hem kan jag sammanfatta det hela med att våren har kommit till Korsmosjöns norrsida, dvs sydsluttning. Over and out from Haile Gebrselassie, NOT!