THE ROLLING STONES! Grabbarna! Och inte vilket THE ROLLING STONES som helst utan THE ROLLING STONES album från sextiotalet. Sjuttiotalet får vi ta någon annan gång och åttiotalet glömmer vi helt. Nittio- och nollnolltalen lutar vi oss tillbaka och räknar pengarna...
Ja men är det BAMM-vecka kan man ju inte slänga upp vad som helst i skivhyllan, utan det är störst, bäst och äldst som gäller! Grabbarna! helt enkelt.
Alltså, egentligen kan man slänga upp alla grabbarnas skivor från sextiotalet, utom "Their Satanic..." som är deras försök till hippieflum - sånt trams räckte det ju med att Beatles höll på med. Men de fann sig snart till rätta och gjorde "Beggars Banquet" som är rock´n´roll på riktigt igen. Ja, ett av dras absolut bästa album.
Album ja! Egentligen är väl "Aftermath" deras första riktiga album. De tidigaste grejerna är mer samlingar av singlar. På den här tiden var det singlar som gällde... Det är också med "Aftermath" Jagger/Richards börjar skriva egna låtar. Innan gjorde de bara covers på sina amerikanska blueshjältar...
Inser att det är omöjligt att skriva något vettigt om det här ämnet utan att låta som skivsamlande ultranörd med för många "Record collector" i tidningslådan. Alla vet ju allt man måste veta - och lite mer får man veta om man läser Keithans stora själbiografi "Life". Ska bli kul läsa Jaggers version av historien sen. Men jag kan ju i alla fall skriva att mina egna favoriter är "Street fighting man", "Gimme shelter", "Brown sugar", "Paint it black", "Under my thumb", "Ruby tuesday".... Äh, det här är ju larvigt. Listan blir ju hur lång som helst... Men lista gärna era grabb-favoriter i kommentarsrutan....
1 kommentar:
Jag säger bara TIME IS ON MY SIDE och glömmer aldrig rogainingen på Lidingö när vi sjöng den från Fågelöudde till målet och kom en kvart före utsatt tid.
Skicka en kommentar