Vi packade ihop allt vi hade för att gå till start, ingen brådska för oss och 1min innan vår start stod vi där redo att sticka iväg.
Jag tänker nu berätta kontroll för kontroll hur vår resa var. Men innan det så får ni se vår dag1 karta med iritad rutt för oss.
Kontroll 1
Planen var dag 2 att inte stressa och känna om kroppen svarade bra inledningsvis, så vi valde att köra leden hela vägen upp till Vargpasset innan vi vek upp mot första kontrollen. Inte den närmsta vägen men kroppen fick en mjukstart iaf. Vi spikade kontrollen som planerat och vi snackade lite lätt om att försöka stå på ganska fort nedför vilket vi också gjorde.
Kontroll 2
Dagens lättaste kontroll var en barnlek för oss, rakt ner till locktatjocktastugan och en ny spik rakt på. Nu var vi redan ikapp lag 2 och 3 (Ladonia fellrunners med Magnus och Mats). Vi slog följe mot nästa kontroll.
Kontroll 3
Vi gick fel redan ut från kontroll 2 och kom nedanför leden och fick snabbt räta upp oss i leden igen. Väl på leden så drog de andra grabbarna iväg i en jävla fart och vi höll igen lite för att inte köra slut på oss. Vi sprang nu rakt söder ut på leden förbi en massa sjöar i dalen ner mot korsavagge sjön. När vi närmade oss den branta sluttningen ner mot sjön så var vi nästan ikapp lag 2 och Magnus och Mats. Vi gick på hårt nedför backen och passerade en jävla massa lag som fegade nedför. Väl nere vid kontrollen fyllde vi på lite vatten och tog ett litet snack med Pontus och Björkman som körde i 70-klassen.
Kontroll 4
Som vanligt är det ju ingen direkt svår orientering på Bamm, toppen eller botten är det som gäller. Vi började gneta på i uppförsbacken mot 1397 toppen, hela 707 höjdmeter. Vi gnetade så hårt och bra att vi skapade en liten lucka till övriga lag, men den åts upp när vi närmade oss toppen och dess dimma. Uppe på toppen var vi nu 5 lag tillsammans. Christian ville följa efter de andra, men jag sa att låt dom gå egna vägar och bomma - Jag vet var jag är och kör vårt race.
Sagt och gjort, Magnus och Mats visste att vi var bra i dimman och hängde på vilket de övriga lagen också gjorde. Trotts min säkra vishet om att spika kontrollen så blev det en liten 5min krok innan vi hittade kontrollen i dimman.
Kontroll 5
Redan ut från kontrollen kom vi lite snett och hamnade på tok förmycket åt höger. Detta resulterade i brant klättring och sen fick vi följa bäcken upp till kontrollen, en lite miss så att säga. Det var många lag vid sjön nu och återigen så lät vi de andra segla iväg i dimman met kontroll 6, för jag ville inte ha med mig andra lag som drog nytta av min orientering.
Kontroll 6
Jag fyllde min vattenflaska igen och drog en gel innan vi klättrade upp för lite branter för att senare skråa ovanför branterna nedanför 1382 toppen. Dimman gjorde det omöjligt att veta exakt var man var, men jag litade totalt på kompassen och höll riktningen i ett järngrepp. Inte förrens vi passerade bäcken nedanför toppen där kontrollen skulle sitta var jag 100% säker, sen var det en enkel insegling mot toppen och spik på i dimman var ett faktum. Just i detta ögonblick så rörde det sig en massa lag kring kontrollen som jublade över att de hörde oss stämpla då det piper om kontrollen när man stämplar (Fan får vara tysta enheter i fortsättningen). Vi drog snabbt iväg mot kontroll 7 innan någon fick syn på oss.
Kontroll 7
Vi la benen på ryggen och höll fin snabb fart utför i backen ner mot älven. Vi passerade älven lätt och jag tyckte jag hade riktningen rätt men på något sätt så kom vi till höger om 883 toppen, vi letade en stund innan jag sa till Christian att vi måste tillbaks till älven och läsa in oss. Väl tillbaks så fick vi tag i leden som vi följde åt vänster denna gång, en bit upp kom vi ihop med 2st 30-klass lag och 5min senare stod vi Dag 1 första kontroll. Kanon nu vet vi exakt var vi är. Sen var det inga större problem att ta kontroll 7. Väl framme så sa den tävlingspersonal vid kontrollen att vi låg 2:a.
-Va fan säger ni, menar ni allvar. Utbröt Christian.
-Personalen igen -Ja ni ligger 2:a!
-Tomas- Kanon, Christian nu kör vi.
-Christian- Fan det är ju skitbra, var det länge sedan 1:a laget kom?
-Tomas- Skit i det nu för i helvete Christian, kör på!
-Christian, Jaha, okej.
Vi var helt överrumplade över beskedet och kroppen mådde helt plötsligt jättebra och var super pigg.
Kontroll 8
Vi öste ut på närmsta led och körde vad allt höll och benen klarade av utför ner mot den lilla sjön som var den 8:e och sista kontrollen. Vi hade inte sett någon annan men nu gällde det bara att hålla hela vägen in i mål och vi skulle bli 2:a i chickenklassen, inte helt dåligt men kanske inte lika super som Jonas och Tor året innan.
Vi så kontrollen långt uppefrån backen ner och styrde nu rakt mot den. Vi stämplade och allt kändes skönt.
Mål
Vi fortsatte att ösa på nedför till mål och jag(Tomas) fick en massa känslor över kroppen en blandning av glädjetårar och äntligen är detta slut känslor, lite sentimental där i min ensamhet. För Christian var en bra bit efter nu när jag bokstavligen gick på knock utför i den branta grusvägen, jag fick sakta in och vänta på Christian innan vi syntes av havet av hurraropp vid målet. Vi sprang sen i en symbios i mål med armarna i luften och jag tror Christian var bra mycket mer nöjdare än mig. Fast jag var nöjd med, men har man en seger sedan tidigare är det lite svårt att ta en 2:a plats i lägre klass.
Resume
Varken Christian eller jag hade någon formtopp under loppet även om Christian sjöng oavbrutet på Kents "Just idag är jag stark" låten
Fast jag förstår Christian för detta var ju en sjuhelvetes debut för honom och jag sa redan veckor innan att jag inte var det minsta orolig att han inte skulle klara detta. Mer osäker på min egna form var jag. Men vår andraplats får vi nog tacka DIMMAN för, för utan den så hade de andra lagen sprungit ifrån oss på den pissenkla banan.
2 kommentarer:
Bra skrivet mannen, jag gillar dig när du skriver!
Tack kompis, DITO =)
Skicka en kommentar