Bamm 2011 lag XIV

2011-08-17

16:30 skulle Tomas komma förbi mig och plocka upp mig i sin fina bil, jag var laddad jag var spänd, jag skulle ju upp i fjällen! Närmare bestämt längre norr ut än jag någonsin varit.

Färden gick i ilfart till Uppsala där vi snabbt hittade en billigt liten P-rutan för 700 spänn, det kostar att ligga på topp.

Vi hade bestämt oss för att åka tåg upp, för vi skulle ha tid och bonda och vänja oss vid varandras lukter, vi hade nämligen inte tränat mer än 5 gånger ihop inför BAMM. Tågkupéerna är fan klaustrofobiska, två vuxna grova män med

packning var gränsfall vad dessa klarade av, men skam den som ger sig vid pressade oss in.

Resan på nätta 23 timmar gick faktiskt mycket snabbare och smidigare än jag trodde, trots ca 1,5 timmes försening på vägen upp

Vi skulle faktiskt åka ända dit upp(se nedan). Sverige

är längre än man tror det är faktiskt jätte långt, nästan så långt att Sverige inte fick plats på bilden.

Väl på plats som första gångs deltagare fick man se riktigt fina vyer, det var bara att njuta, när vi steg av tåget hade vi faktiskt vant oss vid varandras lukter, inget gnäll här inte, det var 2 riktiga karlar som nu blivit

ett!

Väl uppe i Björkliden så träffade vi på massa skumt folk(se nedan)

När vi installerat oss, sprungit en lite sväng på fjället avnjöts(ummm nej det där var ljug)pastafrossan ute i stora tältet, man kan väll säga att man var lite avis på dom som valde en fet burgare med pommes i baren.....

Men en del av oss är totalt obevandrade i kulinariska upplevelser och åt som aldrig förr, det var rent av äckligt att se på, ja ni kan se själva.

Själv hade jag lite svårt att sova natten till tävlingen, jag visste ju inte vad som komma skulle, tävlingsmötet gav inte mycket, det var kul men jag hade ju ingen uppfattning om att spring 2 tusen höjdmeter åt båda hållen på en dag, vad fan skall jag tänka?

Morgonen startade med en seg frukost i tältet, sen hem och byta om, jag tror jag och Tomas var bland dom sista upp i målfållan, tyvärr så kommer bilderna ta slut här för att vi bestämde oss för att inte släpa på en kamera på fjället när vädret var så dimmigt, men en lite bild på Tomas när han gör dom sista justeringarna innan vi vandrade upp till starten.

Väl uppe vid starten tog vi det helt lugnt och behövde inte vänta mer än ca 8 min till starten gick, vi hade kommit överens om att vi vill köra på lite från början så vi kunde lämna lite lag bakom oss direkt, Tomas ledde vägen och jag följde efter. Jag vet inte om jag hade en dålig dag eller liknande men min puls första halvan av dagen och i synnerhet första 50 min var..... Ansträngd.

Dålig form eller inte vad vet jag, men jag var tydligen inte van vid denna chock med att klättra under så lång tid på en gång.

Jag fokuserade mest på att löpa och upp till andra kontrollen var det massor med folk, vi låg kanske bland dom 10 bästa i klassen innan det började glesa ur, höjdpunkten på dagen var när vi på väg mot 3:an vart ikapp sprungna av ett damlag, fan starkt jobbat tjejer sa Tomas till dom, fast han fick bara en fnysning till svar....

Nu slutade dom en stund före oss första dagen mest på grund av att vi bommade en del på 7:an fast vi fick renavge dag 2 då vi slog dom med över 1 timme, tvi för tjej däng!!

Det finns så mycket att skriva, känslor mm, men jag skall försöka hålla det kort....

Vi låg 4 eller 5 lag ifrån 50 klassen sida vid sida innan 3:an eller 4:an jag minns inte, dimman tätnade och Tomas orientering gjorde så att vi låg 2:a när vi såg sista kontrollen och natt lägret, men som sagt 7:an bommade vi och vart om sprungna och slutade 4:a för dagen.

Jag vet inte faktiskt om jag tyckte det var speciellt jobbigt andra halvan av dagen, jag tror inte det, jag kände mig stark.

En bit före 7:an så stog Tomas på öronen och landade med sitt fina huvud precis brevid en diskus i marken, kan klarade sig med ett skrapsår på hakan och en kompass i 1000 delar, men det var nära ögat!

Mitt enda missöde under dag 1 var att jag stukade min vänstra fot på väg mot 2:an, min dåliga vänsterfot som jag stukat 5 gånger i sommar.... Det gjorde ont i 10 min sen kände jag aldrig av den under hela resterade av tävlingen.

Vi gick i mål med flaggan i topp i natt lägret och var faktiskt inte så illa däran, BAMM-bullen var god, det som var värre var att jag frös hela kvällen och natten, inte mycket men lite lite hela tiden.

På natten låg vi tätt tätt intill varandra för att hålla mig varm, jag låg och fantiserade om Tomas, nej vad säger jag jag låg och tänkte på Nile City med Robert som brandchefen.

Jag är otroligt tacksam för att jag får springa med detta härliga gäng med gubbar och hoppas göra det många gånger till!

Del 2 kommer snart av Tomas!