VECKANS SKIVHYLLA

Det är dags för skivhyllan att dra Down under. jo, på åttiotalet fanns världens coolaste musikscen i Australien. När resten av världen ägnade sig åt new wave, synth och heavy metal körde the Aussies stencool rock´n´roll. Här levde punken och den utvecklades till den alldeles egna stoneage rocken, en helt unik, och vältigt lokal, företeelse i rockhistorien.

Först och bäst var Radio Birdman. "Ska den där skivan upp igen"? sa Sofia när jag ställde upp nya skivhyllan. Ja, det är klart. Fågelmännens första kommer upp ofta för jag tycker fortfarande att det är en av världens bästa skivor. Länge var den odiskutabelt nummer ett! Och det tryck som strömmar ut ur högtalarna när riffet drar igång i "Aloha Steve..", urladdningen i "Do the pop" energin kontra beach boyskören i "New race", mm... Ja, jävlar! Få band kan ladda upp sådan energi på skiva. Och ja, deras energi är den samma live såklart. Jag hade turen att se dem i Oslo på deras enda Europaturné någonsin - samma dag som Johnny Cash dog för övrigt.

The Saints är det klassiska punkbandet och är ju ett av "the big four" dvs Ramones, Sex Pistols, Clash och the Saints... Ja, det där hittade inte jag på. Det är egentligen en väldigt snygg punkrock. Väldigt poppig! Snuskigt bra låtar och en grundstomme i den stora punkvåg som följde i Australien...

Huga vilka band och vilka låtar. The Victims, Fun Things, Scientists, Psycho Surgeons, Leftovers... Listan på coola band från Australien är hur lång som helst. Men de var alla band som inte gjorde några album utan bara släppte singlar. Singlar man får punga ut några hundra dollar för på ebay om man vill äga. Men som tur är finns mycket av det samlat i bootlegserien "Murder punk"... Det bubblar i mig bara jag tänker på de där låtarna - och ändå är jag helt nykter...

Ja, övriga skivor i veckans hylla, New Christs, Hoodoo Gurus, Lime Spiders och Beasts of Bourbon är några höjdpunkter i det Australiska åttiotalet. Det är varje bands första album som står i hyllan - det ser ju bra ut så. NC är snygg och ganska tung rock´n´roll, HG är snygg, poppig, gitarrbaserad rock. Kuriosa är att jag en gång i tiden ledde Hoodoo Gurus fanclub här i Sverige - vi var tre medlemmar... Ja, LS är rostig taggtrådsrock och BoB är någon sorts väldigt rå träskcountry.

På den tiden då jag var som mest insnöad i Aussierocken försökte jag sprida min övertygelse genom att dela ut blandbandet "Lars introduktion till australiensisk rock" till kreti och pleti. Tyvärr har jag nog slängt de exemplar jag hade kvar, men "Whatever".

Cheers mates!