Team XII´s rogaine

BERGSLÖPARE GOES ASPHALT

"Det känns ungefär som att åka till jobbet", messade jag till Jonas från tricken på väg till Farsta. "Och back to school days", svarade Jonas eftersom han tillbringat de tre tuffaste åren av sitt liv i just Farsta gymnasium. Mindre tufft idag. En vanlig rogaine bara. En dag på jobbet.

Första blicken på kartan bekräftade farhågorna. Mycket österut, mycket förorter. Inte mycket skog på den översiktskartan inte. Men det tänkte vi inte så mycket på då. Nej, då fokuserade vi på att rita in smartaste rutten. Och vår rutt var jävligt smart - hänvisar till kartan på Funbeat.

När starten gick öppnade vi lite lugnare än senast (läs BAMM) och det var smart. Vi låg ihop med två andra lag när vi betade av det första lilla orienteringsmomentet för dagen. Kontrollerna i Farstanäs-skogen satt där de skulle. Sen vinkade vi adjö till hängande lag som stack norrut. Vi gav oss ut på långskubb österut. Passerade Ågesta - tänk om man kunde fått ta några kontroller här uppe i fina skogen. I helvete! Lubba på bara, vi ska hela vägen ner till Drevviken.

Lubba vidare. Jonas berättade barndomsminnen. Stortorps ishall. Ja, jag lär också ha lirat där, men det kommer jag inte ihåg. Lade ju av med hockeyn innan jag fyllt tio. Det blev orientering istället. Har man inte mycket nytta av nu. Att runda Drevviken är inte så avancerat. Mer barndomsminnen från Jonas i Sköndal. Skidturer ut till lilla ön där.

Efter Orhem riktig ol-karta igen. Men stiglöpning längs sjön är fortfarande bara löpning - men skogsstig är trevligare än asfalt. Sen fick vi ändå ta tre kontroller som tarvade kartläsning. Festligt värre! Upp till masten vid Älta, bajsa i skogen och se fram mot vätskan. Ja, vi var sista laget som fick fylla på flaskorna vid den kontrollen. Dripp, dropp, slörp, slut...

Och nu börjar det riktiga gnetandet. Ja, det har förstås varit mest gnetande hittills också, men det känns liksom gnetigt med långa transportsträckor när man är trött och stel i benen. Genom Skarpnäck, Gubbängen, Tallkrogen, Svedmyra, Örby, Högdalen. Kolla vad många av de södra förorterna jag kan namedroppa!

Vi fick i alla fall bestiga två av Högdalstopparna. Det var dimma och svårt att hitta kontrollen på toppen. Det kändes bra där, uppför och utför. Bergslöpare i sitt rätta element. Och sedan där på slutet lyckades vi också bomma en kontroll. Vi skulle bara gå så säkert in från en stigkrök till en stor sten som inte gick att missa. Tio irrande lampor i skogen och vi började också irra. Irriterande! Jag borde lagt av med hockeyn tidigare, jävla amatör. Fick gå ner till vägen, läsa in oss och sen plockade hockey-Jonas in kontrollen!

Så här snygga var vi före start förresten:

Sen var det rätt skönt att plocka in sista kontrollen, jogga genom Farsta centrum och stämpla ut sig från dagens arbetspass. Samtliga kontroller på under 5:30 borde ju vara elitmässigt på en sextimmars. Men det fattade vi väl att det var lite sådär. Trea blev vi, 25 minuter efter. Ja ja, bättre var vi ju inte. Vi slängde i oss lite käk och sedan drog vi hem. Arbetarklassen förväntar sig ingen lön för mödan...