KEX LAG XV

Tor var snabb med att anmäla vårt lag till KEX någon månad efter förra loppet. Förra årets lopp gick ju bra trots glappande skor. Det skulle väl gå bra i år igen? Våren kantades tyvärr av lite skadeproblem för min del. Januari och februari gick i princip helt bort löpmässigt pga strulande höftböjare/höft, ländrygg. Utöver det så har förberedelserna egentligen varit bättre än förra året med ett antal ultralopp i bagaget och 3 pass i Hammarbybacken, mot ett backpass förra året.

Lite extra spännande blev det dock när jag en dryg vecka innan KEX-avfärd upptäckte att jag råkat boka flygresan hem från Kiruna åt fel håll. Arlanda-Kiruna var inte helt bra..... Bara att bita i det sura äpplet och boka om rätt. Väl i Kiruna samlade jag och David in Tor och swischade till Katterjokk där vi sammanstrålade med Terje, Davids lagkompis som han inte träffat på över 10 år. Vi hann med ett kort lunchstopp i Kiruna där vi höll på att smälta bort i värmen. Detta skulle bli spännande! Solen gassade när vi anlände till Katterjokk och vi fick en föraning om tävlingsvädret. Det gick knappt att vistas i solen.

Vid tävlingsmötet på kvällen fick vi information om att banorna lite hastigt och lustigt hade fått läggas om sista vecka pga hänsyn till renarna i området. Lite mindre utmanande banor kanske och mindre blockterräng än förra året kanske? Ja kanske....
Kvällen ägnades åt sedvanlig gramjakt och Terje fick raskt en insikt i vad packning av rygga till bergsmarathon innebar. Tor och jag lyckades slutligen hamna på 4,4 kg per ryggsäck, trots tunga goretexbycxor i min rygga (ska åtgärdas till nästa lopp, he he).

Så var det dags för den tysta massstarten i vanlig ordning. Strålande solsken och vindstilla. Iväg sprang alla förväntansfulla löpare, och snabbt gick det. Rena spurten i täten. Strax kom vi in på banan och första stigningen till första kontrollen. Vaderna gjorde sig tillkänna och dom sprängde nästan löjligt mycket. Hade inte backträningen hjälpt alls???? Tor var stark som vanligt och tog min rygga för att rädda situationen. Vi såg några mixlag framför oss och konstaterade att vi låg sist eller näst sist. Då orienteringsstjärnan Emma Andersson sprang i mixklassen, kändes det helt ok att inte ligga först i alla fall. Vi kämpade på och strax såg vi Team nord & syd (Petra och Niclas) och Team Tierra (Karin och Henrik). Petra hängde i snöret efter Niclas och vi konstaterade att det såg ganska kul ut, som ett tåg på fjället ungefär. Imponerande att Petra inte ramlade när hennes man drog fram som ett lok över fjället.

Vi växeldrog med de andra mixlagen till kontroll 2, men hur vi än försökte så kunde vi inte skaka av oss lagen. Till kontroll 3 måste vi ha gjort ett bra vägval för där var vi plötsligt fyra mixlag inom några sekunder. Vi fick en energikick av att se Josefina och Jonas, men dom var lite snabbare i terrängen och vi fick lite svårt att hänga på. Jag kände mig som ett bromsande ankare som inte kunde springa trots att värken i vaderna hade släppt lite, men Tor körde på obehindrat. Titt som tätt såg vi också Krister och Christian längs banan. Värmen tilltog under dagen och det blev stekhett. utan skugga på fjället var man extra utsatt. Vattenflaskan fylldes på hela tiden, säkert 10 flaskor under dagen jämfört med 1-2 normalt. Lite snö på huvudet och under tröjan var också välkommet. Till kontroll 5 halkade vi efter de andra lagen och var någon minut efter dom andra vid kontrollen. Sedan fick jag ny energi och det kändes som om vi kunde springa på lite. Vi sprang lätt ifatt de andra mixlagen och Krister och Christian, sedan låg vi i princip på led på stigen/leden mot kontroll 6.

Vi låg först och det kändes som om det var vi som gjorde grundorienteringen. Så vek vi av från stigen och valde ett vänstervägval längs en bäckravin in till kontroll 6. Det var stekande hett och alla bäckar, sjöar och andra små vattendrag var extra välkomna. Då kändes det som om vi äntligen hade skakat av oss de andra lagen, men då som gubben i lådan dyker Petra och Niclas upp bakom oss och sedan även Karin och Henrik. Det kan tilläggas att trots att det inte var så många höjdmeter på kartan så var terrängen sjukt jobbig, upp ner upp ner, blockterräng, hopp, hopp, hopp.... Från kontroll 6 och in mot mål låg vi alla tre mixlag samlade. jag och Tor orienterade nog mest och dom andra hängde på. Någon gång längs vägen lyckades jag vricka foten uppåt. Det gjorde ont i vissa vinklar men det gick att springa. Mitt på fjället skymtade jag två välbekanta figurer. Det var Lasse och Mange. Vi kom lätt ikapp dem och det visade sig att Mange fått värmeslag. Vi var nog också lite påverkade av värmen då vi inte körde om? Vi hängde på och litade på Lasses orientering genom grönområdet in till nattlägret. Själv hade jag nog valt vägvalet runt på leden. Som på ett led stämplade vi in i nattlägret med några sekunders mellanrum.

Trots en inte helt perfekt dag på fjället var vi ganska nöjda då orienteringen gått bra och vi hade bara 5 min upp till andraplatsen och 37 min upp till förstaplatsen. Bra utgångsläge inför dag 2.
Nattlägret var nog världens bästa nattläger. Stekande sol, bad i fjällsjö och bar hud. På informationsmötet fick vi veta att banorna inför dag 2 skulle kortas av med en kontroll pga värmen. Ingen protesterade, vi var snarare ganska lättade.

Allt var toppen förutom att ingen hade sett till David och Terje. Efter några timmar blev vi lite oroliga att något hade hänt ute på fjället. Vi väntade, väntade och väntade. Till slut efter 10 timmar och 9 minuter dök dom upp. David var helt slut och Terje i den närmaste oberörd. Ett krånglande knä för David och en 2-timmars bom var facit efter dagen. David tog båten tillbaka till Riksgränsen och Terje fick köra med en annan kille dag 2. Lite mer träning inför loppet gör nog susen. Vi andra laddade om för dag 2.
Vi packade in oss i tälten för en natts sömn. Mitt i natten vaknade jag av att den högra foten bultade. Helt omöjligt att sova. Måste varit den stukade foten som gjorde sig tillkänna.

Dag 2 gav vi oss iväg ca 10 sek efter sista mixlag. Efter några hundra meter var vi ikapp båda mixlagen och så började vi köra på i lite högre fart. Vi körde upp i täten och körde på till första kontrollen. På väg till andra kontrollen drog de andra två lagen iväg på ett högervägval, men vi orienterade återigen bättre och gensköt dem. Till kontroll 2 körde vi i diket längs vägen. De andra två mixlagen hängde på, men var väldigt oroliga för om det verkligen var tillåtet. Att springa på vägen var regelbrott, men inte diket. Tyvärr var jag lite velig och trots att Tor var övertygad om att det var helt ok att springa i diket så tvekade även jag. Så här i efterhand skulle vi kört på i lite högre fart.

Ut från kontroll 2 började klättringen igenom och plötsligt kom Josefina och Jonas ikapp oss bakifrån. Vi körde jämsides ett litet tag, men vårt vägval blev lite krokigt och vi körde till slut ett vänstervägval upp till kontroll 3. De flesta andra körde höger. Värmen började göra sig påmind och jag drömde hela tiden om att ta att dopp i en fjällsjö. När vi passerade litet snöfält var det bara att passa på och kyla ner sig och mula ner lite snö innanför tröjan. Tor traskade på till synes oberörd trots mer packning och ibland även med min rygga. Det var otroligt tungt i benen och vi såg hur Team Haglöfs och Team nord & syd försvann utom synhåll uppför toppen på andra sidan dalgången. Tor var övertygad om att vårt vägval var bra, jag var mer skeptisk, det kändes som om vi tog lite väl många höjdmeter i onödan, men det var bara att traska på. Efter ett tag kom några extreme herrlag som vi hängde på hjälpligt upp på toppen. Även Team Tierra kom smygande bakifrån längs bergskammen upp mot kontrollen.

Ut från kontrollen körde vi vårt eget välval ner i en bäckravin och vidare ner mot den lilla sjön. Spik på. Vi såg i ögonvrån att Team Tierra var långt bakom oss på väg in till kontrollen. Sedan började en tuff vandring upp till kontroll 5. Inga orienteringsmissar, men lite förvånade och lite irriterade blev vi när kontrollen var flyttade från sjön upp till höjden.... Vi det här laget kändes värmen lite olidlig och jag tappade lite greppet om orienteringen. Tor tog över kartläsningen och vi körde på så gott det gick. Långsamt...... Även här kändes det som om vi körde lite krokigt och att vi tog lite väl många höjder i onödan. Till slut såg vi slutet på sträckan och körde in på en stig mellan sjöarna. Tyvärr missade vi riktiga stigen ner till kontrollen och fick köra obanat ner till stigen. Det var riktigt onödigt. Väl nere där kontrollen skulle sitta irrade vi runt lite då kontrollen inte satt vid kontrollpunkten utan nere vid järnvägen. Andra kontrollen som satt fel.

Från sista kontrollen in i mål var det bara att springa stig/väg runt. Jag har nog aldrig varit så trött och sprungit så långsamt på platt väg...... Äntligen uppenbarade sig målet och då var man ju bara tvungen att spurta i mål. Efter att ha bäljat i sig någon liter vätskeersättning kändes livet lite lättare. Lite besvikna efter en tuff tävling där det kändes som att vi inte riktigt presterade på topp. Vi tappade massor av tid till sista kontrollen både pga lite dåligt vägväl och trötta ben (och trötta huvuden?). Vi kom i alla fall i mål som 4:a i mixklassen och skulle vi kört herrklassen hade vi klämt in oss på en 6:e plats mellan Lasse/Magne och Krister/Christian. Revanschsugen....