48,5km på 5.30tim
Som vanligt ställde Tomas och Pernilla (jag) upp på Stockholm Rogaine med hopp om att inte bryta segersviten. Lite skavanker hade vi båda veckan innan loppet. Tomas vader och undersida fot trilskades och Pernilla hade problem med rumpan/höftböjen. Tomas klagade som vanligt på att formen var usel, men så fort startskottet gick drog han iväg i 4.30 fart. Tomas är aldrig i dålig form på en Rogainetävling, kom ihåg det gott folk.
Planeringen av rutten innan starten var lite klurigare än vanligt. Alla kontroller, inklusive cykelkontrollerna var med på kartan och det var upp till oss att stryka kontroller som vi inte skulle ta. Efter lite diskussion fram och tillbaka ordnade vi en fin rutt med lite öppna kontroller som vi kunde ta om tid medgavs. Så var vi iväg och allvaret började. Vi gav oss iväg rakt söderut, vilket inte många andra löpare gjorde (vi skulle få veta varför senare på kvällen). Helt solo plockade vi några kontroller och sedan såg vi lite cyklister då och då. Lite små inkörsmissar vid vägval och kontrollplock, men annars flöt allt på bra. Vi trampade upp för Hammarbybacken och vidare ut på äventyr i skogen. I början var det ganska mycket väglöpning, vilket passade mig bra. Höften kändes, men det gick ändå att springa på i bra fart. Jag tog det lite lugnt bara. Inne i skogen var Tomas starkare som vanligt. Undrar om jag kan springa i 6 timmar tänkte jag för mig själv. Lite nedräkning roade jag mig med, 5h, 4h, 3h, 2h och 1h kvar.....sannolikheten att det skulle gå vägen ökade hela tiden.
Orienteringen flöt på bra kontroll till kontroll. Efter prick 3 h mötte vi Nicklas och Kerstin, då hade vi avverkat 29,5 km och vi var på hugget efter banans största miss. Efter lite snack vid kontrollen sprang vi vidare i skogen och plockade fler kontroller. Allt gick enligt planeringen. Nu hade farten sjunkit lite då det var mycket skogslöpning. Vi stötte ihop med Ivve och Patrik H och låg och växeldrog med dem några kontroller. Sedan stack dom iväg söderut och vi körde vidare mer österut. Tomas kroknade lite ute på asfaltsvägarna och vi fick ta det lite lugnare ett tag.
Lite före 4-tiden var det dags att plocka fram pannlamporna och lite mössor och vantar. Det blev iskallt på två röda när vi stannade. Mina händer var bortdomnade i någon timme innan jag fick upp värmen igen. Skönt att kunna konstatera att min höft verkade palla trycket och att den varken gjorde mer eller mindre ont, den blev nästan bättre och bättre. Mörkret föll snabbt och vi lufsade vidare och tog planerade kontroller. Kontrollerna längst österut skippade vi till förmån för kontroller närmare Hash house. Strax efter fyra-tiden kom några förvirrade cyklister ikapp oss och stämplade vid kontroll 82. Dom verkade inte ha så bråttom trots att dom var långt från målet och stopptiden hade passerat för deras del. Vi däremot var fast beslutna på att komma i mål i tid och inte få straffpoäng. Så kom vi äntligen in på kartan vid Hash House och trots att det var ganska långt mellan kontrollerna verkade vi ha gott om tid på oss att ta oss i mål. Lite väl gott om tid. Ut från sista kontrollen var det lite skön väglöpning. Jag sträckte ut benen lite extra och skruvade upp farten. Tomas fick lite problem med krampkänning i baksida lår och sackade lite. Mina ben kändes helt pigga och vi spurtade i mål med 30 min tillgodo. 1290 p blev det totalt. Vi var ganska nöjda med dagens bravader, men lite småretligt att vi var tillbaka i så god tid. Vi hade helt enkelt ingen kontroll kvar med rimligt avstånd att plocka på slutet. Så kan det gå om planeringen är lite si och så...... Kerstin och Nicklas ramlade in 10 min efter oss och fick fina 1250 p på sitt första rogainelopp, vilket gav dem en fjärdeplats.
Efter lite väntan kom det slutgiltiga resultatet. Vi blev 2:a i mixklassen, 40p efter Rebecca och Martti. Inte så illa ändå, loppet kändes stabilt och bra. Lite senare insåg vi att vår första kontroll i själva verket hade varit en cykelkontroll. Aj aj, med lite bättre planering kunder det gått vägen i år också, men det kanske ändå var rättvist att Rebecca och Martti fick en vinst till slut :)
Jag kan också tillägga att ett 6h rogainelopp i vanliga terrängskor (Saucony Peregrine) var värsta grejen. Benen var nästan lika fräscha i mål som vid start. Dagens lärdom: aldrig mer ol-skor med metalldubb på långa tävlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar