JULKALENDERN LUCKA 15

I lucka 15 klistrar vi in en text hämtad från en kommentar den 19 augusti. Berättelsen på tok för bra för att ligga bortglömd där så nu hamnar den här i julkalendern. Vet inte om det blir så många fler läsare på denna cyberspacesoptipp men nu blir det i alla fall så. Återvinning ska ju vara den bästa vinningen. Texten skrevs av Daniel Engström som bildade Team Gubbvad tillsammans med Mathias Persson och Litepac Supair i 2015 års BAMM-50. Originalet finns som kommentar i inlägget ROUTINE ALLIAGE LITEAPAC

Tack för lånet av tältet det räddade oss manga gånger med dess rutin:

Tältets rapport från BAMM 2015.

Så var det dags att få ut att röra på sig igen. Det var på tiden då jag legat ner packad sedan KEX förra året. Denna gång ska jag hjälpa några amatörgubbar runt bamm 50. Team gubbvad Mathias och Daniel verkar lite förvirrande när de packar ner mig och sin utrustning och jag hade önskat att de hade provat att slå upp mig innan...men men.

Första dagen bjuder på blåst och moln men helt ok väder. Team gubbvaden går lite snett till första kontrollen men håller hyfsat tempot och har Hellner inom synhåll. Stigning upp till kontroll 7 och 8 går bra. Men sen verkar gubbarna bli trötta då de inte följer sin tänkta väg utan tar fågelvägen ner för ett mycket brant snöfält, de är kloka nog att inse att det blir farligt brant och tar sig till klipporna istället för att inte kana ner. Då verkar de tro att de bergsgetter istället och klättrar ner för en mycket lös och blöt klippa...tur att en av dem är gammal klättrare. Lite bleka och med mycket adrenalin i kroppen går resten av nerfärden bra och en vacker sjö med flytande snö/is i passeras (lovar att ingen annan var dum nog att ta den vägen…). Sista biten till nattlägret går tungt och jag hör dem skråla "Just i dag är jag stark..." även om farten tyder på motsatsen, men vi kommer fram som 5:e lag.

Nu var det äntligen dags för mig att komma ut. Gubbarna ser mycket förvirrade ut när de försöker slå upp mig i blåsten med stela fingrar...kändes inte så proffsigt...längtar efter Pälle! Ännu mera show blir det när Mathias ska försöka ta sig in i tält och inte har en aning om vilken av de stela kroppsdelarna han ska börja med.

Till slut sover de så gott det går och jag gör ett bra jobb och skyddar fint mot vinden.

Dag 2. Positiva lämnar gubbarna lägret 50 min efter täten och med kompisarna Patrik och Hans jagandes 8min efter. Redan till första kontrollen förstår jag att de inte är så pigga som man kan hoppas på då de är påväg upp för fel fjäll, men jag stoppar dem i tid och de tappar inte så många minuter. Mathias vill inte springa först då han ser suddigt efter gårdagens vind. Så nu ska vi plötsligt lita på en icke orienterare...lovar inte gott.

På väg upp till 3:an har Patrik och Hans kommit ifatt. Stigningarna verkar tunga men en strålande dag gör att de njuter av utsikten. De springer nu väldigt lite och misslyckas till och med att följa en markerad led så det känns som de är trötta och dagen kommer blir lång. På snö skuttar de dock som kalvar på grönbete…typ. På väg till 6:e kontrollen rotar de efter deras sista energi och trycker i sig den fort. Sagolik utsikt och en bar gör att de får lite fart...i typ 3 minuter.

En lång nedförsbacke utan speciellt mycket spring avslutar dag 2 och i solsken stapplar de i mål. Vi slutar på en 12:e plats och det är nog mycket tack vare min hjälp!