Vi stämplade som femma vid ettan endast 26 sekunder bakom STF Fjäll. Framför oss såg vi Lundhags och Trångsvikens gröna Litepacryggor och ytterligare lite längre fram låg Piteågrabbarna. Den officiella Rockrunnersfotografen hade bråttom så här klipper vi in ytterligare en bild från BAMM-sajten. Fotografens namn är (i alla fall för mig) okänt men han var en rackare på 600 höjdmetrar då han var med i starten och kom samtidigt som oss till kontrollen.
Efter att vi stämplat var det dags för en långsträcka. Antingen var det långt och väldigt kuperat eller jättelångt och aningen mindre kuperat. De flesta såg ut att välja det längre vägvalet och springa mer söderut på kartan, typ nedanför branten och sen vidare till passet väster om Tjatjenjåskatjåkka. Vi stod dock fast vid vår tänkta linje med en kurs ovanför branten och mer rakt på mot Latnjatjårro.I svackan mellan Kåppastjårro och Latnjatjårro såg vi ryggsäckar än här och än där men alla var långt borta. Det var svårt att få en känsla för hur vi låg till men det kändes som att vägvalet var bra. Klättringen upp mot 1299-sjön gick lätt men sen var det stenigt värre i området runt småsjöarna rakt nedanför Latnjatjårros stup. Här tappade vi tid. Däremot var löpningen utför kanon och vi närmade oss tvåan i raketfart. SHIT ETT STUP! Det var bara att tvärnita och klättra ner sista biten mot leden. Just då kom de första lagen fram till kontrollen.
Uppenbarligen var vårt vägval inte så bra som vi trott. Trångsviken måste fått en bra mycket bättre väg samtidigt som de sprungit fort. De hade fina 59:34 på sträckan och stämplade som etta 1:46 före Lundhags. Uppenbarligen hängde några på deras vägval för vi stämplade som sjua och tappade en hel del tid. Stupet tog tid och vi var inte nere vid kontrollen förrän efter 2:01:42. Därmed var vi 16:37 efter och tappade 14:08 på sträckan. Nu kan vi bara plocka sa Lars när vi stretade vidare mot trean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar