BAMMBANAN DAG 1-3

Det var rätt långt mellan tvåan och trean också, inte riktigt lika långt eller lika högt som till tvåan men ändå bra långt. En sträcka som är längre än en normal orienteringsbana är ju ganska lång, i alla fall för att vara EN sträcka. Vägvalsalternativen var inte lika många som till tvåan och egentligen fanns det bara två alternativ: rakt på med förrädisk klättring utför eller långt runt längs leden. På ovanstående kartklipp blir det öster om tvåan, utanför kartan, för att komma in längs sjön på kartan igen, från sydost. Det var såklart inte utanför kartan egentligen eftersom kartan var stor, äsch det här blir inget bra, jag får klippa in det så ni fattar:
Alla lag utom ledarlaget var sugna på utförslöpnings- klättring och dammade på ungefär som vårt röda streck. De löpstarka killarna i Trångsviken körde istället runt längs leden. Det skulle de inte gjort för de tappade ordentligt och när vi kom ner på leden hade vi tagit in ca 12-13 av de 16 minuter vi låg efter vid tvåan. Dessvärre fanns det andra löpstarka lag i täten och de sprang grymt starkt på leden längs Kårsavaggejaure. Under den här delen av sträckan hade vi helt klart dagens snabbaste kilometertider.

När sjön och myren tog slut började den långa och dryga klättringen upp mot kontrollen. Man kan väl inte säga annat än att den var lång och dryg, kanske inte så brant men precis så lång och dryg som den ser ut att vara på kartan. När vi närmade oss skärmen kom pressen i helikopter. Bilderna är hämtade från BAMM-sajten och såvitt jag förstår är de tagna av Rick McGregor och Bengt Josefsson. Hårdsnor dessa actionfyllda alster för att få lite go här i reportaget. Snön blev djupare och vattnet kallare ju närmare glaciären vi kom.
Här ser vi Trångsviken passera helikoptern som landat några hundra meter innan kontrollen. Deras onödigt långa vägval gjorde att de tappade till en tredjeplats vid kontrollen och var tolva på sträckan. Vårat vägval var ungefär som alla andras och tempot var väl OK då vi fick fjärde bästa tid på sträckan.
Här kan man se oss och finnarna i "Utin varuskunnan urheilijat" passera den iskalla jokken. Strax efter att bilden togs stannade vi och tog på de ultratunna, superlätta men vindtäta och otroooligt sköna TNF-jackorna. Vi klämde samtidigt en smaskig gel och drack energirik och god Powerbarsportdryck. Såja nu fick vi in ett ord från sponsorn!

Vår korta paus (den var verkligen kort och brandmannaaktig, en minut för att ta på jacka, äta och dricka) innebar att vi stämplade 54 sekunder efter finnarna på en femteplats. Vi hade häng på tredjeplatsen (4:49) men var oändligt långt efter Lundhags och STF Fjäll när det var dags för klättring upp på Kårsatjåkka.