BAMMBANAN DAG 2-2

Den tämligen långa sträckan till tvåan bjöd väl inte på några större bryderier på vägvalsfronten. Det handlade mer om att inte tappa bort sig och hålla riktningen. Rockrunners strategi blev att pricka av sjöarna och topparna samt att försöka hitta någorlunda lättsprunget underlag. Det hela började med lätt löpning på skrå. En bit bak såg vi resterande pöbellag men vi hade kämpat åt oss en ledning på några minuter. Vi passerade 1149-toppen "på bredden". Lars låg någon höjdkurva ovanför mig och spanade men när vi närmade oss 1201-toppen vek han ner framför och jag passade på att ta ännu en klassisk ryggbild. Berget i bakgrunden är alltså 1201:an som vi sedan hade på höger sida.
Vi svängde lite vänster och fick en fin väg upp i sänkan mot 1272-toppen. Helt plötsligt hördes röster och till vänster kunde vi se Björn och Johan i Lundhags/Maxim mer eller mindre flyga förbi uppe på åsen. Vår väg var dock aningen bättre och uppe på 1272-an var lagen samlade. Nerför mot Kårsatjåkka blev det stenigare och då visade B&J sina bergsgetstakter. De for iväg i en blixtrande fart medan vi trippade försiktigt över det sylvassa underlaget. När vi kom upp på toppen var de som bortblåsta.

Sista biten mot kontrollen vi den stora sjön gick galant. Underlaget blev bättre och de få höjdkurvorna förbi 1167-sjön märktes knappt. Molnen hade lättat och här skulle det behövts rejäl dimma för att bli några problem. Med sjön rakt framför till vänster som uppfångande var det faktiskt omöjligt att bomma. Vi stämplade som överlägsna pöbelledare och tvåa totalt.