SKIDPASS UTAN EGEN HAND

Om någon Svensk skidanläggning har rätt att kalla sig längdåkningplace måste det vara Grönklitt. Snösäkrare område (söder om Björkliden) får man leta efter. Är det barmark i Orsa finns det alltid snö bara 16 km därifrån i Grönklitt. De breda så kallade basvägarna behöver inte många centimeter snö för att bli åkbara. Dessutom lägger snökanonerna snö så snabbt att det finns en åkbar slinga innan man hinner säga bakhalt. BAKHALT, oj nu blev det en slinga till!Slutligen så tuffar pistmaskinerna genom området mer eller mindre dagligen.

Att Grönklitt inte ligger i tjottaheiti (som typ Björkliden) gör att det oftast är trångt i spåren. När vädret sen är som det var i lördags (minus bara några få grader och strålande solsken) gör att trängseln blir större än på Iron Maiden i somras.

Trots det var åkningen helt fantastisk och jag hade kunnat hålla på hur länge som helst men ungarna väntade med slalomskidorna i högsta hugg. Passet fick stanna vid 2:01:35 och 26,87 km. Bilden säger att rutten blev: hundpulkaspåret 5,83 km, milen 9,88 km och stormon 10,03 km. Utöver det åktes det några hundra meter till och från stugan. Vad som inte syns på bilden är att det mellan varven dracks det en del. Bilden visar heller inte tiderna men de håller jag för mig själv. Hundpulkaspåret gick dock fortast med 3:51 minuter per kilometer men resten får ni räkna ut själva.

Efter lunch blev det slalom och det var nästan men bara nästan ännu bättre så vi åkte tills liftarna stängde och det blev mörkt.