FÅR FÅR FÅR? NEJ FÅR FÅR LAMM!

KAPITEL ETT

Eftersom Lars lår aldrig läkte ihop blev Pälle inkastad som reserv till Lowe Alpine Mountain Marathon (The Connoisseurs Mountain Marathon). Det där med att vara fem Rockrunners är inte så dumt. Ta över en flygbiljett och springa med Jonas? Klart man gör det!

Dessvärre trilskades British Airways med ombokningen. Lars försökte med allt utom bomber, (vi är inga terrorister), (vilket vi borde bli), (i alla fall mot BA), (men vi har sagt att vi inte är det), (och vi är inte det) boka om biljetten. Han försökte bla med "team Rockrunners well known runners representing sweden in LAMM" men alla samtal slutade med NEJ. Vi erbjöd till och med FETT MED CASH men inget hjälpte.

Till slut bokades biljetten av så att reservlöparen skulle kunna boka på i nästa sekund. Den något naiva förhoppningen var att det skulle dyka upp en biljett till samma pris, eller lite dyrare, men vad händer? Jo samma lilla usla biljett kostade helt plötsligt 6.247:- yes ni läste rätt SEXTUSENTVÅHUNDRAFYRTIOSJUDJÄVLASPÄNN! Det blev istället en inte asbillig (men heller inte asdyr) KLM-biljett med avresa 06:20. Vid sidan av Peters och Tomas torsdagsflyg åkte Pälle fredag morgon och Jonas senare på förmiddagen. Fyra resenärer på tre flygningar är inte helt logistiskt men vad göra?

Efter att alla landat på Glasgow airport och Peter kört fram Mercedesen (snacka om ståndsmässig resa!) styrde vi nordväst ut ur stan och in bland bergen. Det var sol i början men när duggregnet övergick i brutalt ösregn kändes väderprognosen med storm, regn och dimma inte rolig men stabil.
Bortsett från någon liten instudsning i vänster trottoarkant styrde Peter galant på fel sida av vägen. Utan att stanna passerades turistfällor som Ben Nevis och Loch Ness. Enda stopp var för pisspaus och en smärre felkörning i Fort Williams. Inte allt för sent var vi uppe vid eventcentret vid Morvich – Kintail.
Incheckningen gick jättefort. Vi valde att starta så sent som möjligt och fick en röd lapp sa att vi skulle vara vid assembly point 08:30. När vi skulle köpa utrustning tog det däremot tid. Det fanns hur mycket som helst att välja på men eftersom Peter redan har allt lyckades han få ut oss ur affären utan att vi blev av med allt för många pund. Pälle och Jonas köpte i alla fall varsina supertunna, alldeles för små, men väldigt lätta liggunderlag.

En biltripp senare svängde vi in i Fort Augustus för middag. Efter att vi kollat in byns alla restauranger blev det den som såg ut att bjuda på fetast mat. Loch Nessodjuret fotograferades, dubbla cheeseburgare svaldes och öl (till efter tävlingen) inhandlades innan vi for upp till Auchterawe Country House som skulle härbärgera teamen under natten. Regnet tilltog allt mer och när vi checkat in regnade det så mycket att vi trodde takfönstret skulle rämna.
Rutinerade Peter hade redan packat och gick och la sig men vi andra pillade på utrustningen en bra stund för att lugna nerverna men till slut infann sig MacBlund
I morgon är det tävling…