BAMM 2010 KAPITEL 3

När flyget landat märktes det direkt vilken grymt rutinerad BAMM-are Krister är. Han mer eller mindre flög av flygplanet och när vi kom in i terminalen var han borta. Vi andra stod och väntade på väskorna och spanade men Krister var osynlig. Just som bagagebandet började rulla såg vi en snorgrön ryggsäck borta i hörnan. Det var Krister som stod längst fram i hämtauthyrbilenkön. Vi fick väskorna, passerade den nu långa kön och gick till bilen först av alla. Fett rutinerat!

I Giron-city blev det matshopping på coopen och vingelbubbelshopping på affären med gröna skylten innan vi började leta efter en stabil lunchsylta. Förra årets pizzahak var ju ingen höjdare så vi var sugna på något bättre. Efter lite sökande snubblade vi förbi hotellet som bjöd (nåja 79 spänn kostade det) på värsta lunchbuffén med lasagne, levergryta, ärtsoppa och pannkakor, allt som en BAMM-löpare kan tänkas behöva.

Brutalt mätta hoppade vi in i Octavian och styrde norrut mot Björkan. Förutom att BAMM-plattan 2010 snurrade i bilen hände inte mycket mer än björkar-björkar-björkar åsså lite björkar innan vi kom till Torne Träsk, Abisko och mäktiga Nuolja, Njulla, Njullá.

Efter någon timma var vi framme och kunde checka in i stuga 62. Vädret var fantastiskt, visserligen fortfarande kallt, men solen sken. Det blev snacks, fika, godis, Vitargo, bäddning (för alla utom Tor som skulle sova i BAMM-sovsäcken), Maxim-original, slappning (för Tor som inte behövde bädda), uppackning och slutligen nedpackning av ryggsäckar. När vi var klara tog vi en promenad upp till Sportshopen för invägning:
Tor vann med den fenomenalt låga vikten 3,8 kg. Krister och Jonas hamnade på delad andraplats med just under 5 kg och Pälle kom sist med 5,7 tunga kg. Sopa! Fan det kändes som lättaste ryggan någonsin. Visserligen var det med kamera och halvfull vattenflaska men det blev ändå bakläxa och ompackning.
Vi tog den obligatoriska promenaden ner till bron över Rakkasjåkka. Eftersom solen sken kunde vi inte låta bli att kopiera förra årets vinnarbild, nu med fyra skuggor. Däremot struntade vi i att gå bort till stigförgreningen för att lägga ut pinnar. Efter så många lopp så klarar vi nog att hitta hem.
Efter att ha hängt en stund och insupit atmosfären begav vi oss tillbaks till stugan. Kristers tradition med Flygande Jakob (a.k.a. flying STACUS special) höll i sig och brutalt mätta kunde vi sedan gå upp till tävlingsinformationsmötet.
Anders Morell predikade om höjdkurvor och andra utmaningar så bra att han blev Veckans Rockrunner på stående fot. Utöver det informerade Conny om hur sportident fungerar. Rick drog några engelska fraser och banläggare Anders Lindholm sa berättade varför han så skandalöst kortat ner banan. Å andra sidan berättade han om bandragning över så farliga områden att det blivit förbjudna farliga områden. Sen visade han en enoooormt lång sträcka och då blev vi nervösa igen.
Vi gick ner till stugan och alla (utom Tor som packade upp sin sovsäck) fixade till den sista finputsningen av ryggsäckarna. Alla utom Tor kröp ner i nytvättade lakan. Vi frågade om han inte skulle sova på liggunderlaget och krypa in i tältet också men det skulle han inte.
Jonas petade i sig några sista kolhydrater innan vi gick och lade oss. Klockorna var ställda på 06:00...