Jamendåså var det dags för säsongspremiär med karta och kompass. Eller vänta, det är inte premiär med karta eftersom den har varit med lite nu och då i skogen. Däremot är det premiär med kompass eftersom den gamla pajade på rogainingen och jag kört kompassfritt sen dess. Har jag köpt nån ny då? Nä jag letade fram Karins (som för övrigt är min gamla) i träningslådan. Men jag har laddat lampan!
Givetvis innebär det att det också är tävlingspremiär. Det har alltså inte blivit en enda tävling sen Rogainingen (om man inte räknar Värmdöloppet på skidor) så därför är jag nervös. Ska ju köra kolsvart andra sträcka efter Fredrik (tvärt om mot förra året alltså). Är inte nervös över resultatet, hur det ska gå i loppet, bommar, om jag ska tappa placeringar och sånt trivialt, utan för om jag överhuvudtaget kommer att överleva. Just nu känns det som att jag kommer att snubbla över mållinjen samtidigt som speaker Lennart Stenberg säger "och där har vi sista löpare i mål äntligen får vi åka hem".
Lycka till! Tack! (det behövs)
5 kommentarer:
Vart tog den där rutinen du alltid pratar om vägen? :-)
Äh, det går nog bra gubben. Det där fixar du lätt...
Rutin? Ja!
Form? Nej!
Kompass? Rostig!
Skor? Inga dubbar!
Det är fan bara pannlampan det är stil på...
Det här blir kanon för att komma i form till Bamm! Lycka till!
Fis NattiNatti, kom och snacka när du genomför ett GRYMNATTA!
FJant!
NattiNatti, vafan tänkte jag på nu då. Tiomilarepet men jag, fast det är väl same shit ;)
Skicka en kommentar