Lamm 2011 med Team B

Team B (Tomas o Peter) anlände på fredagen vid Edinbourg flygplats med gott mod. En hyrbil kvitterades ut och färden mot Lamm 2011 i Ullapool var ett faktum.

Långt innan så hade vi bestämt att vi skulle springa Lamm detta år då Tomas var tvungen att bryta 2009 då i A-klassen. Tomas uppladdning under vintern har varit god men kanske det inte var så klokt att köra ett 5-dagarspass med tuff orientering uppe i hälsingland långhelgen innan Lamm. Peter då, han tränade på bra i vinter men fick en hel del sjukdomar på halsen och till råga på allt även bältros. Så Peters träning den senaste tiden var nästan obefintlig.

På väg nu mot Ullapool så visade det sig att vägen vid Perth var avstängd vilket resulterade i att vi fick åka en ”diverted road” som tog ca 1-1,5tim extra. Smarta nog så ringde vi Tor och gänget för att varna dem vilket resulterade i att de tog en annan väg. De lyckades dock köra fel och fick lite strul de med.

Klockan 19.00 så kom vi slutligen fram till Event Center strax öster om Ullapool. Där checkade vi in oss och fick kartbiljett och Si-brickor samt starttiden 07.50. Tomas hade glömt sin bricka så det blev att hyra en för 3 pund (billigt). Efter lite koll i shopen så åkte vi vidare till hotellet för att boka in oss och äta god mat och dricka sista Ölen innan tävlingen.

Dag1
Klockan ringde 06.11 på Tomas klocka, dags att gå upp. Då frukosten serverades mellan 08.00-09.00 så hade vi fått en påse kvällen innan med lite ätbart (2x sandwich, Cola, Snickers, sockerkaka). Inte den bästa frukosten att starta ett bergsmarathon med kanske.

Efter vi ätit och packat det sista i ryggarna och klätt på oss bar det iväg till Event Center igen för att parkera bilen och gå till start.

På väg till start fick vi kartan lika stor som ett oljefatslock som vanligt. Men detta år så fanns redan alla kontroller inritade på kartan vilket skulle förenkla för alla att hitta just den kontroll som koordinaten beskrev. Vi klev på bussen som skulle köra oss till start vilket var ca 20min bort upp i dalen. Vi traskade bort till gubben som skulle starta oss och efter en snabb piss så pep vi igång tiden.
Vi hittade snabbt våra kontroller på kartan då Peter är en riktig klippa på att läsa koordinaterna.

Kontroll 1
Var inte långt bort, men det blev att traska i god takt upp mot kontrollen, denna spikade vi galant.

Kontroll 2
Här valde vi att gå rakt över ett berg och inte runda toppen. Sen ned i dalen och en tuff stigning upp till toppen av berget (BEINN DEARG 1084 hm). Vi passerade flera lag nu och uppe på toppen vid röset var vi inte ensamma. Ett lagfoto togs och lite vätska och gel, sen bar det vidare.

Kontroll3
började med en stenig och brant nedförslutning ut på en ås och ned i en dal där vi passerade 2st sjöar. Sen var det bara att följa bäcken till kontrollen. Problemet var att i detta område och i alla dalar för den delen, så var det som djupa diket i terrängen vilket gjorde att man inte sprang många steg innan man skulle klättra/hoppa ned i 1-1,5m djupa diken och sen klättra upp igen. Detta var förbannat jobbigt. Sen gjorde inte saken det lättare att det ibland var en svart geggig sörja i dikena där man fastnade. Väl framme vid kontroll3 så började vi nu känna av i kroppen men vi var fortfarande starka och sugna på mer.

Kontroll4
Här kom första valet av vägval, vänster eller höger? Vi valde att springa på skrå till höger för att runda berget och komma upp vid stigen vid sjön innan kontrollen. Ett bra vägval där vi äntligen fick springa en del. Klättringen var som vanligt överdjävulskt jobbig och sista biten in mot kontrollen gick vi rätt mycket.

Kontroll5
Ännu en riktigt rolig vägvalskontroll, men nu började kroppen få lite stryk och ryggsäcken började kännas lite tung nu och orken började sina lite. Men viljan vinner alltid. Vi plockade kontrollen lätt och fick på vägen dit njuta av riktigt fin utsikt av dalen (Coire Mör).

Kontroll6 och 7
Tomas tog täten och spikade 6:an och 7:an var en pice of cake. Man skulle följa snittzel från 7:an till målet men den fanns inte. Inte så konstigt kunde vi förstå då personalen precis anlänt till övernattningslägret och bara 2 lag kommit strax innan oss. Detta gav oss en fin möjlighet att välja bästa tältplatsen.

Övernattningen
Vi väntade länge på våra kamrater skulle komma, men de hade alla valt en sen starttid för att de ville ha mer ryggar att springa på då deras orientering suger apa (haha, skojar med er). Men vi fick sällskap av ett annat svenskt lag som bestod av Marcus och Lars från Täby. Dessa på Marathonlöpare till vardags hade valt en lättare klass och ledde efter dag 1 med 30min i D-klassen. Lars hade dessutom då fått kramp i benet efter halva loppet var på den inte kunde gå på för fullt.

Vi åt och vilade och slog upp tältet och inväntade slutresultat för dag1. Vi kunde se oss besegrade men 19min av ett mixlag och bakom oss var det ett getingbo med par bara 20min bort. Dag2 skulle bli en tuff dag att ta sig ann mot bergsgetterna från UK. Vi snackade med Magnus, Fredrik, Tor, engelsmän mm innan det var läggdags. Som tur var han faktiskt Tors kompisar komma i mål innan maxtiden gick ut och de var i gott mod och hade lärt sig JÄTTE mycket denna dag i de Skotska bergen.

Dag2
Tidig start redan 06.19 gällde för Team B (Tomas o Peter). Ett dyngsurt tält efter regnade både utvändigt och invändigt resulterade i tung ryggsäck även dag2. Men frukosten var god och humöret var på topp. Idag skulle vi iaf säkra vår 2:a placering var tanken. Vi kollade lite på lagen som startade innan oss och såg vart vi skulle springa upp på berget någonstans.

Kontroll1
Tomas uppfattade att vi skulle upp på en ås där en kontroll satt och lyssnade inte på Peters ord som sa något helt annat, detta resulterade i att vi kom lite snett upp mot kontrollen men inte så farligt ur kurs. Vi styrde om och Tomas fick skämmas lite för sitt agerande (han ska ju fan var orienteringsexpert). Vi traskade vidare och plockade kontroll1 utan att se något bakomvarande lag inom synligt avstånd.

Kontroll2
Jaha, det var bara att springa ner i dalen igen som vanligt och börja den tuffa klättringen upp till toppen på 827hm. Nu gjorde sig benen påminda att det var jobbigt att klättra upp för berg. Det gick tämligen sakta för oss och vi kunde halvvägs upp på berget nu se lag nedanför och om de nu var våra konkurrenter hade vi ingen aning om. Men stressade blev vi iaf. Väl uppe på toppen så funderade vi på hur i fan vi skulle springa till kontroll3.

Kontroll3
Vi valde själklart det dummaste vägvalet vilket var rakt på ned i dalen och upp på berget igen. Man skulle ha valt runt till vänster ut på stigen och runda toppen och ta kontrollen bakifrån. Men NEJ DÅ inte vi inte, idioter kan man kalla oss. Trötta i benen tog vi oss med liv och lem nedför den branta sluttningen ner i dalen och sen klättrade vi sakta uppför igen. Nu var Tomas trött och hade det jobbigt, men Peter visade som vanligt att han var stark som en oxe. In mot kontrollen så såg vi nu de som låg 3:a i vår klass och vi hängde snabbt på dem ut från kontrollen.

Kontroll4
Efter vi följt våra konkurrenter en bit så valde vi en lite snällare stigning upp till kontrollen och vi höll samma tempo nu ända upp till kontrollen som satt på toppen av berget.

Kontroll5
Nu så skulle idioterna göra det igen att just välja totalt fel vägval. Det var på denna sträcka som vi släppte förbi oss ytterligare 2 lag som tog ett betydligt bättre vägval än oss. Ingen av oss såg att vägvalet snabbt ned på stigen och upp på berget fanns. Ne vi sprang ut på åsen förbi en lite sjö och skråade ned till stigen och där valde Tomas att vi skulle köra hela vägen ned i skogsområdet och gå kortaste stigningen vid en bäck upp till kontrollen. In mot kontrollen såg vi 2 lag som kom nedför mot nästa kontroll och vi mötte även här de som gick ut som 3:a. De hade missat kontrollen bigtime.

Kontroll6 och sista kontrollen
Vi fick en lite lucka till dem nedför på stigen mot sista kontrollen men de kom som skjuten ut bössan fort som fan. Tomas hade inte ben som bar utför och kunde inte springa lika fort som dem (trist). Så vi fick acceptera att de skulle spöa oss denna dag. Men att vi skulle få spö av 2 andra lag dessutom kom som en lite överraskning för oss ”idioter” som orienterade som krattor denna dag. Efter lite mat och tvagning och torra kläder så kände vi oss ändå rätt nöjda med en 5:e plats och där vi bara hade 5min upp till 2:a platsen. Våra dumma vägval kostade oss minst 10-20min så vi var ju ändå rätt starka denna dag. Men det räckte inte till.

Lite pricegiving och sen bar det iväg till Hotell halvvägs mot Edinbourg där mat och god ÖL avnjöts. Sen somnade vi båda gott vid 20.00.

Både Peter och Tomas kan konstatera att mer träning och hårdare bergspass kan i framtiden ge oss en seger i vilken klass som helst, men priset är rätt högt och för oss så är denna sport en utmaning och något som ska vara kul. Nästa år är vi veteraner, sug på den ni ;)