Veckan Rockrunner 26

GR 20 Korsika (Djäjaer väng, La Corse)En våt dröm för alla bergslöpare eller ett stekhett helvete för den som verkligen försöker? Ja, fråga Jonas! Faktum är ändå att en och annan ger sig på att springa den här ökända leden som kallas den tuffaste i Europa. Faktiskt ska det kvinnliga rekordet ha slagits medan vi var där, enligt den lokala nyhetsblaskan.

Vi var däremot inte där för att springa utan för att vandra med tält och hela köret. Och mycket kan väl sägas om den där leden och om "tuff" är ordet vet jag inte. Man kan väl säga att jag aldrig vandrat en led som innehåller så lite stig som GR20. Det är brant klättring uppför och det är brant klättring nedför, mest hela tiden. Ibland så brant att man måste ta hjälp av kedjor som någon så vänligt bultat fast i berget. Så egentligen kan man fråga sig varför någon vill springa den här leden. Det går ju liksom inte att springa särskilt ofta - men höjdmetrar får man så det räcker förstås, och det är väl det som lockar en bergslöpare. Det tuffaste längs leden är annars att äta maten som serveras i Gite de etape-rna (och att betala för den). Vad sägs om linsgryta med leverkorv (korsikansk specialitet)? Eller nio Euro för en skiva formfranska med ost? Det kallas nu "Shit de etape".

Jag och lilla frugan vandrade nio etapper av de 15 på sju dagar. För att slippa bära alltför tungt inhandlades all mat vid etappmålen (Gite de etape). Det är också bara där det är tillåtet att tälta. Ja det är strängt förbjudet att tälta någon annanstans - precis som att det skulle gå att tälta någon annanstans. Hardly! Bergslöpare som jag väl vill vara försökte jag mig ändå på några pass på leden. Första rundan var lite kortare och gick från en Gite där leden gjorde en liten transportsträcka mellan två bergsmassiv. Lite plattare alltså. Men där det är platt på Korsika där sticks det utav helvete. Väldigt taggig växtlighet där och benen blev prickiga när jag försökte mig på lite offroad...

Andra passet skulle jag ge mig ut på lite äventyr. Försökte ta mig upp på en bergskam lite över 2000 m.ö.h. Det slutade med en väldigt svullen och blå fot. Mina sladdriga gamla Adidas var inga höjdare till bergslöparskor. Att jag ändå nästan tog mig upp på kammen (fick vända när det blev för brant och jag inte vågade längre) gjorde nog inte foten gladare...

Hela Korsikaresan avslutades med att vi på hemresedagens morgon drog till Calenzana där GR20 startar. Jag körde ett pass på de första tusen höjdmetrarna. Den enda stigningen som inte innehåller någon klättring, ungefär. Det var en bra avslutning och min svullna fot klagade inte så mycket...

Hem till Hammarbybacken igen!