VECKANS SKIVHYLLA

I serien "veckans skivhylla" är det dags att hylla den brittiska 77-punken. Trots att det var en musikscen som fullkomligt exploderade med hundratals band och ännu fler singlar på bara några månader, är det ganska lätt att välja ut vilka album som faktiskt ska stå där i skivhyllan.

Sex Pistols - Själva definitionen av brittisk punk. Att de sabbade upp allt direkt var ju också en del av definitionen av sig själva. Och skivan är förstås helt hopplös. Det är omöjligt att lyssna på den och inte vilja ta sig en brakfylla och tokdansa. Inte en svag sekund. Helt underbar, med andra ord! Världens bästa!

The Clash - Ja, de hade ju den dåliga smaken att bli långlivade. De ville dessutom vara både politiska, smarta, inovativa, osv. Det passar dåligt i punken. Men första skivan är ändå pur punkrock och ofrånkomlig i veckans skivhylla.

The Damned - var faktiskt före Sex Pistols både med första singeln och sitt album. Och det är ett supersnyggt album med tidlösa rocklåtar. Funkar både till frukost och fest. Märkligt nog rasade bandet från att vara världens bästa till att bli världens sämsta på bara några månader. Köp aldrig något annat av Damned än detta album - resten suger.

Stiff Little Fingers - Fick tävla hårt mot The Adverts för att komma med i veckans skivhylla. Vann på målfoto eftersom "Alternative Ulster" just i dag var noslängden bättre än "One Chord Wonders". Det kan ändra sig till imorgon. SLF är annars det enda av de här banden som lyckades göra en platta till som också är riktigt bra, trots att de ibland balanserar på gränsen till att bli aningen pretentiösa...

Bland de riktigt bra 77-banden saknar ni förstås Buzzcocks, men de gjorde ju heller inget album under perioden då de fortfarande var bra...

Hyvens mina damer och herrar. Håll utkik efter fler nedslag i populärmusikens historia i "veckans skivhylla".