SÖRMLANDSLEDEN - FORTSÄTTNINGEN

...ELLER "ÄNDA IN I KAKLET!"

Ja, så lämnade två friska löpare de två skadeskjutna åt sitt öde. De for iväg mot Alby friluftsgård, där en öppen toalett hittades för vattenpåfyllning. Sen var det bara att fortsätta igen. Den långe lovade den korte att nu var det bara 16 kvar och snart skulle de vara inne på den långes hemmakarta och där var felspringningar omöjliga.

Så hände det inte så mycket förrän uppe vid Skogshyddan där den korte började grymta om kramp i röven. "Bit ihop nu. Det är bara tio kvar", försökte den långe övertyga. Men den korte ville inte bli övertygad, han ville stretcha. Sagt och gjort! Vid Stråsjön lade han sig på rygg och tryckte häcken i vädret - och skrämde livet ur en barnfamilj på väg till badplatsen... (det här är en politiskt korrekt blogg, så övriga givna skämt får ni tänka ut själva).

Det ville väl inte helt släppa i häcken, men den långe lockade med att de snart skulle få kallt och friskt vatten i källan en bit fram. Ja, det var kallt och friskt vatten i källan, men inte släppte krampen för det. Den långe lockade med att nu kunde de ta en genväg så skulle det nog inte vara mer än sex, sju kvar, mest slät grusstig. Men inte släppte krampen för det, så vid Äventyrsbanan ringde den korte till Tomas som fick komma till undsättning med bil.

Jaha, här springer man, muttrade den långe. Ska fan bjuda in till gemensamma träningar när det ska vara så här.

Ensamt och trist. Klockan står på 35 km, det är säkert en halvtimme kvar, även om jag kutar närmsta vägen. Ensamt och trist! Men! Med telefonen i fickan skaffar man sig snart en morot. Pär (en annan Pär som stavar med tvåpricks-A) ringdes upp och vi ses på Malmis om en timme!! Jajamen, nu blev det fart under fötterna. Det vankas bira och det finns ingen tid att förlora. Raka vägen hem, dusch, ingen stretching (det gör ändå för ont i tendinosen efter 40 km så det är ingen idé), upp på cykeln och iväg till Malmis.

Staropramen - Tack för att du finns!