NU BÖRJAR DET... |
Konstigt nog verkar det som att det mest folkliga med ULTRA är att springa väldigt många varv på en varvbana. Det finns hur många lopp som helst där man ska köra så långt man hinner på 6, 12, 24, 48 timmar eller springa så fort man kan på 100 km, 100 miles osv. Detta är ett mycket märkligt beteende. Ungefär som att dricka TE...
Jag säger inte att det inte är hårt, bara vansinnigt, men samtidigt imponerande, särskilt av eliten. Jonas Buud kom till exempel trea på EM på 100 km med den fantastiska tiden 6:52:19 vilket innebar en snitt-km-tid på 4:07, fyranollsju, i 10, tio, TIO jävla mil!!!
Men jag säger ändå att man ska ut i skogen. Ett mellanting mellan denna varvbaneidioti och att springa långt rakt fram måste vara TEC som är det hårdaste av de hårda loppen. Där ska man springa 16 varv på milbanan i Täby. 16 varv, ja ni läste rätt! Ladonia-Mats a.k.a. "kaptenen" gjorde det i våras och han säger att han fortfarande är snurrig i roten. Där vann för övrigt Jonas Buud förra året med rekordtiden 12 timmar 32 minuter och 4 sekunder på 16 mil. Snitt-km-tiden var alltså 4:42 och sämsta milen var på 47 minuter eller nåt sånt "men då åt jag pannkakor". Kommer Jonas Buud från denna planeten? Är han en utomjording?
Kanske spårade jag ur lite här på slutet men jag låtsades vara på en tartanbana och köra varv efter varv och blev ULTRASNURRIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar