Trail du Verdon 2013, 100km

BY

Tomas Albinsson och Peter Juthberg

Del 1.

I vintras så bestämde vi oss för att springa 100km loppet i Verdon efter att LAMM meddelat att de skulle ta ett sabbatsår. Inte ett helt lätt lopp att träna till då varken jag eller Peter är vana traillöpare och definitivt inte någonsin springit 100km i franska bergen med en +6500 höjdmeter på en dag. Men vi ville båda testa våra gränser ytterligare nu efter många år med bergmarathons över 2 dagar som Lamm, Bamm, OMM mm.

Väl nere i Frankrike och byn Salles du verdon där vårt hotell var så insåg vi att vi skulle få en jobbig resa. Inte för distansen men värmen var olidlig och mätaren visade +32 grader. Jaja, det som inte dödar, härdar heter det ju. Vi åt och vilade så gott vi kunde och drack mängder med vatten för att ha bra vätskebalans samt en del turistande han vi med.

Vi tog en kortare tur upp till Aiguines där tävlingscenter och senare starten skulle gå för att visa vår packning med de måsten alla skulle ha, check. Det fixade vi bra, nu pastaparty nästa. Nu inväntade vi starten efter at vi packat våra 50km och 80km påsar på hotellet. I dessa fick man lägga proviant, kläder, skor mm för byte eller att fylla på med saker i ryggan.

Klockan piper 01.00 på lördag morgon, man har knappt kunnat sova av pirr i kroppen. Men nu var det dags att ordna till sig och ta bilen upp till starten. Innan starten var det en enklare frukost som det bjöds på, vitt bröd men honung, varm mjölk och juice. Knappt man blev mätt, men alltid något. Klockan 02.00 så var det sagt att det skulle bli information, men helvete heller. Där stod vi och väntade en hel timme i onödan och de drog infon 5min innan starten, typiskt fransmän. Peters försla ar att vi inte fick ha längre tid än 20tim, för då skulle hans GPS klocka sluta fungera J. Sagt och gjort, vi hade en någorlunda rimlig plan. Vi skulle nu ha en 12 min/km fart.

PANG- Starten gick 03.00, ALLEZ ALLEZ (vi syns i mitten).

Peter och jag hade planerat att vi skulle ta det lugnt uppför det första berget på 800 höjdmeter, allt för att inte bli stum i benen. Sagt och gjort, vi tog det lugnt i 20min sen började vi köra om folk som var på tok för långsamma. Vi gick upp oss i fältet uppför för att sen utför till första stationen bli omsprungna av fransmän i hiskelig fart(totalt orädda i mörkret). Stenigt och slirigt rullgrus betog inte dem något, vi kunde konstatera att vid första stationen att vi var 30min efter ledaren på tiden 1tim 50min. Helt ok.

Vi tog lite ätbart och apelsinklyftor(sjuk gott), fyllde på med vätska. Vi sprang nu vidare i gryningen på grusvägar en ca 6km för att sedan klättra ned för stup och vertikala skrevor, helt sjukt! Ner dit skulle vi nu, 300m längre ner i Verdon Canyon.

Vi hade nu följe med mer löpare som höll vår fart, men Peter ville förbi hela tiden och så blev det med. Vi kom nu till ett parti där man fick klättra över stora stenar och gå på långa klippavsattser inte bredare än 0,5m i bredd. Sen ska vi inte snacka om när vi klättrade upp ur Verdon Canyon, nu fick man klättra med linor och vajrar annars hade det gott riktigt illa. Denna del var både vacker och tuff men upplevelsen var just nu överväldigad. Bilden nedan är på segraren AJ Calitz från Sydafrika, en av de bästa traillöpare på väg uppför Canyon.

Väl uppe så skulle vi nu tillbaks till station 1 efter ca 25km. Återigen fylldes det på med vätska och åts av de goda apelsinklyftorna mm. Så här långt kändes kroppen sjukt bra, Peter höll ett bra tempo framför Tomas och nu började solen steka på bra varmt. Nästa del av banan trodde vi nu skulle bli lätt. Men icke! 

Del 2 kommer snart!