LAPPORTEN 2013 DEL 1

Förra året gjorde jag mitt åttonde Bamm. Kort efter avslutat lopp började platserna till 2013 års Bamm att fyllas upp - själv stod jag passivt kvar på stationen och såg tåget dra iväg. Kändes lite konstigt redan då, att jag inte skulle ha det där loppet i augusti att se fram emot, men nog skulle det dyka upp nåt annat roligt som jag kunde anmäla mig till. I december kom så schismen mellan Lapland Resort och IFK Kiruna till allmän kännedom och det kändes ganska skönt att inte behöva fundera på vad det skulle bli av med 2013 års Bamm. I samma veva började det ryktas att IFK Kiruna skulle arrangera en egen tävling, vilket senare kompletterades med ytterligare detaljer, och när vi nådde mars anmälde jag det nykomponerade laget Ladonia Fell&Rockrunners till tävlingen som nu fått namnet Kiruna Extreme (eller KEX!). Andra halvan av detta lag skulle alltså bestå av Mange Andersson från Ladonia Fellrunners, en erfaren bergslöpare med lår som Anja Pärson. Träningen flöt på bra och jämfört med tidigare år blev det ett utökat antal både långpass och backpass. Kiruna Extreme samlade inget jättelikt startfält, men det var trots allt första året och dom flesta var väl redan inbokade på Bamm. Lasse och Jonas lyckades i alla fall byta från Bamm till Kiruna Extreme, kul med lite sällskap från teamet.

Kiruna Airport

Introt till loppet följde i många delar det väl invanda mönstret från dom tidigare årens resa till Bamm. På torsdag morgon samlades vi vid svampen och stureplan för gemensam bilresa till Arlanda. Framme på Kiruna flygplats hade Mange en Ford Mondeo väntande, som tog oss ner till City i Kiruna och planerad lunchbuffé på Ferrum. Här fick vi dock ändra planerna, då buffén var reserverad för någon kvinnokonferens, varför vi snabbt stegade över torget och in på pizzeria Manuella. Efter att ha fyllt på maximalt med fett och kolhydrater gick vi vidare i Kiruna för dom vanliga besöken på systembolaget och ICA, samt för att dra, peta och känna på lite häftiga prylar och utrustning på Johan Anderssons butik Höjdmeter.

Manuella pizzeria

Bilresa upp till Abisko, som utgjorde årets TC, och i bilen diskuterades dom kommande dagarnas bana på fjället. Typ start i Kaisepakte och sedan upp mot Lapporten var väl vad vi kom fram till, vädret skiftade med ganska mycket låga moln.

Mange rattade Forden

Ska vi upp där???

På turiststationen var det mycket vandrare trots att det var sent på säsongen, och löparna från Kiruna Extreme dominerade inte direkt anläggningen. När vi kom till tävlingssekretariatet och hämtade våra nummerlappar var det i alla fall idel välbekanta ansikten, kul och visst kändes det väldigt familjärt.
För att fortsatta uppladdningen gick jag och Mange loss på pastafrossan, fördelen med en tävling i det mindre formatet var att vi slapp partytält och fick sitta i en riktig restaurang.

Pastafrossan dög inte till Jonas och Lasse,
som fjollade till det med Tjälknöl.

Mange och Jonas, proppmätta hårdingar

Lasse, aka Tänkaren, och en
springsugen Rockrunner

Pastafrossa

För oss rutinerade bergslöpare gick det snabbt att packa ryggorna, ute vid vågen tror jag vi kom fram till att alla fyra hade packningar på ungefär 4,8 kg .

Snabbpackat

Tävlingsmötet innehöll allt vi behövde veta inför våra två kommande dagar på fjället, och den största nyheten var att nu var det inte längre fjället, utan berget, som bestämde.

Innan vi gick och la oss för kvällen fanns det även tid för lite social samvaro i baren.

Innan vi somnade funderade vi mest på vilka kläder som man skulle springa i nästa dag. Shorts var tydligen givet enligt Mange, så frågan var mest om man skulle springa i den nya Kiruna Extreme-tröjan eller Rockrunners-tröjan. Till slut föll valet på Rockrunners-tröjan - mest för att inte smutsa ner Extreme-tröjan.

Unik Kiruna Extreme-tröja

Därmed slut för del 1. I del 2 blir det frukost, kartor, start av loppet och en ruskig massa höjdmeter och stenar.