STAR

Innan starten. Vi hoppas på att hitta någon lagbild.....

Den 14 sep var det äntligen dags för STAR (Stockholm Adventure Race) i Hellasgården. Första
multisporttävlingen för min del (Pernilla) på över 7 år! Helt galet att jag inte tävlat på så lång tid. Den här gången var det Tor som var lagkompis. Gemensam träning innan tävling brukar alltid gå att pussla ihop, men den här gången lyckades vi inte få till det. Lite ad hoc, men väl så peppade dök vi upp på tävlingsdagen. Efter genomgång av kartor och prylar innan start kändes det som att vi hade kontroll över läget. Jag blev anförtrodd att sköta kartläsningen både på orienteringen och mtb-orienteringen. Lite premiär för min del att sköta kartläsningen på mtb, men det skulle väl gå. Lite oroväckande var dock inslaget med äventyrsmomentet ”luftmadrasspaddling”. Hur paddlar man bäst en enmansluftmadrass tillsammans? Hm……

Pang, startskottet avfyrades och vi var iväg. Första svårigheten var att springa förbi den tjocka massan och undvika alla draglinor som var som snubbeltrådar. Vi var ute på första sträckan som var en 2 km snitslad bana genom skogen. Självklart inleddes banan rakt upp för backarna på gröna milspåret bakom OK Ravinens klubbstuga. Mjölksyran i benen gjorde sig påmind redan efter några backar och släppte aldrig riktigt taget, men den var bara att förtränga och köra på så fort som möjligt. Tor såg oförskämt pigg ut och trippade på i skogen. Väl tillbaka vid växlingen var vi 4:e lag och bara en knapp minut efter täten.

Vi gav oss ut på sträcka 2 som var orientering 6,7 km. I början av banan hade jag hyfsad koll på kartan,

Orientering 6,7 km. Krokigt vägval till 2:an

men till andra kontrollen gjorde vi ett lite sämre ”rakt på” vägval och tappade lite tid. Ledande damlag med Sara i täten kom ifatt och trippade in strax bakom oss. Vi gjorde flera försök att köra om Sara och Karolina, men min kartläsning var lite för långsam och dom kom ikapp hela tiden. Vi körde i stort sett hela banan tillsammans. Sträckan gick ganska bra och vi växlade som 2:a lag.

Nästa utmaning var luftmaddrasspaddling runt en ö i Källtorpssjön. Till en början körde vi på med i hyfsad fart, men trots lånade handpaddlar tappade vi mer och mer tid och körde i sick sack hela tiden. Vi fick aldrig in något flyt och första damlaget försvann ur sikte. Vi blev även ompaddlade av två mixlag. Det var bara att bita ihop och springa upp till nästa växling och ut på mtb-orienteringen.

Lite ovant med kartställ på cykeln, men den tekniska cyklingen fungerade utmärkt och vi hade bra flyt och fart i skogen. På väg till kontroll 3 körde vi ett långt vägval runt som visade sig vara ganska bra. Till kontroll 4 tappade vi lite fart pga lite strul och ett mixlag drog om oss och vi lyckades inte hänga på in i skogen.  Kartläsningen blev lite mer teknisk och jag hade inte hundra procent kontroll på kartan, vilket gjorde att vi fick stanna lite väl ofta. Tiden
tickade på. När kartläsningen fungerade drog vi på i bra fart över stock och sten. Lite småmissar här och där gjorde dock att vi inte presterade på topp. Lite mtb-ol träning behöver vi nog komplettera med….. Ut från sista kontrollen tog vi en liten extrasväng på fel stig som kostade oss några minuter, men väl ute på gröna milspåret igen skruvade vi upp farten igen. Vi dundrade ner för sista backen i full kareta. Lite väl snabbt kanske, då jag försent försökte väja för en järnpelare som dök upp från ingenstans. Krasch bom och jag låg i en liten hög omringad av ett stort rökmoln. Tor lyckade mirakulöst undvika att köra på mig, vilket jag är väldigt tacksam för. Det var bara att skrapa av dammet och köra in i växlingsfållan igen trots att jag kände mig lite mörbultad. Jag såg nog mest ut som ett dammigt spöke när vi kom inspringandes. Speakern annonserade glatt ut att vi var 4:e mixlag och att vi tappat ca 20 min på mtb-sträckan. Hjälp tappade vi så mycket tid på min usla kartläsning?

Mtb-orientering 15 km. 

Det var bara att dra på sig skorna och jogga ner till paddlingen. Funktionärerna i växelfållan tittade lite frågande på mig och undrade om jag ville tvätta av mig blod och damm? Det kändes onödigt och vi körde vidare. Väl ner i kanotdepån konstaterade vi snabbt att det inte fanns några bentshaftpaddlar trots att vi frågat tävlingsledningen innan…. Man ska aldrig lita på att man får hyrutrustning som utlovas på tävlingar, det är alltid bäst att sörja för att ha med egen. Lite molokna gav vi oss ut på den tre varv långa paddelsträckan. Väl ute på vattnet kändes det lite vingligt och Tor kanske ångrade att han missade paddlingspasset helgen innan. Vips så låg vi i vattnet med kanoten upp och ner. Vad hände??? Det var bara att gilla läget och simma in till sjökanten med kanoten. Vid det laget kändes det ganska missmodigt att vi hade tre varv framför oss, men jag kunde glatt konstatera att min GPS-klocka faktiskt klarade ett rejält bad. Efter första varvet morskade vi upp oss och fick lite mer stil på paddlingen. Trots det kom det flera mixlag med bentpaddlar och snygga kolfiberkanoter som svischade förbi oss i väldig fart. Äntligen var paddlingen överstökad och vi kunde springa i mål som lag nummer fyra.

Folk tittade lite konstigt på mig vid målgången och jag insåg att jag kanske såg lite sarjad ut. Min arm var minst sagt blodig. Vid en närmare titt såg jag att hela armen var uppskrapad med ett stort djup jack vid armbågen, en stor lårkaka på samma sida och lite skrubbsår här och där. Man får offra sig lite när det är tävling.

Jag är mycket nöjd med insatsen och vi körde på bra trots att vi knappt tränat tillsammans innan tävlingsdagen. Vi var ganska jämna på löpning och cyklingen och med bättre kartläsning och nya bentshaftpaddlar kan det bli riktigt bra. Nu har jag fått blodad tand och kanske blir det någon mer multisporttävling i år. Det är lite lockande att kasta in en anmälan till Raid Uppsala J