ÅRETS FÖRSTA TEAMPASS

Redan den 19 januari avverkades så årets första teampass. En tidigt och bra start borde betyda att det blir ett bra år, eller? Klockan 10 samlades i alla fall 50 % av teamet hemma hos Lasse i Bajenhöjden. När skorna var knutna, flaskorna påfyllda och gps-signalerna hittade bar det av österut. Vi började med stigar och fortsatte med stigar. Faktum är att vi höll oss på stigar hela vägen tiden, inte ett vägparti och heller inget obanat på hela passet. Vi var också duktiga på att inte förstöra de obefintliga skidspåren vid Hellasgården. Det var helt ooootroligt mycket folk ute.

Lasse, Jonas, Christian på led, Krister till höger skakar av den

Från vänster Lasse, Krister, Christian, Jonas

Efter 3-4 km någonstans i skogen uppe vid Nackamasterna var det pisspaus och då var helt plötsligt kameramannen uppe i täten en stund. Men snart rättade han in sig på den stabila femte platsen i ledet.

 

Pälle femma bakom Kristers snygga rygg

Stigarna var fina och det var vackert när snön hängde på träden. De fyra i täten sprang och slängde käft om ditten och datten. Ibland kunde han där bak uppfatta höra nåt enstaka ord som BAMM och KEX och sånt men annars befann han sig i någon sorts bubbla. Efter ca 8 km såg man Saltsjöbadens golfklubb på vänster sida. Återigen oooootroligt mycket människor med skidor ute på ängarna. Kön tappade klungan utom synhåll men när vi kom fram till en traktorstig stod de där och pissade. Det blev piss- och vätskepaus:

Skål

Vi hade varit ute just över timmen och det var dags att vända hemåt. Traktorstigen blev smal stig som blev brötig stig som blev lerig stenig stig och när det var som värst mötte vi en ensam cyklist. Modigt fan! Fast när vi närmade oss Källtorpssjön kom det ett helt cykelgäng. Ytterligare en vätskepaus behövdes och den där femte killen i ledet sladdade allt mer. Uppe vid det gamla brandområdet var det motigt men snart var vi nere vid badet och ängarna och hundratals skidåkare:

Folk överallt

En kort fotopaus till och igång längs nästan samma stig som vi sprang på när vi sprang ut och sen blev det elljusspåret ner via Dammtorpssjön, över vägen och rakt upp för branta backen in i skogen. Nej visst ja, fotografen var sliten

så han tog den sista sippen sportdryck och sprang sen grusspåret längs ängarna för att klara sig ända hem till bastun. Det kändes som knapp styrfart men det gick faktiskt fortare än för de flesta. Han sprang i alla fall om en mamma som drog en pulka, en skidåkare med turskidor från typ 69, två promenerare, en hund och en familj. Det var några till men tunnelseendet var påkopplat så det var liksom lite dimmigt och registrerades inte ordentligt. Höger på leden in på stigen, ut på leden och nerför backen till kolonilotterna. Inte långt kvar nu tänkte han medan den tvättäkta H-16-spurten uppför backen till Lasses hus uteblev men till slut var han i MÅL.

Dusch, bastu och mycket gott fika hos Lasse och Sofia gjorde gott och nu sitter man här och mår som en (något stel) prins. En härlig söndag i skogen!