ENGELSLASKLOPPET

Det tog typ en månad att torka upp men här kommer nu äntligen en rapport från Engelbrektsloppet som i år fick byta namn till Engelslaskloppet.

Från början var min tanke att åka Värmdöloppet och Bessemerloppet men när chefen skulle åka Engelbrektsloppet och hade en plats över för hans fru inte skulle åka tog jag den. Gratis är gott liksom och dessutom var jag väldigt ensam om mitt intresse för Bessemer. När sen chefens frus syrra kastade in handduken överläts hennes nummerlapp till brorsan och vi var tre starka gubbar. Men efter det fick chefen ryggskott så kvar stod då bara jag och brorsan och ingen av de ursprungliga anmälda.

SPÅRKARTA 60 KM

Efter det blev det snöstorm och direkt på det blidväder så att den nyfallna snön nästan försvann. Först flyttades Värmdöloppet till samma helg som Engelbrekt och sedan ställdes loppet in helt. I den vevan försvann också snön på riktigt och skidorna åkte in i förrådet. Veckan innan loppet kom en klämkäck Göteborgare upp och hade datakurs på firman. Han berättade direkt att de la fått goa två decilameter snö på morgonen och lätt kunde åka skidor till feskekyrka. Var det bara för oss elitåkare i Stockholm det inte funkade? Regn avlöstes av blåst som avlöstes av allt fler plusgrader. Viss oro för Engelbrekt insmög sig men Norberg ligger ju ändå i Dalarna. Men hörru Norberg ligger ju i Västmanland! Nä Norberg ligger i Dalarna för Avesta och Dalahästen ligger i Dalarna! Nä Norberg ligger i Västmanland jag lovar! Diskussionen ledde fram till att jag hade fel och att det fanns gott om snöbrist där också!

SPÅRKARTA 50 KM

Enligt Engelbrektssidan var det ingen fara för att det skulle ställas in. Arrangörerna jobbade dag och natt med spårmaskiner, lastbilar och spadar. Fast ett par dagar innan drogs banan om från två längre slingor på totalt 60 km till att bli tre något mindre långa slingor på totalt 50 km.

Lördag eftermiddag gick jag ut i garaget för att valla. Just som jag var klar sms:ade brorsan att det regnade i Norberg. Arrangörerna varnade för att inte skulle ta finskidorna då lördagens tjejlopp slitit hårt på de slitna spåren. Det rapporterades om risk för grus så det var bara att gå ut och se över Stockholmsskidorna. Andra gången var jag inte lika ordentlig. Om spåren var så dåliga att det stack upp saker så skulle borstningen av glidet inte direkt vara avgörande. Ett och annat grässtrå från Ingarö golfbana fick också sitta kvar i fästzonen. Ett bra knep för att hålla kvar klistret lite längre? Käkade också lite extra snacks för att toppa energin. Intalade mig själv att det skulle behövas på varv tre.

BLYFRITT

Klockan fem ringde klockan och regnet smattrade mot rutan. Hoppade in i bilen vid sex och när jag tankade fem över sex började det tokregna från sidan. Mysigt med skidåkning? Nä men det var i alla fall varmt och gosigt i bilen. Hämtade upp brorsan vid Långbro innan vi tuffade vidare västerut. Vid den tiden var det inte många bilar ute och på Enköpingsvägen var det bara risken för vattenplaning som höll farten nere. Regnet kom och gick till Sala men när vi svängde av målrakan in i Dalarna genom att ta vänster mot Norberg övergick regnet på något magiskt sätt i blötsnö och det blev vitt på marken. Vid halvniotiden sladdparkerade vi i en snödriva fasligt nära starten, målet, omklädningen, nummerlappsutdelningen, sportförsäljningen, ja till allt faktiskt. Nästan innan vi lämnat bilen var vi tillbaks med nummerlappar och den nervöse brorsans nyinköpta mössa. Den coole brorsan bytte lugnt om medan den nervöse panikvallade med klister.

TILL START

Sen gick vi till starten på Storgatan. Eftersom det var så kort att gå så det blev lite tidigt men det verkade som att en väldigt många åkare var ännu mer nervösa än den nervöse brodern för där låg redan hundratals skidor. Vi lade ut våra, inte längst fram men nästan. Problemet var bara att det var i motionsledet och inte i tävlingsledet. Klockan 10:00 stack eliten iväg och 10:15 var det vår tur och det var trångt. När vi lämnade startrakan och kom in i skogen stannade en gubbe på ett en meter högt krön och det blev masskrock. Hur svårt kan det vara? Kaoset redde ut sig och jag tror allas utrustning höll, min gjorde det i alla fall. Brorsorna tappade bort varann men efter tre kilometer kom brorsan ångande ifatt brorsan och vi hann inte mer än säga hej innan han gasade förbi. Ännu trängre blev det efter ytterligare någon kilometer då vi kom ifatt de som inte borde stått i tävlingsledet. Massor med åkare som kanske inte var lika kassa som gubben som pallnitade i starten men det gick inte fort.

NERVÖS (?) LILLEBROR

Det var bara att koppla på kryss-styrningen och hoppa mellan de obefintliga spåren och borra på. 45 km kvar, 44 km kvar, 43 km kvar, 42 km kvar... Enformigt värre men det var det. Slaskigt, blött, bakhalt och inget vidare glid. Enda roliga var att bägge brorsorna oftast höll högre fart än omgivningen. Visst kom det nåt ess då och då och åkte om men på varje 100 omkringliggande åkare dundrade man väl om runt 97-98. Det var den enda behållningen med att stå långt bak.

Längst bort på varvet var den enda riktigt långa och tunga backen. Den påminde faktiskt rätt mycket om Lidingöloppets Aborrbacken då den började brant för att plana ut, öka i lutning och plana ut igen med en längd som aldrig ville sluta förrän den slutade på toppen. Fördelen med en sån uppförsbacke är att det alltid kommer en utförsbacke. Väl uppe på toppen bjöds det på härlig åkning in mot vätskan. Det blev en snabb mugg sportdryck och ut på andra varvet på spår som nu var i princip helt borta. Som grädde på moset började det regna.

NERVÖS (?) STOREBROR

En stund senare kom täten omdundrande i en fruktansvärd fart och om humöret inte var på topp innan sjönk det ännu ett snäpp nu. Sen blev jag ännu mer irriterad när jag hörde en för hurtig röst bakom mig. Det var en på tok för glad gubbe i gul skidåkarkroppsstrumpa som snackade med allt och alla. Först blev jag irriterad men efter nån kilometer fick han surgubben i mig att spricka upp i ett leende. Helt plötsligt var vi några stycken som snackade om ditten och datten. Det handlade såklart mest om underlaget, stenmängden och om det överhuvudtaget skulle vara nån snö kvar på nästa varv men också om de dåliga förberedelserna och hur fantastiskt det KAN vara med skidåkning. Kilometrarna rullade på och huxflux var vi åter i långbacken. Det gick inte lika fort den här gången men ändå fortare än för omgivningen. Jag tappade bort det sköna gänget men det gick ändå lätt in mot vätskan.

Här lade jag ner jakten på brorsan. Tänkte att enda chansen idag fick vara att han agerat juniormässigt som den 41-åring han ju är. Jag satsade alla kort på att han gått ut för hårt, varit för dåligt förberedd och är kass på att valla. Helt lugnt tog jag ett längre break. Passade på att byta från plaskblöta till torra handskar och ta en pisspaus. Stretchade lite och tryckte även i mig en stor energigel som sköjdes ner med sportdryck innan jag stack iväg ut på tredje varvet. Det gick såklart ännu tyngre men det kändes ändå som hemväg, medvind och lite nerförsbacke tills uppförbacken kom. Här gick det tungt men konstigt nog åkte jag ändå om fler än som åkte om mig. Väl uppe så var det utför igen och vid nästa vätskepassade drog jag den andra gelen med en kopp kaffe. Lämnade ÄNTLIGEN varvbanan för avslutningen över ängarna, älven, höger bort två (?) kilometer och runt för att åka samma väg tillbaks och sen sista två (?) kilometrarna in mot Norberg. Målrakan kom fort och just som jag åkte över mållinjen började det snöa flingor stora som dasslock.

MEDALJ

Kom i mål på 4:12 nånting men jag fick ändå en medalj. Tänkte att det var snällt fast jag visste att alla som kom i mål fick en. Fick också nån sorts pris på lott av en snäll funktionär och då kände jag mig som en vinnare. Tänkte att om jag hade sån tur kanske jag till och med slagit brorsan. Ringde honom och fast innerst inne visste att jag fått spö hoppades jag ändå på att han skulle säga grattis när han svarade från nån cafeteria där han bruten satt och väntade. Men nänä den hurtige lille f-n åkte på en bra bit under fyra timmar så jag fick inte bara spö utan storspö. Men jag tog det såklart som en man och sa att vi var vinnare bägge två. Bad honom att han skulle hämta mina överdrag också och att vi skulle synas vid bilen. På de fem minuter det tog att gå började jag panikfrysa. Det tog ytterligare några minuter innan han kom. Jag blev riktigt kall och lika lack som ute i spåret på andra varvet innan gula mannen kom. Hur !"#¤%!"#¤% lång tid kan det ta?

Till slut kom den lille slyngeln och vi stapplade iväg till omklädningen. Det tog en bra stund att få av sig alla blöta kläder med de stelfrusna fingrarna men när man äntligen kom in i den varma duschen spred sig en skön värme inombords. På med alla kläder och iväg till målet för att hämta ut lottpriset som visade sig vara en skäggtrimmer. Passar en orakad sopa som du sa brorsan.

Vi gick till bilen och det snöade värre än någonsin. Sladdade ut ur Norberg och några kilometer senare började det regna igen. Om jag inte minns fel var det barmark vid Sala och sen regnade det hela hemvägen. Droppade brorsan och var återigen hemma på ett väldigt snöfritt Värmdö vid sjutiden.

14 timmar sen jag vaknade, 13 timmar sen jag åkte, en tankning, ca 35 bilmil, exakt 5 skidmil, massor av regn, lite snö på backen, rätt mycket sten, i princip inga spår, rätt mycket snö i luften, ca 10 muggar sportdryck, exakt 2 geleer, jättemånga omåkningar framåt, ganska många färre omåkningar bakåt, exakt 1 kaffe och ingen omvallning senare. En innehållsrik söndag må jag säga.